-
Dagens: T minus 18 arbetsdagar
Nu har det gått fem månader sen Paul började jobba kvällsskift, och ungefär lika länge sen vi flyttade ihop. Under hela den tiden så har vi i princip bara setts på helgerna. Det är lite konstigt att bo tillsammans med någon och ändå behöva sakna dem nästan varje dag.
Vi har i alla fall ett bra system för att få hushållet att gå runt. Jag handlar och lagar mat, han städar och diskar. Vilket är en extremt bra deal för mig eftersom jag gillar att handla och laga mat men hatar att diska och städa. Så när jag kommer hem ställer jag mig och lagar mat för fyra (middag till mig + tre matlådor). Sen lämnar jag bara all disk i diskhon, och när jag kommer hem igen nästa dag är allt diskat och städat. Som att ha en osynlig betjänt.
Nu har vi dock börjat räkna ner dagarna tills Paul börjar jobba morgonskift igen och vi får träffa varandra varje dag, som det ska vara. 18 arbetsdagar kvar. Dagen efter är det julafton, och då åker vi till Hawaii i en vecka för att fira att de här 6 månaderna är över. Längtar så mycket efter detta att det är svårt att beskriva.
-
Dagens: PMA all day
En bra grej med att ha kompisar som är tatuerare är till exempel när man har tråkigt en lördagskväll och känner för att tatuera sig, och man bara kan skicka ett sms och en halvtimme senare sitter man under nålen. Paul och jag gjorde just detta igår kväll. Vi hade haft en produktiv dag i garaget och sen inte mer planer än så, när Paul kom på att vi borde gå och tatuera oss. Så vi hörde av oss till Shannon, en kompis som jobbar på en tatueringsstudio fem minuter från vårt hus. Jag hade egentligen tänkt köra något större på benet, men sen blev det så sent och jag orkar inte vara uppe hela natten. Så det fick bli en liten grej på handen istället.
PMA står alltså för Positive Mental Attitude. Känns extra viktigt i tider som dessa.
-
Dagens: Thanksgiving i memes
Idag är det Thanksgiving i USA. Jag är tacksam över att ha 4 dagars ledigt från jobbet, men har ändå lite svårt att förlika mig med vad det är vi egentligen firar den här högtiden, speciellt med tanke på vad som pågår i världen just nu. Här är några memes som sammanfattar hur absurt det är att fira Thanksgiving i ett land som gör allt i sin makt för att stänga ute människor som flyr för sina liv (från en gemensam fiende, mind you):
Bubblare. Black Friday, som om möjligt är ännu värre än Thanksgiving:
Jamen Happy Thanksgiving på er då!
-
Dagens: Hej då Miljöpartiet
Den här ledaren i ETC om vad vi egentligen ska med Miljöpartiet till nu gör mig så himla illa till mods. För att jag håller med om varenda ord. Jag har röstat MP i varje riksdagsval sen jag blev myndig, mycket för att jag känner att deras närvaro har tvingat de andra partierna att förhålla sig till miljöfrågan på ett eller annat sätt. Men så är det ju inte längre. Och jag kan inte med gott samvete lägga min röst på ett parti som så grundligt har svikit sina värderingar och sina väljare. Så hej då, Miljöpartiet. Det var trevligt så länge det varade.
Vem behöver ett lydigt stödparti som gråtande tvår sina händer?
Sverige behöver modiga som står upp för flyktingars rätt, inte ett miljöparti som administrerar stängda gränser och samtidigt delar ut broschyrer mot rasism.
Kommer partiet falla samman nu? Vem vet. MP kanske kan klara sig kvar i riksdagen trots att partiet svikit sina väljare på alla de punkter man lovade förändring.
Men den stora gåtan är snarare den här:
Vad ska ni, MP, göra där egentligen?
Vad ska vi med er till?
-
Dagens: Desert Dreamin’
Det har blivit betydligt kallare de senaste dagarna. Kallt med södra Kalifornien-mått mätt alltså, men ändå. Att sitta hemma och frysa och inte få köra motorcykel ännu på några veckor får mig inte helt otippat att längta ihjäl mig efter både min hoj och sommaren. Jag hittade några bilder från Babes Ride Out på mig och mina kompisar, tagna av en supertrevlig spansk tjej vi träffade som hängde på oss en hel dag. De här bilderna ger mig hopp om bättre tider…
Foton av Andrea Dosouto för RVCA.
-
Dagens: Fyra i ett
Vi var och såg nya Hunger Games-filmen igår och den var verkligen dålig. Synd eftersom jag verkligen gillade böckerna och de första tre filmerna. Vi åt i alla fall i runda slängar 400 liter popcorn, och popcorn är ju gott.
Min kille har gått och blivit vegetarian. Eller, han vill inte riktigt kalla sig det ännu, men han har inte ätit kött på tre veckor, och med tanke på att det är Thanksgiving den här veckan och han har bestämt sig för att inte äta kalkon så tror jag att detta är på riktigt. Så himla stolt över honom!
Mitt hår är sämst, det är sen gammalt. Men just nu är det extra illa. Jag skulle verkligen behöva klippa luggen och färga utväxten, men så här två veckor efter operationen kan jag ännu inte böja min högerarm så att jag når mitt huvud. Och jag gillar inte tanken på att betala en främling en massa pengar för att göra något jag mycket hellre gör själv. Så det får se ut som skit ett tag. Tur att jag äger många hattar.
Jag borde egentligen inte klaga på november eftersom det har varit 30 grader varmt hela helgen. Men det är ändå så sjukt deprimerande att det blir mörkt klockan 17. Jag kanske har kollat för mycket på Criminal Minds på Netflix på sistone, men det känns otryggt när det är mörkt. Att ha en hund med sig när man går ut hjälper inte heller, i alla fall när hunden väger typ 5 kilo och måste ha små stickade tröjor på sig för att inte frysa. Inte så skräckinjagande liksom, även om hon för all del har attityd så det räcker och blir över. Aja. Det enda positiva med den här årstiden är väl att jag får åka hem från jobbet till den här utsikten:
Ja, det var väl det. Fyra mini-inlägg i ett som kompensation för att jag är sämst på att komma ihåg att blogga varje dag.
-
Dagens: Djuren
Har jag sagt att vi numera har en hund på halvtid? En liten chihuahua- och taxblandning (en s.k. chiweenie) som heter Lola, och som Paul har delad vårdnad om med sitt ex. Vi har haft henne ganska sporadiskt under det senaste året, men numera bor hon hos oss varannan vecka. Alltså, det är få saker som gör mig gladare än att ha ett hus fullt av djur, och det gör också att mörkret (det bokstavliga pga november och det metaforiska pga världen är åt helvete) känns lite lättare att hantera. Och Paul älskar den här hunden så mycket att det liksom smittar av sig.
Hade vi inte haft en livsstil där vi nästan aldrig är hemma på helgerna hade jag gärna skaffat en heltidshund eller två också, men som det ser ut nu är det här ett perfekt arrangemang för alla inblandade. Utom möjligen katterna. Ninja och Turtle tycker INTE om hunden. Men de börjar vänja sig. Numera kan alla tre befinna sig i samma rum, vilket är enorma framsteg jämfört med för några månader sen.
Det här möts jag förresten av varje dag när jag kommer hem från jobbet. Sån himla rolig/gullig välkomstkommitté ♥
-
Dagens: En motorcykelvideo
Den där plåtningen som jag och Paul gjorde med Jay Reilly för ett litet tag sen? Jag fick ett videoklipp från den igår. Är så himla obekväm framför filmkameror och kan dessutom inte hålla mig för skratt. Men det är väl ganska passande ändå med tanke på att jag oftast har ett stort leende i ansiktet när jag kör hoj. Dock att det brukar vara dolt innanför den integralhjälm jag använder till vardags.
(Musiken är San Diego-bandet Old Tiger. Osäker på vilken låt eftersom det inte är jag som har gjort videon.)
-
Dagens: El Niño
Det blåser och stormar ute så att det känns som om hela huset ska falla omkull, och det har regnat mer i San Diego under de senaste månaderna än sammanlagt under de 7 år jag har bott här. Orsaken heter El Niño och beräknas pågå i ett år eller mer.
Jag har ont i armen. Kalifornien blåser bort. Världen står i lågor, och människor som flyr för sina liv beskylls för allt ont.
Orkar inte mer nu.
-
Dagens: Paris
Har legat på soffan och halvsovit till avsnitt efter avsnitt av Criminal Minds i fyra dagar. Seriemördare, sadister, terrorister och våldtäktsmän, vet inte varför jag fortsätter kolla på detta. I morse vaknade jag med sprängande huvudvärk och var bara uppe i några timmar innan jag var tvungen att gå och lägga mig igen. Drömde febriga drömmar om barn som dog. Vaknade och läste om attackerna i Paris. Har svårt att skilja dröm från verklighet, det måste vara en bieffekt av de starka smärtstillande jag går på efter operationen. Hur kan detta få hända igen och igen? Världen är i spillror och ingen kan göra något åt det. Fy fan fy fan fy fan.
