Hawaii, Part II
Okej, fortsättningen på Hawaiiäventyret kommer här! Dag 3:
Söndag morgon hade vi bokat flyg för att ta oss från ön Oahu till ön Kauai. Det billigaste flyget gick svintidigt på morgonen, klockan 5:20, så vi gick upp vid 3-tiden och pallrade oss till flygplatsen. En 40 minuters flygtur senare var vi framme på Kauai och hämtade upp vår lilla hyrbil (som Paul döpte till Marshmallow eftersom den var rund och vit). Klockan var vid det här laget bara strax efter 6 på morgonen och det var kolsvart ute, så vi åkte till Starbucks och köpte frukost, sen körde vi till närmaste strand och inväntade soluppgången. Så här fint var det!
Det hade regnat hela natten så det var kyligt och mulet, men så himla stillsamt och vackert att stå vid havet och se solen gå upp.
När solen var uppe hoppade vi in i Marshmallow och körde längs med östkusten hela vägen upp till norra delen av ön, tills vägen tog slut och det bara var att vända och åka tillbaka igen. Kauai är nog allmänt känd som den vackraste av Hawaiis öar, och det var här de filmade till exempel Jurassic Park. Men de delarna av ön går inte att ta sig till annat än via båt eller helikopter, så vi hamnade här istället, vid Kilauea Lighthouse. Det var tidigt på söndagsmorgonen fortfarande så inget var öppet och det gick inte att komma närmare än så här.
Nästa stopp var Queen’s Bath i Princeville. För att komma dit var man tvungen att ta sig igenom en ganska knepig skogshajk som var väldigt hal och väldigt lerig. Jag insåg ganska snabbt att det var lättast att ta av sig sandalerna och vada barfota genom leran. Och här såg vi resans första vattenfall! Älskar vattenfall (även om jag alltid alltid blir kissnödig av ljudet av rinnande vatten).
Wikipedia säger så här om Queen’s Bath: “Queen’s Bath is a unique tide pool on the island of Kauaʻi, Hawaii. The pool is a sinkhole surrounded by igneous rock.”
Kolsvarta klippor och leriga fötter.
Bakom oss slog det upp helt gigantiska vågor. På sommaren kan man klättra ned och bada i små naturliga “bassänger” i klipporna, men så här års är vågorna så höga att det är livsfarligt.
Vid det här laget var vi ganska trötta eftersom vi knappt hade sovit och dessutom hajkat genom leriga dödsstigar, så vi åkte till stranden för att lägga oss ner och vila lite. Efter en kort tupplur på stranden åkte vi och åt, sen var det bara att åka till hotellet och däcka som gällde. Jag tror att vi alla fyra somnade innan klockan 21.
Dagen efter gjorde vi så mycket så det får bli ett eget inlägg. Stay tuned!