Så här såg det ut på fredagens spelning i Ramona. Vi höll i ett photo boot för att samla in pengar till de stackars djuren, men eftersom uppslutningen var ganska dålig roade vi oss mest med att leka framför kameran istället. Bilderna tagna av Melissa Ogelsby.

Något av det bästa med sommaren måste vara att man kan gå ut på kvällen i shorts och linne utan att frysa. Michele och Ilse var fina i matchande go-go dance-outfits. Och Ilses söta mamma var med också.

Dansa lite.

Sen spårade det ur totalt.

En snabb egobild i tjejtoaspegeln, och sen åkte vi vidare till pingisefterfesten. Strålande kväll, på det hela taget.

Vi vaknade tidigt på söndagmorgonen och packade in oss i bilen för roadtrip till Ventura, som ligger norr om LA. En biltur som i vanliga fall tar kanske 2,5 timmar tog oss närmare 4 tack vare totalt trafikstopp på Highway 101 (som för övrigt alltid är packad med bilar, såhär i efterhand var det kanske inte den smartaste vägen att ta). Väl framme fick vi dock veta att inte bara jag utan även min man stod på gästlistan. Vi kunde alltså sälja biljetten vi köpt och dessutom obehindrat knalla in på backstageområdet.

Vid Street Dogs backstagetält hittade vi Diana. Hennes snubbe Derik spelar bas i Unwritten Law och hade varit schysst nog att fixa in oss.

När Unwritten Law spelade stod vi på scenen med allt annat VIP-folk. Jag är inget fan av bandet, men det var fint att stå och titta på människorna längst fram i publiken. Lyckan i deras ansikten över att få se sina idoler från första parkett var så himla smittsam.

Jag har nog aldrig känt mig så gammal som under årets Warped Tour, där medelålden verkade ligga på runt 15 år. Jag fick starka flashbacks till mitt eget 15-åriga festivaljag. Som tur var kunde vi med åldern inne i alla fall fly in på ölområdet, där det krävdes en hel drös med armband för att få vistas.

Jag var nöjd med att ha lyckats släpa med mig karln på festival för en gångs skull, och med att han hade lika roligt som jag.

Isaiahs kameraskygga bästis Richard var med också. Fast utan backstagepass, stackarn.

Jag tror jag glömde nämna att jag fick ett ryck häromdagen och klippte luggen kort igen. Så här ser det ut.

När Against Me! spelade stod jag hellre i publiken än på scenen, eftersom de ar ett av mina absoluta favoritband och jag ville få hela konsertupplevelsen. Så sjukt bra var det, som vanligt. Det finaste med att se dem live är ändå att sångaren alltid ser helt lycklig ut, liksom ler sig igenom hela spelningen. Precis som jag då.

Street Dogs hade jag också tänkt se framifrån, men sen kom deras roadie ner och sa att de hade en bar på scenen. Så då gick vi såklart och ställde oss bakom bandet istället. Det var ju gratis alkohol, liksom.

Sen var festivalen i princip slut, så vi hängde lite i Unwritten Laws turnébuss, och sen åkte vi hem till San Diego igen, helt utmattade. Hemresan tog mindre än 2 timmar, som en liten kompensation för trafikkaoset på vägen upp.

Inte förrän klockan 17 ungefär orkade jag pallra mig upp ur sängen och in i duschen, fortfarande med den envisa baksmällan från helvetet i bakhuvudet. Men det var Lisas födelsedag, och planen var att dra på rockabillyspelning i Little Italy och dansa hela natten, så jag hade inte så mycket annat val än att dra på mig klackar, klänning och läppstift och åka över till Lisas hus för lite förfest. Sen råkade det bli sent och vi hade fortfarande inte kommit iväg, så jag tackade för mig och åkte hem igen.

Men jag såg i alla fall till att styra upp en gruppbild till bloggen först, så att den där timmen det tog att locka håret inte skulle vara helt bortkastad. Man får ju inte vara dum.

Det är sjukt fint väder ute och här ligger jag i sängen och tycker synd om mig själv. Är så bakfull att jag knappt kan röra mig. Orkar inte ens gå ut och lägga mig vid poolen, trots att det är krypavstånd. Jag dricker sällan tillräckligt mycket för att bli bakis, men de senaste två fredagarna har det blivit tonårsfylla för hela slanten utan att jag riktigt har fattat hur det gick till.

Nu ligger jag här och orkar inte äta, orkar inte dricka, orkar inte läsa, orkar inte sätta mig upp. Det är knappt så att jag orkar skriva detta. Alltså, ni fattar inte hur synd det är om mig!

Edit:
Min man kom hem med svenska pannkakor från IHOP, och jag har kollat på 6 avsnitt av South Park med katterna. Och dessutom fick jag just veta att jag står på gästlistan för morgondagens Warped Tour i Ventura, där bland andra Against Me! spelar. Så nu känns det lite bättre.