-
Helgen som gick i två bilder
Men neeeeej, jag var ju så duktig och hade lyckats blogga varje dag i säkert två veckor, men så blev det helg och på helgen är jag verkligen sämst på att både läsa bloggar och att blogga. Men så kan det vara. Det får vi helt enkelt ta igen med att återinföra ett gammalt beprövat koncept i den här bloggen: Helgen som gick i två bilder.
I fredags mötte jag upp Nina och eftersom hon är min enda tjejkompis som kör motorcykel så tog vi hojarna till Baja Betty’s för en liten mexikansk middag. Runt 20-tiden var vi båda så trötta att vi åkte hem igen, istället för att fortsätta kvällen på en bar med ett gäng andra vänner. Så kan det gå när man har jobbat hårt hela veckan.
I lördags tillbringade jag nästan hela dagen i M:s garage och fixade och donade med nya hojen. Den är i bra skick men behövde justeras lite här och var. Jag älskar att hålla på och ta isär och sätta ihop igen på det här viset, man lär sig så himla mycket om hur ens maskin funkar och sånt är ju rätt bra att kunna. -
Min nya leksak
Ända sen jag var ganska liten har jag velat köra motorcykel. Och nästan lika länge har jag velat äga en Harley-Davidson Sportster. Och idag, mina vänner, slog den drömmen in. Jag är numera stolt ägare till en Sportster på 1200cc. Den är skitsnabb. Och så är den det överlägset dyraste jag någonsin köpt, så nu kommer jag att vara ganska pank ett tag. Men pengar är en sån världslig sak. Det här är en investering i livskvalitet.
Nästa steg blir att bestämma mig för om jag ska lacka om henne eller ej. Har aldrig varit ett fan av flames, det känns så himla 90-tal, men tycker samtidigt inte att det ser så himla tokigt ut på just den här hojen. Vad tycker ni?
-
The bikeless biker
Idag är det varmt och soligt ute och det hade varit en perfekt dag för en motorcykeltur – om det inte vore för att jag sålde min motorcykel för ungefär två timmar sen. Trots att jag har haft en annons uppe i ett par veckor nu och alltså borde haft gott om tid att förbereda mig så känns det ganska tomt och ledsamt. Planen är dock att hitta en större, nyare och snabbare hoj, vilket förhoppningsvis inte tar alltför lång tid. Under tiden åker jag och tröstshoppar lite, det brukar hjälpa.
-
Chopperfest 2012
Alltså, jag inser faktiskt att de flesta av er nog inte är speciellt intresserade av motorcyklar. Men eftersom jag typ lever och andas motorcyklar och kulturen runtomkring dem just nu så får ni helt enkelt stå ut med mitt tjat. Jag har inget annat att skriva om.
Ungefär så här såg det ut i söndags när vi var på David Mann’s Chopperfest i Ventura. Fullt av snygga hojar, heta bikersnubbar, dyr festivalöl i plastmugg och en massa annat roligt. Eftersom Ventura Fairgrounds ligger precis vid vattnet hann vi med en liten tur till stranden också. Bästa söndagen!
-
Ett till sånt här motorcykelinlägg
Idag följde jag med motorcykelklubben 59 Club på en flera timmar lång roadtrip upp i bergen, genom Santa Ysabels indianreservat och förbi sjön Lake Henshaw. Totalt 20 mil blev det, och jag fick inviga både min nya hjälm och ett par nya handskar.
Vi var sammanlagt nio personer (varav 3 tjejer!) och även om jag är typ 10-20 år yngre än alla andra så är det här en så himla fin grupp att köra tillsammans med. Alla anpassar sig efter den som kör långsammast så ingen hamnar på efterkälken, och alla hojar får följa med oavsett om de är brittiska, japanska eller amerikanska. Det är faktiskt rätt ovanligt, de flesta motorcykelklubbar jag vet är sjukt exkluderande.
Dagen i bilder:
-
Idag är ingen vanlig dag
Den här helgen alltså, så himla himla bra. Bra människor, bra fester, bra aktiviteter och bra väder. Och som grädde på moset fyller jag 26 idag. Igår kväll hade vi en stor kombinerad födelsedags- och Halloweenfest hemma hos mina vänner Sarah och Marcelo. Jag tog en hel massa bilder som ni får se senare, men först vill jag dela med mig av dagens äventyr.
Genom diverse sociala medier fick jag reda på att vintagebutiken Seaweed & Gravel skulle anordna en zombie-motorcykeltur på min födelsedag, vilket lät som den bästa idén nånsin. Så imorse drog jag och min kompis Mel på oss våra bästa zombieoutfits och körde upp till Leucadia i norra San Diego och mötte upp med alla andra. Det var en helt perfekt dag för motorcyklande – 25-30 grader i solen, men med en sval bris – och vi blev till slut ett gäng på kanske 15 pers.
Mot slutet av turen var vi inte riktigt lika många, eftersom en snubbe råkade i en liten olycka och fick avbryta, och en annan snubbes hoj tappade kedjan så han fick också avbryta. Men så här är det när man åker med folk på gamla hojar och hemmabyggen. Alltid är det nåt som krånglar.
Lite så här såg det i alla fall ut genom några olika personers Instagram:
Bilder lånade från @seaweedandgravel och @kimbaaare.
-
En solig lördag i oktober
Idag var en sån där perfekt dag för att köra motorcykel. Vilket var tur, eftersom det var tre olika bil- och mc-träffar i närheten av San Diego under dagen. Jag, Nina, Mel, Andre och Pat började med att köra våra hojar ner till Sweetwater Harley Davidson i södra San Diego för att titta på lite band och fina fordon. Efter någon timme där tog vi Interstate 5 rakt norrut i ungefär 50 minuter, till Hensley’s bar i Carlsbad, för nästa show. Och sen tillbaka till San Diego igen, lagom till att solen började gå ner. Mycket åkande med andra ord, precis som det ska vara en solig lördag i oktober.
Och det här motorcyklandet hörrni, det gör mig så himla lycklig. Jag förstår inte varför inte varenda människa skaffar hoj.
-
Motorcykeläventyr och flygplan och sånt
Har på gott och ont haft en mycket händelserik vecka, så dagens lilla äventyr kändes som ett passande avslut. Det började med att jag och Nina åkte på en lång motorcykeltur nästan ända ner till Mexikanska gränsen för att hoppa fallskärm. Vi stannade vid en bensinmack för att tanka på vägen, och när vi var på väg därifrån började min motorcykel att läcka kylarvätska samt vägrade starta igen.
Eftersom det var en helt perfekt dag för en motorcykeltur råkade hela macken vara full av andra motorcyklar, och ett helt gäng hjälpsamma personer samlades runt min hoj för att försöka lista ut problemet och få henne att starta igen. Efter ganska många fruktlösa försök gav vi upp. De andra mc-åkarna hoppade på sin hojar och körde vidare, och jag och Nina tog en taxi den sista milen till Skydive San Diego. Bara två timmar sena till vår bokade tid, jippie.
Sen hoppade vi alltså fallskärm. Det var min tredje gång, och nu börjar jag känna att om jag gör det här igen får jag nog göra som Mirijam och skaffa en riktig licens, så jag kan hoppa själv istället för med en instruktör på ryggen.
Efter allt detta insåg vi att vi alltså befann oss en mil från civilisationen utan tillgång till fordon och dessutom utan mobiltäckning, så vi liftade tillbaka till bensinmacken där våra hojar stod parkerade med en karl vars dotter just hade hoppat ut ur samma flygplan som vi. Att promenera är liksom inte ett alternativ när det är 35 grader varmt ute.
Väl tillbaka på macken startade motorcykeln utan problem (misstänker att hon bara var en smula överhettad innan) och vi körde hemåt igen. Man kan eventuellt säga att den här dagen innehöll lite väl mycket action till och med för min smak, speciellt med tanke på att klockan bara var 14 eller så när vi kom hem. Men i alla fall. Slutet gott, allting gott, osv.
-
Riding through this world, all alone
Kollar på Sons of Anarchy med en kompis som var med och byggde flera av motorcyklarna till första säsongen och får en massa inside scoops. Till exempel vilka av skådespelarna som är riktiga Hells Angels (och ändå hållit sig utanför fängelse, de HA jag känner sitter inne på grund av RICO-akten) och andra detaljer som man bara kan få från riktiga bikers. Vet efter snart fem säsonger fortfarande inte riktigt vad jag tycker om serien, förutom att den får mig att vilja köra hoj, dricka sprit och skjuta vapen. Inte nödvändigtvis i kombination.
På tal om det har jag för övrigt äntligen hittat ett namn till min “nya” motorcykel. Jag tackar ödmjukast för alla era fantastiska namnförslag, och även om jag gillade nästan alla var det ändå inget som kändes sådär riktigt rätt. Men sen bara dök det upp. Hon heter numera Black Betty, efter världens kanske bästa musikvideo:
-
Hårfönsvärme, klippor och halvkassa mobilbilder
Jag vet inte om jag har understrukit tillräckligt hur varmt det är ute just nu. Det här är första sommaren på ett par år som jag inte bor i direkt anslutning till stranden, och ju längre från stranden man kommer desto varmare blir det.
I lördags packade jag således sadelväskorna fulla med vatten, bok, filt och flipflops, och tog en motorcykeltur till Sunset Cliffs i Ocean Beach. Det är alltså så varmt att till och med att köra motorcykel i 120 kilometer i timmen på motorväg känns som att sitta fast i en hårfön. Men vid stranden är det helt perfekt, runt 28 grader med en svalkande bris (jämfört med 40 grader och vindstilla där jag bor). För att inte tala om hur fint det är vid klipporna.
Ni får ursäkta mobilkamerakvallen på bilderna, fick inte plats med min bra kamera i sadelväskorna och pallar inte att köra med ryggsäck i den här värmen.
