• Äventyr,  Irritationsmoment,  Resor

    Vi tar det värsta först

    Jag kom just hem från Las Vegas och har nu knappt fyra dagar att återhämta mig på innan jag sticker till San Francisco på fredag, så det här får bli ett snabbt inlägg. Vegasresan var helt fantastisk på många sätt – jag postar bilder senare, när jag hinner.

    Men om vi börjar med det egentligen enda negativa kan jag rapportera att det där besöket på Dick’s Last Resort – restaurangen där serveringspersonalen är ohyfsade mot gästerna med flit – verkligen var så himla mycket värre än förväntat. Vår servitör sa knappt ett ord till oss, bara mumlade något otrevligt utan en endaste liten glimt i ögat och slängde menyer på bordet och försvann. Efter ett tag kom han tillbaka och tog vår beställning på en bit avriven servett och sen fick vi vänta i en hel evighet på maten. Som var dyr och inte speciellt god, och så fick vi inte allt vi hade beställt och drinkarna var vattniga – men det var liksom inte läge att klaga på servicen på ett sånt ställe.

    Jag fick till slut en hatt med texten “I have taken more balls to the face than a circus seal”. Och det var ju bara halvkul.

  • Livet är en fest,  Resor

    Att göra Vegas

    Har jag sagt att jag ska till Las Vegas om drygt två veckor? Det blev lite halvspontant inklämt mellan alla de andra små resorna, och trots att Vegas inte direkt är min favoritstad börjar jag bli ganska peppad. Jag har nämligen aldrig gjort Vegas. Jag har varit i stan ett helt gäng gånger – minst en gång om året under de senaste fyra åren – men det har alltid varit i samband med speciella evenemang, till exempel Punk Rock Bowling och Viva Las Vegas.

    Den här gången åker jag dit med min chef och ett par av hennes bästa vänner, eftersom hon fyller 35 och vill fira Vegas style. Vi kommer att bo på ett fancy resort i närheten av The Strip och göra sånt som normala människor tydligen gör när de åker till Vegas. Det vill säga dricka drinkar vid poolen, gå på skönhetssalong där någon fixar hår och smink åt oss, ta på oss alldeles för korta klänningar och gå ut och dansa, äta fräsiga middagar, åka limousine, dricka hinkvis med champagne, spela bort en massa pengar, gå och se manliga strippor, ta en kurs i poledancing, och säkert en massa andra saker som jag inte ens kan föreställa mig. Allt detta (utom möjligen poolen och champagnen) är nämligen saker som jag aldrig skulle få för mig att göra annars. Det är ungefär så långt från punkspelningar och ölbarer man kan komma, och just därför känner jag att det ska bli kul. Omväxling förnöjer, och allt det där.

    Sist jag var i Vegas vann jag för övrigt 20 dollar. Vi kan ju hålla tummarna för att det blir lite mer än så den här gången.

  • Nära döden-upplevelser,  Resor

    Och inte bara för att jag är född i Skorpionens stjärntecken

    Jag har en inte helt oansenlig bucket list över saker att göra innan jag dör. Ganska många har redan blivit avbockade, som till exempel att flytta till Kalifornien, skaffa motorcykel och hoppa fallskärm. Sen finns det saker jag inte visste att jag ville göra förrän möjligheten uppenbarat sig. Till exempel att hålla i en livs levande skorpion.

    Medan vi andra var upptagna med att kolla på döda fiskar försvann Marcus ut i vildmarken kring Salton Sea, och kom tillbaka med en skorpion han hittat på marken. Och min livsstrategi går ut på att aldrig någonsin tacka nej till en möjlighet att göra något riktigt ballt, även om det ibland innebär en viss risk för liv och lem. För fattar ni vilken grej? En jävla skorpion, liksom.

    Här är en video:

  • Amerika,  Nattliga bravader,  Resor

    Roadtrip till de krossade drömmarnas sjö

    I söndags packade vi in oss elva personer i tre bilar och styrde kosan mot Salton Sea, som är Kaliforniens största sjö. Det blev en två dagars roadtrip fylld av kontraster, och varken ord eller bilder kommer nog ens i närheten av att beskriva upplevelsen. Men jag gör ett försök i alla fall.




    Första dagen var nyårsdagen och alla var lite småtrötta från gårdagens festligheter, så vi kom inte iväg förrän på eftermiddagen. Vi körde i flera timmar genom milsvid öken och genom bergen för att komma till Slab City – en halvt övergiven squatter town dit folk åker för att campa och ta droger. När vi kom dit var det redan för mörkt för att se någonting, så vi bestämde oss lite spontant för att åka till Palm Springs över natten. Det innebar ytterligare ett par timmar i bilen, men det var helt klart värt det när vårt hotell visade sig vara rena lyxhotellet med utomhusjacuzzi och uppvärmd pool. Där satt vi i ångorna och drack champagne ungefär halva natten, innan vi gick upp till rummen och somnade.




    Eftersom det nästa dag var högsommarvärme ute tog vi tillfället i akt och hängde vid poolen i ett par timmar innan vi orkade börja dagen på riktigt. Palm Springs ligger i öknen omgivet av höga berg och är ungefär raka motsatsen till Slab City. Hit åker de rika och berömda för att komma iväg från storstaden och relaxa. Ett ordentligt gruppfoto fick vi till i alla fall.






    Med ytterligare ganska många mil bakom oss kom vi fram till Salton Sea. Ingen av oss hade varit där innan, men alla hade hört rykten om att det skulle lukta illa. Det var dock en underdrift. Hela kustlinjen var full av tusentals döda fiskar, och istället för sand upptäckte vi ganska snart att vi knallade runt på pulveriserade fiskskelett. Och stanken var därefter. Det är något så djupt sorgligt i att ha en fin villa med strandtomt, och så består hela stranden av djurkadaver.





    Vi åkte vidare till Salton Sea Beach Marina, som en i sällskapet snabbt definierade som “one of the biggest physical manifestations of broken dreams in America”. Om strandvillorna med fisktomt på stället innan var sorgliga var det ändå ingenting jämfört med det här. Vi körde genom en trailerpark av nedgångna ruckel som mest påminde om en spökstad. En och annan hund sprang runt mellan husen, men vi såg knappt till en enda människa. Det finns många fattiga områden i Kalifornien, men jag har aldrig sett något som ens påminner om detta förut. Jag undrar fortfarande vad invånarna där har gjort för att förtjäna att bo i vad som bäst beskrivs som ett hellhole – i fallfärdiga trailers omgivna av öken och en sjö kantad av kilometervis med död, ruttnande fisk. Kontrasten från morgonen i Palm Springs kändes närmast surrealistisk.

    När solen började gå ner åkte vi till närmaste casino en stund, och sen började den långa färden hemåt. Under de timmar det tog att komma tillbaka till San Diego igen körde vi uppför slingriga bergsvägar i beckmörker utan en enda annan bil i sikte på flera mil och drack öl och lyssnade på bluegrass. Om jag fick välja en enda sak att göra resten av livet ligger såna här roadtrips ganska bra till.

  • Mexico,  Resor

    Minisemester, here I come

    Klockan är åtta på kvällen och jag har precis jobbat färdigt för den här veckan. Nu är jag ledig i fem dagar, ända tills på tisdag. De senaste två veckorna har jag jobbat ungefär 15 timmar om dagen, och eftersom jag jobbar hemifrån innebär det att jag i princip har pendlat mellan sängen och skrivbordet och knappt lämnat lägenheten. Att säga att den här långhelgen är efterlängtad just nu är årets underdrift.

    Nu sitter jag i soffan och försöker komma ihåg hur man gör när man slappnar av. Och så längtar jag till imorgon. Då åker jag nämligen på minisemester till Mexico. Närmare bestämt hit:

    Vi ses på andra sidan!

  • Amerika,  Livet är en fest,  Resor

    I ♥ SF

    Om ni undrar varför det har varit tyst här i ett par dagar så är det för att jag har varit i San Francisco sen i fredags och haft bättre saker för mig än att blogga. Vi kom hem sent igår kväll, och idag är jag helt överjordiskt sliten. Men det brukar bli så efter en helt överjordiskt bra helg. I väntan på att jag orkar gå igenom och redigera alla foton kan jag bjussa på en bild från Dolores Park i lördags. Den sammanfattar resan ganska bra.