-
Eh, okej?
-
Systerskap och konsumtion
En grej som är ganska tröttsam inom motorcykelscenen är att den är så sjukt mansdominerad. Jag känner mig ofta så himla less på den här mansklubben som består av en massa snubbar som klappar varandra på ryggen, samtidigt som kvinnor som kör motorcykel blir betraktade antingen som ”sexiga” eller som ”en av grabbarna, fast lite sämre”. Jag önskar att vi kvinnor som kör hoj kunde få vara just det—kvinnor som kör hoj—stället för att vi alltid ska behöva förhålla oss till männen och deras grabbkultur.
Därför älskar jag (och tjatar om) Babes Ride Out så mycket, de är verkligen definitionen av systerskap. Och under det senaste året eller så har jag gjort en poäng av att i huvudsak bära kläder och accessoarer tillverkade av kvinnor och/eller sålda av kvinnoägda företag.
Med det sagt, här är några grymma (amerikanska) webbshoppar som drivs av kvinnor:
Bandit Brand – T-shirts och linnen med snygga tryck, mycket country/biker/Americana-stuk. Nästan alla mina favorittishor kommer härifrån (inklusive den på bilden ovan). Jen som äger Bandit Brand köpte nyligen en gammal westernstad mitt i Kalifornien där de håller spelningar och annat kul. Kolla in Bandit Town!
Shoppe 815 – Allt från kläder till inredningsprylar till hemmastöpta doftljus. Jag har ett av ljusen som doftar Campfire. Som att sitta vid en lägereld i skogen fast man är hemma i vardagsrummet.
Jackalope Trading Co – Ägs av min kompis Savannah, som är något av en mästare på att hitta coola vintageprylar. Mycket gamla Harley-tees och Americana.
Born a Bad Seed – T-shirtar med tuffa tryck för tjejer. Nästan alla tryck går dessutom att få på perfekt slitna tunna vintagetishor.
Puss in Boots Vintage / Ride the Sky Silver – Min kompis Danielle har en fysisk butik i San Diego där hon säljer sina vintagefynd, och nyligen började hon även tillverka smycken. Sjukt fina grejer!
Halona Glass – Twiggy är glaskonstnär och tillverkar även helt fantastiska smycken. Väldigt prisvärt dessutom!
Moldie Goldies – Sjukt söta handsydda underkläder.
Idylwild – Kläder för bikers, hippies och hipsters. Många fina linnen.
Souvenir Jewelry – Smycken för metalheads och stoners, eller egentligen vem som helst som vill se lite tuffare ut.
Midnight Rider – Vintageinspirerade tryck och bandtishor. Inte jättebilligt, men hade jag haft råd skulle jag köpt typ allt.
Earth and Bone – Magiskt fina smycken tillverkade av allt från stenar och kristaller till upphittade djurben.
-
Livets förgänglighet
För ett par år sedan blev jag vän med en kille, vi kan kalla honom D, via Instagram. Vi hade ett gäng saker gemensamt och han var snäll och rolig, så vi hängde ganska mycket, gick på spelningar, körde motorcykel, drog upp i bergen och åkte snowboard och sånt. Han uttryckte vid ett par tillfällen att han hade mer än vänskapskänslor för mig, men jag var tydlig i att jag inte var intresserad av honom på det sättet. Så jag presenterade honom för min kompis T istället, och de började dejta. I början var de världens bästa par och verkade genuint lyckliga tillsammans.
Men efter några månader började en annan sida av D komma fram. Han var extremt svartsjuk och visade tydliga tendenser på att vara kontrollerande och aggressiv. T är en sån person som inte tar någon skit från någon, och vi som befann oss i deras närhet fick se en del ganska hetsiga gräl och diskussioner.
D:s kontrollbehov blev värre och värre, och till slut fick T nog och gjorde slut. Både hon och jag bröt all kontakt med D efter det. Detta var för kanske två år sen.
Vi har pratat om D lite då och då, och någon enstaka gång sprungit in i honom på en festival eller spelning. Men inte mer än så.
Igår morse fick jag ett sms från T. Hon hade just fått veta att D hade tagit livet av sig kvällen innan.
Han hade en son i 7-årsåldern och en hund.
Det är så oändligt sorgligt när människor som så uppenbart har svåra problem att fungera normalt inte får den hjälp de behöver.
Vila i frid, D. Jag hoppas att du är fri från dina demoner nu.
-
Swedish style filmjölk
Jag hittade just detta i en liten mataffär bredvid mitt jobb. Swedish style filmjölk!? Kan vara det bästa som har hänt mig i matväg sen jag flyttade till USA.
-
Allt är bättre tillsammans med dig
Du är den bästa personen jag vet. Mina kompisar säger att du har så mycket positiva energier och att så länge jag inte fuckar upp det här kommer det vara du och jag, alltid. Jag vill verkligen inte fucka upp det.
Vi är så himla lika, men du är som en bättre version av mig. Min bättre hälft, på riktigt. Du gör mig till en snällare person. När jag bråkar och är arg av ingen anledning alls är du tyst och tålmodig och låter mig hållas, tills jag lugnar ner mig och säger förlåt. Du säger aldrig nej till mina äventyrsidéer, hur galna de än är. Du får mig att skratta som ingen annan. Ditt hår är magiskt, du håller mig varm när jag sover, och du står alltid upp för de som är svagare.
Våra mest perfekta dagar är vi i garaget, du och jag, täckta i olja och smuts, och vi skrattar och lyssnar på musik och dricker öl och skruvar och bankar och svetsar och pussas. Och granntanterna älskar dig, precis som alla andra som träffar dig, så de kommer över med kakor istället för att klaga på oväsendet.
När vi inte har något att göra åker vi runt och tittar på hus till salu och drömmer om en framtid där vi bor högst uppe på ett berg med utsikt och stor tomt, så vi får plats med alla framtida djur och alla framtida gamla bilar och motorcyklar. Ingen av oss vill ha barn, bara hundar, katter, hästar, får och igelkottar. Du vill nog ha ankor också, men jag gillar inte fåglar.
Idag är det exakt ett år sedan vi träffades. Det har varit bästa året i mitt liv, för allt är bättre tillsammans med dig.
-
Penthouse-party
Häromdagen ställde mitt jobb till med event för att ge en första titt på det nya omslaget till vår bröllopstidning som ges ut två gånger om året. Jag drog med mig Paul till penthouse-sviten i San Diegos nyaste skyskrapa, med utsikt över precis hela stan. Sjukt fin utsikt + gratis mat och drinkar = trevlig onsdag. Så här såg vi ut (och jag borde verkligen färga utväxten, jag vet):
(Foto taget av Eddie Garcia III)
-
Den nya hojen
Lördagen som gick var en ganska stor dag för mig. Inte nog med att jag började rida igen efter ett långt uppehåll, jag köpte dessutom en ny motorcykel! Eller ny och ny, snarare en ganska ful gammal Harley Ironhead från 1976. Men jag har letat efter en Ironhead hur länge som helst, och jag fick den billigt. Sen åkte vi hem och tog isär den för att bygga en ny hoj.
Jag har velat ha en chopper ända sen första gången jag såg en för många år sen. En chopper är alltså i princip en hoj som har blivit ombyggd för att likna de amerikanska hojarna på 60- och 70-talen, med förlängd framgaffel och stelram (=utan bakhjulsfjädring).
Det är i alla fall fint att ha en kille som verkligen älskar motorcyklar och kan allt om dem, och som är så lycklig över att jag nu bygger min egen chopper att han mer än gärna dedikerar all sin fritid till att hjälpa mig att plocka isär och sätta ihop gamla motorcykeldelar. Sån himla bra grej att få göra tillsammans.
Ungefär såhär ser den ut nu, efter en dags arbete. Har egentligen inte bråttom, men nu är jag lite sugen på att försöka få den här hojen körbar innan motorcykelträffen Born Free i slutet av juni. Det kan eventuellt gå, med lite blod, svett och tårar.
(Jag skrev för övrigt lite mer utförligt om detta på Hojrock, om någon är intresserad. Fick googla nästan allt eftersom jag bara kan snacka motorcyklar på engelska, jag har ingen aning om vad något heter på svenska. Pinsamt, jag vet.)
-
Att bli hästtjej igen
Jag var som sagt och red i lördags, och det var så himla bra! Förutom att jag nu har sån träningsvärk i ben och rumpa att jag knappt kan gå, stå eller sitta. Men det hade jag räknat med, grejen med ridning är ju lite att man fokuserar på ett helt gäng muskler som inte riktigt används till något annat, och det var säkert 3 år sen jag använde de här musklerna senast.
Stallet jag gick till ligger precis vid gränsen, längs en slingrig skogsväg med hästgårdar på ena sidan och Mexiko på den andra. Det känns lite som en annan värld, och ändå ligger det bara 20 minuter hemifrån mig. Jag tog hojen för att få lite extra vind i håret, och Paul och vår kompis Collin hängde också på.
Det var en privat ridlektion med en tjej i min ålder som var så himla bra. Sådär så att jag kände mig som en mycket bättre ryttare redan efter första lektionen, bara genom att följa hennes råd. Och så var det kanske den bästa träningen någonsin för mina stackars trasiga axlar, eftersom ridning fokuserar så mycket på bra hållning. Så nu tänker jag att jag börjar rida där en gång i veckan eller så. Känns som att det är på tiden.
-
Ridlektion here I come
Jag har inte kunnat träna ordentligt på ganska länge pga handled och axel och ben och annat som gör eller har gjort ont, och det börjar verkligen märkas på det faktum att jag INTE HAR NÅGRA MUSKLER KVAR. Så jag har försökt spåna fram olika träningsformer som inte går ut på att lyfta saker (inklusive sin egen kropp) men egentligen inte kommit på något som känns roligt. Min läkare tycker att jag ska börja simma, men jag gillar inte att bli blöt (?) samt har ingen baddräkt. Och den enda träningsformen jag egentligen tycker är rolig på riktigt, sådär så att det inte alls känns som träning, är ridning.
Jag red varje vecka i en massa år när jag var yngre, och för ett par år sen började jag igen. Sen flyttade jag långt från stallet och det blev liksom inte av att jag hittade ett nytt ställe att rida.
Men nu har jag bokat en ridlektion hos en ny tränare som är fokuserad på hoppning, vilket jag tycker är roligast. Ska dit imorgon och provrida. Jag vet inte alls hur bra det kommer gå med handled och axlar och allt, men känner ändå att de muskler som får jobba mest när man rider är ben och mage, och det borde jag klara av. Om inte annat så ser jag väldigt mycket fram emot att få vara nära mjuka hästmular och lukta häst igen. Min bästa lukt.
-
Throwback Thursday
Min pappa skickade den här bilden från 1990 till mig häromdagen. Jag till höger, brorsan till vänster, pappa i mitten. Jag har nästan inga barndomsfoton på den här sidan Atlanten, så det är fint med en liten nostalgikick då och då. Gillar även att jag har typ samma frisyr (om än lite mörkare) så här 25 år senare. Varför ändra ett vinnande koncept liksom?
