Alltså, det fina i att komma hem från jobbet och mötas innanför dörren av en kelsjuk kattunge i en tygpåse på golvet. Det fina i det.

På söndagen vaknade vi, satte på oss bikinis och gick ner mot poolen. Så fort vi klev utanför hotellet insåg vi dock att ökenhettan från gårdagen var spårlöst försvunnen. Från 40 grader och solsken till 12 grader och snålblåst över natten. Vi hade inte mycket annat val än att ta hissen upp till rummet igen, klä på oss de varmaste kläder vi hade med oss, och sen ta bilen till Las Vegas Fantastic Swap Meet för lite tidsfördrivsshopping.

När vi kom tillbaka till downtown var det hög tid för öl och helgens första riktiga mål mat.

Att festivalområdet var utomhus var plötsligt inte så trevligt i kylan. Men skinnjackor, alkohol och lite spontandans gjorde det i alla fall uthärdligt när vi gick för att kolla på banden.

Descendents var lätt ett av de bästa banden på hela festivalen, och förmodligen något av det bästa jag sett live någonsin. Även om de spelade sina kanske fem bästa låtar under de första tio minutrarna, vilket var lite av ett antiklimax. Sjukt bra spelning i vilket fall som helst!

Stå tätt ihop och posa för gruppbilder är ett annat sätt att hålla värmen när man inte är van vid temperaturer under kanske 17 grader. (Om ni undrar varför min ölflaska är i en plastmugg så är det just för att ölen var så kall att jag höll på att frysa händerna av mig. Har verkligen inget vikingablod över huvud taget.)

Efter festivalkonserterna var det varje kväll pubspelningar på betydligt mindre scener inne på krogar i närheten, som alla var slutsålda. Den här kvällen skulle Street Dogs och Cock Sparrer göra ett utsålt kroggig, som ingen av oss hade biljetter till. Men en snubbe som kände någon i bandet lyckades få in hela vårt sällskap på kanske 6 personer helt gratis på spelningen. Och jag vet inte ens om det riktigt går att beskriva lyckan i att få se Cock Sparrer live i en ganska liten kroglokal, eftersom de numera mest kör utsålda arenagig. Det var allsång och dansparty i hela lokalen genom hela spelningen. Så. Himla. Bra.

När man har så mycket att göra på jobbet att det börjar snurra framför ögonen på en om man sätter sig ner och försöker slappna av en liten stund, och enda boten är att helt enkelt bara fortsätta jobba.

Då är det ändå rätt trevligt att komma till kontoret och få en oväntad löneförhöjning, så här en annars helt vanlig torsdag.

Jag har nämnt att vi planerar en Sverigeresa i sommar. Tre veckor i augusti är det tänkt att vi ska komma iväg, och jag är lite nervös eftersom jag inte har lämnat USA sen jag fick mitt Green Card för snart ett år sen. (Jag har dessutom inte varit i Sverige på tre år, och är lite rädd att alla mina gamla vänner ska ha glömt bort mig etc, men det är en annan historia.) Mitt största huvudbry har varit att jag har olika efternamn på mitt pass och mitt Green Card – flicknamn (alltså, flicknamn måste vara det sämsta ordet) på passet, och mitt namn som gift på grönkortet.

Hittills har jag tänkt att de måste matcha, och att jag därför måste skaffa ett nytt pass med mitt nya efternamn medan jag är i Sverige i sommar. Detta skulle i sin tur innebära en del problem med flygbiljetter, eftersom den billigare sorten oftast inte är ombokningsbara och namnet i passet måste matcha namnet på biljetten. Jag mailade till och med Svenska Konsultatet i San Diego, som rekommenderade samma sak – skaffa nytt pass i Sverige och se till att flygbiljetterna är ombokningsbara. Hittills en inte helt okomplicerad process, och en ganska stressig grej att gå runt och grubbla på.

Men – igår kom jag på att jag kanske borde googla alternativa lösningar, och nu är jag hemskt glad att jag gjorde det. Efter att ha lusläst ungefär 20 forumtrådar i ämnet, samt finkammat U.S. Customs and Border Protection’s webbsida, kan jag konstatera att Green Card-innehavare tydligen inte behöver ett pass för att resa in i landet, och jag kan därför resa till Sverige på mitt pass, och sen tillbaka till USA på mitt Green Card. Och efternamnet behöver inte matcha, så länge jag har med vårt vigselbevis för att styrka namnbytet. Alltså, förstår ni vilken lättnad detta är? Det sista jag vill göra på min semester är att behöva oroa mig över att skaffa pass och boka om biljetter.

Om det finns någon svensk-amerikansk läsare som har andra tips/erfarenheter/förslag får ni gärna säga till.

Lördagen var festivalens första dag, och det var också dagen för bowlingturneringen där flera av mina vänner deltog. Själv började jag dagen med att stå i kö utomhus i 40 graders värme i en och en halv timme för att hämta upp mina festivalbiljetter. Det kändes ändå inte så illa med tanke på att alla som hämtade ut sina biljetter på fredagkvällen hade behövt köa i tre timmar. Något att jobba på till nästa år kanske, PRB?

Snart kommer bilderna från söndagen och måndagen också, det är så många så vi tar och delar upp det lite.

Vi hejade på våra tjejer i bowlinglaget High Fivin’ Drunken Sailors, som visserligen inte gick vidare i bowlingen, men lätt hade turneringens snyggaste outfits.

Gruppbild! En av väääldigt många från helgen. Vi gillar det här med gruppbilder.

En till gruppbild, från inomhus-utomhusbaren på Sam’s Town, där bowlingturneringen i vanlig ordning ägde rum.

Det blåser ALLTID i Vegas. Knäppa ökenklimat. På väg tillbaka till hotellet fick vi hålla i både hattar och kjolar.

Sen var det äntligen dags att se lite band. Stiff Little Fingers var helt klart det bästa på lördagsspelningen. Trots att de är gamla låter de fortfarande så himla bra live. Dropkick Murphy’s spelade också samma kväll, men deras arenarockspunk är så himla tråkig nuförtiden, så vi orkade inte ens riktigt stanna och kolla.

På kvällen drog jag, Natalie och hennes kompis Charlene runt och gjorde Downtown Vegas osäkert. Natalies nya ragg Shawn hängde också på och hittade på tokigheter med oss hela natten. Till exempel har jag ett helt gäng bilder tillsammans med den här Kiss-snubben i min kamera. Oklart riktigt varför.

Om jag ska vara ärlig så minns jag inte så mycket mer från lördagen. Too much alcohol.

Håller fortfarande på att återhämta mig efter den bästa helgen i mannaminne, men tänkte i alla fall meddela att jag lever osv. Kom hem igår kväll med 250 bilder i kameran, en redig solbränna, ont i HELA kroppen, typ 10 nya Facebookvänner och med en ganska rejäl baksmälla efter tre dagars konstant alkoholintag och alldeles för lite mat. Hade helt enkelt alldeles för kul. Nu är det detox på hög nivå som gäller, åtminstone fram till nästa vecka – då är det nämligen festivaldags igen.

Jag lovar att posta bilder och en sammanfattning av Punk Rock Bowling här snart – det blir nog ett par inlägg med tanke på hur sjukt mycket foton som togs. In the meantime kan jag bjussa på en suddig mobilbild från måndagens punkpoolparty – det kanske allra bästa på hela helgen.

Jaha, då var man i Las Vegas igen då, för andra gången på två månader. Jag körde hit på fyra timmar, en resa som enligt Google Maps tar fem och en halv. Det hjälpte kanske att jag hällde i mig en 5 Hour Energy Shot på vägen, för att hålla mig vaken. Den gjorde sitt jobb lite väl bra dock – trots att jag var framme vid midnatt lyckades jag inte somna förrän närmare fyra på morgonen – och det efter att alla min rumskompisar hade trillat in lite överförfriskade vid tre-snåret.

Nu är klockan strax efter nio på morgonen, det är gassande solsken, och om några timmar börjar bowlingturneringen. Man kanske skulle ta sig en frukostöl?

För att väga upp det positiva lite kan jag berätta vad jag inte ser fram emot med Vegas-resan – nämligen själva resan. Det är ganska långt till Las Vegas, ungefär 5 timmar från San Diego, och fredag är rent trafikmässigt den värsta dagen i veckan att åka på. Jag jobbar till klockan 17, och eftersom jag inte vill fastna i den värsta fredagsrusningen lär jag inte åka förrän efter klockan 19, och alltså inte vara framme förrän runt midnatt eller så.

Jag kör dit själv i egen bil av ett par anledningar, framför allt för att jag måste åka direkt till en jobbgrej på tisdag och därför inte kan skjutsa hem några passagerare till San Diego. Dessutom åker mitt resesällskap från Los Angeles vilket vore en omväg för mig. Och egentligen har jag ingenting emot att köra bil ensam, eftersom jag kan vrida upp volymen på stereon hur högt jag vill och bara lyssna på musik jag väljer. 

Men som att köra till Vegas helt ensam mitt i natten inte vore illa nog så saknar min bil en fungerande bensinmätare. Varje gång jag tankar måste jag alltså fylla tanken och nollställa trippmätaren, och sen räkna miles till nästa tankning. Sträckan San Diego – Las Vegas består av ganska mycket öken med stundtals mycket långa avstånd mellan bensinmackarna, och jag kan inte ens föreställa mig hur mycket det skulle suga att få bensinstopp på någon av de sträckorna. Inte för att det lär hända – jag har ganska bra koll på hur många miles jag hinner med på en tank. Men ändå.

Interstate 15, någonstans mellan San Diego och Las Vegas

Minns ni den där plåtningen jag gjorde med min vän Bryan för ett tag sen? Nä, det gör knappt jag heller, så länge sen var det. Det tog sin lilla tid, men nu har jag i alla fall äntligen fått ett smakprov på resultatet. Och jag lovade ju att dela med mig, så here it goes. Det kommer möjligen lite fler bilder senare.

Latex: fiercecouture
Foto: Bryan Barnes
Hår & smink: yours truly

Ibland blir jag så sjukt peppad på något jag har inplanerat att jag knappt kan tänka på det utan att halvt krypa ur skinnet. Ganska ofta innebär den känslan att jag har alldeles för höga förväntningar och därmed kommer att bli besviken. Just nu är jag så peppad så jag kan explodera på Punk Rock Bowling i Vegas, dit jag ska i helgen. Några av höjdpunkterna:

1. Det ska bli över 30 grader varmt hela helgen (och jag är där ända fram till tisdag). Det var varmt redan när jag var i Vegas för en månad sen, så jag misstänker att vi har börjat närma oss ökenhetta på riktigt vid det här laget. Älskar ökenhetta.

2. Hela festivalen är slutsåld, vilken inte är helt oväntat när man tittar på den helt sjuka lineupen. Jag har nämnt det förut, men känner att jag måste upprepa mig: Descendents, Cock Sparrer, Leftöver Crack, Stiff Little Fingers, Dropkick Murphy’s, Street Dogs, Citizen Fish, Agnostic Front, Aggrolites, Bouncing Souls, The Dwarves, och en hel massa andra. Lillpunkaren inom mig jublar och gör volter.

3. Punkpoolparty på både lördag och söndag. Jag ser mig själv sittandes i en ljummen pool med en kall öl i handen större delen av helgen.

4. Det blir mitt tredje år i rad på Punk Rock Bowling. Det känner jag rent spontant att man nog kan fira lite extra.

Team Sweden på PRB 2009

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma fram till något annat än att det inte GÅR att bli besviken den här gången. Såvida inte alla banden ställer in, det blir regnstorm hela helgen, och Vegas inför ett plötsligt alkoholförbud. Ni hör ju själva. Not gonna happen.