harrahs1
Bra saker, Livet är en fest

Helgen då vi gjorde allt som är bra

harrahs5

Min kompis Becca fyllde år i lördags och hade bokat rum på Harrah’s Casino & Resort en timme norr om San Diego. Harrah’s är som en miniversion av Vegas, fast mycket bättre eftersom man slipper åka till Vegas. Så när Becca föreslog att jag och Paul skulle komma upp och hänga med henne och hennes kille Justin hela helgen tackade vi såklart ja, och i fredags efter jobbet tog vi hojarna och körde norrut.

harrahs6

Det är högsommar just nu och runt 40 grader på dagarna i vissa delar av stan. Då är det bästa man kan göra att hitta en pool, helst en med en bar mitt i, och sen stanna i den poolen ända tills det blir mörkt och vakterna kommer och kastar ut en. Så det gjorde vi. Becca och jag har för övrigt försökt para ihop våra killar på en kompisdejt ganska länge nu eftersom vi hade en känsla av att de skulle komma överens. Och det gjorde de verkligen! De insåg till och med att de fyller år på samma dag, bara en sån sak.

harrahs4

På lördagen vaknade vi upp i ett hotellrum med den här utsikten.

harrahs1

Och sen gjorde vi detta exakt hela dagen, ända tills solen gick ner.

harrahs2

Jag kan ärligt talat inte tänka mig en bättre helg än detta? Vi fick köra motorcykel, hänga med nya och gamla vänner, flyta runt i en pool i perfekt väder i sammanlagt ca 12 timmar, dricka kall öl och äta god mat. Dvs allt som är bra. Den här helgen får 5 Bud Light Limes av 5 möjliga.

hearst3
Äventyr, Motorcyklar, Resor

En liten roadtrip till Hearst Castle

För ett par veckor sen tog jag en liten solotripp på hojen, upp till Kaliforniens Central Coast och Hearst Castle. Ungefär så här såg det ut:

Dag 1:
DCIM100GOPROG0057843.
Morro Bay, som var min destination första dagen, ligger ca 55 mil norr om San Diego, så jag hade en ganska lång resa framför mig. Men jag bestämde mig för att låta det ta den tid det tog, och ta alla fina omvägar jag kunde hitta. I LA svängde jag av motorvägen och tog den otroligt fina kustvägen längs Highway 1 genom Malibu.

DCIM100GOPROG0037834.

Jag hade köpt ett litet stativ till min GoPro så jag kunde stanna och ta en miljon såna här strand-selfies.

hearst1

Efter ca 7 timmar var jag framme i Santa Barbara, som är en sån stad jag inte har tillbringat mycket tid i, men som jag har fått för mig att jag älskar. Jag hade i förväg hittat en vegetarisk restaurang som jag tänkte äta på, men Google Maps tog mig på en ordentlig omväg till en gata som inte existerade så det tog ett tag att hitta stället. Väl framme åt jag världens godaste tempeh-macka samt drack en välförtjänt lokalbryggd öl.

hearst2

Jag hade fortfarande knappt 20 mil kvar till Morro Bay, så efter maten var det bara att skynda vidare. Den här gången körde jag bort från kusten en bit för att ta en genväg genom bergen. Så himla, himla fin väg. Perfekta kurvor och fantastisk utsikt. Var återigen tvungen att stanna och fota lite.

hearst5

Strax efter klockan 19 rullade jag in på garageuppfarten till mitt Airbnb i Morro Bay. Mina värdar var en kvinna i 50-årsåldern och hennes snubbe. De hade två gulliga (men blyga) katter och var båda med i en motorcykelklubb sen många år tillbaka. Så det var lite som att se in i min och Pauls framtid. Fint!

Dag 2:
hearst4
Nästa morgon hade jag biljetter till en guidad tur på Hearst Castle, så efter att ha ätit frukost tillsammans med min värdinna var det bara att sätta sig på hojen igen och köra norrut mot San Simeon. Själva slottet ligger högst upp på en kulle, och det enda sättet att ta sig dit är på en sån här buss från besökscentret upp längs en väldigt slingrig väg.

hearst3
Jag hade tur och fick en jättebra guide som var både rolig och kunde varenda liten detalj om det här slottet och dess upphovspersoner. Hearst Castle byggdes alltså under ganska många år med start 1919 av tidningsmagnaten William Randolph Hearst, tillsammans med arkitekten Julia Morgan, som ett av hans många privata residens.

DCIM100GOPROG0147906.
Förutom det stora slottet, Casa Grande med sina 115 rum, finns det tre “gäststugor” med sammanlagt 46 rum, plus en utomhuspool, en inomhuspool, en tennisbana och en massa andra galenskaper. Och alltihop med utsikt över Stilla Havet.

DCIM100GOPROGOPR7886.
Utomhuspoolen håller på att renoveras just nu så den var tömd på vatten. Hela det här stället har en så sjukt fascinerande historia, om ni har möjlighet att ta er hit någon gång kan jag verkligen, verkligen rekommendera det. En av höjdpunkterna: Hearst hade ett personligt zoo här uppe i bergen med alla möjliga exotiska djur. Vissa djur finns kvar och lever nu vilda i San Simeon, till exempel bor här en hord på ca 100 vilda zebror (!) som brukar stå och beta längs kustvägen. (Jag spanade så gott jag kunde men lyckades inte se några…)

DCIM100GOPROGOPR7894.
På 1920- och 30-talen var slottet en samlingsplats för den samtida eliten – Hearst hade alltid gäster, allt från kända skådespelare till politiker. Till exempel Charlie Chaplin, Greta Garbo och Winston Churchill. Och överallt finns gamla antika skulpturer och konst importerad från Europa under efterkrigstiden, sånt som idag är helt oersättligt och värt många miljoner dollar.

hearst6
Inomhuspoolen var nog min favoritgrej på hela turen. Tänk att ha en sån här privat simhall hemma!?

hearst7
Efter att ha strosat runt på slottsgården och oooh:at och aaaah:at i ett par timmar så tog jag mig vidare till nästa stopp, för att titta på sjöelefanter! Dessa gigantiska sälar ligger i drivor och latar sig längs kusten norr om San Simeon.

DCIM100GOPROG0187950.
Att köra upp och ner längs Highway 1 är som en orgie i fin utsikt. Så här kör man liksom precis bredvid havet i flera mil. Och det finns såklart en massa ställen att stanna och fota om man är lagd åt det hållet (vilket jag är).

hearst8
Sen blev jag hungrig och tog mig in till Morro Bay för att äta en sen lunch. Jag hittade genast ett helvegansk café och beställde in en helt amazing tempeh-taco. Gick även in i en massa second hand-affärer som låg i närheten men hittade ingenting.

hearst9
Morro Bay är en ganska sömnig liten hippie-kuststad som nog är mest känd för Morro Rock, en gigantisk klippa som ligger mitt i smeten. Så jag gjorde det enda rätta och satte mig på en turistrestaurang på kajen och drack en öl och tittade på klippan.

hearst10

Något jag inte var beredd på var hur mycket kallare det var här uppe jämfört med några timmar söderut där jag bor. Bara runt 20 grader jämfört med 35 i LA. Jag hade heller inte räknat med att det skulle vara så dimmigt och molnigt på kvällar och morgnar. Så min sista kväll i Morro Bay försökte jag mig på att åka ner till stranden och titta på solnedgången. Det gick sådär.

Dag 3:
DCIM100GOPROG0278155.
På söndagen hade jag en låååång resa framför mig och jag ville helst undvika den värsta LA-trafiken, så jag gick upp klockan 5:30 på morgonen för att köra hemåt. Förutom att det var jättedimmigt och ganska kallt de första 20 milen eller så var det en väldigt smidig hemresa. Det tog bara 5 timmar, inklusive två stopp för att tanka, och jag var hemma i San Diego igen lagom till lunchtid. Så här fint är det att köra mellan Santa Barbara och Ventura på 101:ans motorväg.

Sammanfattningsvis är jag så himla glad att jag åkte på den här resan ensam, det var välbehövligt och terapeutiskt. Men nu ser jag fram emot kommande roadtrips med min kille och våra kompisar.

unfit-parents
Vardagsfilosoferande

Man måste inte skaffa barn

unfit-parents

Jag har vetat att jag inte vill ha barn väldigt länge. När jag var yngre och påpekade detta brukade jag få kommentarer i stil med “Men du är ung, du hinner ändra dig” — för att det tydligen är så osannolikt att en ung kvinna inte vill ha barn att det liksom inte går att acceptera, i alla fall inte förrän hon är tillräckligt gammal för att veta bättre. Om ens då. Jag har ändrat åsikt om ganska mycket genom åren — jag har till exempel gått från att tycka att utsvängda jeans är ganska fult till att tycka att det är skitsnyggt. Men vissa saker har jag aldrig, aldrig tvivlat på. Att jag inte vill ha barn är en sån sak.

Och på senaste tiden har de nedlåtande kommentarerna faktiskt tystnat en smula. Jag tror att det främst beror på tre saker:

1. Jag är tillsammans med en 36-årig man som inte heller vill ha barn. Och det vet ju alla att om en vuxen man säger att han inte vill ha barn så menar han det och kommer inte att ändra åsikt om saken. Tydligen gör detta min åsikt mer trovärdig också? “Kul” hur det där fungerar.

2. Både Paul och jag har numera syskon som har barn, så våra föräldrar och styvföräldrar har en massa ungar att underhålla sig med redan. Detta innebär mindre press på oss att föröka oss.

3. Nästan inga av mina vänner har eller vill ha barn. Och nästan alla har hundar och/eller katter istället. Det är alltså väldigt lite barnsnack i allmänhet i min umgängeskrets, men däremot skickar vi gulliga videos på våra husdjur till varandra på Snapchat hela dagarna. Precis som jag vill ha det.

Jag skriver detta eftersom jag just läste det här inlägget hos Sofia om hur svårt det är att slippa undan omvärldens kritik, även om man nu “gör rätt” och faktiskt skaffar barn. Som kvinna går det liksom inte att vinna.

Det här är inte menat som en kritik av någon som har valt att skaffa barn (såklart, duh), det är ju jättebra att andra vill och orkar. Personligen kan jag inte tänka mig något värre än att gå igenom en graviditet och förlossning för att sen tillbringa resten av mitt liv med att ta hand om och oroa mig för en annan människa. Nä. Det är inte för mig. Jag och Paul highfivar varandra minst en gång i veckan, på riktigt, för att vi är så nöjda med vårt barnfria liv. Och det är helt okej. Vi har inte gått miste om meningen med livet, och det gör mig inte till en sämre kvinna. Man måste inte skaffa barn bara för att alla andra gör det.

eveofdestruction1
Äventyr, Motorcyklar

Hearst or Bust

eveofdestruction1

Paul är i Las Vegas på sin lillebrors svensexa i fem dagar, och eftersom jag tyckte att det lät så tråkigt att sitta hemma själv hela helgen så har jag planerat en liten solo-motorcykelroadtrip istället (min hoj har för övrigt fått sig en liten makeover, mer om detta senare!). Jag frågade efter tips på resmål på Instagram för ett tag sen och fick alldeles för många bra förslag, men till slut bestämde jag mig för detta: Hearst Castle.

Så här står det på svenska Wikipedia om Hearst Castle:
“Hearst Castle var den amerikanske tidningsmagnaten William Randolph Hearsts palatsliknande residens; av honom själv vanligen refererat till som ‘the ranch’. Det ligger i San Luis Obispo County, i närheten av San Simeon. Byggnaden förekommer i filmerna Gudfadern (1972) och Bodyguard (1992).”

Själva slottet ligger högst uppe på ett berg med utsikt över Stilla Havet, och för att komma dit tar man Highway 1 hela vägen upp längs kusten. Just den här kustvägen är jag extra peppad på eftersom jag inte har kört så här långt norrut på den tidigare.

Jag planerar att ta alla omvägar som krävs för att hitta fina grejer att stanna och fota, så var beredda på bildkavalkad när jag kommer tillbaka. Under tiden får ni gärna hänga med på Instagram (@cylinderella) och Snapchat (Cinderalley). Puss!

paulpolice
Bilar och sånt, Irritationsmoment

Trucken som försvann, en följetång

paulpolice

Minns ni att någon stal Pauls gamla Toyota-truck från vår garageuppfart för ungefär ett år sen? Jag vet inte om jag nämnde detta, men vi fick tillbaka den igen några veckor senare. Tjuvarna hade helt enkelt kört den tills bensinen tog slut och sen bara lämnat den några kilometer från vårt hus.

Wellll, i lördags var det någon som stal den IGEN. Den här gången från Pauls jobb. Han jobbar egentligen inte på lördagar men gjorde ett undantag den här helgen, och när han kom ut igen var hans bil alltså borta. Jag åkte ner för att hämta honom och prata med polisen, som påstod att de här gamla pickisarna är så stöldvänliga att det går att bryta sig in och tjuvkoppla dem på mindre än 30 sekunder. Nu hoppas jag lite i hemlighet att den inte kommer tillrätta den här gången, så Paul kan ta försäkringspengarna och köpa sig ett lite mer pålitligt fordon istället. Kanske ett som tar mer än en halv minut att stjäla.

danielmansson
Äventyr, Motorcyklar

Den kanske sämsta idén jag har haft

danielmansson

Jag har en ganska ny grej på min bucket list, nämligen detta: Ride 1K in a Day. Det är en utmaning som går ut på att köra 1000 miles på motorcykel på ett dygn. 1000 miles är alltså lite drygt 160 mil. För att sätta detta i perspektiv så är det 157 mil mellan Sveriges norra och södra spets, fågelvägen.

Jag känner några personer som har gjort detta, kört 160 mil på hoj på under 24 timmar, och alla är överens om att det är förjävligt. Man blir utmattad, får ont i hela kroppen, får tunnelseende, drabbas hårt av hetta eller kyla, och så vidare. Och jag är helt övertygad om att det är extremt påfrestande både fysiskt och psykiskt. Men jag tänker att man liksom får förbereda sig ordentligt, att det är lite som att träna inför ett maraton. Nu styrketränar jag flera gånger i veckan (visserligen av andra anledningar, men det här ger mer motivation), plus att jag har gjort en del ändringar på hojen för att få den mer ergonomisk. Nytt säte, nytt styre och en crampbuster, till exempel.

Det längsta jag har kört på samma dag tidigare är 80 mil, så alltså bara hälften av 1K. 80 mil i ett svep var fysiskt ganska jobbigt, men jag hade helt klart kunnat fortsätta köra ett par timmar till. Så nu är det hårdträning som gäller. Hoppas på att kunna checka av 1K in a Day inom det närmaste året. Om jag inte kommer på bättre tankar innan dess.

(Fotot ovan är taget av Daniel Månsson.)

Irritationsmoment

Hur kan vi inte ha kommit längre? (Aka män som hatar kvinnor)

Förlåt för radiotystnad, jag har så mycket jag vill blogga om men ingen energi att faktiskt formulera ordentliga meningar. Och bara tanken på att redigera bilder till bloggen gör mig helt matt. Vet ej varför, hoppas det går över.

Något som däremot tar upp ganska mycket av min vakna tid just nu är den här skrämmande tanken: om Donald Trump vinner det amerikanska presidentvalet i november så är Mike Pence, i egenskap av VP, ett lönnmord eller en allvarlig sjukdom från att bli USAs president. Och oavsett hur läskig tanken på Trump som president är så är det INGENTING i jämförelse med hur läskigt det skulle vara om Pence blev president.

Jag vet inte om någon utanför USA (eller ens utanför Indiana, där han är guvernör) hade hört talas om Pence innan Trump utnämnde honom till sin vicepresidentkandidat förra veckan, men jag har följt honom nu i ganska många månader genom en fantastisk gräsrotsaktiviströrelse som heter Periods for Pence.

Till skillnad från Trump (som jag fortfarande är hyfsat övertygad om faktiskt inte tror på något av det han själv säger) så är Pence en ultrakonservativ, ultrahöger, ultrakristen vit man som hatar kvinnor, LGBT-personer, fattiga, invandrare och antagligen alla andra som inte är konservativa, kristna, vita män. Och med en sån vid makten går vi garanterat tillbaka minst 50 år i tiden, alternativt att vi får ett nytt inbördeskrig och/eller världskrig.

Om man väljer att försöka skratta åt situationen istället för att gråta så finns det i alla fall två ljusglimtar:

1. Trump/Pences toapapperslogo med väldigt tydliga homosexuella undertoner. Man kan ju tycka att någon borde tänkt ett steg längre, om man nu väljer att positionera sig som anti-gay. Men kanske är det bara ytterligare ett steg i det massiva trollande som är hela Trumpkampanjen?

2. Tidigare nämnda Periods for Pence, tillsammans med Tampons for Trump. Efter att Pence hade fått igenom en av USAs mest restriktiva abortlagar i Indiana så började PFP uppmana kvinnor i delstaten att ringa till Pences kontor och ge detaljerade berättelser om sin ägglossning och mens. Tanken var att eftersom Pence är så himla intresserad av att stifta lagar kring kvinnors livmödrar så borde han ju vilja veta exakt vad som pågår i dem. Hela facebooksidan är extremt underhållande läsning, om man kan svälja den bittra bismaken av att vi inte har kommit längre än så här år 2016.

betyg3
Vardagsanekdoter

Veckan som gick i +

Nu gör jag en Julia och betygsätter några random händelser från den senaste veckan. Bra koncept ju, tror jag fortsätter med detta.

betyg3+++++
Tog en halvdag tillsammans med mina kollegor i fredags och åkte katamaran hela eftermiddagen istället för att jobba. Det ingick gratis mat och öppen bar, och vädret var helt perfekt för att segla genom San Diego Bay. Kanske den bästa jobbdagen jag har haft någonsin? Blev helt deprimerad när vi närmade oss kajen och det var dags att kliva av båten igen.

betyg4++
Kelade med katterna, vilket var trevligt. Men de fäller så himla mycket hår just nu. Så här såg mina byxor ut efter en fem minuters kelstund.

++++
Firade att Moto F.A.M., välgörenhetsorganisationen som jag är med och driver, fyllde ett år genom att ställa till med ett stort party. Det gick väldigt bra, men var ganska stressigt.

betyg1++++
Tog en spontan second hand-shoppingrunda i helgen och hittade två par perfekta boots (inklusive dessa röda). Ett par var en storlek för små och ett par en storlek för stora, men jag köpte båda ändå.

+++
Gjorde slut med min personliga tränare, av lite olika anledningar. Han gav mig dock ett styrketräningsschema att följa på egen hand, så vi får väl se om jag fortsätter med det eller hittar en ny tränare.

betyg5++++
Åt detta. Quinoa, pesto och fetaost i bröd, med broccolini, vitlök, citron och parmesan på sidan. Och en god San Diego-bryggd öl, alltid.

++
Kollade färdigt på säsong fyra av Orange is the New Black, och eftersom det såklart slutade med en cliffhanger vet jag inte hur jag ska lyckas vänta tills nästa säsong.

betyg2+++++
Fick en svinbra deal på ett nytt motorcykelsäte och invigde det i lördags med att köra runt 25 mil. Min rumpa gav betyget A+.

+
Läste alldeles för många kommentarsfält under artiklar om Black Lives Matter-rörelsen. Vet inte varför jag utsätter mig för detta.

+++++
Bestämde mig för att åka på en solo-roadtrip i slutet av månaden…

++
…men kan inte för mitt liv bestämma mig för vart jag ska åka.

Save

emmylou3
Bilar och sånt

Dagen då Emmylou fick sig en dusch

emmylou1

Ni kanske kommer ihåg att jag köpte en -56 Lincoln för ett par månader sen? Eftersom vi har så många andra fordon som krävt uppmärksamhet på sistone har den här stackars bilen stått parkerad sen jag köpte den, och jag har börjat få dåligt samvete. Så igår tog jag och Paul en tur till biltvätten för att ge Emmylou lite TLC.

emmylou2

Vi tvättade bort ett tjockt lager med smuts och spindelnät, och om man bortser från all rost och flagnande färg ser hon numera ut som en ny bil!

emmylou3

Hitta hunden! Jag hade för övrigt på mig en ny t-shirt som jag fick hemskickad häromdagen av min kompis Jay som äger tatueringsstudion Rebel Yell i Nashville. Älskar att ha snälla kompisar som ger en gratissaker (även om de antagligen bara utnyttjar mig för mina Instagram-följare).

fucktheman
Irritationsmoment, Vardagsanekdoter

Avsaknaden av penis

fucktheman

Förra veckan ringde en kvinna från en casting agency och ville att jag skulle komma på audition i LA för en reklamfilm för en mycket stor motorcykeltillverkare (utan att nämna några namn kan jag väl säga att vi har 5 hojar av detta märke i garaget…). Eh, OKEJ! Men eftersom det var med lite för kort varsel för att jag skulle lyckas ta mig till auditionen förslog hon att jag skulle spela in en kort videosnutt istället, och eftersom de letade efter riktiga par som kör hoj fick jag med mig Paul på noterna också. Så vi spelade in en film och skickade in.

Någon dag senare fick jag veta att vi hade gått vidare, och att vi skulle infinna oss i Los Angeles nästa dag för att provköra några hojar eftersom de ville se bevis på att vi faktiskt kunde köra. Först fick vi träffa själva filmteamet, som ställde några frågor om vår hojvana, och sen frågade om jag någonsin åker bakpå Pauls hoj. Jag sa NEJ, VERKLIGEN INTE, men de insisterade och sen fick bara Paul provköra, inte jag. Jag blir så himla trött på den här eviga sexismen i motorcykelvärlden, och jag är ärligt talat glad att vi inte fick gigget. För om vi hade fått det hade jag behövt ta ställning till följande rätt kassa scenarion:

1. Antingen hade jag tackat nej och på så vis förvägrat mannen jag älskar möjligheten att få vara med i en reklam för ett företag som vi båda två älskar och är 100% lojala mot (dock lite oklart varför). Vi hade båda dessutom gått miste om ganska rejäla lönecheckar.

2. Eller så hade jag tackat ja och fått sitta bakpå en hoj jag är mer än kapabel att köra själv, enbart pga min avsaknad av penis. Detta skulle innebära att jag gav efter för gamla unkna sexistiska värderingar och kompromissade allt jag står för som ganska högljudd förespråkare för fler tjejer i hojvärlden.

Så, att inte gå vidare var helt klart det enklaste alternativet för mig, även om jag såklart är besviken över att vi inte har kommit längre än så här år 2016. Jag hade i alla fall tishan på bilden ovan på mig på auditionen, och den illustrerar ganska väl hur jag känner inför detta.

(Bonusinfo: Att gå på audition är för övrigt något av det tråkigaste som finns, bara snäppet tråkigare än att faktiskt vara med på inspelningar. Nu har jag visserligen ganska begränsad erfarenhet – har bara varit statist i ett par reklamfilmer och en TV-serie – men min kille och hans tre syskon var alla barnskådespelare (!) och jag är ganska säker på att de skulle skriva under på detta också. Men vad gör man inte för sina 15 minutes of fame…)

Populära inlägg

Familjefest

Okej, alltså. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det här. Men idag skulle jag, Isaiah och hans 10-årige son gå ut och äta middag. Vi...

ONSDAG

TISDAG

FÖDELSEDAG

Födelsedagspresent x 2. Är detta ett medvetet drag från mina föräldrar för att få mig att uppdatera bloggen dubbelt så mycket, eller beror det helt enkelt på bristfällig kommunikation?...

FREDAG 2