Jag har som sagt varit i Palm Springs halva veckan. Var där på ett press-event för Desert X, som är en stor konstutställning utspridd över hela öknen i södra Kalifornien. 

Hade förväntat mig ungefär följande schema både torsdag och fredag: Dyka upp på morgonen, bli runtskjutsad i en buss till alla konstverken hela dagen, sen gå hem till rummet och jobba lite, äta middag och gå och lägga mig tidigt. 

Istället hände följande: På torsdagsmorgonen gick jag på en presskonferens, och sen satte jag mig på en av bussarna som Desert X-arrangörerna hade styrt upp för alla journalister som var där. En tjej kom och satte sig bredvid mig och vi började prata. Det visade sig att hon hette Jenny och var från Sverige (!). Hon hade precis flyttat från Stockholm till LA, där hon nu jobbade som frilansjournalist. 

Det här var ett sånt oväntat sammanträffande och jag blev helt lycklig dels över att få hänga med en livs levande fellow stockholmare, och dels att få prata svenska. Jenny och jag pratade oavbrutet hela dagen på bussen, och sen tog vi min bil för att kolla på lite mer konst. Efter detta gick vi och åt middag och drack en öl och ett glas vin tillsammans. Sen på fredagen började vi om och gjorde samma sak igen. 

Jag insåg dock ganska snabbt hur dålig jag har blivit på att föra konversationer på svenska. Måste fylla i med engelska ord och fraser hela tiden. Men det som är fint med att prata med andra utlandssvenskar är att de ofta är likadana, och det gör inte så mycket om man byter språk lite fram och tillbaka. Det är värre när man gör detta i Sverige, eftersom man då låter extremt pretto (och blir kallad Victoria Silvstedt på kuppen). 

Idag är det lördag och jag vaknade tidigt och körde hemåt (genom spöregn och snö, så det var tur att jag inte tog hojen). Var hemma innan lunch och kände mig väldigt nöjd med de senaste dagarna. Att både ha fått jobba ett par dagar i ett semesterparadis och träffa en ny kompis från moderlandet känns oerhört lyxigt.