Här kommer en sammanfattning av mitt bokår, men med en brasklapp för att jag hoppas på att hinna läsa ut en bok till innan året är slut. Jag har hittills i år läst 29 böcker och eftersom jag är en sån som bryr mig om siffror och rekord vill jag gärna nå mitt mål på 30 utlästa böcker under 2017.

Förra året läste jag 23 böcker, men i år har jag haft ett mycket större behov av att fly verkligheten än tidigare. Med undantag för ett par biografier har jag därför bara läst romaner. Och eftersom jag är gammaldags när det kommer till mitt läsande har alla varit i pappersformat – ingen Kindle och inga ljudböcker med andra ord. Även om det skulle underlätta, speciellt eftersom halva min packning när jag reser någonstans brukar bestå av böcker. Oh well. Kanske provar något nytt nästa år!

Bästa boken jag läste i år:
De tre bästa böckerna jag läste 2017, i ordning:
1. A Little Life av Hanya Yanagihara
2. All the Light We Cannot See av Anthony Doerr
3. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Svårast att lägga ifrån sig:
Jag läste ganska många deckare i år, men jag vet inte om jag riktigt fastnade i någon av dem. Jag får säga A Little Life igen. 

Sämsta boken jag läste i år:
The Couple Next Door av Shari Lapena och The Life We Bury av Allen Eskens. Förstår inte hur så här dåliga böcker ens blir utgivna, även om det för all del ger mig en smula hopp om att en dag lyckas skriva en halvbra bok och få den utgiven. 

Sorgligaste boken jag läste i år:
A Little Life (igen), The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood och An Untamed State av Roxane Gay, fast de var sorgliga av helt olika anledningar.

Roligaste boken jag läste i år:
Jag vet inte om jag läste något roligt i år. Eventuellt Big Little Lies av Liane Moriarty, jag tycker mig minnas att den var ganska rolig?

Längsta boken jag läste i år:
A Little Life, 816 sidor.

Antal kvinnliga författare:
16

Antal manliga författare:
8

Antal böcker på svenska:
12

Antal böcker på engelska:
17

Antal böcker i översättning:
Jag tror att de enda översatta böcker jag läste i år var de två första delarna i Elena Ferrantes napolitanska svit. Jag tycker inte om att läsa böcker i översättning så det blir mest svenskspråkiga och engelskspråkiga författare för min del. Borde verkligen lära mig fler språk. 

***

Vilken var den bästa boken DU läste i år?

Jag läste ut Jason Timbuktu Diakités En droppe midnatt häromveckan och tyckte att berättelsen var fantastisk på många sätt. Men jag har aldrig i hela mitt liv läst en sämre korrläst bok!? Den innehöll så många korrfel att det nästan gjorde det svårt att läsa, det var så distraherande. OBS att jag inte på något sätt klandrar författaren för detta, utan det är snarare redaktörens fel. Det är ju detta man har en redaktör till? Och jag läste dessutom pocketversionen. Borde man inte korrigera det som blev fel i originalutgåvan innan man ger ut en bok i pocket? Eller funkar inte förlagsprocessen så?

Men bortsett från detta är det en stark bok om författarens släkthistoria, om slaveriet i den amerikanska södern, och hur lite som har förändrats för svarta amerikaner sen dess – den strukturella rasismen i USA är lika amerikansk som äppelpaj. Den handlar även om vad det innebär att växa upp i Sverige med en hud som inte är kritvit. Så viktigt, alla borde läsa den här boken, även om korrfelen sticker i ögonen. Själva berättelsen sticker i hjärtat.

Läste ut Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar igår kväll, och det var en sån enorm upplevelse. Hela boken var så sorglig och vacker och poetisk, och sen kom slutet som ett jäkla crescendo och gjorde mig helt andfådd.

Den handlar, lite förenklat, om en dystopisk framtid i Sverige där muslimer utmålas som svenska statens fiender efter ett islamistiskt terrorattentat i Göteborg, berättat genom två personers perspektiv: en ung tjej som var en av terroristerna och som har en mycket märklig historia, och ett författarjag som jag uppfattar som en fiktiv version av Johannes Anyuru själv.

Det är läskigt att läsa den här boken just nu, speciellt precis innan valår, eftersom det inte alls känns orimligt att det här verkligen kan hända i Sverige. Om SD får en majoritet i valet så känns steget liksom inte så långt till ett apartheidsamhälle byggt på “svenska värderingar”. Det är lite samma känsla som att läsa The Handmaid’s Tale i Trumps USA. Läskigt. Men viktigt.  

Min första tanke när jag slog ihop boken var i alla fall att bli ledsen över att Paul inte kan svenska eftersom det betyder att jag inte kan ge honom den här boken och säga LÄS DEN. Gav den 5/5 på Goodreads. (Har läst ovanligt många 5-poängare i år. Antingen har jag haft himla tur med bokval eller så har jag blivit en betydligt mer okritisk läsare på sistone.)

Hej bloggen, jag behöver boktips! En gång i tiden pluggade jag litteraturvetenskap och jobbade på Akademibokhandeln och läste kulturdelen i DN varje morgon och hade stenkoll på alla nya böcker som kom ut och vilka man verkligen skulle läsa. Numera har jag en lite mer passiv approach där jag mest köper de böcker som Amazon tipsar mig om baserat på tidigare köp. Eh. Så jag skulle verkligen behöva lite rediga boktips från riktiga personer.

Vi kan väl göra såhär. Jag listar ett gäng böcker jag har gett 4 eller 5 i betyg på Goodreads de senaste åren, som mina tips till er (de som är länkade har jag skrivit om tidigare). Och så kan ni tipsa mig om böcker ni tror jag skulle gilla utifrån den här listan? Ok? Ok!

5 i betyg:

Hanya Yanagihara: A Little Life
Lina Wolff: De polyglotta älskarna
BJ Novak: One More Thing: Stories and Other Stories
Jonas Hassen Khemiri: Allt jag inte minns
Donna Tartt: The Goldfinch
Bea Uusma: Expeditionen: Min kärlekshistoria
Jonathan Franzen: The Corrections

4 i betyg:

Chimamanda Ngozi Adichie: Americanah / Half of a Yellow Sun / We Should All Be Feminists
Margaret Atwood: The Handmaid’s Tale
Elena Ferrante: My Brilliant Friend / The Story of a New Name
Jessica Schiefauer: När hundarna kommer
Emma Donoghue: Room
Mats Strandberg: Färjan
Emma Cline: The Girls
Miranda July: The First Bad Man
Elizabeth Hand: Generation Loss / Available Dark
Tom Rachman: The Imperfectionists
Karolina Ramqvist: Den vita staden
Linn Ullman: De oroliga
Junot Diaz: This Is How You Lose Her
James Frey: The Final Testament of the Holy Bible
Jonas Hassen Khemiri: Jag ringer mina bröder
Gillian Flynn: Gone Girl / Dark Places
Malin Persson Giolito: Störst av allt
Carol Rifka Brunt: Tell the Wolves I’m Home
Laura Jane Grace: Tranny: Confessions of Punk Rock’s Most Infamous Anarchist Sellout

Obs 1: ALLA böcker på den här listan är värda att läsas!

Obs 2: Jag gillar även en bra bladvändare även om den inte nödvändigtvis är Stor Litteratur™. Läser också gärna YA och ungdomsböcker i allmänhet.

Har ni läst Margaret Atwood’s The Handmaid’s Tale (Tjänarinnans berättelse på svenska)? Det hade inte jag, fram till ganska nyligen. Det är en dystopisk roman skriven i mitten av 80-talet, om en framtid där kvinnor har fråntagits alla rättigheter och används som barnalstringsmaskiner åt rika män och deras infertila fruar. Hade jag läst den här boken för ett år sen hade jag tyckt att den var intressant men lite långsökt, men nu känns den plötsligt mer som en instruktionsbok för USA:s nuvarande regering.

Efter att Trump blev vald till president har The Handmaid’s Tale, tillsammans med ett helt gäng andra dystopiska romaner (typ 1984 och Fahrenheit 451) hamnat ganska högt på Amazons bestseller-lista, vilket jag tycker är både lustigt och lite läskigt på samma gång. Och i Texas för någon månad sen dök ett gäng kvinnor upp i senaten klädda som handmaids för att protestera mot en ny anti-abortlag.

Hulu har dessutom just gjort en tv-serie som bygger på boken och som har premiär nästa vecka. Jag har kollat på trailern ett par gånger och får lite gåshud varje gång. Så sjukt obehagligt detta:

Jag läste ut A Little Life av Hanya Yanagihara igår kväll, efter att ha tagit mig igenom de första 700 sidorna i snabbfart. De sista 115 eller så gick lite långsammare. Det här är nämligen ingen lätt bok att läsa, tvärtom, den är 800+ sidor av misery porn (misärporr?) på hög nivå.

Boken presenteras som en berättelse om vänskapen mellan fyra män, och det stämmer väl till viss mån, men egentligen handlar det om en man, Jude, och hans relationer till framför allt olika män genom livet. Män i den här boken är ganska svartvita – de är antingen onda eller goda. De flesta, verkar det som, är hemska, hemska varelser som utnyttjar de som är svagare än de själva, vilket väl ändå känns någorlunda realistiskt. Andra män är så goda att det liksom bara är en tidsfråga innan något hemskt händer dem.

Däremot finns det knappt några kvinnor i boken, mer än nämnda lite i förbifarten, och jag tror inte att den klarar Bechdel-testet. Vilket är intressant, speciellt med tanke på den mångfald i sexualitet och etnicitet som annars finns närvarande som en självklarhet genom hela berättelsen.

Men trots sina brister är A Little Life en av de bästa böcker jag har läst på väldigt länge. Jag gav den en femma i betyg på Goodreads. Det är en sån bok som jag tänker att aspirerande författare får prestationsångest av eftersom de aldrig kommer att kunna skriva något så här bra. Yanagiharas språk är helt fantastiskt. Berättelsen vävs fram lite i taget, men trots att den är full av kärlek och varm humor blir den bara mörkare och mer brutal ju längre den pågår. Jag grät flera gånger och var ibland tvungen att lägga ifrån mig boken för att det blev för tungt. Som sagt, misärporr. Författaren själv har sagt så här om boken:

“One of the ways I’d always described the book (to my editor and to my agent) was as a piece of ombré cloth: something that began on one end as a bright, light bluish-white, and ended as something so dark it was nearly black.”

Jag skulle inte rekommendera A Little Life till någon som har upplevt trauma, eller som mår psykiskt dåligt, eller går igenom en svår period i livet, eller har någon form av självskadebeteende. Alla andra: läs den, men var beredd på ett jävla knytnävsslag i magen.

Någon kanske minns att jag utnämnde 2015 till det sämsta bokåret någonsin? Jag läste bara 16 böcker sammanlagt under hela året, vilket är under all kritik för någon utan barn men med en examen i litteraturvetenskap, och som faktiskt ändå läser varje kväll. I skrivande stund ligger årets skörd på 19 böcker, vilket verkligen inte är något att hurra över heller, speciellt i jämförelse med till exempel Jenny, som läste 17 böcker bara i November(!?).

Med en knapp månad kvar på 2016 tror jag inte heller att jag tar mig upp i mitt mål för det här året – 24 böcker, dvs ett snitt på två i månaden. Jaja. Jag får väl tänka att jag inte läste mer än såhär för att jag var upptagen med att göra annat roligt istället. Och i förrgår läste jag ju som sagt nästan 600 sidor i en sittning, så jag har det fortfarande i mig om jag vill.

Med allt detta sagt, här kommer en liten sammanfattning av mitt bokår 2016 (i alla fall fram till 6 december).

Bästa boken jag läste i år:
Antagligen Room av Emma Donoghue, det var i alla fall den som stannade kvar i medvetandet längst. Jag läste dock inte en enda bok i år som jag gav en femma i betyg.

Svårast att lägga ifrån sig:
Kaninjägaren av Lars Kepler. Jag hyser en hatkärlek till Kepler. Dels är böckerna fulla av ganska trötta, könsstereotypa klichéer, och dels är de helt omöjliga att lägga ifrån sig.

Sämsta boken jag läste i år:
The Good Girl av Mary Kubica. Var typ arg på hur dålig den var under hela läsningen, men eftersom det utlovades en “twist” på slutet var jag tvungen att läsa ut den. (Det var inte värt det.)

Sorgligaste boken jag läste i år:
All the Bright Places av Jennifer Niven. Varför jag envisas med att läsa såna här supersorgliga YA-romaner som gör att jag gråter mig till sömns (se även: The Fault in Our Stars) kommer jag väl aldrig få veta.

Roligaste boken jag läste i år:
Jag kan inte minnas att jag läste något roligt i år? Det blev mest bara ond, bråd död.

Längsta boken jag läste i år:
Kepler, igen. 571 sidor.

Antal kvinnliga författare:
14

Antal manliga författare:
6

Antal böcker på svenska:
6

Antal böcker på engelska:
13

Antal böcker i översättning:
Bara en, The Dinner av Herman Koch, översatt till engelska från nederländska. Alla andra böcker jag läste i år var skrivna på antingen svenska eller engelska. Alltså, jag fattar att jag verkligen borde läsa böcker skrivna av icke-engelskspråkiga författare, men jag har så himla svårt för att läsa böcker i översättning. Oavsett hur bra översättningen är tycker jag att det känns så uppenbart att man inte läser på originalspråket, det blir styltigt och man går miste om nyanser. Så, jag vet inte, jag får väl ta och lära mig flera språk istället.

Jag kom mig äntligen för att logga in på Goodreads och lägga till alla böcker jag läste under 2015. Det blev en ynklig lista på 16 böcker totalt, vilket nog är mitt sämsta bokår någonsin. Dessutom var det ganska många av dem som jag inte tyckte var speciellt bra, vilket nog är anledningen till att jag inte läste mer än såhär; de sämre böckerna tog helt enkelt för lång tid att ta sig igenom. Här kommer undantagen (de böcker jag gav 4 eller 5 i betyg):

• Jonas Hassen Khemiri – Allt jag inte minns    
• Karolina Ramqvist – Den vita staden    
• Junot Díaz – This Is How You Lose Her    
• B.J. Novak – One More Thing: Stories and Other Stories    
• Tom Rachman – The Imperfectionists
• Miranda July – The First Bad Man
• Rainbow Rowell – Eleanor & Park    

Jag kan tyvärr inte säga så mycket om de här böckerna eftersom jag aldrig kommer ihåg handlingen i något jag läst (detta gäller även filmer och tv-serier, för övrigt), oavsett hur mycket jag gillade boken och hur många gånger jag läst om den. Så ni får helt enkelt bara tro mig när jag säger att böckerna ovan är läsvärda.