• Äventyr,  Motorcyklar,  Nära döden-upplevelser,  Resor

    Peru 1: Arequipa – Chivay på motorcykel

    Alltså, den här Peruresan. Jag vet inte ens vart jag ska börja? Vi kan ta det mest dramatiska först, nämligen vår motorcykelresa från Arequipa till Chivay.

    Jag hade ju bokat in oss på en privat guidad motorcykeltur upp till Colca Canyon, världens näst djupaste ravin. Personen jag pratade med kunde bra engelska och företaget verkade seriöst. Vi fick en adress att infinna oss på dagen innan färden för att prova ut fordon och utrustning. Vi antog att det skulle vara någon sorts garage eller butiksfront, men det visade sig vara ett bostadshus. Vi blev insläppta av en man som inte pratade ett ord engelska, men med våra ganska begränsade spanskakunskaper lyckades vi i alla fall förstå att Felipe, vår guide, var på väg men lite sen.

    DSC_0106

    Vi blev placerade i ett mycket märkligt möblerat rum fullt av soffor, stolar och med leksaker och spelkort utspridda över hela golvet. Sen satt vi där i 40 minuter innan Felipe äntligen dök upp, mycket ursäktande förstås.

    DSC_0107

    Hojarna dammades av och rullades ut. De hade nog inte blivit körda på ett tag, för det krävdes nya batterier i två av dem innan de ens startade.

    DSC_0119

    Vi hade kommit direkt från poolhäng och var inte direkt klädda för att köra motorcykel. Sandaler och shorts, liksom. Men det var en avstängd gata utan bilar, så det gick hyfsat bra att bara köra fram och tillbaka några gånger för att testa.

    DSC_0123

    Paul hittade en hoj som passade också. De här motocrosshojarna är ju lite annorlunda när man är van att köra Harley, men de är extremt lättkörda så det gick bra ändå.

    Nästa dag blev vi upphämtade av Felipes bror, eftersom Felipe hade fått förhinder och inte kunde guida oss längre (?). Vi fick åka och dra på oss all utrustning och sen bar det av upp i bergen. Först genom Arequipas HELT galna stadstrafik. Där kör folk verkligen som att det är på liv och död. Det finns ingen som helst väjningsplikt, utan folk bara tutar och kör och hoppas att de inte krockar, typ. Jag fick extrem ångest att att åka bil i den trafiken, men på hoj gick det helt okej. Skyller på mitt kontrollbehov.

    Sen svängde vi plötsligt off-road och det var då äventyret började på riktigt. “Vägen” vi åkte på, som gick slingrigt och brant rakt upp i bergen, var ingen väg utan snarare en stigformad stenhög. Det var extremt svår terräng, och jag som knappt har kört off-road innan pendlade mellan att tycka att det var väldigt spännande och att frukta för mitt liv. Till och med Paul, som har kört motocross i hela sitt liv, sa att det var något av det mest avancerade han varit med om.

    DSC_0129

    Och så hände det oundvikliga. Mitt framhjul träffade en stor upphöjning i marken från fel vinkel och hela hojen kastades åt sidan. Jag tappade kontrollen och kraschade ganska hårt. Det gick så fort så jag minns inte så mycket mer än att jag plötsligt låg på marken med högra benet fastklämt under 140 kilo motorcykel. Jag skrek “MY LEG MY LEG MY LEG” helt hysteriskt tills Paul kom springade och lyfte bort hojen. Sen låg jag stilla på marken i kanske en halvtimme med såna smärtor i höger arm och axel att jag inte kunde röra mig. Tack och lov hade jag i alla fall ordentliga stövlar på mig och benet var inte brutet.

    Fotot ovan tog Paul efter att jag äntligen lyckades ta mig upp till sittande. Vi var så pass högt uppe i bergen att luften var så tunn att det knappt gick att andas. Så ovanpå den kanske värsta smärtan i mitt liv höll jag dessutom på att svimma av syrebrist.

    DSC_0137

    Det tog ett ganska bra tag innan vår guide upptäckte att vi inte var bakom honom längre och kom tillbaka och letade efter oss. Jag trodde på fullaste allvar att han hade övergivit oss helt.

    DSC_0135

    Vi hade bara kommit ungefär 20 av totalt 200 kilometer när detta hände, och jag hade verkligen hatat mig själv om jag gett upp så tidigt. Så jag bestämde mig helt enkelt för att ignorera smärtan och det faktum att jag inte kunde andas, och vi fortsatte köra.

    DSC_0139

    Och när den värsta off road-biten var över möttes vi istället av den här naturen. Omgivna av öken och snöklädda vulkaner, milsvid utsikt åt alla håll, och horder av vilda lamor som korsade vägen framför oss så att vi hela tiden fick vara på vår vakt.

    Untitled-1

    Sen kom vi ut på landsvägen och hittade en mycket liten restaurang mitt ute i ingenstans där vi stannade för att dricka vatten, äta en macka, samt bara allmänt samla energi. Där kom en hel flock får springade i full fart. De stannade för att sniffa på våra hojar lite, sen sprang de vidare. Mycket märkligt.

    DSC_0145

    Och ungefär här började nästa del av äventyret, den delen som vi inte alls hade varit beredda på. Här började det nämligen spöregna. Vi var väldigt långt från civilisationen och hade inte så mycket val – det var bara att fortsätta köra. Och regnet var väl okej, men sen började det hagla. Och åska och blixtra. Och sen gick regnet över i snö. Och plötsligt befann vi oss på den absoluta toppen av berget, där det låg en halv decimeter snö på vägen och det knappt gick att hålla hojarna raka. Så vi gled runt på hala vägar, i genomvåta handskar, stövlar och byxor, medan snöregnet öste ner, och försökte så gott vi kunde att undvika både alla miljoner halvmeterstora hål i vägen samt mötande trafik.

    Untitled-3
    Vi körde i de här förhållandena i ungefär 10 mil, och jag har aldrig någonsin varit så övertygad om att jag skulle dö som under de 10 milen. Men vi klarade det. Vi tog oss ner till Chivay, den by i en dal på andra sidan berget där vi skulle stanna över natten.

    Vi tillbringade en iskall och ganska sömnlös natt på ett hotell som saknade väldigt mycket i form av bekvämligheter. Jag hade så ont i benet att jag varken kunde gå eller sova, och Paul som hade en begynnande förkylning redan innan resan var vid det här laget däckad i något som liknade en lunginflammation.

    Innan vi gick och la oss förklarade jag för vår guide att det inte fanns en chans att vi skulle köra hoj tillbaka igen. Hela min familj skulle till Chivay tidigt nästa morgon i en hyrd minibuss, så de kunde hämta upp oss på vägen. Vi gav guiden lite pengar för att kunna frakta hojarna tillbaka till Arequipa igen, och sen var det inte så mycket mer med det.

    DSC_0156

    Det här var utan tvekan det mest dramatiska, läskiga, och miserabla jag någonsin utsatt mig för. Men samtidigt var det något av det häftigaste jag har gjort. För bortsett från snö och hagel och åskväder och genomfrusna fingrar och läskig terräng och skadade ben och monsterförkylningar så minns jag detta: den fantastiska utsikten när vi körde ner mot Chivay, en liten by på botten av en dal omgiven av den vackraste naturen jag någonsin sett. Lamor, alpackor, får och hundar som sprang vilda precis överallt. Enorma vulkaner åt alla håll. Att köra hoj på slingriga bergsstigar i Peru, 5000 meter över havet, genom snö. Snö! Det galnaste äventyret någonsin, och jag är så glad att vi överlevde för att kunna berätta om det.

  • Motorcyklar,  Musik

    Musikrelaterat motorcykeltips

    Eftersom ni verkar vara en del som läser här som kör hoj eller är intresserade av att börja tänkte jag tipsa om något av det bästa jag har köpt i utrustningsväg, nämligen en bluetoothspelare för motorcykelhjälm. Hamnar möjligen i kategorin “onödig lyx” men sånt tycker jag att man får unna sig ibland.

    De här små apparaterna kommer med högtalare som man fäster på insidan av hjälmen, och sen är det bara att hooka up mobilen och lyssna på Spotify medan man cruisar. Det är så himla mycket bekvämare än att köra med hörlurar, plus att man samtidigt hör trafikljud och sånt som händer omkring en så det är hyfsat säkert också. De där slingriga bergsvägarna blir så himla mycket trevligare med en bra playlist i öronen.

    helmet

  • Motorcyklar,  Ytligheter

    Bildbevis på att jag tydligen var rödhårig förra året

    Jag vet inte om jag har visat de här fotona från en plåtning jag gjorde med Burly Brand för ett tag sen? Ja, förutom den bilden som är i min bloggheader då. Jag fick i alla fall just ett gäng nya bilder skickade till mig som jag inte hade sett innan, så jag tänkte visa några. (Och innan alla börjar klaga kan jag också påpeka att jag inte kör hoj i linne och trekvartshjälm till vardags. Det råkar bara se bättre ut på bild.)

    sanna-2

    sanna-15

    sanna-22

    sanna-25

    sanna-49

    sanna-57

    Foton av Sean Delshadi.

  • Äventyr,  Motorcyklar

    Super (Bowl) Sunday

    I söndags var det Super Bowl, den absolut största årliga sporthändelsen i USA. Jag är extremt ointresserat av amerikansk fotboll, men uppskattar Super Bowl-söndagen för att det är tomt på folk överallt. Ingen annan söndag på hela året kan man åka och shoppa, gå på Disneyland eller dra till stranden utan att behöva trängas med en miljard andra helgfirare. Jag firade detta med att ta en motorcykeltur till stranden.

    DSC_0277

    Högst uppe vid Sunset Cliffs ligger en stor park med klippor och fantastisk utsikt över Stilla Havet.

    DSC_0307

    Det var så fint väder ute så jag satt liksom bara här och drömde mig bort ett tag. Jag känner ganska ofta att jag inte utnyttjar till fullo att jag bor vid kusten i södra Kalifornien, så att göra såna här grejer får mig att känna mig som en bättre svensk.

    DSC_0289

    Lelle hojen.

  • Metabloggande,  Motorcyklar

    Hojrock!

    Häromveckan fick jag en förfrågan om att börja gästblogga för Hojrock, som är Skandinaviens största motorcykelträff. De håller på att lansera en ny webbsajt med ambitionen att få fler personer att få upp ögonen för hojåkande, vilket jag förstås tycker är en helt strålande idé. Speciellt om det kan få in fler tjejer i kulturen, eftersom den historiskt sett är sjuuhuuukt mansdominerad.

    Tänker att jag nog flyttar en del av mina mer nördiga motorcykelskriverier åt det hållet istället, vilket kanske kan glädja er som är helt ointresserade av mina hojinlägg.

    Sajten är inte uppe ännu, men den som är intresserad kan kolla in deras Facebooksida så länge. Där finns bland annat en liten presentation av yours truly.

    hojrock

  • Motorcyklar,  Vardagsanekdoter

    Det bästa sättet att rensa tankarna

    Förra veckan var verkligen den sämsta någonsin, och jag var tvungen att komma bort från mina egna tankar ett tag. Det enda sättet jag vet att göra det på är att sätta sig på hojen och bara köra. Så det gjorde jag.

    Det var en fantastiskt vacker dag och knappt några bilar ute, så jag drog upp volymen på högtalarna jag har i hjälmen och lyckades koppla bort precis allt utom hojen och vägen framför mig i ett par timmar.

    Stannade vid Otay Lake och andades frisk luft också, en annan ganska läkande syssla.

    DSC_0040

    DSC_0012

    DSC_0019

  • Äventyr,  Livet och lyckan,  Motorcyklar

    Babes in Joshua Tree 2014

    Bättre sent än aldrig, va? Här kommer bilderna från Babes in Joshua Tree, en stor motorcykelträff bara för tjejer mitt ute i öknen i oktober. 2013 var vi 50 pers som dök upp, ett år senare över 500. Sån jävla girl power.

    20141003_100522

    Vi var runt 20 tjejer från San Diego som möttes upp utanför Trophy Motorcycles för att köra till Joshua Tree i samlad trupp. Jag hade fått den stora äran att leda hela kalaset. Det är en rätt speciellt känsla att köra först i ett led av så många tjejer, och trots att vi tog den långa vägen över bergen lyckades vi hamna på rätt ställe. Nöjd med detta!

    20141004_082208

    I Joshua Tree, som ligger ute i öknen i närheten av Palm Springs, var det 40+ grader så det var bara att byta om till shorts som gällde.

    20141003_183427

    Väldigt instagramvänlig tillställning, detta.

    20141004_085738

    Andra dagen var det dags för en stor grupputflykt. Runt 150 tjejer radade upp sig för en långtur.

    20141004_111113

    Jag var dock inte så sugen på att köra med en så stor grupp, så jag och ett par av de andra San Diego-tjejerna gjorde en egen liten utflykt istället. Om ni undrar vad det är för sladd som hänger ut från min väst så är det min mobilladdare. Hade den kopplad till hojen för att telefonen inte skulle dö, och fick stoppa mobilen i bh:n i brist på tillräckligt stora fickor.

    20141004_114013

    Vi körde genom Joshua Tree National Park, som är en stor ökenpark full av kaktusar och märkligt formade berg och stenar. Där parkerade vi hojarna och hittade ett par turister som erbjöd sig att ta kort på oss.

    20141004_114224

    Motorcyklar och märkligt formade berg.

    20141004_114747

    Saluting the desert…

    20141005_083338

    20141005_084618

    Jag hade bara mobilen att fota med så det blev inte så många fler bilder den här gången.

    20141005_084652

    På kvällarna samlades alla runt lägereldar, och det var band som spelade och foodtrucks och moonshine och giveaways. Babes Ride Out är en sån himla unik grej som verkligen behövs i den här extremt mansdominerade scenen. Innan jag åkte på den första året kände jag knappt några tjejer som körde hoj. Nu känner jag plötsligt hur många som helst.

  • Bra saker,  Motorcyklar

    Ni är bäst! (Plus bonusbilder)

    Åh, jag blir så HIMLA glad av att ni kommenterar och berättar vilka ni är! Nu har jag dessutom fått ett gäng nya bloggar att lägga till i läsa-listan. TACK för att ni gör det värt att blogga, ni är bäst! ♥

    Men nog om er, tillbaka till MIG! Ha, skoja bara. Men tänkte ändå fylla ut det här inlägget lite, så här kommer ett par bilder. Ni vet hur jag ibland råkar hamna på bild i olika bil- och motorcykelmagasin? (Till exempel här, här, här och här.) Nu har jag hittat två nya tidningar som jag är med i.

    heavyduty

    De här bilderna fick jag skickade till mig på Instagram av någon i Australien (!) som följer mig och hade känt igen mig i ett lokalt motorcykelmagasin. Från Born Free i somras.

    hotbike

    Och här är en liten bild på mig (övre raden längst till vänster) i amerikanska Hot Bike Magazine från Babes in Borrego 2013. 2014 körde vi Babes in Joshua Tree, en stor motorcykelcampingtur för bara tjejer där omkring 500 pers dök upp. Det borde jag fortfarande lägga upp bilder från, det var något av det bästa jag gjorde på hela förra året.

  • Äventyr,  Motorcyklar

    Sista semesterdagen

    Igår var sista dagen på vår tvåveckorssemester. Paul var äntligen frisk efter att ha varit sjuk nästan hela ledigheten, och det var strålande vinterväder ute (18 grader och solsken, vilket kändes som rena värmeböljan i jämförelse med hur kallt det var förra veckan) så vi bestämde oss för att åka på en liten motorcykelutflykt.

    DSC_0122

    Först åkte vi till ett Olympic Training Center som ligger i södra San Diego, och där hela Team USA tydligen tränar inför varje sommar-OS. Där var det ganska dött, så vi körde vidare till Otay Lakes. En liten sjö omringad av slingriga vägar och berg – perfekt för en liten dagsutflykt.

    DSC_0131

    DSC_0134

    Det var så perfekt att när vi hade kört hela vägen (kanske 3 mil i varje riktning) så vände vi och körde den tillbaka igen.

    DSC_0137

    Alltså! Pauls motorcykel har ett litet band med mitt namn på. Kanske den högsta äran någonsin.

    DSC_0167

    Friiiiiheten!

    DSC_0178

    Perfekt ljus + snygg kille.

    DSC_0150

    Till sist fick vi se en finfin solnedgång, och när vi körde hemåt var himlen alldeles rosa- och gulflammig. Fint avslut på semestern ändå.

  • Äventyr,  Motorcyklar

    One of those days

    What to do när man har semester och solen skiner och alla ens vänner jobbar och ens kille ligger hemma döende i någon sorts monsterförkylning? Man kan till exempel ta en solotur ut på landsbygden på hojen.

    Jag tog med kameran eftersom jag lite opartiskt råkar tycka att min motorcykel gör sig så himla bra på kort. Ungefär såhär såg det ut:

    DSC_0023

    DSC_0026

    DSC_0055

    Såna här dagar gör mig så genuint lycklig, avslappnad och stressfri. Balsam för själen och allt det där, it’s a cliché for a reason.