Inser att jag nästan bara tar mig tid att blogga när jag har något trevligt att berätta. Så vi kan ju väga upp det lite med att prata om något betydligt mer negativt.

Ni kanske minns att jag var med om en motorcykelolycka i mars. Trots att jag blev påkörd av en bil på motorvägen mitt i rusningstrafiken kom jag ganska lindrigt undan med ”bara” en stukad handled. Problemet är bara att det har gått snart åtta månader sen olyckan, och handleden är fortfarande inte läkt. Alls. Skulle snarare vilja påstå att det har blivit värre, eftersom smärtan har spritt sig från handleden till hela underarmen och handen.

Hittills har jag gått hos tre olika sjukgymnaster och två läkare varav en specialist. Jag har även provat allt från stödbandage till compression gloves (vad det nu heter på svenska), samt ultraljud och olika sorters smärtstillande. Jag gick till och med och köpte en bil för att inte behöva köra så mycket motorcykel. MEN INGENTING HJÄLPER.

Jag var hos min husläkare igen idag, och nu har jag en ny remiss för både specialistvård och en neuropatisk undersökning. Min senaste sjukgymnast är nämligen övertygad om att smärtan är nervrelaterad.

Det är frustrerande att vara högerhänt och inte kunna använda sin högerhand utan att det gör ont. Och det är frustrerande att ingen verkar ha några svar eller lösningar. En kollega, som antagligen menade väl, berättade dessutom just att han stukade sin handled i ett fall för tolv år sen och att han fortfarande har ont. Kul.

Det är i alla fall lite tur att personen som körde på mig hade försäkring. Så även om jag har lagt ut en hel massa pengar på sjukvård de senaste månaderna så kommer jag att få tillbaka dem, plus ett skadestånd.

Jag skulle dock välja en frisk handled över en massa pengar alla dagar i veckan.

En liten sammanfattning för er som inte har hängt med: Jag ska till Sverige i sommar, två veckor i augusti är bokade sedan flera månader. Förra veckan var jag och skaffade ett nytt pass på Svenska Konsultatet i LA, eftersom mitt gamla pass hade gått ut. Det här var en ganska omständig process, som dock löste sig trots fullbokat konsulat och strul med att få rätt papper från Skatteverket.

Nu till nästa problem. Jag har bytt efternamn sen sist jag skaffade pass. Flygbiljetten är bokad under efternamnet på mitt gamla pass, så jag är alltså tvungen att ändra namn på biljetten för att matcha mitt nya pass. Förnamn, mellannamn, personnummer, födelseort, längd, och alla andra uppgifter på de båda passen och biljetten är identiska, eftersom det fortfarande är jag som ska åka – det handlar alltså bara om att ändra efternamnet. Och enligt SAS hemsida ska detta vara en hyfsat enkel sak att uppdatera. Man kan ju lätt föreställa sig att det här inte är första gången i världshistorien det händer att någon behöver byta namn på en flygbiljett.

Men den senaste veckan har både jag och min mamma (som bokade biljetten till att börja med, och därför har fått det ärofulla uppdraget att boka om den) ringt SAS flera gånger för att lösa detta, och fått olika besked varje gång. Den första personen jag pratade med sa först att det skulle kosta 500 kronor att byta namn. Sen ändrade hon sig till att det inte gick alls, eftersom jag flyger med andra flygbolag än SAS under delar av sträckan.

Min mamma ringde SAS igen någon dag senare och fick först veta att det går att ändra namn på biljetten, men att det skulle kosta 2500 kronor. Det samtalet bröts dock, och nästa person hon pratade med sa att det skulle kosta 5000 kronor.

Vi var väl inte direkt jätteglada över det beskedet, med tanke på att vi redan hade betalat 10 000 för biljetten. Men att bara avboka och boka nytt skulle inte heller gå eftersom vi då skulle förlora hela biljettpriset, det vill säga 10 000 kronor.

Nu verkar det senaste beskedet från SAS vara att den enda lösningen är att avboka biljetten och boka en ny, vilket alltså kommer kosta ytterligare 10 000 kronor. Jag kommer dock att bli tvungen att åka hem från Sverige två dagar tidigare än planerat, eftersom det inte finns några platser kvar på det planet jag redan är bokad på. Trots att jag alltså avbokar min biljett, vilket rent logiskt borde göra att det finns en plats ledig.

Några iakttagelser:

1. Det är extremt svårt att försöka fatta ett informerat beslut när ALLA man pratar med (på samma företag, no less) ger en olika besked.

2. Om vi litar på de senaste uppgifterna så kommer vi att förlora 10 000 kronor hur vi än gör.

3. SAS är kanske det enda flygbolaget som har gått ut i media och skrutit om hur enkelt de gör det att byta namn på biljetten. ”För oss spelar det ingen roll vem som åker”, säger Susanne Dahlberg, kommersiell chef på SAS. Detta är uppenbarligen en sanning med modifikation.

4. Och igen: det här är knappast första gången någon har behövt byta namn på en biljett. Säg att jag hade råkat stava mitt efternamn fel när jag bokade biljetten. Det hade i så fall också kostat mig 10 000 kronor.

5. Om vi nu accepterar att det enda sättet för mig att få komma till Sverige i början av augusti är att betala de 10 000 extra kronorna för att boka om biljetten, så är det fortfarande bortom mitt förstånd hur det inte bara går att boka om samma biljett jag redan har så att jag får exakt samma platser på exakt samma plan – eftersom dessa blir lediga så fort jag avbokar dem.

Det är 2014. Vi kan flyga till månen och bota dödligt sjuka människor och snart finns det förarlösa bilar också. Men det går alltså inte att logga in i ett datorsystem och ändra ett litet namn på en flygbiljett. Och ingen tycks riktigt kunna svara på varför.

Alltså jag vill verkligen bli bättre på att blogga, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag antar att vi kan ta det dåliga först.

1. Jag har varit sjuk med förkylningen från helvetet i två av de senaste tre veckorna. Först blev jag jättesjuk i en vecka, sen frisk i en vecka, och sen blev jag sjuk igen.

2. Eftersom företaget jag jobbar för inte gör någon skillnad på sjukdagar och semesterdagar har jag nu slösat 5 av de 15 lediga dagar jag får varje år på att ligga hemma på soffan och hosta och kolla på Law & Order SVU. Värt.

3. Jag missade nyårsafton eftersom jag var sjuk. Gick och la mig klockan 22:30 och vaknade till ett helt nytt år nästa morgon.

4. På årets första dag dog min motorcykel. Oklart riktigt varför.

5. På årets tredje dag (det vill säga idag) dog min bil. Alltså, på riktigt dog. På motorvägen halvvägs till jobbet imorse började det ryka under motorhuven, och innan jag hann ta mig hela vägen till väggrenen för att stanna slutade allt att fungera inklusive bromsarna. Jag fick använda handbromsen för att kunna stanna. Jag fick skjuts till jobbet av en kompis, och skjuts hem av en annan, men nu har jag alltså noll fungerande fordon tills min hoj är fixad. Bilen är nog ganska mycket bortom räddning vid det här laget.