-
Hattkaktusar
I enlighet med förra årets tradition kände vi att vi ville hylla vår roadtrip genom att skaffa matchande tatueringar. Förra året blev det en skorpion och ett fiskskelett. I år fick det bli en öldrickande kaktus med hatt. Min fick en cowboyhatt, Lauras en pälsmössa med svans, Chelseas en hög hatt och Toris en sombrero. Mycket deskriptivt för våra personligheter, samt för vad vi hade på huvudet under resan.
Alla fyra är gjorda av Pat på Tower Tattoo i San Diego.
-
Årets första helg: nya tatueringar och sånt
Jag vet inte om det är första-veckan-på-året-syndromet eller vad, men jag har haft en så himla produktiv helg. Det började med att jag och Lisa häromdagen bestämde oss för att inte dricka alkohol på ett tag, som en liten detox efter nyårsafton. Och utan alkohol i blodomloppet får man ju så himla mycket gjort.
Igår hann jag till exempel med följande:
– Vakna tidigt och gå till gymmet (!!)
– Åka till IKEA och köpa en matta och lite småprylar till mitt nya hem
– Shoppa kläder (var pank hela december pga flytten så jag har lite att ta igen)
– Äta hemmalagad frukost, lunch OCH middag
– Kolla på kanske fem avsnitt vardera av It’s Always Sunny in Philadelphia och Portlandia på min nya media streaming boxSen blev jag så himla sugen på en ny tatuering, så jag åkte ner till Lucky’s Tattoo Parlor där min kompis Jay jobbar. Eftersom ingen av oss kunde komma på något bra motiv att köra fick det bli bakgrund och lite blandade fillers på min vänsterarm istället. Jag har redan använt alla mina bra tatueringsidéer så jag brukar ge Jay fria händer. Så här kan det gå då:
-
Officiell biker
Bra grej med att ha kompisar som tatuerar: man kan lite spontant bestämma sig för att köra en gaddning en helt vanlig tisdagkväll, och sen gå och dricka öl på baren bredvid studion efteråt. M/E står för Motorcycle Enthusiast, så med den här tatueringen får man nog säga att jag officiellt kan kalla mig biker. Gjord på typ 45 minuter av Jay på Lucky’s Tattoo Parlor.
-
Tattoo Etiquette
Bra riktlinjer, på tal om detta.
-
Ryggtavlan, del 1
Eftersom jag vet att ni sitter som på nålar (eller nåja) och väntar på en uppdatering om hur det går med den där ryggtavlan så kan jag meddela att det går framåt. I lördags fick jag äntligen se det färdiga motivet, och senare samma kväll påbörjade vi linjerna. Vi höll på ända till 4 på morgonen, och körde dessutom en andra sittning på söndagen, men det är fortfarande en del kvar på första etappen.
Ungefär så här såg det i alla fall ut i lördags:
Fortsättning följer…
-
Se men inte röra
Det här med att ha synliga tatueringar är något av ett dubbeleggat svärd. Talesättet “Vill man vara fin får man lida pin” har verkligen aldrig varit mer passande, och inte främst för att själva tatueringsprocessen är hyfsat smärtsam – utan på grund av främlingar som tar sig helt orimliga friheter.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått svara på samma frågor: Gjorde det ont? Hur mycket kostade det? Vad betyder det här motivet? Och det kan jag väl leva med, även om det är tröttsamt. Men något jag inte kan leva med är främlingar, personer jag aldrig har träffat förut, som kommer fram och tar i mig. Som tror att min kropp är allmän egendom bara för att jag har valt att ha synliga tatueringar.
Det här hände i lördags. Jag stod i en kö på Del Mar Fair när jag kände hur någon tog tag i min överarm bakifrån och liksom vred den utåt. När jag vände mig om stod en snubbe och hans tjej och inspekterade min arm – och han hade alltså sträckt sig fram och vridit på den för att enklare se en av mina tatueringar. Jag blev förbannad och kastade mig in i en kanske inte helt pedagogisk utskällning om objektifiering, bristande respekt för kvinnors rätt till sina egna kroppar, och integritetskränkning. Kan möjligen även ha hotat med att polisanmäla honom för ofredande.
Snubben i fråga verkade uppriktigt ångerfull och bad så hemskt mycket om ursäkt, och jag kände att det kanske var lite orättvist att denna enda man fick ta emot åratal av komprimerad uppdämd ilska mot tatueringstafsare. Är dock ganska övertygad om att han inte kommer göra om det, vilket väl får ses som en liten seger i sig.
Favorit i repris:
-
Tatueringspepp!
Bra grej med att ha en granne som äger en tatueringsstudio (obs att detta är samma granne som även är mästerkock): när man en helt vanlig måndag sitter och äter vietnamesisk nudelsoppa på finrestaurang, och samtalet kommer in på tatueringar – och man en timme senare sitter på studion med en grovskiss till en helt spontan ryggtavla. Alltså, ryggtavla! Det här kommer att bli min överlägset största tatuering, och även om jag inte direkt ser fram emot att tatuera ryggraden, midjan och röven så är jag extremt peppad på resultatet. To be continued…
-
Fat kid foot
Alltså, min jäkla fot. Efter tatueringssittningen i söndags svullnade både benet och foten upp ganska rejält, vilket är förståeligt efter tre timmars blodigt karvande. Det som är lite märkligare är att svullnaden på benet gick ner efter någon dag, medan foten – som inte ens är direkt i närheten av den läkande tatueringen – fortfarande är ungefär dubbelt så stor som vanligt. Det gör inte ont eller så, men det stramar lite och känns som att min hud är ett par storlekar för liten för den här bautafoten. Som för övrigt knappt får plats i mina vanliga skor.
På inrådan från vänner som är pre-med sov jag med foten på en kudde hela natten, så idag är det lite bättre än igår. Har det inte gått över innan nästa vecka så tar jag eventuellt och haltar iväg till doktorn.
-
Bättre sent än aldrig
För ett tag sen bad jag er om hjälp med att komma på vad det skulle stå i banderollen i min då nya dinosaurietatuering. Och nu har jag äntligen, fem månader senare, lyckats komma mig för att gå och göra färdigt den. Jag gillade verkligen flera av förslagen jag fick från er och hade jättesvårt att bestämma mig. Till slut blev det ändå en tidlös klassiker som känns helt logiskt förknippad med en t-rex i en rosenbuske. Eller, tycker ni inte?
Ursäkta den glansiga bilden, det är inte helt lätt att ta bra kort på sin egen vad. Konstverket är gjort av min kompis Johnny på Metropolis Tattoo i San Diego. -
13
Fredagen den 13:e tillhör mina favoritdagar av en enkel anledning: det är i regel de enda dagarna på året man kan bli tatuerad av en duktig tatuerare för bara 13 dollar plus dricks. Visserligen brukar det inte finnas speciellt många eller spännande motiv att välja mellan, och man kan få vänta i kö ganska länge – men det gör inte så himla mycket. Tretton dollar för en tatuering liksom.
Så idag åkte jag och Laura ner till Flying Panther Tattoo på min lunchrast och skaffade oss varsin 13-tatuering. Det visade sig vara en gammal bekant till mig som tatuerade oss – en snubbe som jag känner mest för att han är från Norge och vi kan kommunicera med varandra på skandinaviska. Så här såg det hela ut genom ett par Instagrambilder:
