Igår:

– tillbringade jag halva dagen i en solstol vid poolen med Vogues septembernummer i knät.

– fick jag två brev. Ett från amerikanska immigrationsmyndigheten som välkomnade mig till Amerika, och ett från svenska Skatteverket som meddelade att de har avregistrerat mig från den svenska folkbokföringen. Lustigt hur sånt här klaffar.

– spenderade jag $70 i två mataffärer, så nu finns det mat att äta hemma i veckor framöver.

– kom min kompis N över med två långa hawaiianska vintageklänningar från 60-talet, som vi drog på oss och gick på rockabillyspelning i. Vi fick ungefär hundra komplimanger så fort vi klev in på stället, trots att vi såg helt galna ut. Bildbevis:

Idag:

– vaknade jag vid 10-tiden av att jag hade solen i ansiktet och en varm liten katt på magen.

– åt vi svensk frukost i solskenet på altanen. Knäckebröd (här även känt som “cardboard bread”) med ost och grönsaker, samt filmjölk med havregryn. Bildbevis:

– ska vi strax ge oss iväg på en roadtrip till ett casino uppe i bergen. Och efter det hämtar vi hem min motorcykel som har varit på verkstan och blivit körduglig. Har goda förhoppningar om den här söndagen!

Hörrni. I all hets har jag ju glömt bort att meddela er den kanske största nyheten av alla. Jag är BLOND. Efter att ha färgat håret svart i närmare 10 år (med några avstickare på ett par veckor här och där som rödhårig) är det här en ganska drastisk förändring, som har dessutom har tagit några månader att uppnå. Men nu så. Blond. Jag har inte riktigt hunnit dokumentera det ännu, så ni får nöja er med en restaurangbild från gårdagen, då vi var ute och firade min kära svärmors födelsedag med finmiddag.

Ja, alltså, underhåret är svart fortfarande, men någon måtta får det ju vara. Man vill ju som utlandsboende svensk tjej med blåa ögon inte fastna för långt ner i stereotypträsket.

Jag har en sån där period med noll matinspiration igen. Jag minns inte när vi åt middag hemma sist, men med tanke på att de pengar vi lägger på att äta ute varenda kväll skulle räcka till månadshyran for en mindre lägenhet känns det som att det är dags för förändring.

Svårigheten för mig ligger i att hitta inspiration och motivation till att ställa mig vid spisen varje kväll. Att läsa matbloggar tänker jag mig är ett bra sätt, för jag gillar ju faktiskt att laga mat, det är inte bara ett nödvändigt ont. Jag läser gärna Om jag var din hemmafru och
Den Bruna Maten, för att de är välskrivna och underhållande, men när det kommer till receptinspiration har jag inte mycket att hämta där eftersom jag a) inte äter kött, och b) av uppenbara skäl helst inte äter brun husmanskost från 70-talet heller.

Så, för tillfället förlitar jag mig på detta och klickar “I don’t fucking eat meat”. Perfekt.

Men kan någon tipsa om en matblogg eller två som inte är så jäkla fula i munnen?

De senaste dagarna har varit ovanligt händelserika, så vi kör en liten (?) genomgång i omvänd kronologisk ordning. Dagens senaste händelse var trots det bästa som hänt på ett ganska bra tag, så vi börjar med den. Here it goes.

1. Efter många månaders blod, svett och tårar var det idag äntligen dags för vår Green Card-intervju – det sista steget i processen att bli en Permanent Resident i USA. Intervjuaren var en medelålders mexikansk man som var ganska otrevlig till en början, men sen mjuknade en smula och slutligen stämplade ett stort rött APPROVED över vår ansökan. Och det var en sån otrolig lättnad, alltså, ni anar inte. Vi sprang ut från immigrationskontoret skrattande och gråtande om vartannat.

Efter allt hårt arbete vi har lagt ner på den här ansökan (hade vi anlitat en immigrationsadvokat hade han/hon tagit runt $2000 för besväret – men istället gjorde vi allt själva) var det så himla välförtjänt. Och i och med att jag får mitt Green Card i brevlådan om två veckor kan jag också lämna landet igen för första gången på över ett år. Det lutar åt att första stopp blir Sverige, så att alla mina vänner äntligen får träffa min fantastiska man. Men kanske inte förrän framåt sommaren, jag tror inte att jag är redo för en svensk vinter igen riktigt än.

2. Innan intervjun idag hann jag även med att stanna till vid Svenska Konsultatet i San Diego och rösta i riksdagsvalet. På Konsulatet jobbade det bara svenskar, och det var helt konstigt att prata svenska igen – att bara prata engelska sätter sina spår i vokabulären.

3. I söndags var vi på Six Flags Magic Mountain – kanske det bästa stället på jorden om man är bergochdalbanemissbrukare som jag och Isaiah. Jag har nog nämnt tidigare att den här sommaren i San Diego har varit den kallaste på väldigt länge, speciellt vid kusten, så det var något av en väderchock att komma upp till Magic Mountain, norr om LA, där det var obeskrivligt varmt. Jag var tvungen att ha med ett paraply som skydd för solen för att ens kunna vara utomhus.

Detta hjälpte dock inte. När vi stod i kö till dagens andra åk slocknade det plötsligt framför mina ögon och allt började snurra. När jag vaknade upp någon minut senare satt jag på golvet på andra sidan bergochdalbanespåret med ett vattenglas i handen. Jag hade alltså svimmat av akut uttorkning, och Isaiah hade burit mig över tåget till andra sidan. De kunde inte sätta igång bergochdalbanan igen medan jag satt där, så Isaiah lyfte ut mig i friska luften – och alla i kön applåderade. Det var fint, som i en hollywoodfilm, och jag är himla glad att jag har en stark karl som vet när det gäller.

Efter att ha ätit mat och en massa frukt och druckit fyra liter vatten och lemonad var jag som en ny människa och vi höll oss undan från solen så gott det gick och åkte bergochdalbanor till stängningsdags.

4. Sen händer det en massa annat också, som till exempel att vi funderar på att skaffa en till kattunge. Men mer om detta senare. Det här inlägget är redan alldeles för långt. Och just det, jag lovade ju att säga till om vi såg “Machete” – och det gjorde vi, på premiären i fredags. Den var grym, precis som förväntat. Så grym, faktiskt, att vi fick mersmak och gick och hyrde Grindhouse-filmerna “Death Proof” och “Planet Terror” som jag fullkomligt älskar, men som Isaiah av någon märklig anledning inte hade sett ännu. Så ja. Nu ska vi kolla på “Death Proof”.

Som ni kanske har markt ar jag lite upptagen pa annat hall just nu och har knappt tid att blogga. Det ar mycket annat som lockar just nu. Till exempel har jag varit pa bio nastan varje dag de senaste veckorna, och darmed sett nastan allt som haft premiar nyligen. Sa blir det latt nar man gar pa bio gratis och inte har nagot battre for sig om kvallarna. Jag vet inte vad som visas i Sverige annu, men den har genomgangen kanske kan hjalpa atminstone nagon obeslutsam framtida biobesokare.

The American
Langsam men suspensful, som vi sager har. Manga doda svenskar. Och jag ar en sucker for George Clooney.
Betyg: 6 av 10

Piranha 3D
Precis vad man kan vanta sig av en film vars marknadsforing bygger pa gore, blood & naked chicks. Dock valdigt underhallande.
Betyg: 4 av 10

The Expendables
Alltsa, jag sag bara 20 minuter av den har, sa det vore inte rattvist att betygsatta. Jag ar helt enkelt fel malgrupp (=gillar inte hjarndoda actionrullar, aven om de ar gjorda med glimten i ogat).

Scott Pilgrim vs. the World
En valdigt originell film som var rolig pa vissa stallen, trakig pa andra, och helt utflippad genomgaende. Fick mig att vilja starta band igen.
Betyg: 6 av 10

The Other Guys
Manga klassiska oneliners (min favorit: “I got so drunk last night that I thought a tube of toothpaste was astronaut food”) och Mark Wahlberg ar forvanansvart rolig. Kommer sakert att ha uppnatt samma kultstatus som “Step Brothers” och “Anchorman” om nagra ar.
Betyg: 6 av 10

Dinner for Schmucks
Den har filmen hade jag sett fram emot i flera manader, mest pa grund av den fantastiska rollistan (Paul Rudd och Steve Carell ar tva av mina favvokomiker). Men herregud vilken besvikelse. Den var pa vissa stallen nastan outhardligt dalig. Och lite halvkul pa andra.
Betyg: 2 av 10

Inception
Vi sag den pa premiaren, och jag hade ingen aning om vad det var for film vi skulle se, eller att den var gjord av en av mina absoluta favoritfilmskapare, Christopher Nolan. Sa det var en glad overraskning nar jag insag att jag satt och tittade pa en av de basta filmer jag har sett pa valdigt, valdigt lange. Mindblowing.
Betyg: 10 av 10

Despicable Me
Sa himla fin och rolig. Borde heta Adorable Me.
Betyg: 7,5 av 10

Avatar (Extended Version, IMAX 3D)
Lite storre, lite langre, lite battre. Lite mer amerikansk helt enkelt.
Betyg: 8,5 av 10

Och idag har Machete premiar. Den har jag ju peppat pa ett tag, sa mojligen att vi gar och ser den ikvall. Jag lovar att uppdatera er i sa fall.

Igår hamnade vi av en händelse på Disneyland. Det var absolut inte planerat, men såna är vi – impulsiva. Det var ganska mycket precis som jag hade förväntat mig att “the happiest place on earth” skulle vara. Hurtigt, färgglatt, överdrivet och väldigt, väldigt amerikanskt. Alltså, missförstå mig inte, jag är en glad person. Men cynikern inom mig blir ändå ganska provocerad av den där påklistrade glad-till-varje-pris-hög-på-livet-mentaliteten som råder på Disneyland. Att det var gassande hett och inte gick att få tag på en kall öl någonstans var också lite surt.

Däremot ÄLSKAR jag bergochdalbanor. Det kan till och med vara det bästa jag vet i hela världen. Och på Disneyland finns det bergochdalbanor. Så helt bortkastat var det ju inte. Men nästa gång åker vi till California Adventure som ligger vägg i vägg med Disneyland istället, där det finns fler coola åk, och betydligt färre barnvagnar.

Jag fick en Blog Award av finaste Sofia, tack, vad snällt! Om man får en sån ska man:

-Kopiera Awardbilden i bloggen för att visa att du fått den.
-Tacka och länka tillbaka till den du fick den av.
-Ge vidare Awarden till 7 andra bloggare och länka till dem.
-Skriva 7 intressanta saker om dig själv.

Nu råkar det dock vara så att jag 1) inte läser speciellt många bloggar och 2) inte är någon förespråkare av kedjebrevsgrejer. Så jag länkar till sju fina bloggar, men känn er för all del inte tvingade att länka tillbaka eller skicka vidare om ni inte vill.

HEE HEE HEE HAW HAW HAW – Aurora och jag spelade i samma band en gång för länge, länge sen. Hon tar fina bilder, skriver fina texter och har det bästa bloggnamnet.

Emmy Lennevald – Emmy och jag delade lägenhet i San Diego för två år sen. Nu bor hon på Nya Zeeland, reser en massa och bloggar om det.

Me Hearties – Anna är kanske inte den flitigaste uppdateraren, men den som väntar på något gott väntar inte förgäves!

Steady As She Goes – Andrea har en massa vettiga åsikter och gör roliga saker hela tiden.

Amanda Malm – Amanda modellar och jobbar på TV i Budapest och åker på festivaler och har fler bollar i luften än någon annan jag känner.

Vanodorm – Malin bor i Berlin och designar rock’n’roll-kläder för sitt eget märke Kissin’ Bombs.

Sen vill jag länka till Elina också, men hennes blogg är låst. Hon får ett hedersomnämnande i alla fall!

Och ja, här är sju “intressanta” saker om mig:

1. Jag använder nästan aldrig högklackat, trots att jag äger omkring 80 par högklackade skor.

2. Jag är extremt bra på att leva som om jag hade betydligt mer pengar än jag har – faktum är att jag är ganska fattig. Min man är precis likadan. Nästan allt i vårt hus – inklusive möbler, dator, stereo och en 62 tums TV – har vi antingen fått, hittat eller fyndat nästan gratis.

3. Jag vill absolut inte ha barn, men kommer nog att vara redo för en hundvalp om sisådär en 5-10 år.

4. Jag är väldigt envis, principfast och dålig på att kompromissa. Det resulterar i att jag oftast får min vilja igenom.

5. Jag har i perioder en närmast sjuklig besatthet av South Park. Jag har sett alla avsnitt ett flertal gånger – en gång såg jag alla avsnitt av de första 13 säsongerna på mindre än två veckor – och när jag pluggade på UCSD skrev jag en uppsats betitlad “South Park as a Modern Fable”, som senare gjorde att jag fick ett A på den kursen.

6. De enda DVD:er jag äger är filmen “Adaptation”, samt alla 7 säsonger av Gilmore Girls. Däremot har jag flera hundra böcker, som just nu ligger nerpackade i påsar i min pappas källare – men jag planerar att skeppa över dem hit och återuppbygga mitt förlorade bibliotek.

7. Jag har flyttat omkring 20 gånger, men bara bott i fyra städer. Jag älskar San Diego, men någon gång vill jag ändå bo i Berlin, Barcelona, New York, San Francisco och Sydamerika.

Att ta bilen ner till stranden för att se solen gå ner i havet, att ha en svag havsbris i håret och vara omsluten av en lila himmel som om en liten stund kommer att vara alldeles stjärnklar.

Idag var det en man som stod bredvid och fotade solnedgången, precis som vi, och när han var klar vände han sig mot oss och sa: “This is the reason we live here.”

Som ett konstaterande, inte en fråga. Det var bara så självklart. Och precis här, på den här stranden, gifte vi oss för snart fyra månader sen. Det var också självklart.

1. När San Diego Gas & Electric, som har någon sorts monopol på el- och gasmarknaden i San Diego, är för lata för att komma ut och läsa av vår elmätare, och istället beräknar våra elkostnader utifrån en “uppskattning” – och uppskattningen är tre gånger högre än vår normala elräkning. Vi ringde och klagade, och slapp betala de extra 128 dollar (!) som hade lagts till i “uppskattningen”. Problemet är ändå att sånt här tycks hända hela tiden – stora företag som försöker krama ur så mycket pengar som möjligt ur sina kunder, och hoppas på att de inte märker det. Och de flesta kommer förmodligen undan med det också.

2. När man har bråttom iväg på morgonen, kommer ut till garaget, och upptäcker att garagedörrens öppningsmekanism har gått sönder under natten och att man inte kommer ut med bilarna. Det tog fyra dagar för våra fastighetsskötare att åtgärda problemet, och hade det inte varit för att min man är osedvanligt stark och lyckades lyfta upp garagedörren tillräckligt för att få ut bilarna, hade vi varit fast i huset lika länge. Lokaltrafik är inte ens att tänka på i La Costa.

3. När man har extremt låga förväntningar på något, för att slippa bli besviken, och slutresultatet visar sig vara ÄNNU sämre än man väntat sig. Så var fallet med “The Expendables”. Vi stannade i ungefär 20 minuter, sen blev det så outhärdligt dåligt att vi var tvungna att lämna bion. Jag önskar mig de 20 minuterna av mitt liv tillbaka, tack.

En märklig sak hände idag. Jag gick till the Department of Motor Vehicles för att förnya registreringsbeviset för min Honda. Väl där fick jag veta att registreringen var i full process att överföras på någon annan. En för mig okänd person har alltså förfalskat min signatur på en bill of sale, gått till DMV, och försökt registrera min bil i sitt eget namn.

Eftersom jag hade kört dit i min Miata fick jag åka hela vägen hem och hämta den andra bilen, och köra tillbaka till DMV för att bevisa att jag hade den i min ägo. Hela processen tog över tre timmar och jag är mer än lovligt irriterad på den misslyckade biltjuven. Och på systemet som gör att man bara kan ta över ägandeskapet på någons bil hur som helst. Jag fick snubbens namn, så nu funderar jag på att polisanmäla. Alltså, att stjäla ägandeskapet på en bil utan att stjäla själva bilen är så himla konstigt. VEM GÖR SÅ?