Det här med huset ja, eftersom ni är en del som har frågat. Jag försökte få tag på en mäklare för att få en visning, men det var helt omöjligt att hitta någon sorts kontaktinfo. Och eftersom vi ändå inte har en tillräcklig handpenning undanlagd så kändes det inte riktigt värt mödan.

Men så häromdagen var vi ute på vår sedvanliga helgrunda i kvarteret och bestämde oss för att köra förbi huset, bara för att kolla. Och så här ser det ut nu. Det sitter fortfarande en Till Salu-skylt utanför, men det ser ut som att de sanerar för något. (Antingen det, eller så är det någon som tillverkar meth därinne.) Så kanske inte världens bästa hus, after all?

Det här med att ens fundera på att köpa hus i San Diego just nu är förresten en smula deprimerande. Vi blev nyligen utsedda till the least affordable city in the U.S. En mycket tveksam ära. Såatteh. Vi kanske hyr ett tag till då.

Åh, ni är så bra på att peppa! När jag fattar stora beslut brukar det oftast gå till så här: Jag sover på saken, och om det första jag tänker på när jag vaknar nästa morgon är grejen jag försöker fatta ett beslut om så betyder det att mitt undermedvetna har gett sin tillåtelse och att det bara är att köra. Och det första jag tänkte på när jag vaknade i morse var det här huset.

Nu är just det här beslutet visserligen ganska orealistiskt eftersom vi inte har en rimlig handpenning undanlagd. Men jag tänker ändå ringa mäklaren och se om vi kan få komma på en visning. Förhoppningsvis visar det sig att huset verkligen suger och att vi absolut inte vill bo där ändå. Håller tummarna för det.

Jag har ju nämnt förut att Paul och jag går på ganska mycket husvisningar tillsammans. Och när vi inte går på visningar brukar vi köra runt i områden vi skulle kunna tänka oss att bo i och leta efter hus som vi skulle kunna tänka oss att bo i. Sen kollar vi på Zillow.com exakt hur mycket de är värda för att se om vi skulle ha råd att bo där.

Det här får väl räknas som någon form av ganska avancerat bostadsknarkande, speciellt eftersom vi egentligen inte letar bostad just nu. Men för framtida bruk har vi i alla fall hittat ett område som passar oss både geografiskt, demografiskt och prismässigt. Och idag hittade jag det här huset till salu i just det området. Det är kanske det perfekta huset (öppen spis! pool! gigantisk uteplats! parkettgolv! stort garage! fruktträd!), och så pass prisvärt att vi skulle kunna ha råd med det idag om vi verkligen ville.

Och det är det här som är så himla surt med att kolla på bostäder innan man är redo att köpa. Då kommer det ju dyka upp såna här guldklimpar som någon annan jävel kommer knipa med en gång, och så sitter vi där om några år och ångrar att vi inte köpte Världens Bästa Hus™ när det var till salu. Jaja. Dagens i-landsproblem!

Jag och min kille har som gemensamt helgintresse att gå på husvisningar, trots att vi inte har några direkta planer på att flytta eller köpa hus. Jag ÄLSKAR att titta på hus och se hur folk bor, och se hur hus man har sett utifrån ser ut på insidan, och på helgerna brukar det vara öppna hus lite överallt. Så vi brukar helt enkelt promenera runt i North Park, där vi bor, och kliva in på alla öppna hus vi hittar.

Igår upptäckte vi att ett av våra favorithus i hela North Park plötsligt var till salu, så vi kunde såklart inte låta bli att gå in och titta.

Och alltså. Det var kanske det finaste någonsin. Ganska mycket över vår prisklass om vi nu hade varit i köptagen, men ändå. Det perfekta huset.

Jag har egentligen aldrig sett mig själv som husägare—bara en sån sak som att jag har flyttat 9 gånger på 6 år talar liksom emot det rimliga i att köpa en bostad som man sen förväntas bo i typ för alltid. Men på senaste tiden har jag börjat tänka om. Om inte annat är det en vettig investering, och om jag köper inom de närmaste 7 åren eller så bör jag ha ett lån som är avbetalat lagom till att jag pensionerar mig, vilket innebär gratis hyra på äldre dagar. (Liten instickare här: jag fick nyligen veta att man inte behöver ammortera bostadslån i Sverige!? Är fortfarande i lite chock över detta.) Dessutom känns det så himla dumt att betala en massa hyra varje månad som antagligen går till att betala av hyresvärdens bostadslån, när jag kunde lägga de pengarna på att betala av mitt eget.

Det är väl inte riktigt aktuellt att gå och köpa hus just nu. Men om några år, kanske. Varken jag eller min kille vill ha barn, så vi tänker lite att den här DINK-livsstilen (Dual income, no kids) borde löna sig i framtiden. Fram tills dess fortsätter vi att gå på visningar och drömma om att en dag ha råd med något som det vi var och tittade på igår:

Bilder lånade från Zillow.

En grej jag gillar så pass mycket att det gränsar till besatthet är att se hur folk bor. Trots att jag är ganska ointresserad av inredning tycker jag att det är helt sjukt fascinerande att få kika in i folks hem – att få se hur man har möblerat, vad man har på väggarna, hur man utnyttjar planlösningar, hur man använder färg och form. Jag tar varje tillfälle i akt att få se hur folk bor – även om det bara innebär att gå förbi en grannes upplysta fönster och snegla in. Jag är liksom den där obehagliga fönstertittaren som är huvudanledningen till att folk drar ner persiennerna när det är mörkt. Det är en svaghet. Jag jobbar på det.

Med det sagt tänkte jag att det kanske finns andra därute som är som jag, så här kommer ett par foton från mitt hem, ett från varje rum. Inget spektakulärt, men tänker ändå att mitt lilla hus nog speglar min personlighet i inredningsform. Och ni som läser här och bloggar själva, kan inte ni också visa hur ni bor? Säg till i kommentarerna om ni gör det, så sätter jag ihop en lista sen. Okej? Okej!

Om några dagar har jag bott i mitt nya hus i en hel månad, och jag trivs så himla bra. Jag tror inte riktigt att jag fattade vilket jäkla kap det här huset är förrän efter jag hade flyttat in. Det är alltså ett litet 50-talshus på tre rum och kök, plus garage och en liten uteplats, i ett sjukt bra område. Jag har gångavstånd till nästan allt. Min bästa mataffär ligger till exempel en 20 sekunders (!) promenad bort, så jag har numera alltid mängder av färska råvaror hemma.

Min närmaste granne kom över och presenterade sig häromdagen, och vi småpratade om lite allt möjligt en stund. Hon är en lesbisk indiankvinna i 40-årsåldern, som typ aldrig är hemma för att hon mest bor ute på sin stams indianreservat. Plus att hon jobbar som bibliotekarie och har tatueringar i ansiktet. Känner lite grann att vi nog kommer komma bra överens.

Det enda dåliga med det nya huset är att det inte finns någon tvättstuga, så jag får gå till tvättomaten när jag vill ha rena kläder. Men det känns liksom överkomligt när allt annat är så bra.

Hej hörrni, hoppas ni har en fin jul och allt sånt. Själv har jag inte firat jul över huvud taget och det är så himla skönt. Istället har jag tagit till vara på julledigheten genom att fixa och dona i mitt nya hem. Har bott här i en och en halv vecka nu, och det börjar äntligen kännas som hemma på riktigt.

Ungefär så här ser det ut i vardagsrummet – det enda rummet förutom köket som nog är ganska färdiginrett – just nu:

Jag insåg för övrigt häromdagen att jag inte hade några bokhyllor – de var inbyggda i väggen i min förra lägenhet – så jag åkte till IKEA och köpte ett par stycken. Hittade en helt perfekt låg bokhylla till vardagsrummet för bara 25 dollar. Problemet var bara att den var vit, så jag skruvade ihop den, bar ut den till garaget och spraymålade den svart. Sen tejpade jag fast en leopardmönstrad dekorationsremsa längs den övre kanten, och tadaa! – plötsigt passar den helt perfekt in i mitt vardagsrum.