Vardagsanekdoter

Monday funday!

Idag var en väldigt märklig dag, en fullspäckad jobbdag fast jag aldrig lyckades ta mig till kontoret. Morgonen började med att jag satte mig på hojen för att köra 40 minuter norrut, till Stone Brewing i Escondido. Det var varmt och soligt ute när jag åkte hemifrån, så jag hade min somrigaste mc-jacka på mig. Men halvvägs upp till Stone började det ÖSREGNA. Så pass att jag först trodde att det haglade eftersom det regnade så hårt att det gjorde ont.

Jag stannade två gånger på vägen och tömde vatten ur skorna, och ändå var det en ordentlig pöl kvar när jag var framme vid Stone. (Screenshot från en Instagram-story eftersom jag inte tänkte på att fota.) Jag skulle på en presskonferens och var tvungen att smita in på toan och torka fötterna under handtorken för att över huvud taget kunna visa mig bland folk. Mina skor och byxor var fortfarande helt dyngsura dock.

Själva eventet var kul dock! Fat Mike från NOFX var i stan eftersom han och Stone ska släppa en öl tillsammans, så Stones PR-folk ordnade så att han fick komma och hjälpa till med själva bryggandet.

Det är inte varje dag man får betalt för att hänga med en livs levande punklegend!

Jag hade fått slänga strumporna jag hade på mig på vägen upp eftersom de var helt genomblöta. Men killen i Stones presentshop kände igen mig från Instagram (!) och tog hand om min blöta hjälm, jacka och väska medan jag hängde med Fat Mike, och sen gav han mig rabatt på ett par nya strumpor. Ha! Sån himla knäpp grej.

Efter en snabb sväng hem för att byta kläder åkte jag vidare söderut för att intervjua en tjej i min ålder som har vunnit OS-guld i längdhopp (för det här reportaget om inspirerande kvinnor). Vi möttes på ett Starbucks som råkade ligga precis i ena änden av en av mina favoritvägar att köra hoj på, så efter intervjun tog jag den långa vägen hem, förbi Otay Lake. Vid det här laget var det varmt och soligt igen och svårt att ens tänka sig att det hade regnat tidigare samma dag.

Så för att sammanfatta har jag idag kört 20 mil på hojen (varav ganska många i ösregn), bryggt öl med NOFXs sångare, druckit te med en olympisk guldmedaljör, och dessutom köpt ett par nya strumpor. Inte så illa för en måndag ändå?

Litteraturbloggen

Lästips: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Läste ut Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar igår kväll, och det var en sån enorm upplevelse. Hela boken var så sorglig och vacker och poetisk, och sen kom slutet som ett jäkla crescendo och gjorde mig helt andfådd.

Den handlar, lite förenklat, om en dystopisk framtid i Sverige där muslimer utmålas som svenska statens fiender efter ett islamistiskt terrorattentat i Göteborg, berättat genom två personers perspektiv: en ung tjej som var en av terroristerna och som har en mycket märklig historia, och ett författarjag som jag uppfattar som en fiktiv version av Johannes Anyuru själv.

Det är läskigt att läsa den här boken just nu, speciellt precis innan valår, eftersom det inte alls känns orimligt att det här verkligen kan hända i Sverige. Om SD får en majoritet i valet så känns steget liksom inte så långt till ett apartheidsamhälle byggt på “svenska värderingar”. Det är lite samma känsla som att läsa The Handmaid’s Tale i Trumps USA. Läskigt. Men viktigt.  

Min första tanke när jag slog ihop boken var i alla fall att bli ledsen över att Paul inte kan svenska eftersom det betyder att jag inte kan ge honom den här boken och säga LÄS DEN. Gav den 5/5 på Goodreads. (Har läst ovanligt många 5-poängare i år. Antingen har jag haft himla tur med bokval eller så har jag blivit en betydligt mer okritisk läsare på sistone.)

Drömhuset, Sverige vs. USA

Det är svindyrt att bo i Kalifornien

Jag tänker skriva om dels några kulturkrockar som jag upplevde medan vi var i Sverige, och dels om vad Paul tyckte om resan, men först känner jag att vi måste prata lite om hur mycket dyrare det är att bo i San Diego än i Stockholm.

Bostadsmarknaden är en sån grej man automatiskt pratar om ganska mycket när man bor i Kalifornien. Det är nämligen svindyrt att bo här. Att köpa hus är nästan omöjligt om man inte är rik eftersom man dels behöver lägga 20% i handpenning, och dels behöver amortera hela lånet inklusive ränta inom en viss tidsram (15-30 år beroende på vilken typ av lån man har). Och med helt orimliga bostadspriser (i vårt område kostar ett litet hus med två sovrum ofta närmare 7 miljoner kronor, och då ska man alltså lägga en handpenning på över en miljon) innebär det ofta en månadskostnad på över 30 000 kr i månaden.

Att hyra bostad är bara marginellt bättre. Nu är det visserligen lätt att få ett hyreskontrakt här, till skillnad från i Stockholm, så länge man har råd att betala hyran. Paul och jag betalar ca 12 000 kr i månaden för vårt lilla hus, vilket betraktas som väldigt billigt här. Vi har bara tur att vår hyresvärd inte verkar ha någon koll på marknaden, för de flesta av våra kompisar betalar ungefär dubbelt så mycket för hus eller lägenheter i ungefär samma storlek. Enligt den här sidan ligger medelhyran för en lägenhet i San Diego numera på drygt 17 000 kronor i månaden. 18 000 för en trea.

Som jag har uppfattat det skulle det vara helt orimligt att betala 18 000 kr i månaden i hyra med ett förstahandskontrakt i Stockholm. Jag kan förstås ha fel om detta? Men sånt här funderar jag i alla fall ganska mycket på. Att Paul och jag, som båda är över 30 och har stabila jobb med bra inkomster, antagligen aldrig kommer ha råd att köpa hus. Om vi inte flyttar från San Diego alltså.

Motorcyklar, Vardagsanekdoter

Jag är tråkig nu och det är ok

Jag fick ett sms idag från en kompis som meddelade att det pratades om mig i senaste avsnittet av en podcast som heter Talk Moto To Me. Jag är verkligen sämst på att lyssna på poddar, men jag kände mig i alla fall tvungen att scrolla igenom avsnittet för att höra vad de sa om mig. Jag har träffat en av tjejerna som har podden ett par gånger, och de intervjuade min kompis Mich.

Mitt namn kom upp när de pratade om att Mich inte dricker, och hur oansvarigt det är att dricka alkohol och köra hoj. En av tjejerna nämnde inspelningen av det där America’s Got Talent-avsnittet vi gjorde för några månader sen, och att jag bytte om från TV-outfit (dvs snygga kläder som gör sig bra på film, men inte skyddar om något skulle hända) till riktiga motorcykelkläder innan vi åkte hem igen, samt att jag beställde en alkoholfri öl när ett helt gäng av oss åt middag tillsammans. (De flesta andra körde dit och hem i sina TV-outfits, men jag gillar inte att köra hoj på motorvägen utan skyddsutrustning så jag tog helt enkelt med ett ombyte. Inklusive en extra hjälm.)

Sen nämnde Mich ett tillfälle när vi var i Washington på ett motorcykelevent för tjejer för ett par år sen, och alla var ute på något fält och festade hela natten. Eftersom hon inte dricker gick hon dock tillbaka till rummet tidigt, och då satt jag redan där på sängen och läste en bok.

Alltså, de sa ju verkligen bara snälla grejer om mig, men jag inser när jag lyssnar på detta vilken tant jag är. Skyddsutrustning och alkoholfri öl och sitta inne och läsa en bok och gå och lägga sig tidigt istället för att vara ute och dansa topless med trehundra tjejer på en äng? Så himla tråkigt ju!

Men ärligt talat är det rätt skönt. Att vara vuxen och känna sig trygg i sig själv och verkligen inte bry sig om vad alla de hippa kidsen håller på med och bara köra sitt eget race istället. Stannar hundra gånger hellre inne och läser en bok än festar hela natten. Hade dock inte väntat mig att bli omnämnd i en podd pga detta, haha!

Här är avsnittet om det är någon som vill lyssna. De pratar även om Moto FAM, en välgörenhetsorganisation som jag sitter i styrelsen för, och annat motorcykelrelaterat. (De nämner mig typ 17 minuter från slutet.)

Djur, Resor, Sverige

Sverige, del 4: Alla hundar vi klappade

Jag är så trött. Den här jetlaggen är inte nådig. I morse vaknade jag klockan 5 för andra dagen i rad och kunde inte somna om, så jag klev helt enkelt upp och gick till jobbet istället. Nu är klockan 19:45 och jag har svårt att hålla mig vaken. Så i brist på något mer välformulerat kommer här en bildserie med (nästan) alla hundar vi klappade i Sverige.

Okej, gonatt!

Vardagsfilosoferande

Vi är hemma!

Ja, sorry för dåligt bloggande här på sistone, jag hade med mig laptopen till Sverige och hade någon sorts föreställning om att jag skulle blogga varje dag medan vi var där. Det gick det ju sådär med. Men fler Sverige-inlägg kommer snart.

Nu är vi i alla fall hemma i San Diego igen! Vi kom hem igår eftermiddag och jag var så trött att jag totaldäckade klockan 20 igår kväll. Detta innebar att jag vaknade helt utvilad klockan 5 i morse, så innan klockan ens var 9 på morgonen hade jag hunnit med följande:

  • Gått igenom alla mina jobbmail från semestern, samt svarat på, raderat eller arkiverat dem så att jag nu bara har ca 10 stycken jag behöver ta hand om imorgon när jag är tillbaka på kontoret igen. Så skönt!
  • Duschat, tvättat håret och klippt luggen som började bli på tok för lång.
  • Åkt till två olika mataffärer och storhandlat eftersom vi hade exakt noll saker att äta hemma.
  • Packat upp en av väskorna från semestern.
  • Gjort egen müsli samt ätit frukost.
  • Tillbringat lite kvalitetstid med två extremt keliga katter som verkar ha saknat mig lika mycket som jag saknade dem.

Det är högsommar och värmebölja här nu, så det var skönt att få allt detta gjort medan det fortfarande var någorlunda svalt ute. Nu ska jag försöka pallra mig ut på en motorcykeltur innan den värsta hettan slår till. Skönt när jetlaggen gör en så här produktiv!

Resor, Sverige

Sverige, del 3: Malmö och Köpenhamn

Åh alltså, jag har så mycket att blogga om men ända sen vi kom till Sverige för en och en halv vecka sen har vi gjort saker nonstop hela dagarna, gått och lagt oss alldeles för sent, och sen vaknat nästa morgon och börjat om igen. Så det har liksom inte funnits nån tid att blogga. Men nu sitter vi ute på min familjs lantställe och väntar på att det ska sluta regna, så jag passar väl på.

Förra veckan tog Paul och jag tåget ner till Malmö för att hälsa på min kompis Andreas. Och titta vem vi åt lunch med! Mirijam och hennes extremt gulliga men ganska vilda ungar.

Andreas och Paul och jag tog en öl i solen på Malmö Brewing Co.

Vi fick även hänga med Allan, Andreas väldigt sociala bulldogg.

Till middag åt vi såklart falafel. Med halloumi. Godaste falafeln jag har ätit tror jag.

Falafelproffset Jossan hängde också på!

Sen avslutade vi första kvällen i Malmö med en öl på Nya Truls och en extremt dålig selfie.

Nästa morgon åkte vi till Köpenhamn! Gick direkt till Kødbyen för att äta lunch.

Paul som aldrig hade varit i Europa tidigare har nu kunnat checka av både Sverige och Danmark på listan.

Det var superfint väder ute så vi tog en öl på Mikkeller/Warpigs (tack till dig som tipsade om detta!).

Vi promenerade runt bland alla turister i Köpenhamn. Jag hade inte varit i den här stan på nästan 15 år, så det var ett kärt återseende.

Killarna tog en öl medan jag shoppade på Episode, en helt fantastisk vintagebutik som alla måste gå till. (Jag köpte en gammal MC-racingjacka som väger så mycket att jag eventuellt måste betala extra för att få med den hem till USA igen, ha!)

En sväng förbi Christiania hann vi med också innan det kändes dags att ta sig tillbaka till Malmö igen.

På kvällen grillade vi på innergården med Andreas och hans tjej.

Nästa dag gick vi och åt burgare på Vegan Bar.

Och sen åkte vi tillbaka till Stockholm igen. Jag läste för övrigt just ut den här boken och den var verkligen HELT fantastisk. Ger den 4,5 av 5. Läs den!

Resor, Sverige

Sverige, del 2: Vasamuseet, båtar, öl och en uppblåsbar enhörning

Uhhhh, tiden går alldeles för fort, jag är redan stressad över att vi måste åka hem om en och en halv vecka. Det här har vi i alla fall gjort sen sist:

Flyttat från Hässelby hem till min lillebror på söder. Han har en asfin bostadsrätt vid Mariatorget, men av någon outgrundlig anledning har han uppblåsbara poolleksaker och gummibåtar i hela läggan istället för möbler!? Detta är sjukt frustrerande för mig eftersom jag gillar att ha till exempel en stol att sitta på och ett bord att lägga saker på och förstår inte hur någon kan bo så här. Men ja. Min lillebror och jag är lite olika på det sättet, tydligen.

Ätit vegetarisk buffé med stans finaste utsikt på Hermans.

Hängt med Diana och Calle på Bröderna Olssons. Diana och jag är båda från Stockholm, men det här var första gången vi träffades i Sverige. Hon har precis flyttat hem efter 11 år i Los Angeles och på Hawaii.

Tittat på utsikten från Katarinahissen.

Promenerat över halva Söder, till exempel på Götgatsbacken.

Tagit Djurgårdsfärjan i regnet med Diana och Calle.

Gått på Vasamuseet! Det här var högst på Pauls lista över grejer han ville göra i Stockholm, och min pappa fixade gratisbiljetter åt oss genom någon kontakt han har. Win!

Träffat världens gulligaste lilla hundvalp som jag bara ville stoppa i fickan och ta med mig hem.

Tagit båten tillbaka till Slussen igen.

Ätit svensk pizza och druckit fulöl. Det smakade exakt som jag kom ihåg, och jag gillar fortfarande inte pizza. Men Paul var glad och nöjd!

Druckit drinkar på Koh Phangan och tagit ett extremt dåligt foto på detta.

***

Idag är det 4th of July och vi råkade vakna alldeles för tidigt, så nu sitter vi bara och väntar på att alla affärer ska öppna så vi kan gå och shoppa lite. Samt hoppas på att solen kommer fram snart. Det är ju alldeles på tok för kallt!?

Nostalgi, Resor, Sverige

Vi är i Sverige!

Nu är vi här. Vi landade på Arlanda igår morse, efter en hyfsat smärtfri flygresa. Dock hade vi antagligen missat vårt flyg om vi hade lämnat San Diego en timme senare än vi gjorde, eftersom ett litet flygplan störtade på motorväg 405, samma väg vi tog till LAX en timme innan flygkraschen! Så galet. Så här såg i alla fall vår första dag i Sverige ut:

Mamma kom och hämtade oss på Arlanda och sen åkte vi hem till hennes hus i Hässelby. Och mina syskon kom och hälsade på! Det här var första gången på 6 år (!) vi alla 4 var på samma ställe samtidigt. SÅ fint. Har saknat dessa personer så mycket.

Min syster Frida hade med sig sin man och två döttrar. Hennes minsta, Alicia, var 8 månader sist vi sågs. Nu är hon nästan 3 år!

Familjen <3 <3 <3

Paul blev genast bästis med mammas hund Tassa. Större hundälskare än den här killen får man leta efter.

Vi satt uppe och drack rosé och pratade hela kvällen, och vid 22-tiden tog Paul och jag med oss hunden och följde min syster ner till tunnelbanan. Vi gick förbi Hässelbygårdsskolan där jag gick i låg-, mellan- och högstadiet. Vilket blast from the past alltså.

Vi tog en omväg hemåt igen genom ett folktomt Hässelby. Så SJUKT att det fortfarande är ljust ute när klockan är nästan 23.

Och det var dag 1 i Stockholm! Nu ska jag väcka Paul som fortfarande sover fast klockan är 11 och så ska vi åka till Mariatorget där vi ska bo de närmaste två veckorna.

Livet är en fest, Motorcyklar

Born Free 2017

I lördags morse mötte jag upp med Katie, Jess och Lexy för att köra en och en halv timme norrut på hojarna.

Till motorcykelfestivalen Born Free! Det var i vanlig ordning jättevarmt, så det första vi gjorde när vi kom fram var att byta om till shorts och sandaler.

Resten av vårt gäng hade kört upp tidigare på morgonen eller kvällen innan, så vi gick runt bland tusentals hojar och människor och letade efter våra kompisar.

Vi hittade Pauls hoj, men ingen Paul!

Till slut hittade vi dock alla och tog ett gruppfoto för att föreviga dag 1 på Born Free 2017. Det var Greg, Adam, Colin, Jimmy, Ace, Jordan, Edy, Paul, Katie, Lexy och jag, aka the Butt Club.

En av de största grejerna på Born Free är att folk som har fått en exklusiv inbjudan att bygga en hoj enbart för detta tillfälle tävlar om vems hoj som är bäst. Första pris är en massa cash och en resa till Mooneyes-träffen i Japan. Den här hojen var min favorit – Insomnia, byggd i Sverige av en svensk kille som har tillverkat hela motorn för hand. En helt sjuk grej att göra, och han vann såklart första priset! Heja Sverige!

Det var ett helt gäng svenskar på plats för att supporta, här är Peter och Peter tillsammans med Paul. De var så himla snälla, erbjöd oss att låna hojar när vi är i Sverige nästa vecka. Fast eftersom alla bodde i Göteborgsområdet blir det nog dessvärre ingenting av med det. Oh well. Nästa gång!

Hittade ännu mer spår av Sverige, fast på en amerikansk hoj den här gången.

När vi var färdigfestivalade åkte vi vidare till vårt hotell och satt i bubbelpoolen resten av kvällen och drack öl med ett gäng kanadensare som också hade varit på Born Free.

Nästa morgon träffade vi samma gäng kanadensare på hotellets parkeringsplats, så vi slog till på ett gruppfoto!

Och sen åkte vi vidare till Born Free igen. Det var betydligt varmare dag 2 än dag 1 så vi orkade inte gå runt så mycket. Bättre att sitta i skuggan under ett träd. (Och jag, Katie och Edy visste uppenbarligen inte att den här bilden togs.)

Helgens bästa investering: en handfläkt med inbyggd vattensprayflaska för 5 dollar.

Ett sista gruppfoto!

Här vet jag inte vad som händer, men det var den sista bilden jag tog på Born Free det här året, så den får avsluta det här inlägget.

Imorgon åker vi till Stockholm! Ses kanske där?