• Vardagsfilosoferande

    Ett inlägg som ingen kommer att läsa

    Efter att ha skummat igenom ungefär sjuhundra identiska blogginlägg med bilder på blomsterkransar, röda stugor, långbord och nubbe så känner jag mig nu ganska mätt på allt som har med svensk midsommar att göra. Allt jag har att säga om saken har jag dock redan sagt, i det här midsommarinlägget från förra året. Lustigt nog ska jag till Del Mar Fair och hoppa bungyjump även i år. Jag börjar ana en ny midsommartradition.

    Midsommar i San Diego 2011

    Ps. Tack för alla kommentarer på inlägget nedan. Ni är så kloka!

  • Metabloggande,  Vardagsfilosoferande

    Tjejer som gör saker

    Igår hängde jag med Mirijam och hennes trevliga svenska vänner Helena och Carolina. Och jag håller med om det Mirijam säger i det här inlägget om bloggkompisar – så himla bra grej!

    Sen insåg jag också hur skönt det var att för en gångs skull hänga med ett gäng tjejer som kör motorcykel, hoppar fallskärm, åker snowboard, och reser till andra sidan jorden. Alltså, jag älskar mina tjejkompisar i USA, men det är knappt en enda av dem som gör något. Jag vet inte om den här passiviteten nödvändigtvis är en amerikansk grej, men jag har haft extremt svårt att hitta en enda tjej här att dela ovanstående intressen med. Killar däremot, såna kryllar det av. Det är lite tröttsamt.

  • Musik,  Vardagsfilosoferande

    There is an ocean in my soul where the waters do not curve

    I nya numret av Rolling Stone, som finns i butik på fredag, kommer Against Me!s sångare Tom Gabel ut som transsexuell, med planer på att börja leva som kvinna och byta namn till Laura Jane Grace.

    Against Me! är ett av mina topp 3 favoritband NÅGONSIN. Jag såg dem live första gången för 10 år sen och lyssnar fortfarande på dem varje dag, och den mest överväldigande känslan jag har just nu är att det Tom/Laura gör är så jävla modigt. Utan att spekulera har nog själva beslutet egentligen rätt lite att göra med mod, och allt att göra med något som är absolut nödvändigt för att kunna leva normalt – men det krävs utan tvekan en viss styrka för att som offentlig person gå ut med ett könsbyte i media. Punkscenen har visserligen alltid utgett sig för att vara accepterande och inklusiv, men enligt min erfarenhet består den av precis lika många fördomsfulla idioter med machokomplex som resten av världen.

    Det är på ett sätt en smula vemodigt att tänka sig att Tom Gabel, en av mina absoluta favoritartister, snart inte kommer att finnas längre. Men samtidigt så kommer världen, så länge Laura Jane Grace fortsätter göra musik, att berikas med en sjukt begåvad kvinnlig musiker istället. Nu läser jag en massa peppande kommentarer från fans i olika forum och lyssnar på låten The Ocean från 2007, vars innebörd plötsligt blivit så himla mycket mer självklar:

    “And if I could have chosen, I would have been born a woman
    My mother once told me she would have named me Laura
    I’d grow up to be strong and beautiful like her”
     

  • Vardagsfilosoferande

    Gör vad du vill med din kropp

    Jag läser diskussionen hos Underbara Clara under det här inlägget, och allt relaterat som sagts kring Blondinbellas utvik och Size Me-projekt, och blir så himla trött på de ständiga pekpinnarna kring vad kvinnor får och inte får, eller bör och inte bör, göra med sina egna kroppar. Framförallt blir jag förvånad över att vissa saker tycks vara okej, men andra inte – baserat på någon form av översittarmoral som jag inte riktigt känner mig bekväm med.

    Att förstora brösten eller fettsuga magen, oavsett av vilken anledning, tycks vara ett big no-no – gör man detta är man tveklöst ett offer för rådande samhällsnorm. Men samtidigt är det absolut förbjudet att vara missnöjd med sin kropp – istället ska kvinnors kroppar ställas ut till allmän åskådan, för att lära oss att vi är snygga som vi är. Men jag känner att det kanske inte är riktigt så enkelt. Är alla kroppar verkligen objektivt snygga? Och måste man nöja sig med hur man ser ut bara för att ens kropp är “naturlig” eller “normal”?

    Om man inte är nöjd med sin kropp, oavsett orsak och rådande norm, ska man då inte, som vuxen människa, själv få fatta beslutet att förändra den? Jag gör själv detta nästan dagligen – jag färgar håret, sminkar mig, och har stora kroppsytor täckta av tatueringar – och jag känner rätt många som har förstorat (eller förminskat) brösten utan att för den sakens skull vara utseendefixerade våp som försöker passa in i en norm.

    Att vilja vara nöjd med sitt utseende är inte automatiskt likställt med att vilja se ut som tjejerna på H&M:s reklampelare. Att skönhetsoperera sig är inte automatiskt samma sak som att anpassa sig efter ett ideal. Och jag känner lite att detta är en aspekt som ofta går förbisedd i den här diskussionen. De allra flesta av oss är trots allt tänkande individer som kan fatta våra egna beslut kring hur vi vill och inte vill se ut. Och om detta leder till att man lägger sig under kniven för att förändra något tycker jag inte att det automatiskt innebär att man gör något fel.

    Med det sagt – kan vi inte sluta diskutera och värdera kvinnors kroppar, och lägga den här energin på något vettigt istället?

  • Nostalgi,  Vardagsfilosoferande

    Första maj

    Jag insåg just att det är första maj idag. Det betyder att jag och I skulle ha firat tvåårig bröllopsdag idag om vi fortfarande varit gifta. Nu blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss, och det är väl egentligen ingenting jag går runt och sörjer. Men första maj 2010 var ändå en av de finaste dagarna i mitt liv, och det tycker jag fortfarande förtjänar att uppmärksammas.

  • Vardagsfilosoferande

    Fast helst hade jag nog bara legat på stranden

    Bra grej med att min laptop har gått sönder:
    Jag läser böcker istället för att slösurfa på kvällarna. Min mamma hade med sig en hög svenska böcker när hon kom och hälsade på, och så här en vecka senare har jag läst ut allihopa. Plus några till. Sammanlagt fem böcker på två veckor, vilket är nästan på samma nivå som när jag pluggade litteraturvetenskap och läste ungefär 300 sidor skönlitteratur om dagen.

    Dålig grej med att min laptop har gått sönder:
    Det är sjukt fint väder ute, och hade jag haft en fungerande bärbar dator hade jag tagit med mig den ut på altanen och suttit i en ljummen soffa i skuggan och jobbat hela dagen. Nu får jag istället sitta inomhus med fläkten igång, och nöja mig med att då och då snegla längtansfullt mot den öppna altandörren och en perfekt sommardag som jag helt går miste om.

  • Metabloggande,  Vardagsfilosoferande

    Tar snart fram pallen och repet

    Nu har det gått fyra inlägg utan att jag har fått en endaste liten kommentar, och jag börjar känna det lite som att jag sitter här och pratar med mig själv. Betyder detta att ni 1) bara är lite lata och inte orkar kommentera, eller 2) att min blogg har blivit jättetråkig på sistone? Jag är genuint nyfiken. Om det är nummer 2 får ni gärna ge förslag på vad ni vill läsa om istället. Så här kan vi ju inte ha det.

  • Länkkärlek,  Vardagsfilosoferande

    Länkkärlek

    “Ett jobb ger den arbetande lön. Pengar, cash money. Pengar är frihet och trygghet. Detta faktum kan man tycka vad man vill om, men så har vi lagt upp våra moderna, västerländska samhällen. Har man inte pengar har man väldigt få valmöjligheter. Man blir beroende av andra människor, inte för sociala relationer och kärlek, utan för ren överlevnad.”

    Nina Åkestam har skrivit något av det vettigaste jag har läst på länge om hemmafruar och skillnaden mellan jobb och jobbigt. Jag har personligen väldigt svårt att förstå varför kvinnor, även om de har den ekonomiska möjligheten, väljer att bli hemmafruar. Själv skulle jag hellre betala någon för att slippa ta hand om barn och hem, men det hör egentligen inte hit. Poängen är just det som Nina Åkestam tar upp i sitt inlägg – det här med friheten och tryggheten som ett betalt yrke ger. Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon frivilligt väljer att göra sin överlevnad totalt beroende av någon annan, oavsett vilken relation man har till personen i fråga.

    Jag respekterar såklart både kvinnor och män som väljer att stanna hemma och ta hand om sina små barn, och jag tvivlar inte på att det är en heltidssyssla. Men kvinnor som inte kan, eller vill, försörja sig själva anser jag är ett allvarligt problem för jämställdheten. Så. Då fick jag det sagt också.

  • Irritationsmoment,  Vardagsfilosoferande

    Men solen skiner ju i alla fall

    Sjuksköterskan som på dagens rutinundersökning mätte mitt blodtryck konstaterade att det var något högre än normalt. Men hon påpekade också att förhöjda värden inte är ovanligt om man har stressat mycket på sistone, vilket fick mig att börja fundera på hur mycket stress jag faktiskt har behövt handskas med på relativt kort tid.

    Bara under det senaste halvåret har jag gått igenom en separation och skilsmässa med allt vad det innebär, jag har flyttat tre gånger, gått från att jobba på kontor till att jobba hemifrån, mitt hus har brunnit ner och jag har varit hemlös betydligt längre än vad som känns acceptabelt, jag har varit med och begravt en vän som tog livet av sig, min bil har krånglat så mycket att jag under en dryg månad inte kunnat köra den alls, jag har varit med om en mindre bilolycka med påföljande utredning av försäkringsbolag, en nära vän har hamnat i fängelse och en annan flyttat till andra sidan landet, jag har blivit stoppad av polisen mitt i natten på en mörk bakgata, jag gick nyligen från att ha en fullt fungerande motorcykel till en som plötsligt inte startar alls, jag har jobbat alldeles för många 15-timmarsdagar, och tydligen samtidigt tjänat så pass mycket pengar att jag inom två veckor måste betala runt fyra tusen dollar i restskatt. Dessutom vann jag inte en spänn på megalotteriet.

    Obs att detta inte är ett tyck-synd-om-mig-inlägg. Jag konstaterar bara att det kanske inte är så konstigt att blodtrycket är en smula högre än vanligt.

  • Vardagsfilosoferande

    Lottofeber

    Veckans stora samtalsämne på den här sidan Atlanten har varit lotteriet Mega Millions rekordjackpot – just nu är den uppe i 640 miljoner dollar, alltså över 3 miljarder svenska kronor, och senare ikväll dras den eventuella vinnaren. Jag och Laura gick ner till liquor storen på hörnet för en liten stund sen och köpte omkring 35 lotter – och hela butiken kryllade av hoppfulla lottköpare. Jag vet mycket väl att det är helt orealistiskt att gå runt och hoppas på vinst – oddsen för att vinna jackpoten är 1 på 176 miljoner – men drömma går ju. Jag vet inte vad jag skulle göra med 3 miljarder, men en miljon eller tio hade ju verkligen inte suttit helt fel.

    Saker jag skulle göra i rent själviskt syfte om jag vann storvinsten:

    1. Betala av mitt studielån
    2. Gå ner i arbetstid ganska rejält
    3. Resa jorden runt
    4. Flytta till ett litet hus med garage
    5. Köpa en större motorcykel

    I övrigt är jag nog ganska nöjd med saker och ting som de är. Vad skulle ni göra?