Okej, fortsättningen på Hawaiiäventyret kommer här! Dag 3:

Söndag morgon hade vi bokat flyg för att ta oss från ön Oahu till ön Kauai. Det billigaste flyget gick svintidigt på morgonen, klockan 5:20, så vi gick upp vid 3-tiden och pallrade oss till flygplatsen. En 40 minuters flygtur senare var vi framme på Kauai och hämtade upp vår lilla hyrbil (som Paul döpte till Marshmallow eftersom den var rund och vit). Klockan var vid det här laget bara strax efter 6 på morgonen och det var kolsvart ute, så vi åkte till Starbucks och köpte frukost, sen körde vi till närmaste strand och inväntade soluppgången. Så här fint var det!

Det hade regnat hela natten så det var kyligt och mulet, men så himla stillsamt och vackert att stå vid havet och se solen gå upp.

När solen var uppe hoppade vi in i Marshmallow och körde längs med östkusten hela vägen upp till norra delen av ön, tills vägen tog slut och det bara var att vända och åka tillbaka igen. Kauai är nog allmänt känd som den vackraste av Hawaiis öar, och det var här de filmade till exempel Jurassic Park. Men de delarna av ön går inte att ta sig till annat än via båt eller helikopter, så vi hamnade här istället, vid Kilauea Lighthouse. Det var tidigt på söndagsmorgonen fortfarande så inget var öppet och det gick inte att komma närmare än så här.

Nästa stopp var Queen’s Bath i Princeville. För att komma dit var man tvungen att ta sig igenom en ganska knepig skogshajk som var väldigt hal och väldigt lerig. Jag insåg ganska snabbt att det var lättast att ta av sig sandalerna och vada barfota genom leran. Och här såg vi resans första vattenfall! Älskar vattenfall (även om jag alltid alltid blir kissnödig av ljudet av rinnande vatten).

Wikipedia säger så här om Queen’s Bath: “Queen’s Bath is a unique tide pool on the island of Kauaʻi, Hawaii. The pool is a sinkhole surrounded by igneous rock.”

Kolsvarta klippor och leriga fötter.

Bakom oss slog det upp helt gigantiska vågor. På sommaren kan man klättra ned och bada i små naturliga “bassänger” i klipporna, men så här års är vågorna så höga att det är livsfarligt.

Vid det här laget var vi ganska trötta eftersom vi knappt hade sovit och dessutom hajkat genom leriga dödsstigar, så vi åkte till stranden för att lägga oss ner och vila lite. Efter en kort tupplur på stranden åkte vi och åt, sen var det bara att åka till hotellet och däcka som gällde. Jag tror att vi alla fyra somnade innan klockan 21.

Dagen efter gjorde vi så mycket så det får bli ett eget inlägg. Stay tuned!

Årets första blogginlägg, wooo! Nämen det blev lite tyst där mot slutet av förra året, vi var på Hawaii i en vecka och sen tog det ungefär en vecka att återhämta sig. Idag började jag dock jobba igen, så nu är det tillbaka till verkligheten som gäller.

Hawaii var i vilket fall som helst helt fantastiskt, ungefär som det brukar vara när man åker till ett livs levande paradis. Jag tog sammanlagt kanske en miljon bilder med tre olika kameror. Vi kan väl börja med dag 1 + 2.

Okej, så vår första dag på Hawaii råkade vara juldagen. Vi firade på det bästa sättet vi kunde tänka oss – genom att hyra Harleys och köra Oahu runt. Det här får väl kanske bli vårt officiella julkort för nästa år, eller så.

Snygg kille, snygg natur.

Det var väldigt varmt ute, och stundtals lite mulet. Det regnar typ jämt på Hawaii (pga tropiskt), så några små skurar fick vi köra igenom.

Vi stannade på fina platser längs vägen för att fota och hinna njuta av utsikten. Vi hyrde för övrigt matchande hojar, his and hers. Gulligt tyckte jag.

Kanske inte världens bästa strandoutfits, men det gick bra ändå.

Så här såg det ut genom Pauls kamera. Vi körde precis hela dagen längs med kust och genom regnskog och över berg. Hawaii är så sjukt fint, det är verkligen så mycket mer än bara turkosa stränder alltså.

Nästa morgon var vi tvungna att gå upp skittidigt för att lämna tillbaka hojarna. Vi hade festat till det med våra vänner Diana och Calle kvällen innan så det var två ganska slitna personer som navigerade Honolulus downtown i spöregnet tidigt på annandagsmorgonen. Vi fick i alla fall se den här tjusiga regnbågen innan vi tog bussen hem till Diana igen och sov bort det mesta av lördagen. Jaja, så kan det gå. Mer äventyr nästa dag!

Dagen efter vårt motorcykeläventyr blev vi upplockade på hotellet i Chivay klockan 7 på morgonen av min familj som hade hyrt en minibuss för att åka upp till Colca Canyon över dagen. Colca är känt för sina kondorer, en typ av jättelika gamfåglar som flyger över ravinen tidigt på morgnarna, och det ville vi ju inte missa.

Själva färden gick upp för pyttesmå kringelikrokiga bergsvägar med extremt dåligt underlag, och bussen skakade och lät så mycket att vi trodde att den skulle falla sönder. Men det höll oss vakna i alla fall, och tack och lov för det med den här utsikten.

Efter någon timme var vi ända uppe vid Colca Canyon. Vi såg visserligen bara någon enstaka kondor, men det gör inte så mycket. Det var så fantastiskt vackert där uppe att inga ord gör det rättvisa. Antagligen det mest storslagna jag har upplevt. Naturen alltså!? Vilken jäkla grej.

Ungefär så här såg det ut:

Mitt ben var för övrigt ganska rejält svullet och Paul var ganska rejält sjuk. Men vi bet ihop ganska bra den här dagen. (Sen blev det dock värre.)

Jag vet att jag tjatar om detta, men Colca Canyon är alltså den näst djupaste ravinen i VÄRLDEN. Dubbelt så djup som Grand Canyon! Jag var såklart tvungen att se till att detta verkligen stämde. Life on the edge, baby!

Eftersom detta är något av en turistfälla fanns det förstås en massa folk som sålde saker också. Allt var väldigt fint och nästan gratis.

Sen åkte vi tillbaka ner för berget igen, och stannade lite här och var på vägen. Till exempel i en liten by där det fanns en tam lama som hette Esmeralda och en fågel av en större sort som man kunde ta kort tillsammans med.

Nya kompisar!

Efter detta åkte vi – 8 vuxna och 2 barn – hem till en familj som bodde i en annan liten by i bergen för att äta en traditionell hemlagad peruansk middag. Men det får bli nästa inlägg.

Hej bloggen! Vi är äntligen hemma i San Diego igen efter 10 extremt händelserika dagar i Arequipa, Peru. Vi landade sent igår kväll och jag sitter på jobbet nu, helt utmattad och med ont i hela kroppen, så jag behöver nog återhämta mig lite innan jag orkar börja gå igenom bilder och sätta ord på allt vi har varit med om. Så under tiden bjussar jag på den här bilden från min systers bröllop. Nu är jag kanske inte helt opartisk, men är hon inte den vackraste bruden ni någonsin sett!?

Nu är vi hemma igen! New York i sammanfattning: god mat, kallt väder, höga byggnader, trevliga människor, högt tempo och trötta ben.

Vi hann till exempel med att second hand-shoppa i Williamsburg, bli medsläpade på barrunda i Soho, ta färjan från Manhattan till Brooklyn, gå vilse i världens största leksaksbutik, köpa en flaska vin med en död kobra i på Obscura, besöka Brooklyn-bryggeriet, dricka drinkar i Midtown, äta mexikanskt i East Village, italienskt i Midtown, franskt vid Times Square och pizza i Brooklyn, och att virra runt med en karta i alldeles för många kvarter för att få en titt på legendariska Indian Larrys motorcykelshop, bara för att upptäcka att det var påskstängt.

Vi promenerade överallt oavbrutet i tre dagars tid, och nu har jag sån träningsvärk i benen att jag knappt kan gå. Det är för övrigt möjligen en smula pinsamt att jag var den enda som klagade över ont i benen, trots att mitt sällskap bestod av till exempel min far som opererade foten förra året och skadade knät för två veckor sen, och min pojkvän som går med käpp eftersom hans högra ben fortfarande är brutet på flera ställen efter en allvarlig motorcykelolycka för ett halvår sen. Men så kan det vara ibland.

Så här såg delar av helgen ut i bilder: