Mina tankar kring abortdebatten i USA just nu
Jag intalar mig själv att jag älskar det här landet. Det gör jag ju, i alla fall delar av det: den storslagna naturen, det oöverträffade klimatet, alternativkulturen; det multikulturella, subversiva och kreativa. Men kärleken är svår att hålla fast vid när det är så uppenbart att känslorna inte är besvarade.
USA hatar kvinnor. Inte bara kvinnor; alla som inte är vita kristna straighta cis-män. Men just nu är det livmoderbärare som står i skottlinjen.
Om bara några veckor förväntas Högsta Domstolen lägga fram ett beslut som kan innebära att omkring 40 miljoner personer förlorar rätten att bestämma över sina egna kroppar.
I USA är det olagligt att tvinga någon att lämna blod eller vävnad, även om det direkt kan rädda en annan persons liv. Organdonation efter döden är bara tillåtet om personen i förhand skriftligen gått med på det. Ingen får använda din kropp utan ditt tillstånd. När Roe v Wade upphävs kommer livs levande kvinnor alltså att ha färre rättigheter gällande sina egna kroppar än lik.
Vi pratar om sliding door-ögonblick, händelser som helt kan ändra ett livs inriktning. Jag gjorde en abort för många år sen, när jag fortfarande var tonåring. Det var ett väldigt enkelt beslut, ett ganska smärtsamt ingrepp, och sen tänkte jag inte mer på det. Inget emotionellt trauma, inte ett enda uns av ånger, knappt ens tacksamhet. Det var bara en sån självklarhet: jag hade ett medicinskt problem som behövde behandlas. Som vilket annat tillstånd som helst.
Det här inte allas upplevelse, men det är min. Som vuxen känner jag den tacksamhet jag inte förstod att reflektera över när jag var yngre. Tacksamhet över att jag växte upp i ett land med fri aborträtt, över att ingen blandade in religion i min rätt till sjukvård, att ingen försökte övertyga mig om att fatta ett annat beslut och, framför allt, att jag inte tvingades föda ett barn jag inte ville ha när jag själv i mångt och mycket fortfarande var ett barn. Det liv jag lever idag, som är bättre än jag ens kunnat drömma om, mycket tack vare min självvalda barnfrihet, hade aldrig varit möjligt utan detta.
Jag bor i Kalifornien, en delstat där aborträtten inte är hotad. Jag är inte orolig för mig själv. Men det gör ont i hela hjärtat att tänka på alla som snart inte kommer ha något val. Allt för att de råkar bo i delstater styrda av religiösa högerextremister som hatar kvinnor.
10 Comments
Tova
Lajk på detta! Så viktigt om demokrati är för alla medborgare eller enbart vissa. Tycker det är så underligt att dessa organisationer kämpar så mycket mot aborträtt/family planning men så fort barn är fött bryr de sig inte om dess välfärd eller hur dess levnadsvillkor blir alls. Hur viktigt var barnet/fostret då egentligen att försvara gentemot abort?
Någon drog en parallell att då borde alla män obligatoriskt få vasektomi och sedan när de vet att de vill ha barn med partner kan de återställa genom operation. Så slipper kvinnor göra abort från första början (*ironi). Rättigheter, friheter och demokrati tar lång tid att bygga upp men kan raseras fort, så viktigt att försvara och kämpa för dessa vunna segrar.
Sanna
Ja det är sånt hyckleri att det inte är klokt. Det handlar bara om kontroll över kvinnors kroppar, de här människorna bryr sig verkligen inte om varken barnen eller deras föräldrar.
Ulf
Så sant, så sant, det du skriver.
Och så rasande orättvist och idiotiskt, det som händer!
Även om det är ännu värre i Guatemala: en kvinna får 30 års fängelse för missfall, som domstolen betraktar som abort. Detta är alls ingen ursäkt för utvecklingen i USA, bara en tanke att man inte behöver sträva mot botten.
Sanna
Fast det händer ju här också: https://www.bbc.com/news/world-us-canada-59214544
emma
det som händer nu är HELT SJUKT. att den minoritet (som jag förstått det som?) som är emot abort kunnat få så stort genomslag i amerikansk politik, det är sjukt. men det som är allra mest beklämmande är att den minoriteten inte bryr sig om människoliv egentligen. jag hade kanske kunnat – om inte hålla med – så åtminstone försöka förstå deras argument om de faktiskt värnade om liv. men det handlar inte om det. en pro-life-åskådning går förvånande ofta ihop med en pro-dödsstraff-åskådning till exempel. och de bryr sig inte ett skvatt om de barn som kommer födas som konsekvens av en striktare abortpolitik. inte heller om föräldrarna till dessa barn, eftersom alternativ till att föda oönskade barn minskar i takt med att sexualundervisningen blir mer och mer politiserad.
min favoritpresident jimmy carter är ju tyvärr emot abort. eller, ja, som han uttrycker det är det den enda fråga han är väldigt kluven inför. han respekterar givetvis lagen, men han säger att varje abort är en privat tragedi eller nåt liknande (det kan man ju ha delade meningar om). men han förstår verkligen vikten av sexualundervisning som en del i att uppnå jämställdhet. och han hatar den kristna neo-högern så nu hoppas jag att han, som den stora humanist han faktiskt är, inser att aborträtten är en väg till frihet för människor.
Sanna
Ja det är verkligen en minoritet, 70% av amerikaner är för abort. Jag har slutat säga “pro life” och kallar dem istället för “forced birthers”.
Ingela
”Livet är heligt” och ”Livet är okränkbart” … fina ord som brukar användas när abort diskuteras i Sverige. Men varför ska det aldrig gälla kvinnors liv? Varför är det alltid kvinnor som ska betala med liv, hälsa, människovärde etc? Varför är inte kvinnans liv heligt/okränkbart???
Ingela
Sanna
Håller med till 100%!
Jenny
Pa tal om din egen erfarenhet sa hatar jag hur mycket folks mindre-bra-erfarenheter lyfts fram. Eller jag menar, erfarenheter dar det var ett jobbigt beslut, man kande sig deprimerad efterat osv. Jag har en ratt likadan erfarenhet sjalv; kandes som om cancer hade tagits bort fran min kropp. Aven nu med allt detta sa har jag knappt ens tankt pa att just ja, jag har ju ocksa gjort ett sant ingrepp en gang i tiden. Forstar att folk kanske tar abortratt mer pa allvar om man hor hur mycket man fatt tanka pa saken osv, men jag tycker det ar viktigt att fa lata andras, mindre dramatiska erfarenheter ta plats ocksa fa att skapa lite nyans i saken.
Sanna
Men verkligen. Det är ett jobbigt beslut för vissa, och inte för andra. Huvudsaken är att det är varje enskild persons val att fatta, inte någon annans.