• Äventyr,  Livet är en fest,  Motorcyklar

    Lite mer Born Free

    Jag är för det mesta den enda som alltid har kameran med mig när det händer något roligt. Därför tycker jag att det är extra kul att hänga med en riktig fotograf ibland, så jag slipper vara den enda som står för dokumentationen. Hittade dessa bilder på Facebook, tagna på Born Free 5 av Booze Bomber-Nick. Tycker att de fångar den allmänna sinnesstämningen på festivalen så himla väl.

    1048992_148801851980955_931835988_o

    1074741_151842321676908_1786248084_o

    1040248_148802075314266_1351651440_o

    1074635_151842415010232_1062200189_o

  • Äventyr,  Livet är en fest,  Motorcyklar

    Born Free 5

    I lördags var det dags för ett av årets roligaste event, nämligen motorcykelträffen Born Free. Den har växt sig till en av de största i hela landet, och i flera veckor har mitt Instagramfeed svämmat över av Born Free-relaterade bilder så peppen det här året var skyhög. Dessutom fyllde två av mina bästa kompisar år den här helgen så vi gjorde en födelsedagsroadtrip av det hela. Så här såg det ut det här året (och så här såg det ut förra året):

    014

    Vi packade bilen full med Bud Light Lime i vanlig ordning. Det blir ingen riktig roadtrip utan BLL! Och Lisa och Jess hade matchande Birthday Bitch-tiaras dagen till ära.

    015

    Färdkost.

    017

    Festivalen ägde rum i Silverado i Orange County. När vi körde av motorvägen fastnade vi i en helt sjuk bilkö – det tog en timme att köra ungefär 3 kilometer – och alla var olägligt kissnödiga från all den där ölen. Nina var dock den enda som klev ur och upp i buskarna på andra sidan vägen. Sen fick hon springa för att komma ikapp oss igen, medan vi andra pekade och skrattade och tog kort.

    024

    Framme! Så himla många motorcyklar!

    043

    Mina favorittjejer.

    058

    Hittade en fin shovelhead som såg ut nästan exakt så som jag tänker mig att min drömhoj skulle se ut. Fast med annat styre dock.

    060

    Mer snygga hojar.

    062

    Och ännu fler.

    047

    Det var 40 grader varmt ute, så efter ett tag fick vi gå tillbaka till bilen för att svalka av oss med is från kylväskan samt applicera mer solkräm. Lisa skötte svalkandet för alla inblandade.

    067

    Vi sprang in i ett gäng San Diego-karlar – Dave, Adan och Jimmy.

    080

    Hej hej.

    086

    När festivalen var över var det så lång kö för att komma ut från området igen att vi satt och hängde vid bilen i någon timme till. Jose och Nick kom och parkerade sina motorcyklar och hängde de med.

    092

    Rökpaus på Joses Bonneville.

    096

    Vid det här laget var vi så svettiga att det enda rätta var att ta av sig kläderna. Så det gjorde vi.

    Efter festivalen åkte vi till hotellrummet vi hade bokat några kilometer bort, men fick reda på att hotellet var överbokat och att vårt rum inte fanns kvar längre. Så vi körde ner till kusten och Huntington Beach och checkade in på ett annat hotell istället. Sen åt vi mat, drack öl och badade jacuzzi ungefär hela natten. Bra helg!

  • Äventyr,  Livet är en fest,  Motorcyklar

    Äventyr i öknen

    Ni vet Lana MacNaughton och hennes Womens Motorcycle Exhibit som jag har skrivit om tidigare? För ett tag sen hörde Lana av sig till mig på Instagram och undrade om jag ville plåta med henne, och SÅKLART ville jag det. Sån himla ära att få vara en del av världens bästa fotoprojekt ju.

    Och i lördags var det dags. Lana ville ha en ökenbackdrop, så vi bestämde oss för att mötas i Borrego Springs som ligger ungefär två timmar nordost om San Diego. Nick hade med sig kameran och fotade bakom kulisserna hela dagen. Alla bilder nedan är tagna av honom – och det finns ännu fler på hans blogg.

    ride01

    Eftersom jag inte var så sugen på att köra två timmar ut i öknen helt själv så la jag upp detaljerna på Facebook, och lördag morgon dök fyra tappra karlar upp utanför mitt garage med sina hojar. Hela gänget blev alltså jag, Nick, Otto, Mel och Fred.

    ride02

    Fortfarande på väg ut ur San Diego – det ser man på grönskan. I öknen växer ingenting, utom möjligen kaktusar.

    ride03

    Större delen av färden gick genom bergen på såna här små kringelikrokiga vägar. Så himla mycket roligare på motorcykel än i bil.

    ride04

    Efter ett tag blev det så varmt att vi var tvungna att stanna och dricka vatten, skala av ett lager kläder, och smörja in med solskydd. Passade på att kolla kartan så att vi var på rätt väg också. Lite halvknepigt eftersom vi hade kartan på telefonen och mitt ute i ingenstans finns det ingen täckning. Men det gick bra ändå.

    ride05

    Väl framme i Borrego Springs blev vi presenterade för de här två tjejerna som också skulle fotas av Lana. Och den gula Sporstern hade jag hyrt för dagen, eftersom min egen inte är i speciellt pålitligt skick just nu.

    ride06

    Fyra Honda och “min” Harley.

    ride07

    Otto var snäll nog att skjutsa runt Lana på sin chopper medan hon tog kort på mig och de andra tjejerna.

    ride08

    Det var så SJUKT varmt där ute, över 40 grader i skuggan. Vi satte upp tält för att åtminstone komma undan från solen en liten stund.

    ride09

    På väg hem började det riktiga äventyret. Jag skulle lämna tillbaka min hyrda hoj senast klockan 17 eftersom hyrstället stängde då. Dessvärre råkade vi ta fel väg ut ur öknen och hamnade i El Centro, som ligger 15 mil öster om San Diego. Vi körde genom en alldeles tom öken i helt omänsklig hetta i flera mil utan att se så mycket som en bil eller byggnad, innan vi äntligen kom fram till en gammal bensinmack. Den visade sig vara nedlagd, men ha ett öppet kafé. Vid det laget var jag så överhettad att jag höll på att svimma när jag klev av hojen. Min skandinaviska hydda är inte byggd för såna här temperaturer. När jag hade fått i mig en flaska Gatorade, en flaska vatten och en påse chips (för saltets skull) kunde vi köra vidare.

    Eftersom tre av oss hade hojar med mycket små bensintankar var det ganska viktigt att hitta en mack som faktiskt hade bensin. Vi hittade en motorväg och körde i säkert 3 mil innan vi äntligen såg skyltat om bensin. Min hoj fick totalt bensinstopp ungefär 200 meter från macken, och jag fick rulla med motorn avslagen den sista biten. Det var så perfekt av vi liksom bara kunde skratta åt hela situationen.

    Vi kom tillbaka till San Diego vid 20-tiden, alltså tre timmar senare än beräknat. Jag hade ringt hyrstället i förväg och förklarat situationen och de gick med på att jag kunde komma in när de öppnade nästa morgon istället. Slutet gott, allting gott. Och jag lovar att ni får se bilderna från den riktiga plåtningen också så fort jag har dem. Kommer bli så himla grymt.

  • Äventyr,  Livet är en fest

    Fotoautomatsremsor

    photobooth

    När jag kom hem från Long Beach i söndags hittade jag den här fotoautomatsremsan omsorgsfullt inlindad i papper i min väska. Jag älskar fotoautomater, och det kanske bästa med hela Ink n Iron-festivalen är att de har en gratisautomat för spexbilder. Här är jag och Lane och Lanes kollega Eric efter några drinkar. Nu pryder den här bilden mitt kylskåp tillsammans med nästan alla mina bästa personer och ett gäng magneter som folk har gett mig i present.

    fridge

  • Äventyr,  Livet är en fest

    Ink n Iron 2013

    Jag hade egentligen inte tänkt åka på musik-, bil- och tatueringsfestivalen Ink n Iron i Long Beach i år, trots att jag har varit där de senaste tre åren, mest för att de i år hade dubblat biljettpriserna och det kändes inte riktigt värt det. Men så drabbades jag av en släng FOMO (fear of missing out) och bestämde mig i sista sekund för att åka i alla fall. Det visade sig att mina kompisar Lane och Patricia hade plats över både i bilen och i sitt hotellrum så det löste sig ganska smidigt trots dålig planering. Gillar när saker löser sig smidigt.

    002

    Bästa brudarna Lane, Patricia, Shonna och jag. Shonna och Sanna låter förresten nästan exakt likadant på amerikaaanska så det är alltid som upplagt för förvirring när vi umgås.

    007

    Vi bodde ombord på fartyget Queen Mary, och så här fin var utsikten från rummet. Downtown Long Beach och båtar.

    013

    Tre nyanser av redheads, typ.

    015

    Hittade Diana som var på festivalen och jobbade för Sailor Jerry. Det gick mest ut på att ta kort tillsammans med random folk, till exempel dessa.

    021

    The Generators som  jag alltid lyckas missa när de spelar och därför hade gett mig den på att se den här gången, och Queen Mary i bakgrunden.

    028

    Erika, Diana och jag framför Sailor Jerry-backdropen.

    029

    039

    050

    Obligatoriska bil- och motorcykelfoton.

    056

    Posa lite bredvid PBR-trucken. Det här var från dag 2 förresten, om det är någon som undrar varför jag har bytt kläder. Vi hade bara biljetter för en av dagarna, men eftersom vi bodde ombord på båten (alltså inne på festivalområdet) var det ingen som kollade så att vi hade betalat. Alltså: två dagar till priset av en!

  • Äventyr,  Livet är en fest

    Punk Rock Bowling 2013, dag 3

    052

    Tredje dagen i Vegas började vi med punkpoolparty på Gold Spike. Det började lugnt…

    067

    …men urartade ganska snabbt. Pool-moshpit!!!

    068

    Jag och Diana njöt av den 35-gradiga värmen.

    079

    Det dök upp en enhörning i poolen när Dirty Filthy Mugs spelade vid poolkanten. Gitarristen bara: “Everybody watch out, unicorns always poop in the pool!” Det tyckte jag var loligt.

    083

    Sen var det dags att bege sig till festivalområdet och kolla på U.S. Bombs! Jag såg dem ju i San Diego bara några dagar tidigare, men det här var en betydligt bättre spelning. Antagligen för att Duane Peters inte var lika fucked up som förra spelningen.

    088

    Den här bilden på mig och Diana hittade Dave i Phoenix New Times, fint!

    090

    Gruppbild! Jag, Diana, Jeff, Michelle och Elena.

    091

    Sen spelade Bouncing Souls och de är så himla tråkiga live, så vi satte oss utanför öltältet och drack öl istället.

    092

    Team Sweden!

    095

    Sen var det dags för Turbonegro.

    099

    I got erection!

    100

    Turbojugend var där och representerade.

    114

    En klassiker. Sen spelade Bad Religion och vi dansade till alla deras svängiga punkhits tills det blev sent och det var dags att gå tillbaka till hotellet igen.

  • Äventyr,  Livet är en fest

    Punk Rock Bowling 2013, dag 1+2

    006
    Vi kom till Vegas runt lunchtid på fredagen och checkade in på Golden Nugget Hotel. Detta var utsikten från rummet.
     
    012
    Sen var det direkt ner till poolen med Diana och Dave som gällde.
     
    017
    Jag hittade Bud Light Lime i poolbaren, perfekt!
     
    020
    Golden Nugget har en vattenrutschbana som går rakt igenom en hajtank. Och detta var visst det sista kortet jag lyckades ta från första dagen.
     
    022
    Nästa morgon började jag och Monica dagen med att gå ner till poolen igen medan de andra gjorde sig i ordning.
     
    023
    Obligatorisk poolbild.
     
    030
    Sen var det dags för bowlingturneringen. Kim, Corinne och jag var publik.
     
    033
    Diana bowlade med Sailor Jerry-laget från LA.
     
    034
    Hela gänget (och suddig Diana)!
     
    035
    Sailor Jerry-tjejerna och deras groupies.
     
    036
    Efter bowlingen gick jag, Dave och Jason mot festivalområdet för att hinna se The Briggs. Vi tyckte vi var ute i god tid, men det var helt sjuuuukt lång kö för att komma in så vi missade nästan hela spelningen.
     
    041
    Vi hann i alla fall se de två sista låtarna med The Briggs, varav en var “One shot down”. Så det kändes lämpligt att dricka shots.
     
    042
    Och så fick vi se sista låten, “This is LA”.
     
    043
    Festivaloutfit.
     
    044
    Jason, Dave och motljuset.
     
    045
    Men som lite plåster på såren fick jag i alla fall hänga med Joey Briggs ett litet tag eftersom mina kompisar Corinne och Alfredo känner honom. Gillar att vi gör samma fåniga min helt av misstag.
     
    047
    Och så sista bilden för kvällen, strax innan jag, Corinne och Alfredo smet in på backstageområdet och drack gratisöl och hängde med *kändizar*.

  • Livet är en fest

    BLL-uppladdningen

    bll2

    Jag har nog nämnt att jag har dragit ner rätt rejält på mitt alkoholintag under de senaste kanske fem månaderna – jag har inte slutat helt eftersom a) jag älskar öl och b) jag tror inte på förbud. Däremot dricker jag bara någon enstaka bira vid något enstaka tillfälle numera, och kan knappt minnas sist jag var på krogen.

    Men nu ska jag ju som bekant till Vegas på punksemester i helgen, och där går det helt enkelt inte att hålla sig nykter. Så den här helgen har jag ägnat åt att vänja min kropp vid alkohol igen. Drack fyra öl och ett glas champagne i lördags (vänstra bilden), samt en öl igår (högra bilden). Visserligen Bud Light Lime, så det räknas väl egentligen knappt som öl. Men jag står fast vid att en kall BLL är det absolut bästa man kan dricka i alkoholväg när det är varmt ute.

    Jaja. Vi får väl se hur detta går.

  • Livet är en fest

    Poolparty mittinatten

    004

    007

    I fredags hade nöjesmagasinet CityBeat sitt årliga poolparty med tikitema på Lafayette Hotel för att kicka igång sommaren. De senaste dagarna har det äntligen börjat bli ordentlig hetta ute, men i fredags var det fortfarande lite kyligt på kvällen. Det gjorde inte så mycket dock, vi hade kul ändå. Och så blev vi fotade av CityBeat med öl i händerna. Gissa vilket bryggeri som sponsrade partyt?

    pool2

    pool1

    Fler bilder här »