-
Joråsåattehh
I ett svagt ögonblick gick jag häromdagen med i en dejtingsajt. Det kan man ju tycka vad man vill om, själv var jag ganska skeptisk och det hela var mest en kul grej. Men det tog bara två dagar innan jag träffade en himla trevlig snubbe som bor ungefär fyra hus hemifrån mig och jobbar på en tatueringsstudio bara några kvarter bort. Igår kväll var vi på punkspelning och sen var vi uppe till fem på morgonen och lagade vegetariska pizzor och kulinariska snabbnudlar med hans roommates.
Alltså, jag är ju verkligen inte på jakt efter en pojkvän. Så det känns trevligt att veta att man på det här viset även kan träffa nya vänner, tillika grannar – i alla fall om man har tålamod att sålla bland alla creeps och fula gubbar. Jag tar tillbaka (nästan) allt ont jag har sagt om dejtingsajter.
-
I feel so safe flying on a ray, on the highest trails above
Igår var det exakt 11 år sen Joey Ramone dog. Därför tänkte vi att det skulle vara lämpligt att åka och titta på hans grav på Hollywood Forever Cemetary. Fast sen kom vi på att han inte alls ligger begravd där, utan i New Jersey. Så vi fick nöja oss med Johnny och Dee Dees gravar istället, och det var ju inte fy skam det heller.
Vi pratade lite med en vaktmästare som jobbade på kyrkogården, han sa att Dee Dee Ramones grav var hans favoritgrav, och när vi kom dit hade någon ställt en burk Pabst Blue Ribbon och en liten spritflaska bland blommorna på gravstenen. Så ska en punklegends eviga vila se ut.
Hollywood Forever är för övrigt en hemskt fin kyrkogård, inklämd på Santa Monica Boulevard mitt i Hollywood (duh). Jag var där på begravning för ett par månader sen, men det slipper jag gärna göra igen. Annars helt klart värt ett besök om ni har vägarna förbi Los Angeles.
-
I brist på svenska bokstäver
Ja, alltså, jag kanske får ta tillbaka det där med att april började bättre än mars. Igår fastnade min laptop i en infinite loop och slutade att fungera helt, vilket gör det lite knepigt för mig att blogga eftersom jag inte har svenska bokstäver på min stationära dator. Får klippa och klistra.
Men min kompis Mac, som lustigt nog har jobbat som PC-tekniker, har lovat att ta en titt på laptopen, och min mamma är här och hälsar på och vi ska just ut och second hand-shoppa i sommarvärmen, så jag är rätt nöjd ändå. Vi hörs igen när jag har fått mina Å:n, Ä:n och Ö:n tillbaka.
-
When life gives you lemons, throw them at someone
Idag fick jag veta att min lägenhet är så allvarligt vattenskadad att de kommer att behöva riva ut både väggar och tak och bygga om dem helt. Min hyresvärd tror att det kommer ta två veckor eller så innan jag kan flytta tillbaka in, vilket är kortare tid än jag hade förväntat mig, men innan de kan börja arbetet måste jag flytta alla mina möbler och tillhörigheter till ett förråd någonstans. Jag flyttade in för tre månader sen och hade inga planer på att flytta någonstans igen på åtminstone ett par år. Men nu måste jag alltså flytta ut allting, vänta två veckor, och sen flytta tillbaka in igen. Och trots att jag inser att det kunde ha gått så himla mycket värre är en till flytt verkligen det sista jag vill behöva handskas med just nu. Men har samtidigt inte direkt något val.
Mitt i all stress och sorg har jag i alla fall Jossan och Lisa på besök från Sverige, och de hjälper till att hålla mig sysselsatt och slippa tänka så mycket på eländet. Igår kväll hade vi backstagepass till House of Blues för att se Flogging Molly, idag satt vi ute i solskenet och åt lunch med ett helt gäng av mina amerikanska vänner, och ikväll ska vi på en annan spelning. Det är så himla fint att ha folk omkring sig just nu. Vet inte vad jag skulle tagit mig till om det här hade hänt precis när jag flyttat hit och knappt kände en enda person i hela landet.
-
Eller så bara skiter vi i alltihopa
Jag åker till Milwaukee tidigt imorgon bitti – flyget går klockan 6, och jag måste vara på flygplatsen senast 5:30 för att hinna checka in. Detta innebär i sin tur att jag, för att få åtminstone ett par timmars sömn innan resan, måste vara i säng absolut senast vid midnatt.
Nu är klockan 16:00, och mellan att jag slutar jobbet om en timme och att jag alltså måste gå och lägga mig ska jag hinna med följande:
– Packa (och jag har fortfarande inga varma kläder!)
– Gå till gymmet
– Åka och köpa nya lysrör eftersom min badrumsbelysning just slocknade helt
– Installera lysrören
– Laga och äta middag
– Städa lägenheten så jag slipper komma hem till ett bombnedslag på söndag
– Tömma kattlådan och mata katterna
– Duscha och göra mig i ordning
– Gå på den här spelningen (i vanliga fall skulle spelning nog ligga rätt långt ner på prioriteringslistan – men jag vägrar att missa The Squidling Brothers Circus Sideshow)Om jag känner mig själv rätt hinner jag eventuellt med hälften av detta. Eventuellt.
-
Jul, säger ni?
Det där med att helt ignorera julen har i år gått över förväntan. Jag har inte gett bort några julklappar, ätit julmat, lyssnat på julmusik, umgåtts med familjen eller längtat efter snö. Har inte ens druckit glögg, faktiskt. Faktum är att jag nog inte hade märkt att det var jul den här helgen om det inte vore för ett par saker.
1. När jag kom hem från Mexico på julaftonseftermiddagen så stod det ett stort paket lutat mot min ytterdörr, inslaget i tidningspapper och utan avsändare. Inuti fanns en hemmamålad tavla…
Efter mycket om och men lyckades jag lista ut att det var grannen i lägenheten ovanför som hade gjort den. Tydligen har alla i lägenhetskomplexet fått en alldeles egen variant. Så himla fint, tycker jag. Och så stämmer den på pricken också.2. Jag nämnde ju att grannarna hade bjudit in till anti-julfirande, så på julaftonskvällen tog jag med mig ett par öl och gick en trappa upp. Där hade de visserligen en julgran, men i sann anti-julanda var den dekorerad med en machete, giftspray, gamla jympadojor, rivjärn, tomma ölburkar, och knivar och sånt. Och så bjöds det på pizza och hate cookies.
Halva lägenhetskomplexet var där, vilket jag tycker illustrerar ganska väl vilka bra personer jag bor granne med. Sen gick vi till en närliggande bar och hade pingisturnering tills de stängde. Finfin julafton på det hela taget. -
Plötsligt händer det
Efter två internetlösa veckor (vilket när man jobbar hemifrån och ens inkomst är beroende av internetuppkoppling känns som en smärre evighet) kan jag idag äntligen sitta hemma och jobba/blogga/internetshoppa. Det var ett jäkla sjå att få internet installerat här, jag har aldrig varit med om något liknande. Inte nog med att jag fick vänta två veckor på att min internetleverantör skulle få tummen ur och skicka iväg ett nytt modem – när jag äntligen fick det igår kväll funkade det såklart ändå inte.
Jag ringde supporten och fick veta att de kunde skicka ut en tekniker mellan 8 och 12 nästa dag. Det vill säga idag. Så jag gick upp 7:30 imorse och duschade och klädde på mig. Sen la jag mig på soffan och tog en tre timmar lång tupplur, tills teknikern vid 11-tiden ringde och sa att han var på väg. Någon timme senare hade han bytt ut alla vägguttag och dragit sladdar hejvilt över mitt sovrum slash kontor, och dessutom fakturerat mig 75 dollar för besväret. Men jag klagar inte. Nu har jag i alla fall internet hemma.
Sen jag flyttade in i nya lägenheten för snart två veckor sen har mitt sociala liv fått ett helt enormt uppsving. Det har inte gått en dag utan att folk hör av sig och vill gå på spelning eller dricka öl eller komma över med inflyttningspresenter eller låna min tvättmaskin eller äta lunch eller åka och shoppa, och eftersom jag är sämst på att sysselsätta mig själv hemma utan internet har jag tackat ja till precis allt. Har alltså varit ute exakt varje kväll den här veckan, och större delen av förra också.
Nu sitter jag här och läser bloggar och slökollar på säsong 3 av Mad Men på Netflix och tänker att jag nog stannar hemma ikväll. Och eventuellt imorgon också.
-
Vad man kan göra på söndagar
När jag gick ut med soporna igår råkade jag av en händelse titta upp på hustaket – och fick syn på min ena granne. Jag frågade vad han gjorde på taket, och han svarade med att man kunde se Mexico där uppifrån. Så jag var ju såklart tvungen att klättra upp själv. Jag älskar att vara på tak. När jag och Emmy bodde två kvarter från stranden i Ocean Beach för tre år sen byggde vi en steganordning upp på taket från balkongen, och satt allt som oftast där uppe och tittade på solnedgången.
Nu bor jag visserligen ganska långt från stranden, men att kunna se till Mexico är faktiskt inte fy skam det heller.
-
En liten statusuppdatering
Jag flyttade in i min nya lägenhet i fredags och har inget internet hemma ännu, så det blir nog lite snålt med uppdateringar här inom den närmsta framtiden. Just nu sitter jag hemma hos min chef i Apple Valley ungefär två timmar nordost om San Diego, i hennes gigantiska lyxvilla. Alltså, vi snackar 600 kvadratmeter boyta, 6 badrum och fler sovrum än jag orkat räkna, gym, jättetomt med pool, jacuzzi och bar, ett stort spelrum med biljardbord, minst tre jättelika walk-in closets, meditationsrum, sjukt lyxigt master bathroom, gästhus, två garage med plats för fyra bilar, och ett kök lika stort som hela min lägenhet. Jag har redan gått vilse i det här huset typ tre gånger.
Min lilla lägenhet är något mer blygsam, men jag trivs i alla fall helt sjukt bra än så länge. Och att flytta tillbaka till North Park är nog det bästa jag gjort på mycket länge. Inte nog med att jag nu har en massa vänner som bor på gångavstånd hemifrån mig – mina grannar är dessutom världens vettigaste och mest sociala människor. Igår satt jag uppe hela kvällen och spelade kort och drack öl med halva lägenhetskomplexet. Nu har jag en känsla av att jag får styra upp en bättre jobbuniform än pyjamas när jag sitter hemma och jobbar på dagarna, eftersom det tydligen när som helst kan komma en granne och knacka på för att bjuda in en till något roligt häng. Killen i lägenheten ovanför mig nämnde dessutom något om att de tänker styra upp ett anti-julfirande, och hänga en upp-och nedvänd gran från taket och dekorera den med typ knivar och annat ojuligt. Och det låter ju faktiskt nästan bättre än att ignorera julen helt.
-
Grannsämja
Jag fick nycklarna till nya lägenheten igår, och passade på att åka dit med lite grejer, mest för att det känns som slöseri att köra de dryga 4 milen ner till San Diego och tillbaka utan att ta med sig ett flyttlass. Och alltså, att kliva in i min alldeles egna lägenhet ensam för första gången var så himla fint. Den var liksom ännu bättre än jag kom ihåg den från visningen.
Dessutom sprang jag in i grannen ovanför, som visade sig vara en tjej i min ålder med en massa piercingar, färgat hår och världens sötaste hundvalp. Hon föreslog genast att jag skulle komma upp på en öl när jag flyttat in på riktigt, och jag är såklart inte den som tackar nej till varken öl eller nya vänner. Det är en grej jag verkligen har saknat med att bo i North Park, att alla ens grannar är typ unga miljöaktivister och tatuerade gamla punkare. Här i Oceanside får man ju leta med ljus och lykta efter vettigt folk att beblanda sig med.
