Här är det första publicerade fotot någonsin på min tandställning. Spännande va? Det här var på Katies födelsedag för några veckor sen (temat var att ha på sig saker man inte har tillfälle att använda så ofta), men SER NI hur rak min övre tandrad är nu? Inte för att det finns något att jämföra med eftersom jag inte har några före-bilder, men ändå. Jag lovar att det är sjukt stor skillnad från hur det såg ut för bara några månader sen. 

Jag kan dock inte skriva något om tandställningen utan att klaga. Igår var jag hos tandläkaren igen och fick ett gäng gummisnoddar som jag nu måste ha spända mellan över- och underkäken och bara får ta ut för att äta. Det gör SJUKT ont eftersom alla mina tänder nu håller på att flytta runt i munnen i olika riktningar. Jag knappt fick någon sömn natten till idag eftersom jag vaknade hela tiden av att jag hade ont i munnen, och idag jobbar jag hemifrån medan jag övar mig på att prata utan att öppna munnen. 

En bra (?) grej är dock att jag ska tatuera mitt ena knä ikväll. Det kommer göra skitont, så jag hoppas att det får mig att glömma hur ont jag har i munnen. 

Fast risken finns ju att det bara gör saken värre och att jag inte kommer vara så glad de närmsta dagarna.

Har redan bett om ursäkt på förhand till Paul.

Ja ni kanske tycker att jag tjatar om min tandställning, men lyssna bara på detta. Fram tills igår hade det här med att ha tandställning varit rena barnleken. Det gjorde inte ont och jag kunde äta precis som vanligt. Men igår fick jag en palate expander insatt och nu vill jag inte ens lämna huset. Det är alltså en metallgrej som sitter i gommen och långsamt ska bredda överkäken. Varje dag måste jag sätta en nyckel i den och vrida ett varv, vilket känns ungefär som att försöka dra ut alla tänder i överkäken på samma gång. Det gör alltså skitont. 

Och detta är inte ens det värsta med den här grejen.  

Nej, det absolut värsta är att jag knappt kan prata, eftersom gommen blockeras av en metallplatta som gör att jag inte kan röra tungan ordentligt. Det låter ungefär som att försöka prata med en väldigt svullen tunga. Vissa ord och bokstäver kan jag knappt uttala. Av någon anledning verkar det dock lättare att prata svenska än engelska. Synd bara att jag inte har någon att prata svenska med. Jag har jobbat hemifrån hela dagen eftersom jag inte är redo att försöka föra ett samtal med någon annan än Paul ännu. 

Så här ska det vara nu i tre månader. Om jag inte redan hade betalat så jäkla mycket pengar för detta hade jag eventuellt gått och tagit ur den här grejen på en gång. Skitit i raka tänder. Just nu känns det inte värt det. 

En rolig grej dock: Jag hade aldrig hört talas om en palate expander innan min tandläkare började prata om det för några veckor sen. Men igår, alltså samma dag jag fick min insatt, började jag läsa Jonathan Safran Foers nya bok, I Am Here, och kolla vad jag hittade i den efter bara två sidor:

Nu handlar detta visserligen om en namnlös pubertal skitunge till karaktär, men ändå. I feel ya, little guy.   

Den här veckan har varit ganska jobbig. Vet inte vad det är, men jag känner mig bara trött och less på allt. Jag jobbar för mycket och tjänar för lite pengar, det blir mörkt för tidigt, det verkar knappt finnas några män med makt som inte tar sig friheter med kvinnors kroppar, den här veckan går för långsamt, republikanernas nya skatteplan kommer att förstöra USA:s ekonomi, jag har mens, alla på mitt jobb är sjuka så det är bara en tidsfråga innan jag blir smittad, jag har inte kört hoj på en vecka, alla mina hudvårdsprodukter är slut men jag vill inte åka till Sephora två veckor innan jul, jag har använt för mycket data på mobilen den här månaden och min operatör har dragit ner så mycket på min internethastighet att jag inte kan lyssna på poddar, och på tal om internet så röstade jävla FCC idag för att upphäva lagen om nätneutralitet. Och dessutom ska jag få tandställning nästa vecka och i väntan på detta har jag ett gäng gummiband mellan tänderna som gör att hela munnen gör ont. 

Jag gjorde i alla fall den här perfekta fickparkeringen idag. Alltid något.

Jag känner så många som har blivit våldtagna eller utsatta för grova sexuella övergrepp att mina egna erfarenheter känns futtiga i jämförelse. Jag har haft tur. Vilket är en helt sjuk grej att behöva skriva, men så är det ju, och det känns verkligen uppenbart när jag läser alla berättelser under #metoo-hashtaggen de senaste dagarna.

Bara några snabba minnesbilder:

När jag var tonåring var jag på Augustibuller och bodde i tält på festivalområdet. En av dagarna låg det plötsligt en däckad snubbe jag inte kände i mitt tält. Jag väckte honom och sa åt honom att dra och då blev han våldsam. Jag stukade tummen när jag försökte försvara mig och fick tillbringa resten av kvällen i sjuktältet.

När jag var 20 hade jag en stalker som skickade anonyma brev och blommor hem till mig med jämna mellanrum, alltid undertecknade med bokstaven K. Det visade sig vara en före detta kollega till mig (vars namn inte började på K, det var en homage till filosofen Kirkegaard) (varför är “svåra” män alltid så jävla creepy?) som var besatt av mig på ett obehagligt sätt. Han slutade när jag hotade att polisanmäla.

När jag var 22 hyrde jag ett rum i ett hus som jag delade med ett lesbiskt par och en straight snubbe. Vi var alla kompisar och en kväll gick jag och snubben ut och tog en drink och han drack alldeles för mycket. Senare den kvällen kom han in i mitt rum och vägrade gå och försökte tjata sig till sex. Jag sa nej och flyttade ut kort därefter.

För bara några veckor sen var jag ute och körde hoj med ett gäng kompisar (män och kvinnor). Vi hade stannat vid en utsiktsplats för att ta några foton när två män i 50-60-årsåldern stannade sina hojar på samma ställe. Medan Edy tog ett foto på mig hörde vi hur männen sa till varandra (om oss): “Why do they still have their shirts on?” Det här är bara ETT exempel av flera hundra liknande som man bara lär sig att ignorera efter ett tag som kvinna i motorcykelsvängen. Att jag ens kommer ihåg den här händelsen är för att Katie just skrev ett blogginlägg på Red Rag Garage om den.

Och så alla dessa dick pics. Jag vet inte hur många oombedda bilder jag har fått på erigerade kukar från fullständiga främlingar på nätet. Kan ni ens föreställa er om kvinnor skulle börja göra så? Systematiskt skicka bilder på sina nakna kön till främlingar? Ett tag var det så illa att jag och en kompis skämtade om att starta ett klädmärke som tillverkade små kostymer till kukarna. Så att det skulle bli lite trevligare att titta på. För vad kan man göra annat än att skämta om det? Hela fenomenet är ju så absurt. No one cares about your boner.  

***

Det är mycket möjligt att jag har glömt eller förträngt andra händelser. Jag har så dåligt minne, och sånt här händer ju hela tiden, det blir liksom vardagsmat efter ett tag.