We’re on our way, living for today

Den här helgen var det dags för Babes in Borrego, som jag har skrivit om tidigare, och det var något av det bästa jag nånsin har varit med om. Tillsammans med 50 (!) andra tjejer på hoj körde vi två timmar rakt ut i öknen – upp och ner för milsvida slingriga bergsvägar och flera kilometer off road på rena sanddyner – till en helt öde ökenplätt med hårt packad mark perfekt för att campa på. Några bilar hängde också på med ved, alkohol och campingutrustning, så totalt var vi nog runt 70 tjejer, de flesta mellan 25 och 35 men flera både yngre och äldre.

Oavsett vad folk (snubbar) säger så är motorcykelkulturen extremt mansdominerad och ganska misogyn. Kvinnor figurerar i regel mest i bakgrunden, som accessoarer eller kuttersmycken att visa upp bakpå hojen. Därför är det så extremt inspirerande att träffa andra tjejer som kör hoj – inte för att deras killar har fått dem intresserade, utan på grund av en genuin kärlek till motorcyklar.

Första stoppet efter att alla hade mötts upp. Det var folk med som kört i 20 år och folk som kört i 2 månader, så vissa körde betydligt snabbare än andra.
 

Andra stoppet – mat och drinkar på den enda baren i Borrego Springs. Vi fullkomligt tog över stället, och när vi var på väg därifrån stod typ hela lokalbefolkningen och filmade och tog kort. Antar att det inte är varje dag det kommer 50 bikerbrudar och hälsar på.
 

Framme! Nästan alla körde ett ärevarv runt hela stället för att fira.
 

En hyfsad samling. Mest Harleys, men även en och annan Honda, Yamaha, Triumph och Ducati.
 

Sätta upp partytält och lägereld. Två hundar fick följa med också.
 

Mitt pyttelilla tält hade jag hittat superbilligt på Walmart. Det var visserligen för barn, men jag sov på diagonalen så jag fick (typ) plats i alla fall.
 

När tälten var uppsatta och den första ölen urdrucken utbröt spontan dragracing på ökenmarken och det visade sig vara perfekt underlag för att köra jättesnabbt på.
 

Jag tog ganska många varv på min hyrda Sportster – det är en helt obeskrivlig frihetskänsla i att kunna köra hur snabbt man vill på helt platt mark utan hastighetsbegränsningar eller farliga bilar i vägen.
 

Den här tjejen hade kommit ända från New York för att vara med på festligheterna.
 

Någon hade kommit på den briljanta idén att ha med sig en bar.
 

Sen satt vi runt lägerelden halva natten och drack öl och skaffade nya vänner för livet och njöt av det sjukt befriande i att inte ha en massa snubbar omkring oss för en gångs skull. Klockan 5:30 gick solen upp bakom bergen och det var nog ingen som fick mer än ett par timmars sömn. Men så himla värt.
 

Nästa dag hade alla på sig sina nya Babes in Borrego-linnen, specialtillverkade bara för det här tillfället. Här Jess och jag.
 

Älskar den här Sportstern och att dess ägare fick med sig både extradäck och gitarr på den.
 

En liten skorpion hade gömt sig under någons hjälm.
 

Mer köra-snabbt-i-öknen, som uppvärmning för den långa hemfärden.
 

Så himla fint här ute i ingenstans. Jag filmade lite också, här är en video från första kvällen:
 

Och det var den helgen det. Nu är jag redan peppad på nästa år. Kolla hashtaggen #babesinborrego på Instagram för typ en miljon bilder till.