-
8 Mars
Jag hade storslagna planer för internationella kvinnodagen. Hade till exempel tänkt klä mig i alla röda kläder jag äger, inte köpa något på hela dagen och skippa att gå till jobbet för att vara med i A Day Without a Woman. Men sen blev jag sjuk. Så nu sitter jag här hemma klädd helt i grått med en hög snorpapper bredvid mig och jobbar eftersom jag annars skulle gå under av tristess. Epic fail. Men till alla som är ute på gatorna och protesterar idag: tack. Ni behövs.
-
Att “fira” President’s Day
Det är långhelg i USA nu i helgen eftersom måndag är President’s Day. Det känns ju som en jäkla skämt att fira i dessa tider, även om jag för all del inte klagar över en extra ledig dag. Däremot hade jag och ett gäng kompisar planerat att göra det bästa av långhelgen och åka på en motorcykelroadtrip till Death Valley, en nationalpark i öknen på gränsen mellan Kalifornien och Nevada. Eftersom republikanerna vill sälja ut landets nationalparker kändes det som en vettig grej att åka och stödja en nationalpark på President’s Day.
Vi hade fått ihop ett bra gäng, bokat hotell och gjort upp ett gäng planer för helgen — men i sista sekund har vi nu fått ställa in. Väderleksrapporten varnar nämligen för en megastorm som kommer in över södra Kalifornien imorgon kväll, och är det något man vill undvika när det stormar är det hojäventyr. Speciellt i öknen mitt i vintern. Jag kan inte hjälpa att jag är så himla besviken på detta.
Förhoppningsvis regnar i alla fall inte hela helgen bort. Om det är fint väder på måndag tar vi eventuellt en dagstur till Mexiko istället. Det känns också extra passande just den dagen, att stödja våra grannar söderut istället för USA:s ärkeskurk till president och hans dumma jävla mur.
-
Just kill me now
Om ni tycker att jag bloggar om oviktiga saker just nu, trots att det händer väldigt viktiga saker i USA och resten av världen, så är det helt enkelt för att vi drunknar i så mycket skit just nu att jag inte ens vet var jag ska börja. Men okej, några guldkorn från de senaste dagarna:
- Den sprillans nya republikanska kongressen har redan försökt – och misslyckats med – att lägga ner sin egen etikgranskare.
- Flera delstater har redan, under årets första vecka, lagt fram ett helt gäng förslag för att göra abort om inte olagligt så åtminstone väldigt begränsat. Plus att man i vanlig ordning vill lägga ner Planned Parenthood. Jag ser rött av detta, det finns nog ingenting som gör mig argare än gamla vita, kristna, rika gubbar som försöker kontrollera livmoderbärares rätt till sina egna kroppar. För det handlar ju bara om kontroll, inget annat.
- Idag blev det officiellt att Trumps svärson kommer utnämnas till Senior White House Adviser. Om detta extremfall av nepotism och intressekonflikter går igenom kommer jag antagligen att förlora den sista gnutta tro jag har kvar på USAs politiska system. Fast det är ärligt talat inte mycket kvar vid det här laget.
- Och så hela grejen med Meryl Streeps fantastiska Golden Globes-tal, den blivande presidenten som går till en förutsägbar motattack på Twitter, och folk som tycker att “kändisar inte ska prata politik” men ändå har röstat in en kändis utan politisk erfarenhet i Vita Huset.
- Sist men inte minst: Nordkorea. Atomvapen. Världskrig. Jordens undergång.
Jamen 2017, hörrni. Det börjar ju bra det här.
-
Varför jag inte kan bo i Sverige
En av de stora anledningarna till att jag flyttade till södra Kalifornien för åttaochetthalvt år sen (och aldrig flyttade hem igen) var att jag var så trött på att behöva anpassa hela mitt liv efter dåligt väder. I San Diego kan man planera ett utomhusbröllop i slutet av oktober och veta att det med 99% sannolikhet kommer vara varmt och soligt. Inte för att jag personligen planerar några utomhusbröllop, men själva principen, att kunna göra upp planer utan att behöva oroa sig för att vädret ska förstöra allt, det är fint.
Men nu. Nu bara regnar och regnar det. I flera veckor har det hållit på, nästan utan uppehåll. Jag får panik av detta, vill liksom bara ställa mig på gatan och skrika att jag har flyttat över halva jorden för att slippa regn och att jag betalar asmycket i “sunshine tax” för att bo här och nu får vädret faktiskt ta och skärpa sig. Men jag fattar att det är bortskämt och inte så konstruktivt. Och jag fattar också att regn i San Diego bara är en försmak av vad som komma skall med ett gäng klimatförnekare vid rodret i världens största ekonomiska stormakt.
Antar att det är dags att köpa ett paraply.
-
En sjuk jul och Skam
När jag blev sjuk förra veckan tänkte jag att det var bra att det hände då och inte den här veckan eftersom vi flyger till Puerto Rico imorgon, på julafton. Men nu har det gått 8 dagar och jag är FORTFARANDE sjuk!? Hostar så mycket att jag knappt kan prata eller sova, och har inte varit på jobbet på hela veckan. Förutom hostan känner jag mig i och för sig inte sjuk alls.
Nu gör jag allt jag kan för att sluta hosta eftersom jag verkligen inte ser fram emot att vara den som förstör alla medpassagerares flygresa imorgon med mitt hostande. Det är ju nästan värre än skrikande barn. Så jag dricker enorma mängder te med honung och citron i och gurglar halsen med saltvatten och tar typ 10 olika sorters hostmedicin. Än så länge hjälper inget dock.
Jag började förresten kolla på Skam förra veckan eftersom alla hyllar den. Men jag kom bara till avsnitt 7 på första säsongen, sen fick jag stänga av. Jag får så sjukt mycket ångest av den här serien?! Vet inte riktigt varför, men det är plågsamt att ens tänka på att vara tonåring igen. Och då var mina tonår ända himla bra på många sätt. Nä, jag vet inte. Får kanske ge den en till chans.
-
Du ska va president, du ska va miljonär
I går kväll kollade Paul och jag på den direktsända debatten mellan presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump. Vi tog oss igenom hela med hjälp av ett drinking game som gick ut på att vi drack varje gång Trump sa “tremendous” och varje gång Hillary sa något vettigt. Så det blev en del drickande. I sammanfattning så gick debatten till ungefär så här:
Trots att det egentligen är helt obegripligt hur någon enda människa kan tänka sig att rösta på Donald Trump så känner jag flera stycken som gör det, och i söndags umgicks vi med ett par av dem. Pauls syster hade födelsedagskalas för sina barn och hela släkten var där. Jag gillar verkligen Pauls familj och det är fint att ha en surrogatfamilj på den här sidan Atlanten, men vissa av dem har en lite… begränsad världsbild, kan vi väl kalla det. Till exempel pratade vi om Kina eftersom en av våra kompisar just hade varit där, och en av de Trumpröstande släktingarna sa på fullaste allvar att i Kina kan man säga vad man vill eftersom deras yttrandefrihet är så mycket bättre än USA:s (!?!?!). Jag fick bita mig väldigt hårt i tungan för att inte ge mig in i den diskussionen på ett barnkalas. Men ja, på den nivån är det liksom.
Förhoppningsvis är det i alla fall en majoritet i det här landet som skulle föredra en intelligent, vältalig och erfaren politiker som president över en sexistisk, rasistisk och lättkränkt jättebebis utan filter mellan hjärnan och munnen. En dryg månad kvar till valet nu, jag är redan sjukt nervös.
Bonus: 10 Times Women Wanted To Throw Things At The TV During The Debate
-
Myggjävlar och djungeln
När jag får en sällsynt släng av hemlängtan till Sverige brukar jag tänka på myggor. Då går det över. Jag är en sån person som myggor älskar, och jag är dessutom allergisk mot myggbett. Eller ja, det är självdiagnostiserat, men alla mina myggbett svullnar upp till tennisbollsstorlek och gör ont. Så en grej som är extrabra med södra Kalifornien är att vi, till skillnad från sommarsverige, i regel är väldigt skonade från blodsugande insekter.
Förutom just nu, tydligen. De senaste två veckorna har jag blivit fullkomligt uppäten av mygg. Förra veckan fick jag 11 myggbett runt fotlederna inom loppet av ett par timmar, och i fredags kväll hade min ena fot svullnat upp så ordentligt från detta att jag inte kunde gå på den. Paul fick gräva fram ett par gamla kryckor ur garderoben så att jag i alla fall kunde ta mig runt huset. Jag hade glömt hur jävulsjobbigt det är att bli insektsbiten.
(Obs att detta foto är taget två dagar efter att det var som mest svullet. *Insert skriet-emoji*) Jag nämner detta eftersom jag ska till Costa Rica om en månad, och är det något Costa Rica är känt för – förutom djungel och stränder – så är det äckliga insekter som bär på äckliga virus. Speciellt just nu när zikaviruset har fått så pass stor spridning. Och även om zika kanske inte är min största oro så är jag på riktigt orolig över att bli så myggbiten att jag förvandlas till en stor kliande svullen boll som inte kan gå eller sova ordentligt.
Så jag varvar mina googlingar av “chemical bug repellent” med att bildgoogla “Costa Rica waterfalls”. För känslan av att inte vilja bli myggbiten överträffas trots allt av tanken på att jag om en månad kommer befinna mig i det här paradiset:
-
Hatlistan
Kör på i negativitetens tecken med Hanapees stora hatlista. Känns lite uppfriskande på något sätt?
Min äckligaste mat.
Alltså, att äta döda djur måste ju vara det äckligaste? Men om vi ska hålla oss till saker jag faktiskt ändå äter ibland så säger jag ägg, selleri och koriander.Hatväder.
Jag ogillar egentligen allt väder som inte är minst 25 plusgrader och solsken. Alltså sånt som Kalifornienbor kort och gott kallar “weather”.Då tappar jag humöret helt och hållet.
När vita straighta cismän påstår att sexism, rasism och homofobi inte existerar längre, eftersom de inte upplever det själva.Sämsta musiken.
Reggae, dansband och typ radiopop?Värsta tiden på dygnet.
Någonstans mellan 6 och 7 på morgonen för då ringer min väckarklocka.Mitt sämsta humör.
Irriterad. Jag är extremt lättirriterad och har svårt att skaka av mig det, även när jag rent logiskt vet att det är en skitgrej jag är irriterad över.Sämsta grejen jag äger.
En dammsugare. Hatar att dammsuga.Värsta personlighetsdragen.
Sköna snubbar, samt folk som bara klagar på allt utan att göra något åt sånt som går att förändra. (Alltså ganska exakt det jag gör med den här listan…)
Omotiverad icke-hatisk bild på mig och Jess från igår ^^ -
En lång berättelse om varför jag är arg på vår granne
Nämen man kanske skulle bli lite bättre på att blogga igen? Vi kan börja med detta…
Vår närmaste granne är en gammal tant som vi kan kalla för Ada. Ada är omkring 85 och ganska rejält senil. Hon bor helt ensam i huset bredvid vårt och är fysiskt pigg och väldigt pratsam. Därför kommer hon väldigt ofta över till oss för att prata av sig. Paul som är världens snällaste låter henne hållas, trots att hon är ganska elak, men bara så länge hon låter bli att säga rasistiska saker eller skvallra om våra andra grannar. Gör hon något av detta får hon gå hem till sig igen.
Alla som bor i vårt område vet att Ada ofta beskyller sina grannar för allt möjligt otrevligt. Till exempel har hon påstått att en av våra kvinnliga grannar har antastat hennes katt sexuellt (katten dog för övrigt förra året efter att någon hade “förgiftat” honom, i alla fall enligt Ada), vilket är helt absurt. Vidare har hon anklagat en manlig granne för att ha stulit pengar från henne och sen stuckit till Mexico med sin flickvän. Mannen ifråga är gift sedan länge med en annan man, och skulle dessutom aldrig stjäla pengar från en gammal tant. Men så här håller det på. Den enda som Ada verkligen gillar är Paul. Han ger henne alla våra pantburkar, och hon kommer förbi och lämnar påsar med gammal mat på vår veranda när vi inte är hemma. (Vi slänger allt eftersom hon med största sannolikhet har grävt fram det ut någon sopcontainer.) En gång hade hon ställt en ölburk på vårt staket, och när vi kollade datumet hade den gått ut för typ 10 år sen.
Ada är alltså i vanliga fall en ganska jobbig granne, men nu har hon eventuellt överträffat sig själv. Hon har nämligen skaffat katt igen. Två små kattungar. Och det här gör mig så himla förbannad, främst av två anledningar.
Ett, de här katterna kommer antagligen att leva i närmare 20 år. Och det finns liksom inte en chans att den här tanten kommer att leva i 20 år till, så jag vet inte riktigt vad hon har tänkt ska hända med katterna när hon dör eller blir för gammal för att ta hand om dem.
Och två, kattungarna är bara några månader gamla och redan utekatter. Jag ser dem hela tiden eftersom de klättrar in på vår tomt. Vilket jag dock inte har något emot, jag älskar kattungar och vill helst bara ta in dem och låta dem få bo hos oss istället. Men de är alldeles för små för att gå ute redan.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vill inte ringa animal services eftersom det finns så många hemlösa katter att det redan är omöjligt att hitta nya hem till alla, och jag tror liksom inte att hon aktivt missbehandlar dem. Jag tror inte heller att det skulle hjälpa att prata med Ada eftersom hon inte lyssnar eller kommer ihåg något man säger. Så än så länge ställer jag bara ut vatten åt kattungarna och håller tummarna för att de är kastrerade och vaccinerade, samt hoppas att detta inte händer.
-
Trucken som försvann, en följetång
Minns ni att någon stal Pauls gamla Toyota-truck från vår garageuppfart för ungefär ett år sen? Jag vet inte om jag nämnde detta, men vi fick tillbaka den igen några veckor senare. Tjuvarna hade helt enkelt kört den tills bensinen tog slut och sen bara lämnat den några kilometer från vårt hus.
Wellll, i lördags var det någon som stal den IGEN. Den här gången från Pauls jobb. Han jobbar egentligen inte på lördagar men gjorde ett undantag den här helgen, och när han kom ut igen var hans bil alltså borta. Jag åkte ner för att hämta honom och prata med polisen, som påstod att de här gamla pickisarna är så stöldvänliga att det går att bryta sig in och tjuvkoppla dem på mindre än 30 sekunder. Nu hoppas jag lite i hemlighet att den inte kommer tillrätta den här gången, så Paul kan ta försäkringspengarna och köpa sig ett lite mer pålitligt fordon istället. Kanske ett som tar mer än en halv minut att stjäla.
