-
En annan första maj
Det här med första maj är liksom ingen speciell grej i USA. Inte Valborg heller, men det slipper jag helst fira ändå. Däremot skulle jag gärna tåga genom stan under rödsvart fana idag som jag gjorde varje år innan jag flyttade från Stockholm. Så här såg det till exempel ut på första maj 2008:
Den här dagen öppnade vi första ölen klockan 9 på morgonen och fortsatte dricka hela dagen. Så senare på kvällen när mitt band skulle spela på Anchor (tillsammans med Mimikry av alla band, Hjalle och Heavy ni vet) så var vi verkligen inte nyktra någonstans. Men kul var det!
-
Turist i tillvaron
En av mina favoritgrejer med att ha folk på besök är att jag får tillfälle att göra turistgrejer. Jag gillar turistgrejer, till en viss gräns förstås, men det blir liksom inte så ofta man gör dem i sin egen stad. Nu är min mamma visserligen här en vecka om året varje år, men alltid finns det något nytt att se. Det här gjorde vi igår…
Vi åkte ner till hamnen och tittade på det jättelika hangarfartyget USS Midway.
Precis bredvid Midway ligger det vi egentligen hade kommit för att se – nämligen den här statyn som jag har skrivit om tidigare. Den försvann från San Diego ett tag eftersom den bara var här till låns, men ganska nyligen kom den tillbaka igen. Kolla till exempel på gubben i båten bakom för att få en idé om hur himla stor den är.
Sen promenerade vi längs med hamnen och tittade på båtarna.
Och där fick jag vara med på ett hörn också.
Sen hamnade vi i Seaport Village som är kanske det turistigaste stället i hela San Diego. Men det är fint så jag gillar det ändå.
Där såg vi en andmamma med en miljon andbebisar som simmade runt med sina pyttesmå andbebisfötter. Det var så sjukt gulligt.
Den här tjejen stod och dansade helt naturligt på en piedestal.
Vi avslutade med en öl och en glass vid havet. Ganska fint ändå. -
Hippy Killer Hoedown
I lördags morse tog jag hojen till Escondido för att möta upp ett helt gäng skäggiga karlar på Harleys. Vi skulle nämligen iväg på motorcykelträffen Hippy Killer Hoedown i Winchester, ungefär en och en halv timme nordost om San Diego. Jag hade inte med mig kameran pga ingenstans att stoppa den, men ungefär såhär såg dagen ut genom mobilkameran.
I San Diego var det fortfarande mulet när vi möttes upp runt 10 på morgonen.
Väl framme i Winchester var det dock svinvarmt. Och väldigt dammigt. Och fullt av motorcyklar.
Jag hängde mest med mina favorittjejer Lisa, Danielle och Nina. (Det här fotot fick jag skickat till mig på mobilen, därav sämst kvalitet.)
Lisa hittade en motorcykel med ett par testiklar under sätet. Sen hittade hon och Danielle två karlar i lederhosen. Allt detta fantastiska var vi förstås tvungna att dokumentera.
Jag köpte en tröja och insåg att jag för första gången på mycket länge inte hade svarta kläder på mig. Det försökte vi också dokumentera, även om fotografens tumme tog upp lite väl mycket av bilden.Sen dog mina batterier, så det blev inga fler bilder. Någon påpekade att hela festivalen var lite som en family reunion – det gick liksom inte att gå längre än ett par meter innan vi sprang in i någon vi kände, och så höll det på exakt hela dagen. Fint ändå, att få hänga bland en massa bra folk och snygga motorcyklar och lyssna på bra band i solen en hel dag. Det här får vi göra om.
-
Motorcykelfail
Igår var det strålande vårväder ute, så jag och Nina bestämde oss för att ta en motorcykeltur upp i bergen. Bakvägarna till Ramona är ungefär världens bästa att ta på hoj – alldeles kringelikrokigt och med sjukt fin utsikt. Men ungefär halvvägs upp slutade gasen och växlarna på min motorcykel att ta, så vi fick köra till sidan och stanna. Där blev vi fast ett ganska bra tag tills vi lyckades få tag på två kompisar med en pickuptruck som kunde komma och bogsera hem oss.
Efter lite undersökande i M:s garage hittade vi problemet, som i korthet innebär att jag behöver ett nytt bakhjul och en ny sprocket (- vad heter det på svenska? Kugghjul? Drev? Jag kan verkligen inte prata motorcyklar på svenska över huvud taget.)
Och nog för att jag kom ganska lindrigt undan i och med att det inte gick värre än det gjorde, men det är ändå världens sämsta tajming. På lördag är det nämligen en stor motorcykelfestival ungefär två timmar norr om San Diego, och vi är ett helt gäng som har planerat att åka upp tillsammans. Så nu är det fixa motorcykel i rekordfart som gäller. Håll tummarna för att jag hittar allt jag behöver innan lördag!
-
New York-helgen i bilder
Nu är vi hemma igen! New York i sammanfattning: god mat, kallt väder, höga byggnader, trevliga människor, högt tempo och trötta ben.
Vi hann till exempel med att second hand-shoppa i Williamsburg, bli medsläpade på barrunda i Soho, ta färjan från Manhattan till Brooklyn, gå vilse i världens största leksaksbutik, köpa en flaska vin med en död kobra i på Obscura, besöka Brooklyn-bryggeriet, dricka drinkar i Midtown, äta mexikanskt i East Village, italienskt i Midtown, franskt vid Times Square och pizza i Brooklyn, och att virra runt med en karta i alldeles för många kvarter för att få en titt på legendariska Indian Larrys motorcykelshop, bara för att upptäcka att det var påskstängt.
Vi promenerade överallt oavbrutet i tre dagars tid, och nu har jag sån träningsvärk i benen att jag knappt kan gå. Det är för övrigt möjligen en smula pinsamt att jag var den enda som klagade över ont i benen, trots att mitt sällskap bestod av till exempel min far som opererade foten förra året och skadade knät för två veckor sen, och min pojkvän som går med käpp eftersom hans högra ben fortfarande är brutet på flera ställen efter en allvarlig motorcykelolycka för ett halvår sen. Men så kan det vara ibland.
Så här såg delar av helgen ut i bilder:
-
NYC here we come
Imorgon sticker jag och M till New York i ett par dagar. Det är en så himla välbehövlig minisemester och jag är sjukt peppad. Eftersom min chef är bäst behövde jag bara jobba halvdag idag så jag skulle ha tid att fixa de sista grejerna inför resan – plus att hon gav mig lön två dagar i förtid, eftersom jag innan idag var så pank att jag inte ens hade pengar till en taxi till flygplatsen. Ha! Bra planering av mig.
Något jag inte är jättepepp på är dock vädret i New York just nu. Vi hade väl någon romatiserad idé om att möta våren i New York (känns ändå rätt realistiskt i slutet av mars) men tydligen är det bara runt 5-10 grader där nu. Jaja. Det blir nog bra ändå.
Vi hörs om några dagar!
New York i maj 2009 -
Miniroadtrip till Long Beach
I lördags var det så fint väder ute att vi lite halvspontant packade in 6 personer i Jasons -64 Cadillac och körde upp till Long Beach för att gå på bil- och motorcykelträffen Brimstone Breakout. Själva träffen var kanske inte så jättespännande (det var till exempel bara EN motorcykel där), men det var en så himla fin roadtrip längs med kusten att det helt klart var värt det i alla fall. Hade med mig kameran men lyckades bara ta typ fem bilder. Här är tre av dem:
Att vara på bilträff är lite som att gå på konstmusem. Man pekar och säger “hmmm” och “hur tänkte de här?” och sånt. Ganska fint ändå.Bjuder även på en bonusbild på mig när jag står och posar helt avslappnat framför Jasons Caddy:
-
Police and Thieves
På väg hem häromkvällen bevittnade jag och M en så himla actionfylld scen mitt på gatan utanför mitt hus. Efteråt satt vi båda två och bara gapade, och önskade att vi hade plockat upp mobilen och filmat. Detta hände:
Vi sitter vid ett rödljus när snubben framför oss i en vit Mustang cabriolet med taket nere (trots att det är sent på kvällen och KALLT ute) börjar tjafsa med två killar i en SUV två filer till vänster om oss. Vi hör ett “fuck you” och ser några långfingrar, sen tar snubben i Mustangen helt sonika och byter fil till den som SUVen är i. Allt detta i stillastående traffik eftersom vi har rött ljus.
Exakt samtidigt dyker en polisbil upp från ingenstans och lägger sig bakom Mustangen, samt slår på de blå och röda ljusen för att signalera åt snubben i Mustangen att han ska stanna. När trafikljuset slår om till grönt gör Mustangen en U-sväng och stannar, polisbilen följer efter. Polisen parkerar och kliver ut ur bilen och börjar gå mot Mustangen, som i samma sekund startar upp igen och gör ett flyktförsök i alldeles för hög hastighet. Han gör en 180-graderssväng och kör rakt in i refugen, backar, och fortsätter sedan uppför gatan på fel sida av vägen och försvinner bakom ett hörn.
Den något handfallna polisen springer tillbaka till sin bil, gör en U-sväng och följer efter Mustangen, samtidigt som en till polisbil dyker upp bakom oss. Vi sitter fortfarande i bilen och bara stirrar och försöker få in vad det var vi just såg. Vi kör vidare in på min gata och ser en av polisbilarna parkerad på hörnet, vilket betyder att snubben i Mustangen måste ha kommit undan.
Så, alltså, för att sammanfatta: en berusad/drogpåverkad idiot i en VIT MUSTANG (ej diskret) med taket nere gör ett halvhjärtat försök att komma undan polisen på en vältraffikerad gata inför massor av vittnen och LYCKAS. America – fuck yeah. Även: spännande avslut på en helt vanlig måndag.
-
Roadtrip till Arizona
Spontana roadtrips kan vara det bästa jag vet i hela världen. Så när vi häromdagen kom på att den här helgen var långhelg (måndagen var President’s Day som är en röd dag) bestämde M och jag oss för att ta tillfället i akt och åka någonstans. Problemet var bara att komma på var. Vi drog fram en karta för att hitta något lagom exotiskt lagom nära, och bestämde oss till slut för Yuma. Yuma är visserligen inte exotiskt någonstans, men det ligger i Arizona och jag hade dittills aldrig satt min fot i Arizona.
Vi kom dit ganska sent på söndagkvällen och hade sedan hela måndagen på oss att utforska staden. Vi insåg dock ganska snabbt att det inte finns NÅGONTING att göra i Yuma, som mest består av hotell och restauranger eftersom det är en plats där folk bara stannar på väg någon annanstans. Det enda intressanta turistmålet vi kunde hitta var ett gammalt fängelse som numera är museum.
Ungefär så här såg det ut:
Vi frågade ett gulligt äldre par om de kunde ta ett kort på oss utanför isoleringscellen (som verkligen levde upp till smeknamnet “Dark Cell”, TUR att man inte var brottsling i Arizona i början på 1900-talet alltså, hu!) och de drog ett halvsnuskigt skämt om mig och M och det mörka rummet bakom oss – därav de roade minerna på första bilden. På andra försöket skärpte vi till oss en smula.
-
Om att följa sina drömmar och sånt
Alltså, jag älskar sånt här. ÄLSKAR det. Folk som vågar följa sina drömmar och packa upp hela sina liv och starta om på nytt någon annanstans. Det får mig att vilja sälja allt jag äger och resa jorden runt eller flytta till något spännande land och uppleva saker. Igen, kan väl tilläggas.
Jag kan ibland tänka att det var dumt av mig att flytta direkt till södra Kalifornien när jag lämnade Sverige. Jag skulle åkt någon annanstans först, någonstans där det inte är sol och värme 300+ dagar om året och där jag inte genast kände att jag kunde stanna för resten av livet, bara i något år eller så.
Det är ju lite knäppt förstås, eftersom jag älskar San Diego och inte kan tänka mig någonstans där jag hellre skulle vilja bo. Men jag vill ju vara en sån som har bott över hela världen. Fast utan att behöva flytta härifrån.
