Äventyr

Mitt mål för 2019: Att besöka 10 nationalparker

Jag har ett jobb nu där jag bokstavligen får betalt för att åka på roadtrips. Vi har ett årligt stipendium för alla i företaget där man får 1000 dollar att spendera på roadtrips. Dessutom har vi obegränsat med semester. Jag tänker att jag måste utnyttja allt detta till fullo, så mitt mål för nästa år är detta: att besöka så många nationalparker som möjligt. 

USA har 59 nationalparker som i allmänhet består av den mest spektakulära naturen i hela landet. Jag räknade just och insåg att jag bara har varit i 7 av dem: Joshua Tree, Grand Canyon, Yellowstone, Glacier (måste göra ett inlägg om detta, Glacier var nog min favorit av de nationalparker jag besökte det här året), Grand Teton, Crater Lake och Zion. Tänkte checka av en till på listan under julveckan eftersom jag är ledig och inte har något bättre för mig än att sätta mig på hojen och köra till Saguaro National Park i Arizona. 

Detta betyder att jag har 51 parker kvar att utforska med start nästa år. Kommer helt klart inte hinna med alla på ett år, men tänker att jag kanske försöker se i alla fall… 10? Det finns ett helt gäng här i Kalifornien, plus i Utah och Arizona, som jag enkelt kan ta hojen till. 

Jag gjorde en karta över alla nationalparker på fastlandet (dvs inte Alaska, Hawaii, etc) om någon annan är sugen. Mitt bästa life hack om man planerar en roadtrip genom USA (förutom att ladda ner Roadtrippers-appen) är för övrigt att köpa ett National Parks Pass. Det kostar 80 dollar och ger gratis inträde till alla nationalparker. Annars brukar det kosta runt 30 dollar per park. 

Känner mig redan väldigt peppad på 2019.

Jobbrelaterat

Home away from home

Sen jag började mitt nya jobb har det varit ett jäkla flängande till Cincinnati, Ohio. Jag är här nu för femte (tror jag?) gången på lika många månader. Det är inte världens mest spännande ställe att behöva åka till hela tiden, även om det för all del är väldigt trevligt att få hänga med mina kollegor i några dagar då och då, eftersom vi alla är utspridda över landet och nästan aldrig träffas IRL.

En grej jag alltid ser fram emot med att komma hit är dock hotellet jag och mina kollegor bor på varje gång. Hotel Covington ligger i Kentucky, bara ett par kilometer söder om Cincinnati, men det hade lika gärna kunnat ligga i ett hippt område i New York eller San Francisco. Älskar allt med det här hotellet, det har liksom blivit mitt home away from home eftersom jag är här så ofta.

Paul kommer hit och joinar mig imorgon bitti. Plus att vår kompis Ace precis har fått jobb på mitt jobb och också är här. Så det blir som en liten San Diego-reunion i Kentucky/Ohio. Önskar bara att vi kunde få hit San Diego-vädret också, men man kan väl inte få allt här i världen. 

Listor

En lista för att jag inte har något annat intressant att skriva om

Förnamn + mellannamn tack.
Sanna + Maria Kristina Boman. Boman är egentligen mitt flicknamn (ÅH GUD hatar det ordet så mycket), men jag har ansökt om att byta tillbaka till det som efternamn i samband med min ansökan om amerikanskt medborgarskap. Just nu har jag alldeles för många namn.

Stjärntecken?
Skorpion.

Vad är din favoritbokserie?
Jag har läst alla böcker i Keplers serie om Joona Linna, så jag säger den. Jag stör egentligen ihjäl mig på ganska mycket i de här böckerna, kanske framför allt beskrivningarna av polisen Saga. Men de är ju så sjukt spännande? Jag läser ofta ut en hel bok på 600 sidor i en sittning eftersom de inte går att lägga ifrån sig.

Vad är din favoritsmak av de fem grundsmakerna?
Surt. Älskar citroner och surt godis.

Vad är din största rädsla?
Att någon jag älskar ska dö.

Vad använder du för adjektiv för att beskriva något som är bra?
Awesome, rad, cool, sweet. Pratar som en Kalifornisk tonåring på 80-talet.

Vad är du peppad på just nu?
Har ett helt gäng motorcykel-roadtrips planerade för nästa år som jag redan är så peppad på att jag helst bara vill gå i ide över vintern och vakna lagom till att motorcykelsäsongen börjar i resten av landet igen. Inom en lite närmare framtid är jag peppad på att åka och hälsa på min kompis Jess (på bilden ovan) i Indiana i helgen. Är dock mindre peppad på att det är två ynka plusgrader där just nu.

Föredrar du att vara bakom eller framför kameran?

Framför om jag tar bilden själv med självutlösare. Annars bakom.

Vad är det snyggaste du vet?
Career killer-tatueringar. Ni vet, tatueringar på händer, hals och ansikte.

Senaste filmen du såg?
Gräns.

Skolkade du någon gång i skolan?
Ja, jag skolkade ofta i både högstadiet och gymnasiet. Men jag lyckades ändå få bra betyg, vet ärligt talat inte riktigt hur det gick till.

Morgonpigg eller nattuggla?
Jag har helt klart blivit mer morgonpigg så här på äldre dar. Det är extremt sällsynt att jag är vaken efter klockan 23, ens på helgerna. Just nu är klockan 21 och jag börjar bli stressad över att jag fortfarande sitter här och skriver istället för att varva ner med en bok.


Kan du jonglera?

Nä.

Djur

Det chiweenie-formade hålet i mitt hjärta

Jag var och klippte mig idag (ni får se nya frisyren när det inte är alldeles för mörkt för att ta en ordentlig bild). Min frisör/kompis Tasha förlorade nyligen sin hund, så vi pratade ganska mycket om våra hundar och hur sorgligt det är att de inte lever för evigt. Förra veckan hade vi i alla fall lilla Lucifer här i ett par dagar, och det var balsam för själen. 

Chiweenies har tydligen en hel del gemensamma personlighetsdrag och det visade sig ganska snabbt att Luci var som en svart kopia av Lola. Det var lite av ett slag i magen först, och jag insåg att vi verkligen inte är redo för en ny hund.

Men Luci var också sin egen person (hon gör till exempel inga såna här ljud) och vi bondade ganska hårt under de två dagar hon bodde hos oss. Hon låg i mitt knä hela dagarna medan jag jobbade och sov på min mage på natten. Världens mest chilla hund, så hon är väl kanske raka motsatsen till Lola nu när jag tänker efter. 

Försökte övertyga Lucis matte om att inte komma och hämta upp henne igen, vilket dessvärre misslyckades. Men jag fick i alla fall fylla det chiweenie-formade hålet i mitt hjärta i ett par dagar. 

Bra saker

Min enda jultradition: svensk jul i Balboa Park

Jag är som ni vet inte så intresserad av högtider, men de senaste åren har jag lagt mig till med en enda jultradition som jag numera inte missar för något i världen. Varje år hålls en gigantisk julmarknad/julfestival som heter December Nights i Balboa Park (San Diegos svar på Central Park i NYC). Omkring en halv miljon människor besöker den här marknaden under två dagar, vilket innebär att det är totalt KAOS på vägarna för att ta sig dit. Vi brukar parkera någon kilometer från parken och gå den sista biten, det är betydligt snabbare än att försöka köra ända fram. 

Men i alla fall, inne på December Nights finns det en svensk julmarknad med glöggtält och luciatåg och julsånger på svenska i högtalarna. Och så säljer de Kexchoklad, vilket om jag ska vara ärlig nog är huvudanledningen till att jag har tagit mig hit nu fyra år i rad. Jag får lätt ångest i stora folksamlingar och jag undviker som sagt julfiranden i allmänhet, men det är ändå värt det att trotsa folkmassorna för att få prata svenska en liten stund. Ja, och för att få min årliga Kexchoklad-fix då. 

Så här såg det ut på December Nights i fredags:

Balboa Park är så fint på kvällen ♥

Musik

Mitt år i musik

Det verkar finnas två läger kring de här årssammanfattningarna från Spotify – de som älskar dem och de som tycker att de är skittråkiga. Jag tillhör det första lägret. Så här kommer mitt år i musik.

På mitt gamla jobb lyssnade jag och min kontorskollega på musik åtta timmar om dagen, men alltid på hans Spotify. Sen jag började jobba hemifrån lyssnar jag dock nästan aldrig på musik, det blir bara inte av. Och när jag kör bil lyssnar jag mest på poddar. Nästan den enda gången jag lyssnar på musik numera är när jag kör hoj. Och det har jag tydligen gjort i sjutton tusen minuter det här året. 

Det här var ju inte helt oväntat. Nästan varje år sen Spotify började göra de här listorna har Chuck Ragan varit den mest lyssnade artisten på mina. Och han sjunger i Hot Water Music, så det får väl räknas som nästan samma sak.

Mina fem mest lyssnade låtar det här året:

Hot Water Music – Show your face
Against Me! – Stabitha Christie
Gatans Lag – Livet är för kort för sorgliga sånger
Hot Water Music – Sympathizer
Elle King – Where the devil don’t go

Jag lyssnar tydligen på *alternativ* musik 137% mer än genomsnittet på Spotify. Oj.

Och så var det poddarna då, det jag använder Spotify till mest nuförtiden. Pod Save America hamnade högst på den listan, inte helt oväntat.

Vardagsfilosoferande

Hur det gick med mina mål för 2018

För ett knappt år sen skrev jag ett inlägg om mina mål inför 2018. Nu när året nästan är slut tänkte jag att det kunde vara dags att se hur det gick.

Mål 1: Att resa mer – men flyga mindre

Det här gick alldeles strålande under årets första 7 månader. Tog hojen överallt (till exempel till Kanada – se bildbevis ovan – och Mexiko), men körde knappt bil och flög nog inte alls. Sen fick jag ett nytt jobb som kräver att jag flyger till Ohio ca en gång i månaden. Nästa år kommer jag inte heller kunna undvika att flyga eftersom jag saknar min familj och Sverige och planerar att komma och hälsa på. 

Däremot är detta första gången på fyra år som vi inte flyger någonstans över julen. Det regnar och blixtrar och åskar i San Diego och jag får använda all självbehärskning jag har för att inte börja kolla resor till typ Belize eller Dominikanska republiken. Eller Hawaii. 

Mål 2: Att ta tag i att skaffa amerikanskt medborgarskap

Jag hade glömt att det här var ett av mina mål för året, men jag skickade in min ansökan om amerikanskt medborgarskap för bara en dryg vecka sen, så det var ju precis i tid. Enligt USCIS hemsida bör jag om allt går som det ska bli beviljad medborgarskap i januari 2020. Precis i tid för att hinna rösta i det årets val.

Mål 3: Att lära mig spanska

I december förra året var jag i Guatemala i en vecka med 9 kompisar, varav ingen pratade speciellt bra spanska. När vi kom hem bestämde vi oss kollektivt för att börja ta spanskalektioner. Vi hittade en tid och dag som funkade för alla, och jag lyckades till och med hitta en privat spansklärare som vi hade råd med och som kunde undervisa oss en gång i veckan. Hon skickade oss övningsprov för att se vilken nivå vi var på, och vi var alla redo att börja lära oss spanska på riktigt.

Sen blev en av lärarens familjemedlemmar sjuk och hon var tvungen att åka hem till Argentina på obestämd framtid, bara en vecka innan våra lektioner skulle börja. Och då blev det liksom inte av att någon började om med att försöka hitta en ny lärare.

MEN. Igår nådde jag ändå milstolpen att ha pluggat spanska varje dag i 100 dagar (!) på Duolingo. Så även om mina kompisar inte aktivt lär sig spanska just nu känner jag att jag har kommit en bit på vägen.

(Duolingo är alltså en gratisapp där man kan lära sig en hel massa olika språk. Den funkar rätt bra för mig eftersom jag pluggade spanska i fyra år i skolan och därför redan kan en del. Det är eventuellt svårare om man börjar helt från scratch eftersom man inte direkt får några lektioner eller förklaringar. Det är bara som ett enda långt popquiz.)

Vardagsfilosoferande

Gräns och en hyllning till det fula

Sa jag att jag gick och såg Gräns på bio här förra veckan? Den visades på en liten indie-biograf jag aldrig varit på tidigare, med  rum för omkring 40 personer. Filmen visades klockan 17 på en fredag och jag hittade ingen att gå med, så jag gick själv. Det var kanske fem andra personer där. 

Jag tyckte mycket om den här filmen, men såhär i efterhand är jag nog ändå rätt glad att jag gick dit själv. Tänker mig att amerikaner i allmänhet inte är vana vid så här råa, nakna, liksom “fula” filmer. Den där väldigt explicita, och märkliga, sexscenen till exempel. Undrar verkligen hur folk hade reagerat på den. 

Gräns kändes sådär ultrasvensk, på ett bra sätt, med massor av full frontal nudity (händer aldrig i amerikanska filmer) som liksom inte är sexuell utan bara… är.  Och jag älskar att det fula bara får existera och vara fult, utan att någon ska försöka korrigera det. Det är på många sätt raka motsatsen till det mesta som produceras i Hollywood.  

Det här är väl inte direkt några nya eller revolutionerande insikter. Men det var så längesen jag såg en nyproducerad svensk film, och då är det lätt att glömma såna här nyanser. 

Musik

Mest ett låttips bara

Nu tänkte jag försöka blogga varje dag i december, med start idag då alltså. Det kan eventuellt gå sådär med detta, jag kommer vara i Palm Springs i helgen och i Cincinnati större delen av nästa vecka och det är alltid svårt att hinna med bloggen när jag inte är hemma. Men det är tanken som räknas, så nu kör vi ba. 

För att detta inlägg inte ska bli helt poänglöst kommer här ett låttips. Jag har haft denna på hjärnan i typ två veckor. Liveversionen är så himla bra och videon så snygg. Ni kan tacka mig senare. 

Vardagsfilosoferande

December

Jag vaknade alldeles för tidigt i morse av att jag grät. Hade drömt att jag träffade en hund som såg ut precis som Lola, vilket gjorde mig ledsen i drömmen och fortsatte att göra mig ledsen när jag vaknade med hela kudden full av tårar. 

Annars har vi väl accepterat att vår lilla hund är borta för evigt. Vissa dagar är jobbigare än andra. Kanske är det lättare för oss eftersom vi hade delad vårdnad om Lola med Pauls ex, så vi är ändå vana vid att inte ha någon hund alls vissa veckor. Huset känns kanske inte lika tomt för oss som det gör för heltidshundägare som förlorar sina djur. Jag vet inte.

Senare i veckan ska vi i alla fall vara hundvakter åt vår kompis Brittanys hund Lucy, som också är en chiweenie (chihuahua- och tax-blandning, precis som Lola). Det blir fint.

Annars är jag väldigt tacksam över att det är december. Inte för att det är en månad jag gillar speciellt mycket, men för att november är över. Det är alltid årets sämsta månad, men i år var november verkligen extra sämst.

Ska försöka bli bättre på att blogga igen. Jag har bloggat i så många år att nästan allt jag gör och funderar på dyker upp som blogginlägg i mitt huvud, måste bara sätta mig och faktiskt skriva ner dem.