-
Hej hej nya bloggen
Ibland kan det här med att vara dödligt uttråkad tydligen ta sig uttryck i oväntad kreativitet. Just nu råkade jag till exempel göra en helt ny bloggdesign.
Nu var det ett tag sen sist, men i vanlig ordning får ni hemskt gärna säga vad ni tycker och om det är något som saknas, osv.
Före:
Efter:
-
Vad ska jag blogga om?
Jag fick den himla fina kommentaren ovan nyss, och eftersom jag kände mig träffad så får svaret ett eget inlägg. Av olika anledningar behåller jag helst min Facebooksida så privat som möjligt, men däremot vill jag verkligen blogga mer!
Jag tror att jag håller på att genomgå någon sorts identitetskris när det gäller den här bloggen, och vet inte riktigt i vilken riktning jag ska ta den. Jag skulle gärna vilja skriva lite varje dag istället för någon gång i veckan, men på senaste tiden har jag mest suttit och stirrat på en tom skärm utan något att säga.
Så om det är någon mer än Karin som skulle vilja ha fler uppdateringar här får ni hemskt gärna säga till vad ni vill att jag ska skriva om. Ämnen, teman, rubriker, frågor, bilder, önskeinlägg – precis allt är välkommet!
-
Äsch, kommentar som kommentar
Precis som många andra bloggare har jag under ett tag märkt ett ganska ordentligt nedsving i antalet kommentarer jag får nu jämfört med för kanske ett år sen, trots stadiga eller ökande besökssiffror. Det förklaras väl rätt logiskt av att många numera läser bloggar på mobiler eller surfplattor som inte gör det speciellt smidigt att kommentera. (Brasklapp för att jag uteslutande läser bloggar på datorn, men ändå är sämst på att lämna kommentarer, go figure.)
Resultatet av detta blir i alla fall för min del tydligt när jag rensar ur min spamfolder, och för en kort sekund överväger att godkänna kommentarer som väldigt uppenbart är spam, bara för att de är positiva och jag saknar riktiga utlåtanden i samma stil. Typ dessa. Tycker ju helt klart att läsarna “nude girls”, “www.youtube.com” och “nude teens” framför viktiga poänger här.
-
Gränsen mellan personligt och poänglöst
Jag blir ibland lite avundsjuk på bloggare som klarar av att skriva om sin ganska vanliga vardag på ett intressant sätt, utan att det blir tråkigt att läsa. Typ Hanna, Bondhustrun och Josefine. Det känns som att det är en så hårfin gräns mellan att skriva personligt och genuint, och att skriva självupptaget och poänglöst, och det är en balans som i alla fall inte jag riktigt behärskar.
Jag skulle egentligen gärna skriva mer om min vardag, men jag får känslan av att det är helt ointressant. Ta idag till exempel. Idag har jag jobbat, åkt motorcykel, varit på lunchdejt med en snygg kille på en makrobiotisk veganrestaurang, kollat på 7 avsnitt av The Office, samt handlat middag i en mataffär som inte alls ligger i närheten av där jag bor eftersom den råkar vara helt vegetarisk och ekologisk och sånt vill man ju stödja. En ganska normal tisdag för mig, och om jag skulle skriva ett inlägg om det så skulle det med stor sannolikhet bli skittråkigt att läsa. Så alltså, ni som vet, hur gööör man?
-
I-landsproblem är också problem
Så himla störig grej: för någon vecka sen bytte jag användarnamn på Instagram, från Cinderalley till Cylinderella. Det var tänkt som ett temporärt byte, för att slippa undan en person som postade skitsnack om mig från sin profil (som jag var blockad från att se). Enligt Instagram.com är ett byte av användarnamn det enda sättet att hindra en person man har blockat från att tagga en i sina bilder, så jag hade inte så mycket till val – och jag valde med avsikt ett namn som var så nära det ursprungliga som möjligt.
Och så idag kände jag lite att enough is enough och öppnade Instagram för att byta tillbaka – endast för att upptäcka att någon hade stulit mitt ursprungliga användarnamn. Nu finns det alltså någon annan som heter Cinderalley på IG, och med tanke på att det är och har varit mitt användarnamn precis överallt under ganska många år nu är det svårt att inte ta det personligt. Att någon under de ynka dagar jag gått under ett annat nick skulle ha skapat det här kontot utan att känna till att det under en lång tid varit upptaget känns mycket långsökt, så jag är övertygad om att vi har att göra med en användarnamnstjuv.
Okej att detta kanske är en löjlig sak att bli upprörd över, men seriöst? Någon är uppenbarligen ute efter att jävlas. Jag har skickat ett långt email till Instagrams support och förklarat detta, även om jag inser att det nog både är lönlöst och en smula patetiskt. Men liksom, bara en sån sak som att jag äger Cinderalley.com borde för evigt diskvalificera alla andra från att använda det nicket över huvud taget. Jag är dessutom helt övertygad om att den nya Cinderalley, till skillnad från undertecknad, inte har detta som registreringsplåtar på bilen:
Så kan inte alla som läser detta vara så himla rara och gå in på Instagram och rapportera den här användarnamnstjuven så vi kan få slut på de här dumheterna en gång för alla?Tack och puss.
-
Svengelskans övertag
Jag har till min fasa börjat märka att när jag inte bloggar här regelbundet så händer något förskräckligt – nämligen att min svenska blir så dålig att jag måste sitta och googla synonymer och översättningar för att kunna formulera ordentliga inlägg. Bloggen är i princip den enda kommunikationskanalen där jag över huvud taget använder det svenska språket, så det är väl egentligen inte så konstigt. Men ändå, så här kan vi ju inte ha det.
Problemet är bara att ända sen jag skaffade Instagram har andra sociala medier sakta men säkert börjat kännas en smula överflödiga. Detta vill jag dock råda bättring på, så jag tänkte försöka bli lite bättre på att blogga igen. Och om ni har något särskilt ni vill att jag ska skriva om får ni i vanlig ordning hemskt gärna säga till. Om inte annat för att hjälpa mig upprätthålla en fungerande relation till mitt modersmål.
Tack på förhand,
MVH / Victoria Silvstedt -
Shameless self-promotion
Ni glömmer väl inte bort att följa mig på Instagram? Om jag är lite dålig på att uppdatera här ibland så är det möjligen för att jag redan har postat allt som händer där. Har man ingen smartphone kan man följa med här. Och jag heter i vanlig ordning Cinderalley där också, inga konstigheter.
-
Behöver blogginspiration
På grund av akut fint väder har den här bloggen varit upptagen på annat håll den senaste tiden. När jag inte jobbar hänger jag mest på stranden eller någon uteservering eller grillar med vänner, och har exakt noll blogginspiration. Om det är något speciellt ni vill läsa om här får ni alltså hemskt gärna säga till i kommentarsfältet, så kanske jag lyckas uppdatera här lite oftare än en gång i veckan även fortsättningsvis. -
Plötsligt händer det
Titta, jag har blivit avritad! Det är sjukt duktiga Anna Grundberg som ligger bakom, och jag är så smickrad av det fina porträttet att jag rodnar ända ner i tårna. Det är alltså så här det känns att vara storbloggare?
-
Tjejer som gör saker
Igår hängde jag med Mirijam och hennes trevliga svenska vänner Helena och Carolina. Och jag håller med om det Mirijam säger i det här inlägget om bloggkompisar – så himla bra grej!
Sen insåg jag också hur skönt det var att för en gångs skull hänga med ett gäng tjejer som kör motorcykel, hoppar fallskärm, åker snowboard, och reser till andra sidan jorden. Alltså, jag älskar mina tjejkompisar i USA, men det är knappt en enda av dem som gör något. Jag vet inte om den här passiviteten nödvändigtvis är en amerikansk grej, men jag har haft extremt svårt att hitta en enda tjej här att dela ovanstående intressen med. Killar däremot, såna kryllar det av. Det är lite tröttsamt.
