Search Results

babes ride out

Jobbrelaterat, Resor

En två månader lång och väldigt stressig paus från verkligheten

Sen jag började mitt nya jobb för nästan exakt en månad sen känns det som att jag lever ett helt nytt liv. Från att ha jobbat i 10 år utan att ha gjort en enda jobbresa kommer jag den här hösten att vara borta mer än jag är hemma. Jag räknade till exempel just ut att jag bara kommer sova i min egen säng sju nätter under hela oktober. Allt är i och för sig inte jobb, jag ska även på en massa bröllop. Så här ser mitt väldigt packade schema ut i september och oktober…

September:

• Idag flyger Paul och jag till Salt Lake City, Utah. Därifrån tar vi en shuttle till Ogden där våra kompisar Colin och Renee gifter sig imorgon. Vi är i Ogden tills på måndag, då åker vi hem igen. 

• Helgen efter tar jag hojen till Joshua Tree för en tre dagar lång möhippa i öknen. 

• Dagen efter jag kommer hem från Joshua Tree flyger jag till Cincinnati för en jobbgrej. Är där måndag till torsdag. 

• Sen har jag en paus från resande på en och en halv vecka (!) innan det är dags för nästa bröllop. Vår kompis Shannon gifter sig i Palm Springs den sista veckan i september, men bröllopet är på en torsdag. Så Paul och jag tänkte att vi helt enkelt stannar där i ett par nätter. Jag kan jobba från hotellet. 

Oktober:

• En vecka senare, den första helgen i oktober, flyger vi till New York för säsongens sista bröllop. Våra San Diego-kompisar Ace och Edy gifter sig i Upstate NY och vi ska bo i fina glamping-tält tillsammans med alla våra bästisar. Hela bröllopshelgen varar i tre dagar och det ska bli så himla fint. 

• Bara några dagar efter att vi kommer hem från New York ska jag iväg igen, den här gången för att vara med på Rebelle Rally. Så här skrev jag om det för två år sen:

“Häromveckan intervjuade jag tre tjejer som är med i Rebelle Rally, ett ‘off-road navigation rally’ bara för kvinnor, det första av sitt slag i USA. Hela tävlingen pågår under en vecka, och går ut på att lag som består av två personer ska ta sig runt i öknen i Nevada och Kalifornien och hitta olika markörer (fysiska och virtuella) utan hjälp av GPS eller navigationssystem. Man får bara använda karta och kompass.

Jag ska dock inte delta i själva rallyt utan är där i egenskap av journalist. Tänkte skriva ett reportage om detta för Roadtrippers, och får alltså betalt för att hänga med en massa coola kvinnor och köra offroad i öknen i en vecka. Kommer dock behöva sova i tält i fyra nätter i minusgrader. Brrr!

• Sen är jag hemma i exakt en dag innan det är dags för Babes Ride Out i Joshua Tree, mitt favoritevent på hela året. Det här innebär ytterligare fyra dagar av att hänga (och tälta) med coola kvinnor i öknen. En annan, varmare öken dock, tack och lov. 

• Dagen efter att jag kommer hem från Babes Ride Out är det dags för månadens sista, och längsta, resa. Ska roadtrippa längs hela USAs västkust från Seattle till LA i 10 dagar tillsammans med några kollegor för en grej som fortfarande är hemlig. Det här innebär för övrigt att jag är borta på min födelsedag. 

Och sen är det november. Jag kommer att flyga mer de här två månaderna än jag gjort i hela min karriär sammanlagt och det känns väl sådär. Men jag försöker intala mig själv att eftersom jag aldrig har rest i jobbet tidigare så är det ändå inte så mycket om man slår ut det över det senaste årtiondet. Jag räknar liksom inte med att det kommer se ut så här varje månad. 

Är det för mycket att hoppas på att klara mig igenom de här två månaderna utan att bli sjuk eller alldeles för utmattad för att existera? Undrar om min pojkvän och mina katter ens kommer känna igen mig när jag återvänder till verkligheten i slutet av oktober.

Helgen som gick

Helgen som gick

Nu är det visserligen nästan helg igen, men jag var sjuk två dagar den här veckan (sa ju att jag skulle bli sjuk) så den har känts mycket kortare än vanligt. Either way. Så här såg förra helgen ut!

Tidigt på lördagsmorgonen packade vi in oss (Paul, Stacey, Ryan, Lexy, Adam, Ace och jag) i två bilar och körde norrut till Temecula för att gå på Biltwells årliga Parking Lot Sale, där man kan köra motorcykelgrejer för nästan inga pengar alls. Det var dock så sjuuuuukt lång kö för att komma in på Biltwells lager, så vi skippade det helt enkelt. 

Vi hade Lola med oss. Hon älskar människor men hatar andra hundar, och det var ganska många andra hundar där… tur att hon är så liten att hon inte kan göra någon skada.

Anya och Ashmore från Babes Ride Out var där och sålde grejer. 

Och jag hittade en pytteliten hundvalp som jag var nära på att stoppa i fickan och smuggla med mig hem. Fast Lola hade nog inte gillat det så mycket. Barnet vars hundvalp det var verkade inte heller så imponerad. 

Sen gick vi allihop vidare för att äta brunch på en hipp restaurang i Temecula innan vi åkte hem till San Diego igen.

På söndagen tog vi hojarna till downtown…

…för att säga farväl till våra kompisar Colin och Renee som skulle flytta till Utah några dagar senare. 

Vi hängde med Edy och Ace och det kom ett lila ljusmonster och tog över min kamera, tydligen. Och det var den helgen! 

Metabloggande

Mina 9 mest gillade Instagrambilder 2017

Tycker nästan att det är lite pinsamt att lägga upp det här, mest för att alla mina mest gillade bilder ser ungefär likadana ut? Men jag har ju ett ganska nischat konto, det är 90% bilder på mig och min hoj, och lägger jag upp foton på något annat får jag inte alls lika många likes. Aja, here we go. Jag har hittills i år fått 120,003 likes, vilket är FÄRRE än förra året. Men jag la i och för sig upp många fler bilder 2016 än jag gjorde i år. 

1. Den första bilden jag la upp på min nya hoj när jag köpte den för två veckor sen letade sig in på förstaplatsen. 2,108 likes.

 

2. Exakt samma pose som första bilden fast annan hoj och annan bakgrund. Tydligen en populär pose? 1,825 likes.

 

3. En throwback-bild från Babes Ride Out som jag la upp för att peppa inför årets BRO. 1,615 likes.

 

4. Någonstans längs med en helt tom landsväg i den mexikanska öknen. 1,457 likes.

 

5. Jag tog det här fotot med självutlösare när jag satt på garageuppfarten och tvättade hojen och drack vin för ett par månader sen. Vet inte riktigt varför så många gillade det? 1,334 likes.

 

6. Det senaste fotot jag la upp, på min nya hoj när jag körde den runt kvarteret första gången förra helgen. 1,331 likes. 

 

7.  På ett övergivet järnvägsspår mitt ute i ingenstans, från i februari. 1,269 likes.

 

8. En gammal beprövad pose framför Salvation Mountain i våras när det var nästan 50 grader varmt ute. Vilket man ser på mitt tomatröda överhettade ansikte. 1,207 likes.

 

9. Nya hojen IGEN. Så sjukt att alla foton jag har lagt upp på min nya hoj hittills har kvalat in på den här listan. 1,187 likes.

***

Vill påpeka att även om det inte ser ut så av de här bilderna att döma så har jag faktiskt ordentliga motorcykelkläder på mig 95% av tiden när jag kör hoj. De gör sig inte lika bra på foton dock.

Om ni vill se fler bilder på mig och mina motorcyklar så heter jag @cylinderella på Instagram. 

Motorcyklar

Sanna testar supermoto

Jag och Katie gjorde en rätt så kul grej igår: vi klev upp jättetidigt och åkte till Riverside för att köra supermoto! Supermoto är som en blandning mellan motocross och roadracing, och man kör små, lätta supermoto-hojar på en bana som består av både asfalt och offroad-partier med hopp. Igår tog Babes Ride Out över hela banan, så vi var en klass på 18 kvinnor som var där för att kick ass and take names.

Ungefär halva tiden fick vi sitta i klassrummet och lära oss teknik. Supermoto använder en HELT annan teknik än i princip alla andra sorters mc-åkning, så det var rätt mycket att försöka komma ihåg när man väl var ute på banan.

Det var jättevarmt ute, egentligen alldeles för varmt för att ha skinnställ på sig. Men safety first!

Efter 15 minuter i klassrummet fick vi köra 15 minuter på banan, och sen var det dags för nästa lektion. Och så höll det på hela dagen. 

Så himla empowering detta. Bara en massa grymma brudar och inga störiga snubbar, vilket jag utgår från att det vanligtvis är på de här kurserna. Ni vet, såna som ska visa sig tuffa genom att köra alldeles för fort och göra wheelies innan de ens behärskar tekniken.  

Jag körde en sån här DR-Z400SM hela dagen. Det var kul att testa något nytt, men varje gång jag kör så här lätta hojar saknar jag min 350 kilos Harley. Tror inte att supermoto egentligen är min grej, men det var roligt att prova på i alla fall!

Sista omgången på banan körde vi ett ordentligt race. Vi körde en s.k. Le Mans-start där alla fick parkera hojarna på ena sidan av banan och sen ställa sig på andra sidan. När startsignalen gick fick man springa till sin hoj, starta den och sen börja köra. Mitt enda mål med det här racet var att inte komma sist för jag är en så himla dålig förlorare. Jag landade någonstans i mitten så: mission accomplished. (Lånade bilden ovan från Anya.)

Bra gäng! Bra dag! Fast idag har jag ont i hela kroppen och kan knappt lyfta armarna. Är eventuellt för gammal för sånt här.

Vardagsfilosoferande

Om att träffa nya vänner som vuxen

Anna:
Du är så cool!
Har du vänner som inte älskar motorcyklar?
Är det svårt att få vänner i USA? I Sverige tycker jag att det är svårt att få nya vänner när man är vuxen.
Vad är du rädd för?

Hej och tack snälla! Jag har absolut vänner som inte kör hoj, men de har blivit färre och färre de senaste åren. Det beror nog dels på att jag har glidit isär från en del personer som jag kanske inte har så mycket gemensamt med längre, och dels att flera av mina kompisar som kanske inte var så intresserade av motorcyklar tidigare nu har fått upp ögonen för dem och själva tagit motorcykelkörkort. 

Jag vet inte om det är lättare eller svårare att hitta vänner i USA än i Sverige. Amerikaner i allmänhet är väldigt sociala, så jag upplever att det helt klart är lättare att bara börja prata med folk här än det är i Sverige. Så det är lättare att skaffa ytliga vänner. Men att komma någon så pass nära att man är vänner ”på riktigt” är nog lika svårt här som i Sverige.

Jag har alltid haft ganska lätt att få vänner trots att jag inte är världens mest socialt kompetenta person, och jag tror att detta beror mycket på att jag har väldigt specifika intressen: jag gillar motorcyklar och lyssnar på punk och har tatueringar. De här grejerna gör det hyfsat lätt att hitta folk man har saker gemensamt med och som kan bli potentiella nya vänner. Det är liksom bara att leta upp andra personer som gillar motorcyklar, punk och tatueringar. Flera av de kvinnor jag nu betraktar som mina bästa vänner har jag till exempel träffat genom Babes Ride Out.

Nu föreställer jag mig att det är svårare att hitta nya vänner om man inte har så himla specifika intressen eller tillhör någon sorts subkultur. Men mitt tips (vet att du inte specifikt efterfrågade tips, men nu får du några i alla fall) till den som vill träffa nya vänner i vuxen ålder är i alla fall att hitta en aktivitet man kan bonda med likasinnade personer över. Gillar du böcker? Gå med i en bokklubb/bokcirkel! Gillar du matlagning? Ta en matlagningskurs! Har du hund? Googla hundvänliga aktiviteter i din stad!

Sociala medier är också grymma när det gäller att träffa nytt folk. Jag har träffat en massa smarta, kreativa och inspirerande kvinnor som nu är mina vänner genom både bloggen och Instagram.

Angående den sista frågan så är jag rädd för allt det hat som har kommit till ytan sen Donald Trump blev president. Jag är rädd för klimatförändringar och naturkatastrofer som de bränder, översvämningar, jordbävningar och orkaner som har drabbat världen de senaste månaderna. Jag är fullkomligt livrädd för kärnvapenkrig med Nordkorea. Och så är jag rädd för att någon jag älskar ska dö.

Vardagsanekdoter

Några snabba måndagsuppdateringar

– Jag kom hem från fyra dagar i öknen och Babes Ride Out igår, lite sliten men lycklig ända in i själen. BRO är verkligen en av de bästa grejerna i mitt liv, är så glad att det finns. Det kommer såklart ett ordentligt inlägg om det när jag har orkat gå igenom och redigera bilder, men här är i alla fall årets tältfoto. Nu sjunger det dock på sista versen, så det här blir eventuellt det sista fotot i det lilla blå tältet.

– Jag fyller år på lördag. Hade egentligen inte tänkt göra något speciellt eftersom det är Halloween-helg och det redan händer så mycket, men sen bestämde jag mig för att ha en liten BBQ för mina närmsta vänner i alla fall. Med Halloween-tema såklart. Har redan min kostym kirrad och klar. Ni får se snart!

– På tal om Halloween skrev en av mina kompisar på Facebook idag att det verkar som att San Diego har klätt ut sig till Palm Springs inför Halloween eftersom det är så varmt. 35 grader idag. Men jag klagar inte, jag bävar redan inför vinter och temperaturer under 20 plusgrader. Borde väl egentligen bo typ på Hawaii. 

– Jag funderar på att söka det här drömjobbet som New York Times la ut idag. Antar att de kommer få i runda slängar en miljon ansökningar dock, så det är väl egentligen inte ens värt att lägga tid på. 

– Och just det, ni är ett par stycken som har efterfrågat hojtips för nybörjare, så jag skrev ett inlägg om detta på Red Rag Garage. Det här är första delen i en serie för tjejer som är sugna på att börja köra motorcykel, så det kommer mer. Stay tuned!

Motorcyklar

Det lilla blå tältet

Idag är mitt feed fyllt med betydligt trevligare saker än igår. Det är nämligen bara två dagar kvar till Babes Ride Out, årets bästa event. Jag jobbar sista dagen imorgon, sen bär det av till Joshua Tree på torsdag. Tar årets två sista semesterdagar den här veckan, som jag har sparat enbart för detta. Vilket känns ganska värt. Det går ju inte riktigt att misslyckas med kombinationen motorcyklar, öken, värme, kompisar och ledighet.

Mitt lilla blå tält, som jag köpte på Walmart för 20 dollar för fyra år sen, hänger med även i år. Det är egentligen ett barntält, så jag får sova på diagonalen för att få plats. Men det brukar gå bra ändå. I det lilla tältets ära kommer här en bildkavalkad från Babes Ride Out genom åren, i kronologisk ordning. 

Vardagsfilosoferande

Om kvinnoseparatistiska festivaler och varför de behövs

Läser alla dessa urbota korkade kommentarer från arga män som är kränkta över att det kommer hållas en (1) mansfri festival i Sverige och får ont i huvudet av hur idiotiskt detta är. Jag kan meddela att jag ska på en helt mansfri festival nästa vecka, en festival jag har varit på varje år sen 2013, och det går hur bra som helst. Inte en enda man har farit illa av detta. Och inte en enda kvinna har blivit våldtagen, trots närmare 2000 festivaldeltagare förra året. 

Det är alltså Babes Ride Out jag pratar om, en helt kvinnoseparatistisk motorcykelfestival med fyra dagars camping i öknen, liveband, hojåkning, karaoke och en massa annat. Ja, ni vet ju redan detta eftersom jag åker på BRO varje år och har skrivit hur många inlägg som helst om det. Men det kan vara värt att upprepa. Jag har aldrig känt mig så trygg i en stor folksamling som jag gör på Babes Ride Out. Det är alltid en massa kvinnor där som går runt i bar överkropp – som om det vore helt socialt accepterat! – och ingen tar sig rätten att tafsa eller vara äckliga. 

Det knäppa (?) är att jag knappt har hört någon snubbe klaga på Babes Ride Out. Alltså, det finns gott om patetiska trollsidor på Instagram där mediokra män lägger upp memes om hur tjejer borde vara hemma och göra smörgåsar åt männen istället för att köra runt på motorcyklar i öknen. Varje år är det även ett gäng snubbar som skämtar om att de ska klä ut sig till tjejer för att ta sig in på festivalen. Men på något magiskt sätt tar alla sitt förnuft till fånga och låter oss vara. De allra flesta snubbar verkar ha accepterat att detta är något som behövs. Vilket säger en del, speciellt i en så pass sexistisk subkultur som motorcykelscenen. 

Sen säger jag såklart inte att kvinnor är perfekta och att alla på BRO älskar varandra. Men fyra dagar utan slagsmål, mansplaining, catcalling och ovälkomna närmanden är verkligen så jävla välbehövligt. Jag unnar alla som vill gå på Statement Festival detta.

Livet är en fest, Musik

It’s Not Dead Fest 2017

Igår åkte Paul och jag och vår kompis Jess norrut till San Bernardino för att gå på punkfestival – närmare bestämt It’s Not Dead Fest, en heldagsfestival med ca 40 bra punkband.

Det var 40 grader varmt ute och inte ett moln på himlen, och för att komma till själva festivalområdet från parkeringen var man tvungen att promenera 2 kilometer i gassande hetta utan någon skugga. Så när vi väl var inne på festivalen var vi (läs: jag) tvungna att lägga oss ner på marken och återhämta oss i en timme eller så.

Det första bandet jag ville se var The Unseen. De har gjort en av mina favoritlåtar och jag hoppades verkligen på att de skulle spela den. Men det gjorde de inte.

Bästa festivalsällskapet.

Inne i ett cirkustält hade de en fotoutställning med punkbilder. Och Paul bar runt på min Babes Ride Out-ryggsäck hela dagen, snällt!

Vi tog ett gruppfoto. San Bernardino är egentligen inget vidare trevligt ställe och det är inte många grejer jag skulle åka hit frivilligt för. Men det är fint med bergen i bakgrunden i alla fall.

Så himla festivaligt detta. När solen gick ner bakom bergen blev det betydligt behagligare temperatur, och vi kunde sitta ner och kolla på band utan att behöva dricka tre liter vatten i timmen.

Vi avslutade kvällen med att se Rancid (som var skitbra, har inte sett dem på kanske 5 år och hade glömt hur bra de är live) och sen körde vi hem till San Diego igen. Kom hem vid 2-tiden på morgonen helt nyktra eftersom ingen av oss hade druckit en endaste öl på hela dagen. Det var för varmt! Jag tror att vi eventuellt är för gamla för sånt här.