-
En dag med Royal Enfield i San Diego
Jag är som sagt på ett lanseringsevent för en ny hoj. Här är den: Royal Enfield Hunter 350, en liten och lätt motorcykel som jag skulle säga är perfekt för nybörjare och/eller korta personer.
Har kört runt i San Diego med ett gäng journalister och influencers på denna hela dagen. Nu är klockan 22:30 och jag är halvt död från allt socialiserande. Tycker att det är kul att träffa och prata med nytt folk, men blir samtidigt helt dränerad av det, både mentalt och fysiskt.
Vi gjorde en organiserad grupptur innan lunch och sen fick vi välja mellan en till gruppkörning eller fri lek. Jag valde fri lek… och åkte hem och matade katterna. Så ovan vid att såna här event äger rum i San Diego, men det är helt klart smidigt.
Nu ska jag sova. Lovade dock en bild på goodiebagen från igår så här kommer den:
Tack för den här gången, Royal Enfield!
-
Direktrapportering med staycation och goodiebags
Professionella bloggare som bloggar varje dag är smarta och planerar ut sina inlägg och schemalägger dem i förväg. Så jobbar inte jag. Istället kommer jag på varje eftermiddag eller kväll att just det, jag måste ju blogga också, vad ska jag skriva om egentligen? Så den här månaden blir det mycket liveblogg, med exakt vad som händer i mitt liv medan jag skriver inlägget.
Just för tillfället befinner jag mig på ett hotell några kilometer från mitt hem. Har blivit inbjuden av en motorcykeltillverkare för att vara med på presslanseringen av deras nya hoj. Får inte säga mer än så förrän imorgon, då själva lanseringen äger rum, men ikväll ska det i alla fall firas med cocktails och middag här på hotellet. Imorgon ska vi ut och köra den nya hojen hela dagen. Kul!
En av mina favoritgrejer med såna här event är att tömma goodiebagen och se vad man får med sig hem. Har så mycket gratisgrejer som jag faktiskt använder, framför allt vattenflaskor. Om du känner mig vet du att jag inte går någonstans utan en vattenflaska.
I dagens kasse låg det kaffe, en mini-espressomaskin, kaffemugg och en massa swag och snacks (skulle lagt upp en bild men allt har loggor från den nya hojen på sig, så det får bli imorgon istället). Jag dricker inte kaffe så det här får bli födelsedagspresenter eller nåt. Däremot har jag redan huggit in på en liten påse popcorn som låg i goodiebagen.
Ja det var väl allt för dagens direktrapportering. Imorgon får ni se hojen!
-
Vad jag gjorde och åt i helgen
Jag var som sagt och campade i öknen i helgen. Jag hade egentligen tänkt köra ut lördag morgon, men efter att alla mina kompisar meddelade att de tänkte åka dit fredag eftermiddag istället fick jag FOMO och bestämde mig för att göra detsamma. Sprang till mataffären bredvid mitt hus och köpte saker att äta och packade ihop mina campinggrejer och min hoj och körde österut.
Platsen vi brukar åka till ligger runt 17 mil rakt öster om San Diego och det tog en stund att ta sig ut ur stan pga fredagsrusning, men jag hann i alla fall fram precis i tid till solnedgången.
Så fort solen gick upp nästa morgon blev det oerhört varmt. Vi drog på oss enduroutrustning och satte oss i skuggan för att vänta på resten av gänget.
Efter några timmars körande tog vi oss tillbaka till vårt basecamp för att äta lunch. Jag åt en macka och en kaka. Stackars Matilda fattade inte att det var vegetariskt kött på mackan och tiggde helt i onödan.
Så här såg vår campingplats ut. Det här är ett så kallat OHV-område, där man får köra offroad och campa var som helst. (OHV står för off highway vehicle.) Det finns inga bekvämligheter, inklusive toaletter, så man får ha med sig allt man behöver. Och sen ta med sig allting därifrån igen.
Till middag åt jag en klassisk campingmåltid: vegokorv med bröd. Det var fortfarande otroligt varmt ute.
Ja och sen blev det mörkt, det kom en glassbil, vi sjöng Happy Birthday för alla födelsedagsbarnen, det sköts fyrverkerier, och jag traskade ut i mörkret för att titta på den helt stjärnklara himlen.
Det här var antagligen vår sista ökenhelg för säsongen eftersom det så här års börjar bli alldeles för varmt där. Enduro är en vinterhobby i södra Kalifornien. Lite sorgligt att säsongen är mer eller mindre över, men det betyder även att den bästa tiden på året börjar: motorcykelroadtrip-säsongen!
-
Dåliga anledningar till att skaffa barn
Jag gjorde en liten Instagram-video förra veckan om att vara barnfri by choice och fick överväldigande positiv respons. Hela grejen med att välja att inte skaffa barn är ju att det inte påverkar någon annan, men ibland kan folk med barn ta det som en personlig förolämpning. Vilket det såklart inte är. Alla får göra som de vill.
Men de senaste dagarna har videon börjat nå folk bortom mina följare, och när det händer kryper det alltid in en massa troll i kommentarsfältet. Så nu får jag flera kommentarer om dagen om att jag kommer dö ensam och ångra mig när jag är gammal och inte lämna något arv.
Det finns såklart massor av bra anledningar till att skaffa barn, till exempel att man gillar barn och längtar efter att bli förälder. Det finns även ett gäng dåliga anledningar. Att skaffa barn för att man vill ha någon som tar hand om en när man är gammal tycker jag är en extremt dålig anledning, inte minst för att det inte finns några garantier att det kommer hända.
Jag brukar inte svara på troll-kommentarer och är de riktigt otrevliga blockar jag med en gång. Men ibland kan jag inte låta bli. Den här konversationen från idag gjorde mig alltmer övertygad om att vissa personer inte borde skaffa barn över huvud taget:
Jaja. Det här är väl ett tecken på att det är dags att logga ut från internet för idag.
-
Tillfällig paus
Jag är för trött för att skriva något ordentligt idag så här kommer en bild jag just tog på mina knasiga katter istället. Hörs igen imorgon!
-
Hej från öknen
Jag är och campar i öknen med runt 20 personer. Det är en årlig grej vi gör den här helgen varje år för att fira ett helt gäng april-födelsedagar. Det har varit väldigt varmt hela dagen, runt 30 grader. Skönt efter den här vintern, men svettigt, speciellt när man kör enduro.
En fantastisk sak som just hände är att det kom en glassbil körande!? Mitt ute i öknen, långt från civilisationen och asfalterade vägar. Så hela vårt gäng gick dit och köpte glass.
Nu är det mörkt och börjar svalna lite. Ska sitta och titta på en lägereld resten av kvällen, omgiven av kompisar och hundar. Fint!
-
Behöver en varm och tyst helg i öknen
Jag har sällan varit så glad över att det är fredag som just den här veckan. Har haft några av de mest intensiva jobbveckorna i hela mitt vuxna liv och nu är jag så himla, himla trött. Klockan är bara tolv på dagen men jag är redo att krypa tillbaka ner i sängen och sova i minst 24 timmar.
Nu går det inte riktigt för sig, dels har jag fortfarande en massa jobb att göra klart innan helgen och dels ska jag upp tidigt imorgon bitti och köra till öknen för att campa och åka enduro med ett gäng kompisar. Men jag tänker ändå att det blir en bra helgsyssla. Att sitta i värmen i öknen (det ska bli över 30 grader där i helgen) och snacka skit och inte behöva tänka på jobb låter faktiskt rätt perfekt just nu.
Just öknen är för övrigt mitt bästa ställe att åka till när jag är stressad och behöver total tystnad för att kunna slappna av. I teorin tänker jag alltid att jag vill sitta i skogen och titta på träd men det är så mycket liv i skogen. Insekter och djur som för oväsen, trädkronor som låter i vinden. I öknen är det helt tyst. (Förutom våra hojar då, men de går ju att stänga av.)
Vad ska ni göra i helgen?
-
Nästan skuldfri, men inte länge till
För två och ett halvt år sen köpte jag den här hojen, en Royal Enfield Himalayan. Då anade jag inte vilka äventyr den skulle ta mig på, men bara några månader senare blev jag medbjuden av Royal Enfield på en drömresa till Alaska som var så fantastisk att jag fortfarande tänker på den nästan varje dag.
Idag gjorde jag en sista avbetalning på hojen, så nu är det jag som äger den och inte banken. Detta innebär också att jag förutom CSN inte har några skulder över huvud taget.
Vilket i sin tur innebär att det officiellt är dags att börja fundera på att köpa en ny hoj. Eller ja, funderar gör jag ju redan. Men det är kanske dags att faktiskt gå och kolla på en och prata siffror med någon säljare. San Diego Harley har redan luskat ut att jag är sugen på något nytt, för deras säljare ringer mig var och varannan dag. Och jag? Jag SVARAR när de ringer.
Köper jag en ny hoj lutar det dock åt att jag gör mig av med min Himalayan. Det är bitterljuvt. Vi har haft det väldigt fint tillsammans.
Blir ni också väldigt fästa vid era fordon, eller är det bara jag?
-
Vilka delstater har jag varit i?
På tal om roadtrips och att checka av alla nationalparker så jobbar jag också på att besöka alla delstater.
Om några månader har jag bott i USA i 15 år (!!!). De första 10 åren eller så jag bodde här reste jag knappt till några andra delstater utan höll mig mest i södra Kalifornien. Någon sväng till Las Vegas om året, ett besök hos en kompis som bodde på Hawaii, träffade mina föräldrar i New York eller New Orleans ett par gånger. Annars var jag hemma i San Diego, eller möjligen i LA.
Det här var inte för att jag inte VILLE se resten av landet, utan för att 1) jag var ung och pank, och 2) när jag väl fick ett jobb som betalade lite bättre hade jag knappt någon semester. Tio dagar om året. Skulle jag dessutom hinna hem till Sverige och hälsa på blev det väldigt lite över.
Det var egentligen inte förrän 2018 jag började kunna åka på längre roadtrips än bara några dagar i taget. Då körde tre kompisar och jag våra hojar till Kanada och tillbaka till San Diego igen. Två veckor tog det och det är fortfarande något av det bästa jag har gjort.
När jag började på mitt nuvarande jobb blev allt dessutom en miljon gånger bättre. Numera har jag “obegränsat” med semester och flexibla arbetstider, jag kan ta med min laptop och jobba varifrån som helst i världen, jag reser mycket i jobbet, och jag har en mer stabil ekonomi än tidigare. Alltså har jag de senaste fem åren gått från att ha varit i väldigt få delstater till att ha sett betydligt fler, de allra flesta via motorcykel.
Som ni ser på kartan ovan saknar jag fortfarande större delen av Södern och Northeast, samt några delstater i Mellanvästern. Grejen med USA är bara att det är så sjukt stort. Om jag skulle köra från San Diego i landets sydvästra hörn till Caribou, Maine, i det nordvästra hörnet skulle det enligt Google ta 50 timmar. Det är över 5 400 kilometer (som en jämförelse är det 4 800 kilometer mellan Kiruna och Lissabon).
Men det är väl egentligen ingen större brådska att checka av alla 50, plus D.C. Jag lär bo kvar här ett tag till, och nåt ska man ju ha kvar att se fram emot också.
-
Onekligen en otrevlig läsupplevelse
Som ni kanske vet vid det här laget läser jag mycket deckare, speciellt svenska sådana. Det känns lite som att varannan person i Sverige sadlar om och blir deckarförfattare, så med tanke på kvalitet vs kvantitet har jag i allmänhet rätt låga förväntningar på de här böckerna. Ofta är de ganska dåligt skrivna.
Något som gör mig glad är dock när jag hittar en deckarserie jag gillar och kan bingea hela serien. Några favoriter: Åsa Larsson, Hjort och Rosenfeldt, Kepler, Maria Adolfsson, och Tove Alsterdal.
Men det är möjligt att jag är lite yrkesskadad. Jobbar ju som redaktör och har otroligt svårt för böcker som är dåligt redigerade. Det är egentligen värre än när de är dåligt skrivna.
Jag tar upp detta nu eftersom jag just, för fem minuter sen, läste ut en deckare som egentligen inte var dåligt skriven. Däremot skulle en uppmärksam redaktör behöva gå igenom hela manuset med en röd penna ett par gånger.
Boken heter Befriaren och är skriven av Tina N. Martin. Helt ok deckare rent handlingsmässigt. Hade kunnat få en trea i betyg. Men nu blev det en tvåa av den här otroligt irriterande anledningen: författaren överanvänder orden “givetvis” och “onekligen” till en så extrem grad att det till slut började klia i mig när jag såg dem dyka upp i texten. Jag blev allergisk.
Ni får ursäkta bildkvaliteten oven, jag fotade av skärmen på min läsplatta med mobilen som en riktig boomer. Poängen är i alla fall att på en sida användes ordet “givetvis” tre gånger på två paragrafer. Oförlåtligt!
