-
Nyinflyttad
Efter en lång och slitsam helg av bärande, körande och uppackande är jag nu officiellt inflyttad i mitt nya hem. Dessvärre dröjer det ytterligare en vecka innan jag får internet på den nya adressen, så den här veckan sitter jag i min gamla lägenhet och jobbar. Jag är så van vid att jobba hemifrån i pyjamas och tofflor hela dagarna att det är lite av en omställning att plötsligt behöva ta på sig riktiga kläder och åka till ett kontor igen. Även om kontoret i det här fallet är en helt tom lägenhet med bara ett skrivbord och en dator i. Men eh, ja. Man får ta det goda med det onda liksom.
Mitt nya hus är för övrigt himla trevligt. Lägger upp lite bilder när jag har fått undan alla flyttkartonger och det inte ser ut som en krigszon längre.
Det var väl ungefär allt jag hade att säga just nu. Move along.
-
Hus: check!
Alltså, den där husjakten gick ju betydligt snabbare än väntat. I fredags var jag och tittade på ett litet hus som jag kände att jag hemskt gärna skulle vilja bo i, så i lördags fyllde jag i och lämnade in en ansökan. Idag fick jag reda på att jag var godkänd, och för bara en liten stund sen skrev jag på hyreskontraktet. Jag flyttar in om knappt två veckor!
Det nya huset har tre rum och kök, plus ett ganska rymligt garage. Och så ligger det alldeles precis bredvid en mataffär med stort vegetariskt och ekologiskt sortiment som jag redan handlar i så ofta jag kan. Området heter University Heights och är en smula mer upscale än Normal Heights där jag bor nu. Dessutom kommer jag ha gångavstånd till flera barer och restauranger som jag brukar hänga på, plus en och annan vintagebutik.
Men det bästa är nog ändå att hela huset har parkettgolv istället för heltäckningsmatta. Är så sjukt trött på heltäckningsmattor.
-
Jakten på det perfekta huset börjar nu
Alltså, jag gillar min lägenhet och jag gillar mina grannar. Men. Den nya grannen i lägenheten ovanför min har en liten hund som skäller exakt hela dagarna. Så fort hon åker till jobbet på morgonen börjar hunden skälla, och sen slutar den inte förrän hon kommer hem igen. Detta är olyckligt för mig eftersom jag jobbar hemifrån och alltså måste sitta och lyssna på den där stackars hunden hela dagarna.
Och ni kanske minns den mystiska snarkaren som jag har skrivit om tidigare? Inte nog med att snarkningarna fortfarande pågår, de tycks dessutom ha tilltagit i styrka. Jag ligger alltså sömnlös nästan varje natt och lyssnar på dessa snarkningar, som börjar vid 23-tiden och sen pågår ända till nästa morgon. Detta vet jag eftersom jag hyfsat ofta vaknar av oljudet mitt i natten eller tidigt på morgonen, och sen måste försöka somna om igen.
Den sammanlagda stressnivån jag hamnar på efter en arbetsvecka i den här oljudscykeln – hundskall dagtid och snarkningar nattetid – börjar nu bli en smula ohållbar, och jag har därför bestämt mig för att flytta. Tänker mig ett litet hus (absolut inte lägenhet!) med garage och kanske en trädgård. Så: jakten på det perfekta huset börjar nu. Ni kan väl hålla tummarna?
-
Hemma bäst
Här har det varit lite dött på sistone. Det beror på att min stationära dator, tillika min jobbdator och enda dator nu när båda min laptops har lagt av, bestämde sig för att sluta fungera häromdagen och jag inte har haft något att blogga från. Efter lite trixande lyckades jag få igång datorn med en monitor istället för mina vanliga två, och nu väntar jag på ett nytt videokort som förhoppningsvis tar hand om resterande problem. Men detta är ni med stor sannolikhet helt ointresserade av.
Andra grejer som har hänt på sistone är att jag, äntligen, efter 6 långa veckor, har fått flytta tillbaka in i min lägenhet. När jag kom hit i söndags var alla mina grejer inflyttade och uppackade, och alla mina kläder hängde prydligt vikta och kemtvättade på galgar i garderoben. Det tog mig ungefär 5 timmar att möblera om i alla skåp och garderober, men nu är allt på sin rätta plats. Dessutom hade jag inget varmvatten när jag flyttade in, och varken spis eller internet fungerade, men det kom det ett helt gäng karlar och åtgärdade redan nästa dag.
Och det bästa av allt? Nästan hela lägenheten är alldeles ny. Nymålade väggar, nya golv och heltäckningsmattor, och ett sprillans nytt kök (med undantag för spisen och mikrovågsugnen, som fortfarande är från typ 1986). Det är så himla mycket finare nu än när jag flyttade in första gången. Det gör dessutom att jag med viss ansträngning står ut med allt hamrande och borrande från våningen ovanför, där de under de kommande månaderna kommer att bygga upp en helt ny lägenhet istället för den som brann ner.
Nu får ni ursäkta – jag ska lägga mig på min egen soffa och njuta av tystanden och ensamheten.
-
Jag vill ju bara flytta hem igen
Det har gått 21 dagar sen mitt hus nästan brann ner och jag vet fortfarande inte när jag kommer kunna flytta tillbaka in i min lägenhet. Hyresvärden sa för snart tre veckor sen att det inte skulle ta mer än 10 dagar att riva ut och bygga om allt som var vattenskadat, men jag var där och kikade in genom ett fönster igår och min lägenhet har fortfarande inga väggar, heltäckningsmattor eller köksskåp, så jag misstänker att det kommer att dröja ett tag till.
De senaste tre veckorna har jag bott i ett pyttelitet rum hos mina vänner Laura och Chris. Jag är oändligt tacksam över att de utan att tveka lånade ut sitt gästrum till mig och mina båda katter, det är så generöst och osjälviskt att jag inte vet hur jag ska kunna åtgälda det. Men det börjar samtidigt bli en smula påfrestande att leva ur en resväska och jobba från en halvslö laptop och inte veta var några av mina grejer är eftersom jag bara rev med mig saker från lägenheten på måfå innan de flyttade allt jag äger till ett förråd någonstans.
Jag saknar min lägenhet så sjukt mycket. Och jag saknar att ha ett privatliv, och ett stabilt och permanent hem för katterna, och jag saknar min säng och mitt kontor och min garderob och mitt kök. Tre veckor kanske inte låter som så lång tid, men när man bara går runt och väntar på att få flytta hem igen är det en hel evighet.
-
Hemma hos mig
Jag jobbar 15-timmarsdagar hela den här veckan och har inte direkt tid att tänka på något annat än jobb, och än mindre blogga om det. Därav alla bildinlägg på sistone. Och när vi ändå är igång tänkte jag att ni kan få se några glimtar av min nya lägenhet. Det har blivit en del flyttade på sistone – sju gånger på tre år, för att vara exakt, och två gånger bara de senaste månaderna. Men nu känns det som att jag har hittat hem, och härifrån flyttar jag inte på ett bra tag. Och det säger jag inte bara för att jag skrev på ett ettårskontrakt på lägenheten som kan vara lite svårt att ta sig ur.
Här är ena hörnet i mitt sovrum. Trots att min walk-in closet är hyfsat rymlig fick jag inte plats med alla skor och jackor i den – men jag råkar tycka att kläder är rätt fint som inredningsdetalj så det gör inte så mycket.
Med bara några dagars mellanrum fick jag en tv av min chef och en dvd-spelare av en kompis – helt gratis. Har fortfarande inte använt någon av dem eftersom jag inte har några filmer eller tv-kanaler och dessutom inte har tid för sånt, men jag gillar illusionen de skapar av att detta är ett riktigt vardagsrum. Ninja tycks hålla med.
Mina grannar har döpt min lägenhet till “The Shadow Gallery” för att jag har så mycket grejer på väggarna. Och då har jag ändå en hel hög med tavlor som jag inte har orkat hänga upp ännu. Det här är min lilla matplats – det finns en inbyggd bar till höger om den, men det kan ni få se en annan gång.
Den öppna spisen var en av anledningarna till att jag verkligen ville ha den här lägenheten. Har fortfarande inte lyckats tända en eld i den eftersom jag inte för mitt liv kan komma ihåg att köpa tändstickor. Men jag ser framför mig många framtida kvällar i brasskenet med en god bok och ett glas Chardonnay. -
En liten statusuppdatering
Jag flyttade in i min nya lägenhet i fredags och har inget internet hemma ännu, så det blir nog lite snålt med uppdateringar här inom den närmsta framtiden. Just nu sitter jag hemma hos min chef i Apple Valley ungefär två timmar nordost om San Diego, i hennes gigantiska lyxvilla. Alltså, vi snackar 600 kvadratmeter boyta, 6 badrum och fler sovrum än jag orkat räkna, gym, jättetomt med pool, jacuzzi och bar, ett stort spelrum med biljardbord, minst tre jättelika walk-in closets, meditationsrum, sjukt lyxigt master bathroom, gästhus, två garage med plats för fyra bilar, och ett kök lika stort som hela min lägenhet. Jag har redan gått vilse i det här huset typ tre gånger.
Min lilla lägenhet är något mer blygsam, men jag trivs i alla fall helt sjukt bra än så länge. Och att flytta tillbaka till North Park är nog det bästa jag gjort på mycket länge. Inte nog med att jag nu har en massa vänner som bor på gångavstånd hemifrån mig – mina grannar är dessutom världens vettigaste och mest sociala människor. Igår satt jag uppe hela kvällen och spelade kort och drack öl med halva lägenhetskomplexet. Nu har jag en känsla av att jag får styra upp en bättre jobbuniform än pyjamas när jag sitter hemma och jobbar på dagarna, eftersom det tydligen när som helst kan komma en granne och knacka på för att bjuda in en till något roligt häng. Killen i lägenheten ovanför mig nämnde dessutom något om att de tänker styra upp ett anti-julfirande, och hänga en upp-och nedvänd gran från taket och dekorera den med typ knivar och annat ojuligt. Och det låter ju faktiskt nästan bättre än att ignorera julen helt.
-
Grannsämja
Jag fick nycklarna till nya lägenheten igår, och passade på att åka dit med lite grejer, mest för att det känns som slöseri att köra de dryga 4 milen ner till San Diego och tillbaka utan att ta med sig ett flyttlass. Och alltså, att kliva in i min alldeles egna lägenhet ensam för första gången var så himla fint. Den var liksom ännu bättre än jag kom ihåg den från visningen.
Dessutom sprang jag in i grannen ovanför, som visade sig vara en tjej i min ålder med en massa piercingar, färgat hår och världens sötaste hundvalp. Hon föreslog genast att jag skulle komma upp på en öl när jag flyttat in på riktigt, och jag är såklart inte den som tackar nej till varken öl eller nya vänner. Det är en grej jag verkligen har saknat med att bo i North Park, att alla ens grannar är typ unga miljöaktivister och tatuerade gamla punkare. Här i Oceanside får man ju leta med ljus och lykta efter vettigt folk att beblanda sig med.
-
Inte en dag för sent
Det är ju lite sorgligt det här, att se hur besöksstatistiken halveras framför ögonen på en när man inte uppdaterar på ett par dagar. Men precis som många andra i bloggvärlden just nu så lider jag av lite skrivkramp. Eller, egentligen handlar det mer om en känsla av meningslöshet kring bloggandet. Jag tänker mig att en blogg är som ett fönster in till någons liv, men det är av naturliga skäl en ytterst begränsad del av personens verklighet man som läsare får ta del av. Vissa saker kan eller vill jag inte skriva om i bloggen, och när de sakerna är det som tar upp det mesta av min tid och mina tankar så känns det falskt på gränsen till lögn att samtidigt skriva blogginlägg om något helt annat. Det är ju annars enkelt att bara fylla ut med lite bilder och rosa fluff i brist på något “riktigt” att skriva om.
Det som tagit upp hela min hjärnkapacitet den senaste tiden har varit att hitta en ny lägenhet. Även om vi fortfarande är vänner så tror jag rent generellt att det är bäst för alla inblandade i en separation att inte bo tillsammans. Och eftersom vi just hittade en ny person som kunde ta över mitt rum och min halva av hyran redan den första december blev det plötsligt lite bråttom för mig att hitta något nytt.
Jag har inte bott själv på drygt tre år. När jag flyttade till San Diego var det tryggt att bo tillsammans med någon för att slippa känna sig ensam när man fortfarande inte kände en enda själ i stan. Dessutom hade jag som student inte råd att bo själv, och sen gifte jag mig och flyttade av uppenbara skäl ihop med min man.
Nu när jag är ensamstående med en stadig inkomst känns drömmen om att ha en helt egen lägenhet igen plötsligt ganska realistisk. Så realistisk, in fact, att jag idag skriver på kontrakt och får nycklarna till en tvåa på 55 kvadrat i centrala San Diego. Jag var och tittade på den i söndags och blev genast lite smått förälskad.
Efter att jag skickade in en hyresansökan drömde jag hela natten igår att hyresvärden hörde av sig och sa att jag fick lägenheten. Sen vaknade jag i drömmen upp och insåg att jag bara hade drömt – och återigen dök hyresvärden upp och meddelade att lägenheten var min, och så vaknade jag igen – fast jag alltså fortfarande sov och drömde. Denna dröm nästlade sig in i så många nivåer att det var rena Inception-känslan på det, och när jag faktiskt vaknade på riktigt var lägenheten det enda jag kunde tänka på. Så jag ringde hyresvärden och fick till min stora glädje veta att de hade valt mig som hyresgäst, och att utmattningen från nattens invecklade drömscenario inte hade varit förgäves.
Så lagom i tid till den här veckans Thanksgivinghelg och fyra dagars ledighet flyttar jag alltså tillbaka till San Diego. Inte en dag för sent.
-
Inredningsbloggen
Jag nämnde ju att jag spontanköpte en ny soffa häromdagen. Hittade den snorbilligt på second hand. Nu har jag släpat hem den och tvättat alla kuddöverdragen, och som av en händelse passade den perfekt i vardagsrummet. Inte så illa för 350 spänn, va?
