-
Punkpeppen!
Idag är det 148 dagar kvar tills årets i särklass bästa helg, nämligen Punk Rock Bowling i Las Vegas. För bara några dagar sen släppte de namnen på hotellen där spelningarna, bowlingturneringen, poolpartyna och det allmänna hänget kommer vara, och idag bokade vi vårt hotellrum. Det här blir mitt fjärde år på raken på festivalen, och trogna läsare av den här bloggen vet ju redan att när PRB närmar sig kan jag inte sluta tjata om PEPPEN. Förra vändan spelade nästan alla mina favoritband, och nu har de visserligen inte släppt lineupen ännu, men om den är ens hälften så bra som det här året så har nästa års festival helt klart höjdarpotential den med.
Så här såg det till exempel ut på Punk Rock Bowling 2011:
148 dagar går snabbt, visst?
-
Jul, säger ni?
Det där med att helt ignorera julen har i år gått över förväntan. Jag har inte gett bort några julklappar, ätit julmat, lyssnat på julmusik, umgåtts med familjen eller längtat efter snö. Har inte ens druckit glögg, faktiskt. Faktum är att jag nog inte hade märkt att det var jul den här helgen om det inte vore för ett par saker.
1. När jag kom hem från Mexico på julaftonseftermiddagen så stod det ett stort paket lutat mot min ytterdörr, inslaget i tidningspapper och utan avsändare. Inuti fanns en hemmamålad tavla…
Efter mycket om och men lyckades jag lista ut att det var grannen i lägenheten ovanför som hade gjort den. Tydligen har alla i lägenhetskomplexet fått en alldeles egen variant. Så himla fint, tycker jag. Och så stämmer den på pricken också.2. Jag nämnde ju att grannarna hade bjudit in till anti-julfirande, så på julaftonskvällen tog jag med mig ett par öl och gick en trappa upp. Där hade de visserligen en julgran, men i sann anti-julanda var den dekorerad med en machete, giftspray, gamla jympadojor, rivjärn, tomma ölburkar, och knivar och sånt. Och så bjöds det på pizza och hate cookies.
Halva lägenhetskomplexet var där, vilket jag tycker illustrerar ganska väl vilka bra personer jag bor granne med. Sen gick vi till en närliggande bar och hade pingisturnering tills de stängde. Finfin julafton på det hela taget. -
Decemberbröllop
Igår gifte sig mina kompisar Maya och Gomez längst ute på en klippa ovanför Hollywood Lake i Los Angeles. Utsikten var storslagen, vädret helt perfekt, brudparet världens finaste, och festen efteråt så intensiv att jag har tillbringat de senaste nio timmarna sovandes på soffan och ändå inte är helt återhämtad. Så här såg det ut precis efter själva ceremonin:
-
Lite söndagsunderhållning
Jag var och såg Social Distortion på San Diego Sports Arena igår. Det var en tvådagarsfestival med en hel massa band, och Social D spelade surrealistiskt nog förband åt Blink 182. Jag och min kompis Laura hade köpt de billigaste biljetterna, mest för att vi inte ville betala för att se just Blink 182, Pennywise eller något av de andra pseudopunkbanden som spelade. Det enda problemet var att våra säten utan att överdriva var exakt så långt från scenen man kunde komma. För ståplats nedanför scenen fick man betala 35 dollar extra, och det ville vi ju inte.
Så vi löste problemet genom att helt enkelt gå rakt in på ståplatsområdet innan någon hann kolla våra biljetter. Lätt som en plätt. Sen hittade vi några snubbar som erbjöd sig att betala för vår öl också, vilket var trevligt eftersom den var så där härligt festivalblaskig och svindyr. Så på det hela taget blev det en rätt lyckad spelning. Om man bortser från att Social Distortion bara spelade 6 låtar, varav hälften var från den nya skivan, som jag har lyckats lyssna igenom exakt en gång (innan jag somnade av tristess). Men man kan ju inte få allt.
-
Pumpaparty (med cliffhanger)
Det blir ett par såna här “detta har jag gjort”-inlägg på raken nu – det hände så mycket bra saker i helgen, och jag försöker komma ikapp med bloggandet. Den här tiden på året är pumpaodlarnas höjdpunkt, och med mindre än två veckor kvar till Halloween är det hög tid att sätta igång med dekorationerna. Igår hade vi alltså ett litet pumpkin carving party hemma hos Ilse och Tony, som passande nog har två svarta katter, väggarna täckta i skräckfilmsaffischer och hela huset Halloween-pyntat året runt.
Lisa lagade finmiddag åt alla, och sen satte vi igång med pumpaskärandet.
Det är kladdigt och pilligt att skära pumpor och jag var lite för trött, så jag nöjde mig med att måla en glitterspindel på en minipumpa istället.
Och så här blev resultatet! Sen dök det upp fler folk med mer avancerade pumpaskills, men för att vara årets första dekorerade pumpor tycker jag nog att dessa blev mer än godkända. Speciellt Ilses Edgar Allan Poe till höger.
Och så en kram med favorittjejerna innan det var dags att bege sig hemåt i höstnatten. Jag har för övrigt äntligen kommit på en perfekt kostymidé till Halloween, men den avslöjar jag inte innan själva festen så ni får ge er till tåls i en dryg vecka till.
-
Och så San Francisco-bilderna
Det var kärlek vid första ögonkastet mellan mig och San Francisco, och jag vet inte hur många gånger under helgen jag seriöst har övervägt att faktiskt flytta dit. Om det inte vore för vädret, som för övrigt visade sig från sin allra bästa sida de två första dagarna, och från sin sämsta den sista dagen. Men två dagar med strålande solsken och en dag med regn känns ändå som ganska bra proportioner i en stad som inte direkt är känd för sitt behagliga klimat.
Som av en händelse råkade det vara fullt av svenskar i stan den här helgen, och det var trevligt att få bruka sitt modersmål för ovanlighetens skull.
Första natten sov vi i gästrummet i en kompis lyxvilla i Noe Valley. Där var backarna helt surrealistiskt branta. Träningsvärken efter att ha knallat upp och ner för ett par av dessa var inte nådig.
Vi gick runt i Dolores Park i morgonsolen och tittade på den fina utsikten över downtown.
Cable car! Fast en sån lyckades vi aldrig åka.
Sen mötte vi upp med Daniel och Emily som bor i SF, och Christian som precis som vi var på besök från San Diego den här helgen. Ner i tunnelbanan bar det. En rolig grej är att Isaiah aldrig hade åkt tunnelbana förut, alltså aldrig i hela sitt liv. Spännande värre.
Vi tog oss till Haight, som påminner väldigt mycket om Camden i London. Jag kände mig som hemma, med andra ord.
Vi gick hela Haight Street från början till slut, och eftersom det är en ganska lång gata tog det typ hela dagen och vi passerade en massa fina hus.
…och en massa fin gatukonst.
Nere på Market Street sprang vi in i San Francisco-filialen av Occupy Wall Street. De var dessvärre inte speciellt många, kanske runt 30 pers.
Nästa dag gjorde vi lite klassiska turistgrejer, som att åka över Golden Gate-bron, och köra nerför Lombard Street, samt sitta fast i trafiken i typ 4 timmar. San Francisco är verkligen inte byggt för biltrafik.
Av en händelse visade det sig att Daniel och Emil var på besök från Sverige just den här helgen. Vi hade egentligen planerat att ses i LA och San Diego någon vecka senare, men eftersom vi nu råkade vara i samma stad gick vi ut och blev kalasfulla på Lucky 13-baren.
Sista dagen regnade det exakt hela dagen. Det kändes liksom passande på något sätt med tanke på att jag var så bakfull att jag knappt kunde stå när jag vaknade, och sinnesstämningen matchade vädret. Men sen lyckades vi i alla fall knalla från pir 1 till pir 39 och ta färjan ut till Alcatraz. Sen åt vi italienskt i turisttäta Fisherman’s Wharf, och ett par timmar senare var det dags att åka hem till San Diego igen.Vill ni se fler bilder än så får ni bli vän med mig på Facebook, för jag orkar inte lägga upp fler i bloggen. Jag hoppas i alla fall att det framgår att jag hade VÄRLDENS bästa helg och att jag lär åka tillbaka till San Francisco igen så snart jag bara kan.
-
Havets nyckfullhet
Innan jag hade varit i Kalifornien för första gången hade jag en bild i huvudet av långa stränder, palmer och klarblå himmel. Och det finns det som bekant i överflöd här. Men jag var inte beredd på den svindlande vackra naturen även innanför kusten, och hur överväldigande det skulle vara att ta sig runt bland vingårdar och apelsinodlingar så högt uppe i bergen att man blir andfådd av luftomställningen. Att köra på små slingriga bergsstigar precis på kanten till ett sluttande stup, med enorma klippväggar som reser sig omkring en, och känna sig alldeles liten och ödmjuk inför naturens storslagenhet. Åh, för att inte tala om solnedgångarna.
Men nu svävar jag ut igen. Vad jag egentligen vill säga är att ibland dyker det upp ett tillfälligt naturfenomen som är så mäktigt att till och med bergsupplevelsen ligger i lä i jämförelse. Just nu pågår ett sådant, nämligen Red Tide. Det är en algblomning som gör att vågorna på stranden blir självlysande och neonblåa på kvällen, och står man på stranden efter solnedgången är det som att vara mitt i en science fiction-film, i ögonblicket innan hela jorden går under av ett radioaktivt virus. Det är Så. Himla. Ballt.
Bild från Surfer Magazine (och kolla filmen längst ner i den länkade artikeln!) -
Starkspritens förbannelse
Happy Hour på Cabos takterass vid havet i Oceanside är både livsfarligt och alldeles, alldeles underbart. Där får man två drinkar till priset av en, och har man spelat sina kort rätt kan man efteråt gå och dansa någon annanstans utan att behöva dricka mer på hela kvällen.
Jag, Ilse och Lisa var på Cabo i söndags. Vi började lite smått med två Margarona (det vill säga Margarita med en liten uppochnedvänd Coronaflaska i), två Sierra Nevada och två Vodka Lemon. Jag drack förstås ölen. Sen spårade det i vanlig ordning ur totalt, speciellt när jag beställde in två Corona och istället fick två Super Corona. Alltså en flaska Corona med en shot Bacardi högst upp. Jag har nämligen inte druckit en droppe starksprit på över två år. Men efter ganska mycket övervägande gjorde jag ett undantag den här kvällen.
Sen minns jag inte så mycket mer än att vi gick till en piratbar och dansade oss lyckliga hela kvällen, och att våra äkta makar fick komma och släpa hem oss. Vaknade nästa morgon med ett stort blåmärke på armen och kläder som inte var mina.
Så kan det gå.
-
Man skulle haft en bandare tour 2011
Vi kom tillbaka till Stockholm igen efter tre dagar i London sent igår kväll, och såhär nästan ett dygn senare känner jag att jag äntligen börjar bli lite återställd. Det var världens bästa resa och peppen var så sjukt hög precis hela tiden. Det var dessutom sommarvärme i London, runt 25 grader eller så, så vi satt mest utomhus och drack öl i solskenet.
Jag tog drygt 300 bilder och det går ju av förklarliga skäl inte att lägga upp på bloggen. Så ni får en sammanfattning i ett gäng lite mindre bilder. Klicka för större storlek.
1. Jag, Sakke, Charlie och Patrik åkte från Skavsta tidigt på söndagmorgonen. Vi började såklart med en frukostöl på flygplatsen.
2. Pepp-bild på Stanstead. Glada efter att ha överlevt ännu en Ryanair-flight och över att det var sommar i London.
3-4. Åka tunnelbana!Matorgie i Camden eftersom vi hade glömt bort att äta på hela dagen.
Vi satte oss i Regent’s Park tillsammans med halva Leftöver Crack och en massa andra bra människor. Parkhäng, yay!
När det blev mörkare hamnade vi i en annan park precis vid kanalen i Camden. Där var det fint. Sen gick vi till Underworld och såg H2O spela och det var hur bra som helst.
1-2. Nästa dag tog vi lite obligatoriska turistbilder i Camden.
3-4. Vi satte oss på ett ekologiskt vegancafé vid vattnet och drack svingod ale och hade djupa diskussioner.
5-6. Sen flyttade vi oss vidare till parken vid ån igen, och njöt av värmen ett litet tag till.1-2. På kvällen spelade först The Filaments, som är ett sånt band som jag har lyssnat på i evigheter men aldrig sett live förut. Det var precis lika bra som jag hade hoppats, och jag hade bästa vip-platsen uppe på scenen där man kunde fota utan att bli mosad av moshpiten.
3-4. Efter det spelade Leftöver Crack, de körde alla sina hitlåtar och några gamla Choking Victim-låtar och efteråt hade vi alla röjt så hårt att alla kläder var genomblöta av svett.
5. Utanför spelstället hittade vi en svensk tjej som vi hängde med resten av kvällen. Och en liten japan som ville bli fotad med oss.
6. Söta punkisar med Rebook-ryggsäckar och märkliga patch-kombinationer.——————
Och det var ungefär den resan det. Nu måste jag sätta mig och läsa igenom 230 olästa blogginlägg. Man missar en del när man är ute och far.
-
Eh jamen man kanske skulle blogga lite
Alltså, jag har så roligt här i Stockholm att jag helt glömmer bort stackars bloggen. Lite bra grejer som har hänt på sistone:
1. Vi har bokat biljetter till London. På söndag bär det av, vi blir ett helt gäng som åker för att se Leftöver Crack i Camden på måndag. Då kommer jag ha sett dem spela i Berlin, Las Vegas och London, så det får bli mitt nya projekt. Att se mitt favoritband i alla coola städer i världen. Sen fick jag just veta att The Filaments spelar förband, och det gör saken ungefär dubbelt så bra. PEPPEN!
2. Jag har köpt ett svenskt tangenbord, så jag slipper klippa och klistra in åäö:n längre.
3. Jag har varit ute så mycket att jag har glömt att ta kort på eller uppdatera om vad jag gör. Men jag och olika vänner har bland annat varit på Barcelona och ätit tapas, på Medusa och druckit öl, på Le Bar Rouge och pratat, på gamla Tuppen och ätit thaimat, på Jameson och druckit mer öl. Och så vidare. Så här såg det till exempel ut på Le Bar Rouge i Gamla Stan igår kväll, när jag hade på mig nytt linne, nya byxor och nya skor… (Eh, ja. Jag har shoppat lite också.)