-
Mooneyes 2016
Igår var det dags för Mooneyes, en årlig bilträff i Irwindale. Paul och jag skulle ha åkt upp med några kompisar som fick förhinder i sista sekunden, så vi tog min bil och plockade upp vår kompis Jess på vägen istället.
Väl framme parkerade vi och upptäckte den här bilen två parkeringsplatser bort. Tydligen hade batteriet fattat eld och hela skiten exploderat bara några timmar tidigare!?
Sen gick vi runt och kollade på snabba racerbilar som denna.
Och andra fina bilar från förra seklet.
Efter några timmar pausade vi för lunch. Jag åt en bakad potatis och Jess åt en majskolv eftersom hon är från Indiana och har majs tatuerat på armen.
Ibland vet man inte riktigt om det är 2016 eller 1956.
Snygga bakdelar.
Paul älskar Impalas och hittade en av sina drömbilar, så vi tog ett kort framför den.
Och ett annat framför den här Budweiserbilen.
En till Paul-drömbil – en choppad rosa Merc.
När solen började gå ner var det dags att åka hemåt igen. Eftersom vi befann oss på en speedway hittade vi en lång rad med kraschade bilar längs ett staket på vägen ut, det kändes lite domedagsaktigt men ändå poetiskt på något sätt.
-
Coola tjejer som gör coola saker
Jag skriver inte så mycket om mitt jobb här, men ibland får jag betalt för att göra grejer som är så roliga att jag vill dela med mig av dem på bloggen. Till exempel detta:
Häromveckan intervjuade jag tre tjejer som är med i Rebelle Rally, ett “off-road navigation rally” bara för kvinnor, det första av sitt slag i USA. Hela tävlingen pågår under en vecka, och går ut på att lag som består av två personer ska ta sig runt i öknen i Nevada och Kalifornien och hitta olika markörer (fysiska och virtuella) utan hjälp av GPS eller navigationssystem. Man får bara använda karta och kompass.
Folk som har gjort såna här utmaningar tidigare (till exempel en av tjejerna jag intervjuade) säger att det är stenhårt både fysiskt, psykiskt och känslomässigt. Man kör i 10-13 timmar i sträck, hela tiden off-road i skiftande landskap som kan vara extremt svåra att navigera, och tappar man bort sig är man körd. Och så bor man i tält i öknen på nätterna.
Om det inte vore för att det kostar femtusen dollar att delta hade jag hyrt en jeep och ställt upp med en gång. Sån himla bucket list-grej ju!? Men men, nästa år kanske.
Här är artikeln om ni vill läsa!
-
Trucken som försvann, en följetång
Minns ni att någon stal Pauls gamla Toyota-truck från vår garageuppfart för ungefär ett år sen? Jag vet inte om jag nämnde detta, men vi fick tillbaka den igen några veckor senare. Tjuvarna hade helt enkelt kört den tills bensinen tog slut och sen bara lämnat den några kilometer från vårt hus.
Wellll, i lördags var det någon som stal den IGEN. Den här gången från Pauls jobb. Han jobbar egentligen inte på lördagar men gjorde ett undantag den här helgen, och när han kom ut igen var hans bil alltså borta. Jag åkte ner för att hämta honom och prata med polisen, som påstod att de här gamla pickisarna är så stöldvänliga att det går att bryta sig in och tjuvkoppla dem på mindre än 30 sekunder. Nu hoppas jag lite i hemlighet att den inte kommer tillrätta den här gången, så Paul kan ta försäkringspengarna och köpa sig ett lite mer pålitligt fordon istället. Kanske ett som tar mer än en halv minut att stjäla.
-
Dagen då Emmylou fick sig en dusch
Ni kanske kommer ihåg att jag köpte en -56 Lincoln för ett par månader sen? Eftersom vi har så många andra fordon som krävt uppmärksamhet på sistone har den här stackars bilen stått parkerad sen jag köpte den, och jag har börjat få dåligt samvete. Så igår tog jag och Paul en tur till biltvätten för att ge Emmylou lite TLC.
Vi tvättade bort ett tjockt lager med smuts och spindelnät, och om man bortser från all rost och flagnande färg ser hon numera ut som en ny bil!
Hitta hunden! Jag hade för övrigt på mig en ny t-shirt som jag fick hemskickad häromdagen av min kompis Jay som äger tatueringsstudion Rebel Yell i Nashville. Älskar att ha snälla kompisar som ger en gratissaker (även om de antagligen bara utnyttjar mig för mina Instagram-följare).
-
Budgetrenoveringen
Sagt och gjort, jag åkte till Old Towns mexikanska marknad och prutade till mig ett par mexikanska filtar som jag slängde över både fram- och baksäte i bilen. Det får duga tills jag har en massa pengar över att lägga på att göra om originalinredningen i vitt läder. Inte så illa ändå för tvåhundra spänn?
-
Planerna för bilen
Eftersom det är ganska många som har frågat vad jag har för planer med min Lincoln så tänkte jag berätta lite hur jag tänker. Det var ett ganska spontant köp så ingenting är 100% än, men ungefär så här…
Rent mekaniskt är bilen i ganska bra skick. Det är mest det kosmetiska som behöver en del TLC. Jag fick en extra motorhuv och baklucka på köpet, plus att hela bagageutrymmet (som är så stort att man skulle kunna sova två personer i det) är fullt av extradelar, typ dekaler och krombitar och sånt, så jag behöver egentligen inte köpa något, vilket är en fördel. Det här är en ganska obskyr bil så inte helt lätt att hitta originaldelar till.
Så här skulle en 1956 Lincoln Premiere i samma färg som min (fast den lite mer åtråvärda 2-dörrarsmodellen) kunna se ut om den var i helt perfekt skick. Jag har inte varken tid, pengar eller lust att göra en full restaurering, och är egentligen inte så sugen på att bygga en kustom heller. Så just nu är planen mest bara att försöka få bort så mycket rost som möjligt, sanda och polera all krom, byta ut alla dekaler, samt lägga ett nytt lager färg. Plus att framför allt framsätet är extremt slitet och nog skulle behöva göras om. Men jag har inga problem med att slänga en mexikansk filt över det och låtsas som ingenting, i alla fall just nu.
Det låter kanske inte som så mycket jobb egentligen, men eftersom den här bilen är helt gigantisk så kommer det nog ta sin lilla tid att gå igenom allt. Jag tänkte i alla fall behålla originalfärgerna, “sunburst yellow” med vitt tak. Även om jag blir sugen på både turkost och svart när jag ser de här bilderna…
De där bakljusen är nog för övrigt min favoritgrej med hela bilen. Själva glaset på dem är värt ett par tusen kronor, bara en sån sak.
Men ja, ungefär så tänker jag. Det kommer definitivt att bli ett ordentligt projekt, så hoppas ni är sugna på att hänga med på resan!
-
Emmylou Lincoln
Ni vet hur jag sa att jag inte var så intresserad av 50-talsbilar längre, och istället ville ha en muskelbil från tidigt 70-tal? Det står jag fortfarande fast vid. MEN. En av Pauls kollegor hade en 50-talare till salu för ett så löjligt lågt pris att jag kände mig mer eller mindre tvungen att slå till. Så sedan några timmar tillbaka är jag stolt ägare till denna:
Hon heter Emmylou och är en Lincoln Premiere av årsmodell 1956. Har stått parkerad de senaste 20 åren eller så, men är i så pass bra skick att jag bara startade upp och körde hem henne utan några problem alls. Hon är lite rostig och behöver en ordentlig rengöring, men annars helt okej.
Är så peppad på detta! Nu har Paul och jag tillsammans fyra bilar och fyra motorcyklar. Vi tar upp all parkering på gatan samt för en massa oväsen, så det är en himla tur att våra grannar gillar oss.
-
Good Guys Car Show 2016
Okej, min dator slutade sin dygnslånga uppdateringsprocess så att jag äntligen kunde redigera lite bilder från helgen. Ungefär så här såg min lördag ut…
Vi hoppade in i Pauls gamla Ford och åkte och hämtade upp hans pappa och hans bror Adam. Det var varmt ute, vilket innebar att det var jättejättevarmt inne i bilen. Ingen AC/ventilation och allt det där. Alltså: av med kläderna.
Vi skulle till Del Mar på Good Guys årliga bilträff. Jag har inte varit på denna på ett par år, mest för att det är lite för många bilar i 100 000-dollarsklassen som definitivt aldrig blir körda. Jag föredrar fordon som denna ovan, med lite karaktär istället för allt helt perfekt och skinande rent.
Mest stod jag dock och dregglade över alla muskelbilar. Hade varit fint att ha råd med en Camaro till exempel.
Drömbilsfluktande.
Vi sprang in i Pauls kollega som släpade runt på den här minibilen…
…som hade ett klistermärke på danska bakpå. Kollegan blev både förvånad och lite generad tror jag när jag översatte så alla hörde. Han hade tydligen aldrig träffat någon som kunde läsa danska innan.
Glad tjej i sommarvärmen.
Här står vi och hänger bland alla autocrossbilarna. Om jag någonsin äger en riktigt snabb bil vill jag börja köra autocross. Ser så sjukt roligt ut.
Vi promenerade runt i ganska många timmar innan vi drog oss tillbaka till parkeringsplatsen igen, och drack en öl i bakluckan innan vi åkte vidare till nästa äventyr. Bra lördag!
-
Tekniskt avbrott
Här skulle det egentligen varit ett inlägg med en massa foton från helgen, men eftersom min laptop bestämde sig för att helt plötsligt uppgradera sitt operativsystem (något som jag har försökt undvika in i det sista eftersom jag inte vill ha något att göra med Windows 10) så har jag inte tillgång till några foton just nu. Så här kommer ett händelselöst inlägg med en pausbild från i lördags, innan Paul och jag hoppade in i hans Shoebox och åkte på bilträff.
-
Jakten på den perfekta bilen
Jag funderar på att köpa en bil. Och med bil menar jag en gammal jänkare/raggarbil. Jag har alltid gillat gamla bilar, men de senaste åren har jag snöat in så hårt på motorcyklar att jag inte ens har tänkt tanken att skaffa ett stort åbäke till fordon. De är svåra att hitta parkeringsplats åt samt inte det mest miljövänliga transportalternativet. Jag tänker dock att om jag köper en äldre bil kommer jag mest bara att köra den till bilträffar och kanske typ till stranden någon gång på sommaren. Nöjesåkande, inget dagligt pendlande liksom.
När jag först blev bilintresserad för ganska många år sen gillade jag mest bilar från 50-talet. Det här var min drömbil:
En turkos och vit Chevy Bel Air från 1955. Paul gillar också 50-talsbilar och vi har en 1951 Ford Shoebox på garageuppfarten. Men jag kan inte riktigt se mig själv i en sån längre. Numera är jag betydligt mer intresserad av muskelbilar. Något snabbt som inte ser riktigt lika snällt ut. Tänk Stuntman Mikes Chevy Nova i Death Proof (som för övrigt är en av mina favoritfilmer, vi har en stor inramad filmaffisch med den här bilen på väggen i vardagsrummet):
Alltså, det måste ju inte vara en Nova. Kan även tänka mig till exempel en Chevelle, Mustang eller Charger. Eller något helt annat från tidigt 70-tal som ser tufft ut och som jag har råd med.
Jamen ungefär så tänker jag. Så: jakten på den perfekta muskelbilen börjar nu!