-
Veckorna som gick
Det är alldeles för varmt för att jag ska orka tänka ut något vettigt att blogga om just nu, därav den dåliga uppdateringstakten. Så här kommer en sammanfattning av de senaste två veckorna i Instagram-bilder istället.
1. Firade 3rd of July med ett glas vin på Stephanies veranda.
2. Firade 4th of July med rosa bubbel vid poolen på Lafayette Hotel.
3. Åkte till Orange County för att se Leftöver Crack, och när vi stod i kö för att hämta ut biljetterna kom en kille fram och gav mig en gratisbiljett, bara sådär.
4. Leftöver Crack var som vanligt hur bra som helst.
5. Tog en lång biltur med taket nere, så himla gött när det är tusen grader ute.
6. Min lilla Ninja blev sjuk och fick åka till veterinären. Nu äter hon tre olika mediciner och går på specialdiet, men verkar må lite bättre i alla fall.
7-10. Åkte till Hootenanny med Regina och Ilse, och såg bland andra Rancid, Supersuckers och Bouncing Souls. Sen dog vi av hettan och var tvungna att åka hem igen.
11. Gick till lokala baren Triple Crown för att spela pingis med mina grannar…
12. …och sprang in i Nina som hade på sig ett likadant linne som jag.
13. Och så bestämde jag mig för att börja äta veganskt igen, i alla fall ett litet tag.
14. Gick till Native Foods med Claudia och åt VÄRLDENS godaste veganska köttbullemacka. -
Born Free 2012
Det näst bästa med sommaren, med vädret på en solklar (pun intented) förstaplats, är alla festivaler och events. Igår var det dags för årliga motorcykelshowen Born Free, utanför Irvine i Orange County. Jag, Nina och Tori, samt Toris bror plus kompis, packade in oss i en bil och körde upp så tidigt vi bara orkade – när vi stod utanför en liquorstore och fyllde en kylväska med öl och is och en random förbipasserande man ropade “Party safe!” åt oss var klockan bara knappt 10 på morgonen.
Själva showen var full av grymma motorcyklar, kall öl, shopping och snygga människor – vilket råkar vara fyra av mina favoritgrejer i hela världen. Att det var så varmt ute att vi höll på att dö av värmeslag gjorde liksom inte så mycket. Nästa år tar vi i alla fall inte bilen upp, då är det åka hoj som gäller.
Så här såg dagen ut i sammanfattning (och jag är tydligen en jätte):
-
Ink’n’Iron 2012
Ink’n’Iron blev inte riktigt som planerat den här gången – jag hade tredagarsbiljett men lyckades bara ta mig till själva festivalen en av dagarna. Och så missade jag alla band jag ville se, såg knappt några bilar, hade inte tid att tatuera mig, och sprang inte in ens hälften av alla personer jag hade räknat med att träffa den här helgen.
Men eftersom anledningen till att jag missade allt det roliga på festivalen var att jag hade alldeles för roligt på annat håll i Long Beach så gjorde det inte så mycket.
Här kommer några bilder.
När jag kom till Long Beach åkte jag direkt till baren House of Hayden och mötte upp Eric och hans kompis Mike. Sen gick vi på vernissage för en utställning med tatueringskonst på tema drakar. Och det här var visst en av mycket få bilder jag lyckades ta på fredagen trots att vi var ute halva natten och gjorde roliga grejer och hängde med en massa bra folk.
Nästa morgon började vi dagen med mimosas och Bloody Marys hos vår värdfamilj innan vi begav oss till ångfartyget Queen Mary och Ink’n’Iron.
Eric smugglade in en flaska vodka innanför bältet eftersom alkoholpriserna på festivalen var en smula hutlösa. Vakten vid ingången såg en skymt av flaskan men lät honom gå in med den eftersom han trodde att det var en stomipåse. Ha!
Vi kom in på festivalområdet i precis lagom tid för att se ett par låtar med Guana Batz.
Efter att ha jagat runt efter en bar alldeles för länge blev vi hungriga och satte oss på en finrestaurang på båten och åt en alldeles strålande lunch.
Sprang in i Diana som jobbade för Sailor Jerry på festivalen hela helgen.
Den enda bilen jag lyckades ta kort på. En gammal Ford med Cadillac-motor. BUT WHY?
Sen hittade vi Lindsey också.
Solnedgången över Long Beach var det sista kortet i min kamera från helgen. Inte ett enda kort från söndagen. Men så kan det gå. -
Trött men peppad
Trots att det bara är onsdag har jag haft en av de längsta veckorna på länge. Jag har jobbat så mycket att jag på fullaste allvar inte har lämnat min lägenhet sen i lördags, borträknat en liten sväng till mataffären igår kväll. I vanliga fall ska det mycket till för att jag ska ens överväga att jobba på helgen, men min chef mutade mig med en bonus för att få klart ett stort projekt den här veckan. Och idag gick det live, två dagar innan deadline och på bekostnad av min sömn och mitt sociala liv i fyra dagar.
Jag känner lite att jag borde fira, men är alldeles för utmattad så jag skjuter upp det till helgen istället. Då har jag nämligen ett tredagarspass till Ink’N’Iron, en årlig kombinerad punk/billyfestival, tatueringsmässa och bilshow ombord på fartyget Queen Mary i Long Beach. Det blir mitt tredje år i rad på festivalen, och trots att jag precis har återhämtat mig från Punk Rock Bowling börjar jag bli ganska peppad.
Förra året var jag bara på Ink’n’Iron en av dagarna istället för hela helgen. Då såg det ut så här.
-
Punk Rock Bowling 2012, dag 2
Andra dagen i Vegas vaknade jag klockan halv åtta på morgonen hemma hos mina nyfunna vänner från kvällen innan. Jag skojar inte när jag säger att de bodde i världens bästa hus, med ett gäng hästar, hundar, katter, höns, fåglar, reptiler och andra djur. Dessutom blev jag serverad mimosas vid poolkanten till frukost. Klagar INTE.
Sen tog jag mig tillbaka till downtown Vegas och hotellet, och bytte om för att gå på dagens andra poolparty, som var lite mer livat än det första. Det var kö runt kvarteret för att ens bli insläppta, men vi tog oss in i alla fall lagom till att Real McKenzies körde ett akustiskt set precis vid poolkanten. Poolmoshpit!
Efter att ha varit ute i den gassande ökensolen precis hela dagen gick jag och tog en tupplur på hotellet. Vaknade precis i tid för att hinna gå och se Beltones som var sååååå himla bra.
Det fina med Las Vegas så här års är att det aldrig blir kallt – kvällarna är alldeles varma långt efter att solen har gått ner. Så hela det här gänget stannade ute hela natten och såg till exempel Old Man Markley, Street Dogs, Cockney Rejects och Rancid innan det var dags att gå hem och däcka igen. -
Punk Rock Bowling 2012, dag 1
Jag är hemma från Vegas igen, och ni som har hängt med på Instagram och Facebook kanske redan anar vilket sjukt bra helg det har varit – men för er andra tar vi det från början.
Jag har ju tjatat om Against Me! en del i bloggen på sistone, och i fredags fick jag alltså gå och se dem öppna för The Cult på fint belägna Humphrey’s By The Bay här i San Diego. Det var en sjukt bra spelning, och den allra första med Tommy Gabel som Laura Jane Grace. Direkt efter spelningen satte jag mig i bilen och körde de dryga 50 milen till Las Vegas, och kom fram runt 2 på morgonen.
Nästa dag började bowlingturneringen! Jag bowlar inte själv, men var i vanlig ordning och hejade på min fellow Swede Diana som bowlar med teamet High Fivin’ Drunken Sailors.Sen hade jag biljetter till både festivalen (där till exempel NOFX, The Briefs, Real McKenzies och The Adicts stod på dagens schema) och till en av kvällens barspelningar – men lyckades inte ta mig till någon av dem. Istället blev jag kompis med en grupp himla trevliga personer (till exempel snubben till höger på sista bilden ovan). De skulle gå och se Against Me! och The Cult som spelade i Henderson söder om Las Vegas samma kväll – alltså samma turné jag hade sett i San Diego kvällen innan. De erbjöd sig att fixa in mig gratis, och jag bestämde mig för att hänga på det istället för dagens PRB-spelningar.
Väl framme i Henderson fick jag stå allra längst fram och se mitt favoritband för andra kvällen i rad, och sen kollade vi på The Cult från backstageområdet bakom scenen eftersom mina nyfunna vänner råkade känna trummisen. Och sen blev det efterfest någon kilometer från spelstället, i deras hus som var alldeles för ballt för att jag ska kunna beskriva det rättvist. SJUKT bra första kväll i Vegas (eller i alla fall Nevada), i vilket fall som helst. -
En liten snabbuppdatering
Jaha, då sticker jag och kollar på Against Me!, och sen kör jag direkt vidare till Las Vegas och Punk Rock Bowling. Kommer antagligen att ha alldeles för roligt för att hinna blogga, så vi hörs när jag är hemma igen, runt tisdag eller så.
Ha en fin helg hörrni ♥
PS. Guldstjärna till den som lyckas lokalisera mig på den här bilden från förra året!
-
En lördag på två hjul
Sen jag tog motorcykelkörkort förra året har jag fått en större, utvidgad krets av vänner. Folk som jag tidigare träffade på spelningar och alltid sa hej och småpratade lite med har nu blivit såna jag umgås med även utanför krogvärlden, eftersom vi har ett gemensamt intresse i motorcyklarna. Idag var jag på Trophy Motorcycles 3-årsjubileum tillsammans med Nina och Mel som är ett par av dessa vänner. När vi umgås blir det alltid mest motorcykelsnack och så åker vi såklart hoj tillsammans. Dagens tur gick genom Balboa Park och över halva San Diegos uptown-område, och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en solig lördag på.
-
Inte på en svart hingst i solnedgången, men ändå
Jag har, som ni säkert vet vid det här laget, en ganska lång bucket list över saker som jag bara måste göra innan jag dör, och försöker checka av saker så ofta jag kan. En grej som har funnits på den här listan ända sen jag var liten hästtjej som skrev “ponny” högst upp på önskelistan varje jul och födelsedag, är att galoppera en häst på stranden.
Då var jag med i Pollux hästbokklubb och plöjde hästböcker och hästtidningar i rasande takt, och en tydlig minnesbild jag har från allt detta läsande är hur tjejerna i böckerna alltid red sina ståtliga hingstar på stranden i solnedgången. Det var liksom den ultimata, romantiserade sinnesbilden för varje liten hästtjejs största dröm i livet, inklusive min.
Jag har tidigare ridit på ängar och klippor och vägar och i skog och ridhus och paddockar, men aldrig på stranden. I Rosarito i Mexico kryllar det av folk som hyr ut hästar till turister på stranden, men dessa hästar är ofta mycket magra och undernärda och hålögda, och det skulle aldrig falla mig in att bidra till den misären.
Men när vi var där i söndags och promenerade på stranden hittade vi ett gäng hästar som såg både pigga och välskötta ut, och den där hästtokiga 12-åringen inom mig kunde helt enkelt inte motstå möjligheten att äntligen få galoppera längs strandkanten. Och galoppera fick jag! Eftersom jag var den enda erfarna ryttaren i sällskapet sprang jag och min lånehäst Lucero långt före de andra, och det var så himla fint. Alltså, lyckan! Jag har knappt ridit sen jag föll av och skadade axeln i juli förra året, men nu känner jag att det kanske är dags att börja igen.
-
¡Viva Mexico!
I söndags åkte jag, Lisa, Ilse och Laura på en liten spontan dagstur till Mexico. Lisa och Ilse åkte ner för att äta billig hummer, medan jag och Laura mest hängde på för äventyrets skull. Enligt väderprognosen skulle det vara över 30 grader och strålande solsken i Rosarito, men när vi kom ner var det kanske 20 grader och alldeles grått. Men det gjorde inte så mycket, vi hade kul ändå.
Hummerätarna med sin hummer
Vi vegetarianer fick nöja oss med quesadillas och Corona
Efter maten ville Lisa, som är katolik, gå in i ett kapell. Jag blir alltid helt obekväm i religiösa sammanhang så jag distraherade mig själv med att fota en massa istället.
En liten marknad i Puerto Nuevo
Mexikanskt godis, och färska Piña Coladas
Sen satte vi oss på en uteservering precis ovanför Stilla Havet med öl och drinkar, och jag försökte vara lite konstnärlig med kameran och Ilses solglasögon.
Efter ganska mycket spring på marknader och olika restauranger hamnade vi på nattklubben Papas & Beer. Eftersom klockan var kanske 19 på en söndag var det nästan helt tomt, men ändå en rätt ball klubb. De hade flera våningar med dansgolv, och en beach volley-plan och en mekanisk tjur inne på stället.Efter en sista Corona begav vi oss hem mot USA igen. Vi satt fast i kö till gränsen i över fyra timmar och kom inte hem förrän 1 på natten. Men ändå så himla värd liten resa.
