Category

Livet är en fest

18120296_10209077483721494_1332647123_o
Äventyr, Livet är en fest, Resor

24 timmar i Mexico

Vissa veckor gillar jag mitt jobb extra mycket. Den här veckan var en sån vecka. Jag fick nämligen följa med Southwest Airlines på deras allra första direktflyg mellan San Diego och Cabo, Mexico. Det var en kort resa, bara 24 timmar, så det gällde att maxa njutningen. Så här såg det ut:

20170425_090240

Jag fick ta med min kompis Sarah, och när vi kom fram till vår gate möttes vi av mariachi-musik, ballonger och burritos för att fira Southwests första internationella destination från San Diego.

17992058_10155419969633949_6270004049518101041_n

Alla ombord fick goodie bags med små presenter i och det var fotografer ombord som dokumenterade den här historiska (!) dagen. Den här bilden har jag snott från Southwest Airlines Facebooksida. Sarah och jag sitter i tredje raden till vänster, men mitt ansikte är dolt bakom en flagga. Ha!

20170425_135806

Väl framme i Cabo fick vi först gå på en presskonferens, sen bussades vi hit, till Hyatt Ziva Los Cabos, ett all-inclusive resort där vi skulle bo över natten. Det här var utsikten från vårt hotellrum.

20170425_140500

Jag var tvungen att jobba en stund, men det går ju helt okej att göra på en tropisk balkong med havsutsikt och en kall öl i handen.

18110175_10209077484681518_53797641_o

Vi hade någon timme innan det var dags för middag, så vi gick ner till poolen. Jag har aldrig bott all-inclusive förut så det här var som en helt ny värld som öppnade sig. Vi hade liksom aldrig haft råd att bo så här fräsigt om vi behövde betala för det själva.

18120296_10209077483721494_1332647123_o

Att bada i en pool på stranden bara några meter från havet är nog mitt ultimata livsnjut. Man får hela upplevelsen men slipper oroa sig för vågor och hajar och sånt.

20170425_180929

Sen fick vi skynda oss upp på rummet igen och göra oss i ordning innan det var dags att kliva på en buss och åka hit, till Sunset Monalisa, för drinkar och middag med Southwest-gänget.

20170425_171053

Den här restaurangen var så extremt romantisk att jag och Sarah skojade om att det var tur att Paul inte var här (hans pass hade gått ut) eftersom vi nog inte hade kunnat hålla oss ifrån att fria till varandra. Och vi har verkligen inte tid att hålla på och planera bröllop och ha oss!

20170425_180259

Utsikten ♥♥♥

18120438_10209078334662767_593704122_o

När solen började gå ner var vi tvungna att ta några glamour shots med den här fantastiska himlen i bakgrunden.

18120596_10209078329142629_1133713658_o

Fast i verkligheten var det extremt blåsigt så vi satt mest och höll i hattarna för att de inte skulle blåsa iväg.

20170425_185932

Middagen var för övrigt helt strålande. Jag åt den här tortillasoppan till förrätt, sen gick solen ner och det blev för mörkt för att fota resten av maten.

20170425_185448

Men fint var det!

20170425_213836

Väl tillbaka på hotellet hade vi både ätit och druckit i ganska många timmar och det var full fest trots att det var tisdag. Hela vår grupp på kanske 20 personer gick in på en av hotellets alla barer för att dansa och spela biljard, medan jag istället gick och la mig tidigt, innan midnatt.

20170426_084642

Nästa morgon åt vi frukostbuffé med allt som är gott: frukt, yoghurt, granola, bröd, ost och pannkakor.

20170426_092556

Sen hade vi ungefär en timme kvar innan flygbussen gick så vi gjorde det enda rätta och gick ner till poolen igen. Som sagt, måste maxa njutningen!

20170426_094411

En mimosa på det också!

20170426_101410

Hejdå Cabo och Hyatt Ziva! Det här var nog den bästa 24-timmarssemestern jag någonsin varit på, även om jag tillbringade den med att vara ganska konstant stressad över att behöva åka hem. Hade gärna stannat en vecka till, minst.

(Detta var en pressresa genom mitt jobb på ett magasin och alltså inget bloggsamarbete. Om det inte framgick alltså.)

banana5
Livet är en fest

Bananorama

Idag fyllde Paul år! 37 närmare bestämt. Jag hade planerat ett födelsedagsfirande på temat bananer. Eh, bananer? Ja, okej, lite backstory:

Paul har en panhead, dvs en gammal Harley från 50-talet, som han nyligen har tagit isär och lackat, och nu håller på att bygga om. Den var svart från början, men nu är den gul som en banan, så de senaste veckorna har jag bedrivit en kampanj för att han ska döpa hojen till The Banana Hammock, lite halvt på skoj. Ungefär lika länge har Paul pratat om Velvet Undergrounds Warhol-skivomslag som har en banan och en spruta på insidan, och hur han skulle vilja ha ett klistermärke med det motivet att sätta på hojen.

banana2

Så jag hittade en webbsida där man kunde designa egna klistermärken och skickade efter detta, med banansprutan från Velvet Underground-skivan.

banana3

Min kompis Katie är något av en expert på att hitta världens bästa tishor, så när hon hörde om bananklistermärket skickade hon en länk till denna, som jag ju var tvungen att beställa åt Paul. Och någonstans här föddes idén om ett banantema för hela födelsedagen. Jag döpte således hela eventet till Bananorama.

banana5

Jag hittade även ett banan-kort, och t-shirten kom med ett matchande banan-klistermärke. Och det sjukaste av allt? När vår granntant, en väldigt gammal och ganska senil dam, fick höra att det var Pauls födelsedag gick hon direkt hem till sig för att hitta något att ge honom i present. Några minuter senare kom hon tillbaka med EN BANAN! Ingen av oss hade nämnt ett ord om Bananorama, och hon hade inte sett någon av hans andra presenter. SÅ KNÄPPT! Det måste vara ödet liksom.

banana4

Banansprutan fick direkt en plats på oljetanken på den gula hojen. (Och obs att han fick andra icke-bananrelaterade presenter också. Jag älskar att köpa födelsedagspresenter och det händer ibland att jag tar i lite i överkant.)

banana1

Sen gick vi ut och åt middag, på vår gemensamma favoritrestaurang Kindred. Paul hade nya tishan på sig. Framsidan är nästan ännu bättre än baksidan. Later, haters! står det. Vi lär ju gå och göra matchande Later, haters!-banantatueringar snart.

banana6

Jag hade på mig den här jackan som är det enda gula plagg jag äger. Även om den för all del är mer senapsgul än banangul.

banana7

Vi åt extremgod mat, dock utan bananer. Och sen var det slut på Bananorama.

Picture-036
Livet är en fest, Nostalgi

Parkhääääng

Jag är sjuk igen. Eller, fortfarande heter det kanske. Det här med att campa i en snustorr öken en hel helg gjorde tydligen inga underverk för mina luftvägar. Igår natt hostade jag så mycket att jag knappt fick någon sömn, så idag jobbar jag hemifrån.

En före detta kollega som sa upp sig för att resa jorden runt är i Stockholm just nu, så jag skrev ihop en massa förslag till henne på grejer att göra och se. Men jag fick ta bort typ hälften av förslagen när jag kom på att det är mars och kanske inte direkt läge för parkhäng och andra utomhusaktiviteter. Här i San Diego är det dock 27 grader varmt och vad jag inte skulle ge för lite parkhäng nu alltså. Är det något jag saknar från Sverige, speciellt så här års när det börjar bli varmt ute igen, så är det att sitta i en park en ljus sommarkväll tillsammans med alla personer man gillar och en bandare och en systemetkasse med ljummen starköl.

Nä nu blev jag nostalgisk igen. Men fasen vad det ska parkhängas i sommar när vi kommer till Stockholm. Inspirationsbilder:

Picture-036

Picture-025

Picture-116

2014

Picture-207

Picture-205

0-020

0-031

0-015

galentine-s-day-Ps9hyHTyY
Livet är en fest

En helt vanlig torsdag med rosa drinkar och fotoautomat

Igår drog min kompis Sarah med mig på ett Galentine’s Day Party, dvs en alla hjärtans dag-fest för bara tjejer. Arrangörerna hade gjort så fint med guld och glitter överallt, och alla som var där var skitsnygga och uppklädda till tänderna. Den här typen av event är verkligen utanför min comfort zone – jag som mest går på typ punkspelningar och motorcykelträffar – men det är kul att göra något annorlunda ibland.

I äkta Sarah & Sanna-anda tillbringade vi ungefär halva kvällen i fotoautomaten. (Andra halvan stod vi i kö till baren, men allt var gratis, så det är kanske dumt att klaga.)

galentine-s-day-Pe48fZSja

Den här jackan hade jag hittat på second hand för 20 dollar dagen innan. Älskar den så mycket att jag nog aldrig kommer ta av den igen. Och halsbandet fick jag av Sarah i galentine’s-present samma kväll ♥ ♥ ♥

galentine-s-day-Ps9hyHTyY

Jag har kanske 50 olika fotoautomatsremsor på mig och Sarah från de senaste fem åren (till exempel här och här). Men det här är eventuellt den bästa bilden vi har tagit.

galentine-s-day-PuM4tq2Ez

Fransar 4-ever.

galentine-s-day-PYyaWMbWz

Den här är nog ändå min favorit. Sarah hade glömt sina kontaktlinser (!) så hon såg ingenting. Tycker att den här bilden fångar detta väldigt väl, hehe.

20161210_152608
Bilar och sånt, Livet är en fest

Mooneyes 2016

Igår var det dags för Mooneyes, en årlig bilträff i Irwindale. Paul och jag skulle ha åkt upp med några kompisar som fick förhinder i sista sekunden, så vi tog min bil och plockade upp vår kompis Jess på vägen istället.

20161210_130143

Väl framme parkerade vi och upptäckte den här bilen två parkeringsplatser bort. Tydligen hade batteriet fattat eld och hela skiten exploderat bara några timmar tidigare!?

20161210_135602

Sen gick vi runt och kollade på snabba racerbilar som denna.

20161210_140720

Och andra fina bilar från förra seklet.

20161210_143232

Efter några timmar pausade vi för lunch. Jag åt en bakad potatis och Jess åt en majskolv eftersom hon är från Indiana och har majs tatuerat på armen.

20161210_150044

Ibland vet man inte riktigt om det är 2016 eller 1956.

20161210_150326

Snygga bakdelar.

20161210_150522

Paul älskar Impalas och hittade en av sina drömbilar, så vi tog ett kort framför den.

20161210_152608

Och ett annat framför den här Budweiserbilen.

20161210_153216

En till Paul-drömbil – en choppad rosa Merc.

20161210_155413

När solen började gå ner var det dags att åka hemåt igen. Eftersom vi befann oss på en speedway hittade vi en lång rad med kraschade bilar längs ett staket på vägen ut, det kändes lite domedagsaktigt men ändå poetiskt på något sätt.

photobooth5
Livet är en fest

Photobooth like you mean it

Igår hade mitt jobb sin årliga julfest för alla anställda och deras respektive. Det bjöds på alkohol och munsbitar på Herb & Wood som är en av San Diego trendigaste nya restauranger. Och så fanns det en fotoautomat! Sånt gillar vi. Paul och jag gick all in. Så här såg vi ut:

photobooth5

Jag hade KJOL på mig för första gången på, jag vet inte, fem år kanske? Jag gillar själva idén med kjol men är så dålig på att ha på mig annat än byxor eller shorts. Men igår hittade jag den här lilla skinnsaken bokstavligen talat längst in i garderoben och tänkte att det var dags.

photobooth3

Vi började hyfsat lugnt, men sen spårade det ut lite…

photobooth4

photobooth8

photobooth1

photobooth6

Gillar den här killen ♥

craterlake3
Äventyr, Livet är en fest, Resor

Min födelsedag i Oregon: Crater Lake och vattenfall

I fredags fyllde jag 30 och vaknade i Bend i centrala Oregon där vi befann oss för att gå på bröllop dagen efter. Jag hade egentligen varit ganska opeppad på den här resan, mest för att det skulle vara ca 6 plusgrader och regn hela helgen (Oregon har precis samma typ av klimat som Sverige). Men i fredags var det fint! Kallt, men blå himmel och strålande sol nästan hela dagen, lite molnigt tidigt på morgonen bara.

craterlake000

Paul och jag hade hyrt en bil för att kunna ge oss ut och utforska. Vi styrde kosan mot Crater Lake ungefär två timmar söder om Bend. Det var kallt och höstigt ute med färgglada träd.

craterlake00

När vi började närma oss Crater Lake övergick hösten gradvis i vinter, tills vi befann oss i ett riktigt snölandskap.

craterlake1

Jag var ganska orolig över att vi inte skulle kunna se sjön. Crater Lake är tydligen täckt av moln under stora delar av året, och så här års är flera av vägarna dit avstängda. Men när vi kom fram var det alldeles klart!

craterlake2

Det här är en sån sjuk plats, mina mobilfoton gör den verkligen inte rättvisa. Det här är alltså USAs djupaste sjö och den tionde djupaste i världen, nästan 600 meter djup, och vattnet är alldeles klarblått. Sjön ligger i en gammal vulkankrater, därav namnet.

craterlake3

Tycker att vi ser inklippta ut, som att någon har Photoshoppat in oss i ett vykort? Är så glad att jag fick se detta. Om ni har vägarna förbi södra/centrala Oregon kan jag verkligen rekommendera en utflykt till Crater Lake.

craterlake6

Min kille som är uppväxt i södra Kalifornien har knappt sett rikig snö förut (alltså utanför skidbackarna här som mest består av konstsnö) så han var fascinerad. Jag lärde honom viktiga begrepp som kramsnö (fritt översatt till “hugging snow”) och att man inte bör göra snöänglar när det är plusgrader ute eftersom man blir så blöt.

craterlake4

Jag var ändå sådär impad av snön. Jag som för övrigt mest har svarta kläder på mig hade vågat köpa en senapsfärgad jacka och jag älskar den.

craterlake5

Vi gick runt och tittade på sjön från olika vinklar.

craterlake10

Sen hoppade vi in i bilen igen och körde vidare.

craterlake11

Vi lämnade snön bakom oss, men var fortfarande omgivna av snötäckta bergstoppar. Och granskog och björkar överallt. Kändes som hemma!

craterlake16

Nästa stopp var ett vattenfall! Vi hade fått en utförlig karta från Pauls kollega med 6 olika vattenfall vi hade planerat att åka till den här dagen, men eftersom vårt flyg hade blivit inställt kvällen innan och vi inte kom i säng förrän klockan 2 på natten hade vi fått en ganska sen start. Så vi skippade alla vattenfallen på kartan och hittade detta istället, Salt Creek Falls. SÅ HIMLA MÄKTIGT. Återigen så gör mina bilder det ingen rättvisa, så här kommer en kort videosnutt istället:

Det här är det överlägset största vattenfall jag någonsin sett. Nu googlade jag och såg att det tydligen är 86 meter högt och Oregons näst största vattenfall.

craterlake12

Vi var tvungna att vara tillbaka på hotellet för bröllops-genrep klockan 16 och befann oss några timmar bort, så efter Salt Creek Falls fick vi stressa tillbaka till bilen och köra så fort vi vågade norrut till Bend igen. Sånt konstigt ställe detta. Den kanske vackraste naturen jag har sett blandat med små bruksorter där ALLA byggader (privata och kommersiella) hade Trump/Pence-skyltar utanpå. Sån knäpp kontrast.

Bortsett från det politiska och att vi bara hann med ett vattenfall istället för 6 så var det här en alldeles strålande födelsedag! Och vi var bara 10 minuter sena till genrepet. (Bröllopsbilder kommer snart!)

harrahs1
Bra saker, Livet är en fest

Helgen då vi gjorde allt som är bra

harrahs5

Min kompis Becca fyllde år i lördags och hade bokat rum på Harrah’s Casino & Resort en timme norr om San Diego. Harrah’s är som en miniversion av Vegas, fast mycket bättre eftersom man slipper åka till Vegas. Så när Becca föreslog att jag och Paul skulle komma upp och hänga med henne och hennes kille Justin hela helgen tackade vi såklart ja, och i fredags efter jobbet tog vi hojarna och körde norrut.

harrahs6

Det är högsommar just nu och runt 40 grader på dagarna i vissa delar av stan. Då är det bästa man kan göra att hitta en pool, helst en med en bar mitt i, och sen stanna i den poolen ända tills det blir mörkt och vakterna kommer och kastar ut en. Så det gjorde vi. Becca och jag har för övrigt försökt para ihop våra killar på en kompisdejt ganska länge nu eftersom vi hade en känsla av att de skulle komma överens. Och det gjorde de verkligen! De insåg till och med att de fyller år på samma dag, bara en sån sak.

harrahs4

På lördagen vaknade vi upp i ett hotellrum med den här utsikten.

harrahs1

Och sen gjorde vi detta exakt hela dagen, ända tills solen gick ner.

harrahs2

Jag kan ärligt talat inte tänka mig en bättre helg än detta? Vi fick köra motorcykel, hänga med nya och gamla vänner, flyta runt i en pool i perfekt väder i sammanlagt ca 12 timmar, dricka kall öl och äta god mat. Dvs allt som är bra. Den här helgen får 5 Bud Light Limes av 5 möjliga.

4thjuly-poolbll
Livet är en fest, Vardagsanekdoter

Fjärde juli-helgen som aldrig tog slut

Vi har haft långhelg här i ‘Murica med anledning av 4th of July. Paul och jag maxade helgen så pass bra att den kändes betydligt längre än bara tre dagar.

4thjuly-mexicotoll

Vi började lördagsmorgonen med att ta hojarna till Mexico.

4thjuly-greg

Vår kompis Greg fyllde år och hans flickvän hade överraskat honom med en Mexico-kryssning och överraskningsparty. Så när de klev av båten i Ensenada satt vi med ca 15 av Gregs andra kompisar på en bar och väntade på honom. Han blev så himla glad! Älskar sånt.

4thjuly-mexicocoast

Kustvägen mellan San Diego och Ensenada är en av de vackraste vägar jag vet. Man kör längs med kusten så här i nästan två timmar. Sån värd dagsutflykt.

På söndagen hängde vi i garaget exakt hela dagen. Det var välbehövligt eftersom vi inte har varit hemma på säkert fyra helger. Det kom förbi bra personer och hängde hela dagen, och sen drack vi ett par öl i sommarkvällsvärmen på altanen innan vi gick och la oss. Tog dock inga bilder på något av detta, men följer ni mig på Snapchat så fick ni väl ett par glimtar i alla fall.

4thjuly-sannapaul

Och sen var det måndag och Independence Day. Den firade vi genom att följa med vårt nya bästispar Edith och Ace för att hälsa på några av deras vänner från Boston som hade hyrt ett Airbnb i San Diego och hade grillfest dagen till ära.

4thjuly-pool

Så här tillbringade vi exakt hela dagen.

4thjuly-poolbll

Och så här. Så himla välbehövligt, men nu lider jag i vanlig ordning av poolabstinens. Önskar att vi hade en massa pengar så vi kunde köpa ett hus med pool. Det skulle höja livskvaliteten så avsevärt. Dock att vi antagligen aldrig skulle lämna hemmet.

Men ja, det var den helgen det.

bbq
Livet är en fest

Grillfest och Costa Rica

bbq

Vi hade en liten grillfest här hemma igår. Runt 20 av våra favoritmänniskor kom förbi och alla hade med sig så mycket mat och dryck att vi nog inte kommer behöva laga mat på en vecka. Vi har väldigt sällan fest hemma hos oss, men det här var verkligen så himla fint och trevligt. Älskar våra vänner!

Under kvällen stod jag och pratade med Stacey (blond i mitten på bilden ovan) och hon nämnde att hon tänkte åka och hälsa på en kompis i Costa Rica i oktober. Det var lite av ett sammanträffande eftersom jag har ägnat den senaste veckan åt att försöka övertyga Paul om att vi borde åka till Costa Rica, mest för att det just nu går att hitta superbilliga flygbiljetter dit. Problemet är bara att jag och Paul har väldigt olika åsikter om vad som utgör ett trevligt resmål. Jag vill åka till djungel och stränder och tropiskt klimat, medan han hellre vill åka till typ Detroit och Ryssland. Så Stacey föreslog att jag skulle följa med henne istället, och jag sa såklart ja. Så idag köpte vi flygbiljetter. Spontant och bra, precis som jag gillar det.

Costa Rica i oktober, here we come!