-
Kvällen då jag fick träffa Brody
En stor grej hände i tisdags. Distillers skulle spela i San Diego för andra gången i år. Sist de spelade här var i april och det var bandets första spelning på 12 år. Jag skrev om det (och Brody-frillan jag hade när jag var 19) här. Om någon inte vet vem Brody är så sjunger hon alltså i Distillers och är gift med Queens of the Stone Age-sångaren Josh Homme — sånt power couple!
Eftersom vår kompis Ryan spelar bas i Distillers fixade han backstagepass åt oss, så efter spelningen hängde Paul, Katie, Jordan, Stacey och jag backstage i ett par timmar. Det var runt midnatt på en tisdag och alla skulle upp och jobba nästa morgon, men jag hade ett mål med kvällen: att få träffa Brody. Så jag frågade Ryan om han kunde presentera mig för henne, och när hon plötsligt dök upp gjorde han det.
Nu har jag träffat ganska många kändisar de senaste åren (till exempel Mel B, David Hasselhoff och Dolph Lundgren) och jag har i princip helt slutat tycka att det är pinsamt att gå fram och fråga om jag får ta ett foto med dem. Tänker att de inte kommer minnas mig om ett år i alla fall, de lär ju prata med så himla många andra jobbiga fans hela tiden? Men med Brody var jag nervös på riktigt, hon är så himla tuff. Och snygg. Och har världens coolaste röst.
Men hon visade sig vara världens gulligaste person. Jag fick hänga med in på hennes loge och så pratade vi om lite allt möjligt (eller det var nog mest jag som babblade på, helt nervös och starstruck) medan hon tvättade bort sitt smink. Sen fick jag en kram innan det var dags att gå hem och lägga sig.
BILDBEVIS:
Har aldrig fått så många DMs på Instagram om något tidigare som jag fick när jag la upp den här bilden i mina stories.
-
Girls to the front: en möhippa i öknen
Hej bloggen, jag har just kommit hem från fyra hektiska dagar i Ohio och Kentucky och har varit vaken sen klockan 2:30 i morse (nu är klockan 19). En kvinna framför mig på planet hostade oavbrutet i typ en timme, och nu börjar jag känna mig krasslig. Hoppas att det bara är inbillning.
Eftersom det är för tidigt att gå och lägga sig tänkte jag dela med mig av några foton från förra helgen i Joshua Tree. När en av ens bästa vänner ska gifta sig får man slå på stort med en tre dagar lång möhippa i öknen.
Stacey, Lexy och jag tog hojarna till Joshua Tree. Det var så SJUKT varmt ute. Vi stannade på en utsiktsplats uppe i bergen för att hälla kallt vatten över oss innan vi körde ner i dalen där Palm Springs ligger och där det var över 40 grader varmt. Jag passade även på att ta en svettig selfie.
När alla nio tjejer hade anlänt (vissa ända från New York) tog vi oss till Joshua Tree Saloon för att äta en sen middag. Klockan var närmare 22 och det var äntligen tillräckligt svalt ute för att kunna sitta utomhus.
Nästa morgon lagade vi frukost tillsammans, och sen hoppade vi in i två bilar och körde in i Joshua Tree National Park, som låg precis bredvid vårt Airbnb-hus. Det var ordentligt varmt ute, men vi packade vattenflaskor och solskydd och trotsade hettan.
Älskar det här stället. Det ger mig så mycket ro i själen.
Jag är verkligen ingen vidare fotograf, men jag fick en vision av den här bilden och kände att den skulle vara rolig att arrangera. Fina blivande bruden Edy med öknen i bakgrunden och alla sina bästisar i solglasögonen. Ganska artsy ändå va?
Sen tog vi en obligatorisk sväng förbi Pappy & Harriets för att äta lunch och sen strosa genom Pioneertown, där de brukade filma westerns förr i tiden. Gruppfoto framför “hotellet” (som alltså bara är en kuliss).
Väl tillbaka i huset igen gjorde vi det enda rätta och hoppade i poolen. Jag skulle kunna bo i en pool. Älskar att vara i vatten så himla mycket. Och att hänga med Stacey och Katie.
Vi hängde i eller runt poolen ända tills solen gick ner. Då var det dags att gå in och leka lekar…
Eller ja, vi lekte bara en lek. Vi blev indelade i lag och alla fick ett foto av Ace (Edys blivande man) att dekorera utifrån en fas i hans liv. Katie och jag fick “Motorcycle Ace” (alltså hans nuvarande fas). Om Edy gissade rätt fick hon gifta sig med den Acen. Och hon gissade rätt på alla! Rolig lek.
Edy hade med sig presenter åt alla: de här tishorna som det står “Girls to the front” på (med ett typsnitt som Edy hade anlitat en konstnär för att skapa) och matchande solglasögon. Vi var såklart tvungna att ta bandfoton i dessa.
“Sprid ut er och se svåra ut och titta inte in i kameran så sätter jag igång självutlösaren.”
Väldigt fin helg detta, med nya och gamla vänner. Nu ser vi fram emot bröllopet i New York om en månad.
-
Plötsligt händer det
Här var det tyst. Vi kom hem från vår två veckor långa roadtrip i fredags, och jag har så många bilder och berättelser jag vill dela med mig av. Det kommer, snart. Men först en ganska stor nyhet.
För några månader sen skrev jag följande om mitt professionella drömscenario: “Jag vill ha ett jobb med flexibla arbetstider som inte kräver att jag befinner mig på ett kontor varje dag. Jag vill kunna ta med mig min laptop och tillbringa en månad i Stockholm varje sommar utan att behöva ta ledigt, eller jobba från en strand i Indonesien. Eller för den delen jobba hemifrån med en kelig katt i knät. Och så vill jag ha fler än 15 semesterdagar.”
Jag har sökt en del jobb och haft ganska många intervjuer sen jag skrev detta, men inget har känts riktigt rätt. Jag har skickat orimligt många mail där jag har tackat nej till nästa steg i intervjuprocessen. Det är ju fördelen med att söka jobb medan man har ett jobb man ändå gillar. Man behöver inte nöja sig med första bästa alternativ.
Men så plötsligt dök det upp, det perfekta jobbet. Katie hittade annonsen och skickade länken till mig med kommentaren “I was gonna apply to this, but it’s obviously the perfect job for you”. Inte nog med att titeln och arbetsuppgifterna var nästan identiska med det jag gör nu, men det här jobbet var dessutom helt remote (alltså att man kan jobba varifrån som helst) och med obegränsat med semester. Och på ett företag jag redan var ett stort fan av.
Jag skickade in en ansökan, och någon månad och fem intervjuer senare blev jag erbjuden jobbet. Det var igår. Idag sa jag upp mig från mitt nuvarande jobb. Och om två veckor börjar jag jobba som Managing Editor på Roadtrippers.com.
-
Pauls födelsedag, del 2
Paul fyllde som sagt 38 häromdagen, men eftersom det var en vanlig sketen torsdag gjorde vi inte så mycket för att fira. Mer än att gå och ut äta middag med alla våra bästisar då. Så här såg dagen ut.
När jag kom hem från jobbet stod Paul i duschen, så jag smög ut ballonger och presenter och en kladdkaka med ljus i.
Han fick en t-shirt (den han har på sig här) och en cykel! Cykeln var för stor för att gömma hemma hos oss, eller för att få plats i min bil för den delen, så jag hade gömt den hemma hos Katie och Jordan i någon vecka. De fick komma förbi med cykeln på väg till restaurangen. Paul blev så glad! Han har pratat ganska länge om att han vill börja cykla till jobbet, men jag är 95% säker på att han aldrig skulle fått tummen ur och köpt en cykel åt sig själv.
De här strumporna med vår hund Lola på gav jag honom förresten i jubileumspresent häromveckan. Jag beställde dem härifrån, tips på personlig present till djurälskare!
Vi åt på Kindred som är både Pauls och min favoritrestaurang. Pauls syster Erin var där! Och det var lite kallt ute eftersom det hade regnat samma morgon, så vi var helt ensamma på uteserveringen.
Jag åt dessa extremt goda tacos. De brukar serveras med skuren majskolv vid sidan av, men det GÅR inte att äta majskolv med tandställning så jag fick chips istället.
Resten av gruppen beställde också god mat. Det är svårt att misslyckas på Kindred, ALLT på menyn är gott. Och veganskt. Så det är en bonus.
Här var hela gänget: Erin, Paul, jag, Edy, Ace, Jordan, Katie, Stacey, Ryan, Lexy, plus Wendy som tog fotot. Sammanlagt fyra av dessa personer har fyllt år den senaste veckan, så ikväll ska vi fira igen! Men mer om detta senare.
-
Från illamående till ökensommar
Det har varit lite blandat den här veckan, högt och lågt. Lågpunkten kom natten till igår, när jag vaknade klockan halv tre av att jag mådde så illa att jag trodde att jag skulle kräkas. Det gjorde jag aldrig, men det tog tid att somna om, och när jag vaknade på morgonen mådde jag fortfarande illa. Jobbade hemifrån igår, och idag mår jag bättre igen. Tur, eftersom Paul och jag har en romantisk weekend getaway planerad med start imorgon.
På söndag firar vi nämligen fyraårsjubileum! Fyra år, det är med stor marginal det längsta jag har varit tillsammans med någon. Så häromdagen kom vi på den briljanta idén att boka ett rum på ett lyxigt resort i Borrego Springs, en av mina favoritplatser i Kalifornien. Eftersom Borrego Springs ligger mitt i öknen är det sommarvärme där, runt 32 grader idag, så vi tänkte ta hojarna dit och tillbringa helgen vid poolen med en paraplydrink eller två i handen.
Vi har helt okej väder i San Diego också just nu, men här är det mer som svensk sommar. Det ska man väl inte klaga på, men jag vill inte ha svensk sommar. Jag vill ha ökenvärme och ligga-vid-poolen-och-svettas-sommar. Jag mår som bäst ju mindre kläder man behöver ha på sig för att vistas utomhus.
I alla fall visade det sig att våra kompisar Katie och Jordan hade bokat rum på samma hotell i Borrego Springs som oss den här helgen. De är visserligen där för att gå på begravning, men vi hoppas i alla fall på lite kvalitetshäng med dem innan det är dags att åka hem igen. De tog ledigt idag för att få en extra dag vid poolen, så vi har redan fått en massa bilder på hur härligt det ser ut. AAAAHHHHH. Målbild för helgen:
-
Hög på livet just nu
Idag hände två helt FANTASTISKA saker som jag vill dela med mig av.
1. Paul kom hem! Han och hans pappa har ju kört cross-country fram och tillbaka för att hämta upp en motorcykel. De körde sammanlagt 840 mil på fem dagar, vilket är helt sjukt mycket. Som en jämförelse är Sverige omkring 150 mil långt fågelvägen, så de körde alltså hela Sveriges längd gånger fem (and then some). På mindre än en vecka. Men Paul fick sin drömhoj i alla fall, så för honom var det helt klart värt det. Och jag är så glad att han är hemma igen. Nu måste vi bara lista ut var den ny hojen ska få plats eftersom vi redan har fem motorcyklar i ett enkelgarage…
2. Jag fick ta ut min expander! Ni vet det där tortyrredskapet jag har haft i munnen de senaste månaderna? Som har gjort så att jag inte kan äta riktig mat eller säga bokstaven E? Förra gången jag var hos min tandläkare, för en dryg månad sen, sa han “We’ll take it out next time”. Next time var alltså idag, och jag har räknat ner dagarna. Drömde mardrömmar igår natt om att jag missade min tandläkartid. Men när jag kom dit idag försökte de säga att jag behövde ha den inne i ytterligare fem veckor. NEJ TACK sa jag och insisterade på att ta ut den idag. Kan eventuellt ha gråtit en skvätt också. Eventuellt. Jaja, nu är den ute i alla fall. Det är en sån enorm befrielse att kunna röra vid gommen med tungan igen, att kunna prata normalt. Säga E. Ska aldrig mer ta detta för givet igen.
Hade den här konversationen med Katie efteråt. Förutom Paul är hon helt klart den person som har hört mig klaga på detta mest. (Jag har alltså inte kunnat dricka öl eftersom skummet liksom bara lägger sig ovanpå expandern och stannar där. Sjukt irriterande.)
NU SKA VI FIRA! Med öl! Och mackor!
-
March for Our Lives
Vad har ni gjort i helgen? Själv har jag gjort… ingenting. Bara varit hemma och carpat att ha huset för mig själv i några dagar. Alltså, jag älskar att bo med Paul och saknar honom såklart när han är bortrest, men det är ändå rätt skönt att vara själv? Jag har ett ganska extremt behov av egentid, så jag passar på att ladda de batterierna medan jag kan.
Fast okej, jag har inte bara gjort ingenting. Igår tog jag mig ner till downtown för att gå i March for Our Lives, en demonstration organiserad av ungdomarna på den high school i Florida där 17 personer dog i en masskjutning för en dryg månad sen. I San Diego var vi runt 10 000 personer som dök upp för att kräva striktare vapenlagar (jämfört med 200 000 i DC), vilket ändå känns som rätt många.
Jag la upp några stories från demonstrationen på min Instagram och fick genast en massa direktmeddelanden från arga karlar som minsann inte tänkte låta mig ta deras vapen ifrån dem. Eh, okej? Motorcykelsnubbar alltså.
Detta var i alla fall himla fint. Det blir så tydligt hur många vi är som tycker att USA:s vapenlagar är helt åt helvete, och trots detta gör kongressen INGENTING. Det blir det kanske ändring på nu. Hoppas.
-
Cat Lovers Against White Supremacy
Jag har en ny tisha som jag älskar så himla mycket. Jag försöker hålla konsumtionshetsen till ett minimum här i bloggen, men den här t-shirten tycker jag på riktigt att alla ska köpa (är inte sponsrad, tyvärr). Den kommer härifrån och 15% av intäkterna går till Louisville Community Bail Fund.
“The Louisville Community Bail Fund is supported and created by the Movement for Black Lives member organization Black Lives Matter Louisville and Stand Up Sunday- Stand Up Louisville Coalition. The LCBF is a community funded initiative to provide bail for incarcerated folks who cannot provide bail money. In addition to bail, the LCBF will assist community members with the support they need for their personal success.”
Jag försökte för övrigt få katterna att vara med på det här fotot, men de låg och sov så himla gulligt att Lola fick ställa upp som modell istället.
-
En lördag på Big 3
Den här helgen var det Big 3, ett årligt swap meet för bil- och motorcykelentusiaster på en gigantisk parkeringsplats i San Diego. Jag gick dit igår med Katie, Stacey, Ryan, Ace och Paul. Katies man Jordan var redan där, han hade sovit i en trailer på parkeringsplatsen så att han kunde vakna tidigt och sälja grejer. Och Katie hade en ny tatuering.
Vi försökte bland annat sälja Ryans hoj, men det var ingen som köpte den. Däremot lyckades Paul och jag sälja en massa skrot vi hade i garaget. Tjänade lite pengar och blev av med saker vi inte använde, så win win på den.
Vi gick runt och kollade på saker också. Jag hittade ett varmt skinnställ jag verkligen ville ha, men gubben som sålde det ville ha alldeles för mycket pengar och var immun mot mina prutförsök, så det blev ingen deal. Att pruta är annars en av mina specialiteter.
Efter att vi hade gått runt på Big 3 exakt hela dagen och var trötta i benen åkte vi till Anthem för att äta en tidig middag. Anthem är alltså den nya veganska restaurangen som just har öppnat i våra hoods. Deras kycklingwrap är bland det godaste jag vet just nu. Kan ni ens fatta att allt detta är veganskt?!
Detta var min skörd från Big 3: två par boots, en Stetson-hatt, en vegamössa, en vintage-denimväst, en Harley-tisha samt två små knoppar till växelpedalen på min ena hoj. Jag behövde egentligen bara en, men fick den andra gratis. Är speciellt nöjd med Stetson-hatten. Jag har funderat på att köpa precis en sån här ett tag, men de kostar runt tusenlappen nya. Den här fick jag för 80 spänn.
-
Två bra grejer som avslut på en skitvecka
Den senaste veckan har varit ganska miserabel för mig. Det här med att knappt kunna prata eller äta ordentligt i kombination med att ha konstant ont i hela ansiktet är något av det värsta jag har varit med om. Jag har undvikit alla sociala sammanhang och suttit tyst i jobbmöten och ställt in planer och druckit alldeles för mycket vin. Men de senaste två dagarna har saker börjat kännas lite bättre, framför allt av två anledningar:
1. Igår fick jag en löneförhöjning! Bad om den för två månader sen, men bättre sent än aldrig. Jag hatar egentligen att vara en sån som bryr mig om pengar, men att ha pengar gör onekligen saker lite lättare.
2. Idag vann jag två flygbiljetter till Boston! Flygbolaget Jet Blue hade ett marknadsföringsjippo i flera städer idag som de kallade “Flip the forecast”, där folk i kalla städer (Boston) vann resor till varma städer (San Diego) och tvärtom. Jag och Katie och ett gäng av mina kollegor gick dit. Man fick kliva in i en liten trailer och prata med en person i den andra staden via ett videosamtal, och om båda två lyckades övertyga varandra om att vilja åka till den andra personens stad så vann man flygbiljetter dit. Det var extremt lätt eftersom alla vill åka till San Diego. Jag behövde inte säga så mycket, medan tjejen i Boston (som satt i dunjacka, halsduk och mössa inomhus) gav mig sin bästa sales pitch för att övertyga mig om att vilja åka dit. Alltså, det är snö och minusgrader i Boston just nu och man måste tydligen resa inom de närmsta 45 dagarna. Men Katie vann också två biljetter så vi tänker att vi tar med oss våra karlar och sticker till östkusten om några veckor. Måste bara förbereda mig mentalt på detta.
Men ändå. Högre lön! Gratis flygbiljetter! Två av mina favoritgrejer.
