Anna:
Du är så cool!
Har du vänner som inte älskar motorcyklar?
Är det svårt att få vänner i USA? I Sverige tycker jag att det är svårt att få nya vänner när man är vuxen.
Vad är du rädd för?

Hej och tack snälla! Jag har absolut vänner som inte kör hoj, men de har blivit färre och färre de senaste åren. Det beror nog dels på att jag har glidit isär från en del personer som jag kanske inte har så mycket gemensamt med längre, och dels att flera av mina kompisar som kanske inte var så intresserade av motorcyklar tidigare nu har fått upp ögonen för dem och själva tagit motorcykelkörkort. 

Jag vet inte om det är lättare eller svårare att hitta vänner i USA än i Sverige. Amerikaner i allmänhet är väldigt sociala, så jag upplever att det helt klart är lättare att bara börja prata med folk här än det är i Sverige. Så det är lättare att skaffa ytliga vänner. Men att komma någon så pass nära att man är vänner ”på riktigt” är nog lika svårt här som i Sverige.

Jag har alltid haft ganska lätt att få vänner trots att jag inte är världens mest socialt kompetenta person, och jag tror att detta beror mycket på att jag har väldigt specifika intressen: jag gillar motorcyklar och lyssnar på punk och har tatueringar. De här grejerna gör det hyfsat lätt att hitta folk man har saker gemensamt med och som kan bli potentiella nya vänner. Det är liksom bara att leta upp andra personer som gillar motorcyklar, punk och tatueringar. Flera av de kvinnor jag nu betraktar som mina bästa vänner har jag till exempel träffat genom Babes Ride Out.

Nu föreställer jag mig att det är svårare att hitta nya vänner om man inte har så himla specifika intressen eller tillhör någon sorts subkultur. Men mitt tips (vet att du inte specifikt efterfrågade tips, men nu får du några i alla fall) till den som vill träffa nya vänner i vuxen ålder är i alla fall att hitta en aktivitet man kan bonda med likasinnade personer över. Gillar du böcker? Gå med i en bokklubb/bokcirkel! Gillar du matlagning? Ta en matlagningskurs! Har du hund? Googla hundvänliga aktiviteter i din stad!

Sociala medier är också grymma när det gäller att träffa nytt folk. Jag har träffat en massa smarta, kreativa och inspirerande kvinnor som nu är mina vänner genom både bloggen och Instagram.

Angående den sista frågan så är jag rädd för allt det hat som har kommit till ytan sen Donald Trump blev president. Jag är rädd för klimatförändringar och naturkatastrofer som de bränder, översvämningar, jordbävningar och orkaner som har drabbat världen de senaste månaderna. Jag är fullkomligt livrädd för kärnvapenkrig med Nordkorea. Och så är jag rädd för att någon jag älskar ska dö.

Läser alla dessa urbota korkade kommentarer från arga män som är kränkta över att det kommer hållas en (1) mansfri festival i Sverige och får ont i huvudet av hur idiotiskt detta är. Jag kan meddela att jag ska på en helt mansfri festival nästa vecka, en festival jag har varit på varje år sen 2013, och det går hur bra som helst. Inte en enda man har farit illa av detta. Och inte en enda kvinna har blivit våldtagen, trots närmare 2000 festivaldeltagare förra året. 

Det är alltså Babes Ride Out jag pratar om, en helt kvinnoseparatistisk motorcykelfestival med fyra dagars camping i öknen, liveband, hojåkning, karaoke och en massa annat. Ja, ni vet ju redan detta eftersom jag åker på BRO varje år och har skrivit hur många inlägg som helst om det. Men det kan vara värt att upprepa. Jag har aldrig känt mig så trygg i en stor folksamling som jag gör på Babes Ride Out. Det är alltid en massa kvinnor där som går runt i bar överkropp – som om det vore helt socialt accepterat! – och ingen tar sig rätten att tafsa eller vara äckliga. 

Det knäppa (?) är att jag knappt har hört någon snubbe klaga på Babes Ride Out. Alltså, det finns gott om patetiska trollsidor på Instagram där mediokra män lägger upp memes om hur tjejer borde vara hemma och göra smörgåsar åt männen istället för att köra runt på motorcyklar i öknen. Varje år är det även ett gäng snubbar som skämtar om att de ska klä ut sig till tjejer för att ta sig in på festivalen. Men på något magiskt sätt tar alla sitt förnuft till fånga och låter oss vara. De allra flesta snubbar verkar ha accepterat att detta är något som behövs. Vilket säger en del, speciellt i en så pass sexistisk subkultur som motorcykelscenen. 

Sen säger jag såklart inte att kvinnor är perfekta och att alla på BRO älskar varandra. Men fyra dagar utan slagsmål, mansplaining, catcalling och ovälkomna närmanden är verkligen så jävla välbehövligt. Jag unnar alla som vill gå på Statement Festival detta.