Äventyr

Lite snabba tankar från Rebelle Rally innan det bär av igen

Jag vill skriva ett långt inlägg om Rebelle Rally, det offroad-rally för kvinnor jag fick hänga med på den senaste veckan. Men jag hinner inte just nu, måste packa inför Babes Ride Out som börjar i morgon, och så har jag en massa jobb att ta igen. Jag tänkte i alla fall dela med mig av några bilder under tiden.

Rebelle Rally var helt magiskt, trots att vi min sista natt där tältade i ÅTTA MINUSGRADER. Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Men innan dess hann jag få se ett helt gäng spektakulära vyer mitt i ingenstans i Nevada, sånt man inte ser från vanliga bilvägar utan måste köra offroad i terräng för att få uppleva: 

Torra, alldeles vita flodbäddar omgivna av snötäckta berg. Sanddyner som tornar upp sig och ser ut att höra hemma mer i Saharaöknen än i Nevada. Vildhästar som står och betar i stora flockar. Höga kullar och djupa dalar. Och mitt i alltihopa, omkring 100 kvinnor från hela världen som navigerar genom terrängen enbart med hjälp av karta och kompass.

Mer om detta senare. Nu måste jag som sagt iväg på nästa äventyr.

Vardagsfilosoferande

Hej från Tahoe

Hej bloggen! Jag är här ^^, precis norr om Lake Tahoe, för att skriva ett reportage om Rebelle Rally för Roadtrippers. Jag flög in till Reno, Nevada tidigare idag och blev upplockad på flygplatsen av en kvinna som hette Barbara. Hon körde mig dit jag befinner mig nu, i Squaw Valley (där vinter-OS ägde rum 1960), och sen åt jag middag med henne och en annan journalist, båda två i 60-årsåldern. Vi är alla kompisar på Facebook nu.

Om två dagar börjar själva rallyt, och innan dess är det tänkt att jag ska lära mig att navigera i öknen utan hjälp av GPS, så bara med en karta och kompass alltså. Jag är lite nervös över detta.

Det är regnigt och bara några ynka plusgrader ute. Idag och imorgon bor jag på hotell. Jag bor av någon anledning helt ensam i en gigantisk svit med två sovrum och två badrum, plus kök och vardagsrum. Men när själva rallyt börjar så är det att tälta som gäller, så jag passar på att njuta av dubbla täcken och varmvatten medan jag kan.

Bra saker, Motorcyklar

Läs en intervju med mig på Babes Ride Out-bloggen

Det är oktober nu, så jag kommer tjata en del om Babes Ride Out under de kommande veckorna. Kan knappt fatta att det snart är dags för Babes nummer 6, och att jag har fått vara med från allra första början. Då var vi 50 tjejer på hoj, nu blir det nog runt 2000.  

Babes Ride Out-tjejerna gjorde nyligen en intervju med mig på sin blogg om Babes in Borrego, det allra första Babes-eventet som ägde rum 2013. Läs gärna om ni är nyfikna på hur det var. Så här fint skrev de om mig på bloggen, vill typ gråta av detta:

Sanna has always been an inspiration to us! You can truly feel her passion for riding and we love to see her put down a ton of miles on her roadtrips. She is one of the nicest people you could meet and we are so stoked that she was with us at our first ever campout!

Okej, det var allt för idag. Nu sticker vi till New York för att gå på (ytterligare ett) bröllop. Men det är våra bästisar Edy och Ace som gifter sig, så det ska bli himla fint. Mer om detta kommer senare.

Helgen som gick, Motorcyklar

Shannon och Makenzies bröllopshelg i Palm Springs

I torsdags tog jag en halvdag på jobbet, och sen hämtade Paul och jag upp vår kompis/tatuerare Brittany för att ta hojarna till Palm Springs. Brittany har bara en moped själv, så hon fick åka bakpå Pauls motorcykel.

Vi hann köra i ca 20 minuter innan Pauls hoj gick sönder. Det här är för övrigt samma hoj som gick sönder på dag 2 av vår Kanada-roadtrip. Han hade precis byggt om motorn, men en pushrod (det heter kanske stötstång på svenska?) lossnade lite och fick skruvas fast igen på sidan av motorvägen. Sen var vi på väg igen!

Det var över 40 grader varmt i Palm Springs, men vi duschade och gjorde oss någorlunda fräscha på vårt (billiga) hotell innan vi promenerade över till (fancy) Ace Hotel. Vi skulle nämligen på bröllop! 

Det var vår kompis/tatuerare Shannon som gifte sig med sin Makenzie. Det var extremt varmt, men väldigt, väldigt fint.

Makenzie och Shannons hund Boo var såklart med på ceremonin. 

Och vi återförenades med Colin och Renée, vars bröllop vi ju var på i Utah för bara några veckor sen. De passade på att ta sin smekmånad i Palm Springs när de ändå var här. Jag är för övrigt inte van vid att se så här kort ut? Colin är en jätte!

Nästa dag var det fredag och jag hade inte tagit ledigt eftersom jag kan jobba varifrån som helst nu. Började med att jobba vid hotellpoolen klockan 8 på morgonen, innan det blev alldeles för varmt för att vara utomhus. Fint ändå att jobba på ett ställe där man kan ta paus och hoppa i poolen med jämna mellanrum. 

På kvällen gick vi tillbaka till Ace Hotel och åt middag med Colin och Renée. Vi passade även på att hämta up Pauls skor som han på något vänster hade glömt här kvällen innan. 

Sen var det lördag och dags att åka hem. Då gick Pauls hoj sönder IGEN. Den här gången var det dock bara batteriet, så vi fick putta igång den (lite jobbigt när det är 40 grader) och köra till närmaste Harley-verkstad. Köpte ett nytt batteri, installerade det på parkeringen, och sen var hojen som ny igen. 

Då tog vi en extra lång omväg hem igen. Det var varmt, men man får passa på att njuta av ökenhettan medan man kan. Snart är det vinter.

Vardagsfilosoferande

Mansfri oktober

Jag är så trött på män efter den här veckan. Mer än vanligt alltså. (Nej, inte alla. Men bra jävla många.) Om det var någon som kollade på Senatens förhör av Dr. Christine Blasey Ford och Brett Kavanaugh i torsdags, samt det efterföljande mediedrevet, så vet ni vad jag menar.

Inte för att USA någonsin har varit ett jämställt land, verkligen inte, men sen Trump blev president är det liksom ingen som ens försöker låtsas att jämställdhet är något man eftersträvar längre. Snarare tvärtom. Ju fler rika, vita män i maktposition, desto bättre. 

Min lösning på detta?

Mansfri oktober.

Om en dryg vecka sticker jag till Tahoe på Rebelle Rally, ett offroad-race bara för kvinnor mitt ute i öknen. Och dagen efter att jag kommer hem från Rebelle så är det dags för Babes Ride Out, ett motorcykel-camping-event bara för kvinnor (och ickebinära), också i öknen. Inga män på två veckor. Fy fan vad skönt. 

Jag vet att vissa har problem med separatistiska tillställningar och tycker att det är kontraproduktivt och inte löser några problem. Jag håller inte med. Mansfria festivaler och event BEHÖVS. Om inte annat för att ge ickemän andrum och frihet att göra sånt som vi annars kanske inte skulle ha utrymme för. 

Jag har inte varit på Rebelle Rally tidigare, men det här blir mitt sjätte år på raken på Babes Ride Out, och jag vet av erfarenhet vilken jävla frihetskänsla det är att kunna röra sig fritt utan att behöva oroa sig för mansfasoner. Kvinnor går runt topless utan att bli sexuellt trakasserade, man kan dricka sig full och dansa utomhus hela natten utan att någon raggar eller tafsar eller beter sig creepy, och folk är i allmänhet extra hjälpsamma och respektfulla.

Det är som att vara omringad av 2000 av de där fantastiska tjejerna man träffar i toakön som lånar ut sina läppstift och tamponger och ger varandra komplimanger. Som en extra bonus är det helt fritt från killar som mansplainar motorcyklar för en.

Och hur ska vi ens orka krossa patriarkatet om vi inte får vara ifred åtminstone några dagar om året?

Det ofattbara

Män som hatar kvinnor + bilder från ett bröllop

Jaha, ja, vad ska jag skriva om här. Det börjar bli höst, jobbet går bra, och USA styrs av rika gubbar som hatar kvinnor. Ja, det där sista var väl ingen nyhet kanske, men det har blivit extra tydligt den här veckan. Vet inte om ni följer med i svängarna kring nomineringen av Brett Kavanaugh till högsta domstolen, men alla nyheter den här veckan borde komma med en triggervarning för sexuellt våld.

Jag knarkar i vanlig ordning nyhetspoddar och radio och tillbringar alldeles för mycket tid på Twitter, och sen kan jag inte sova eftersom jag blir för deprimerad av allt kvinnohat som sipprar fram ur alla vrår.

Så vi kanske kan ta och titta på några foton från det bröllop som vi var på i Utah för några veckor sen istället. Bara låtsas som att allt är som det ska i världen. Ja? Okej.    

Om två dagar ska vi på ett bröllop igen. Och ett till nästa helg. Bra timing ändå, vill mycket hellre fira mina kompisars kärlek tillsammans med mina favoritpersoner än behöva tänka på vad som händer om Kavanaugh röstas igenom. Det får bara inte hända.

Bra saker, Vardagsanekdoter

Kvällen då jag fick träffa Brody

En stor grej hände i tisdags. Distillers skulle spela i San Diego för andra gången i år. Sist de spelade här var i april och det var bandets första spelning på 12 år. Jag skrev om det (och Brody-frillan jag hade när jag var 19) här. Om någon inte vet vem Brody är så sjunger hon alltså i Distillers och är gift med Queens of the Stone Age-sångaren Josh Homme — sånt power couple!

Eftersom vår kompis Ryan spelar bas i Distillers fixade han backstagepass åt oss, så efter spelningen hängde Paul, Katie, Jordan, Stacey och jag backstage i ett par timmar. Det var runt midnatt på en tisdag och alla skulle upp och jobba nästa morgon, men jag hade ett mål med kvällen: att få träffa Brody. Så jag frågade Ryan om han kunde presentera mig för henne, och när hon plötsligt dök upp gjorde han det.

Nu har jag träffat ganska många kändisar de senaste åren (till exempel Mel BDavid Hasselhoff och Dolph Lundgren) och jag har i princip helt slutat tycka att det är pinsamt att gå fram och fråga om jag får ta ett foto med dem. Tänker att de inte kommer minnas mig om ett år i alla fall, de lär ju prata med så himla många andra jobbiga fans hela tiden? Men med Brody var jag nervös på riktigt, hon är så himla tuff. Och snygg. Och har världens coolaste röst. 

Men hon visade sig vara världens gulligaste person. Jag fick hänga med in på hennes loge och så pratade vi om lite allt möjligt (eller det var nog mest jag som babblade på, helt nervös och starstruck) medan hon tvättade bort sitt smink. Sen fick jag en kram innan det var dags att gå hem och lägga sig.

BILDBEVIS:

Har aldrig fått så många DMs på Instagram om något tidigare som jag fick när jag la upp den här bilden i mina stories. 

Bra saker, Helgen som gick

Girls to the front: en möhippa i öknen

Hej bloggen, jag har just kommit hem från fyra hektiska dagar i Ohio och Kentucky och har varit vaken sen klockan 2:30 i morse (nu är klockan 19). En kvinna framför mig på planet hostade oavbrutet i typ en timme, och nu börjar jag känna mig krasslig. Hoppas att det bara är inbillning. 

Eftersom det är för tidigt att gå och lägga sig tänkte jag dela med mig av några foton från förra helgen i Joshua Tree. När en av ens bästa vänner ska gifta sig får man slå på stort med en tre dagar lång möhippa i öknen. 

Stacey, Lexy och jag tog hojarna till Joshua Tree. Det var så SJUKT varmt ute. Vi stannade på en utsiktsplats uppe i bergen för att hälla kallt vatten över oss innan vi körde ner i dalen där Palm Springs ligger och där det var över 40 grader varmt. Jag passade även på att ta en svettig selfie. 

När alla nio tjejer hade anlänt (vissa ända från New York) tog vi oss till Joshua Tree Saloon för att äta en sen middag. Klockan var närmare 22 och det var äntligen tillräckligt svalt ute för att kunna sitta utomhus. 

Nästa morgon lagade vi frukost tillsammans, och sen hoppade vi in i två bilar och körde in i Joshua Tree National Park, som låg precis bredvid vårt Airbnb-hus. Det var ordentligt varmt ute, men vi packade vattenflaskor och solskydd och trotsade hettan. 

Älskar det här stället. Det ger mig så mycket ro i själen.

Jag är verkligen ingen vidare fotograf, men jag fick en vision av den här bilden och kände att den skulle vara rolig att arrangera. Fina blivande bruden Edy med öknen i bakgrunden och alla sina bästisar i solglasögonen. Ganska artsy ändå va?

Sen tog vi en obligatorisk sväng förbi Pappy & Harriets för att äta lunch och sen strosa genom Pioneertown, där de brukade filma westerns förr i tiden. Gruppfoto framför “hotellet” (som alltså bara är en kuliss). 

Väl tillbaka i huset igen gjorde vi det enda rätta och hoppade i poolen. Jag skulle kunna bo i en pool. Älskar att vara i vatten så himla mycket. Och att hänga med Stacey och Katie.

Vi hängde i eller runt poolen ända tills solen gick ner. Då var det dags att gå in och leka lekar…

Eller ja, vi lekte bara en lek. Vi blev indelade i lag och alla fick ett foto av Ace (Edys blivande man) att dekorera utifrån en fas i hans liv. Katie och jag fick “Motorcycle Ace” (alltså hans nuvarande fas). Om Edy gissade rätt fick hon gifta sig med den Acen. Och hon gissade rätt på alla! Rolig lek. 

Edy hade med sig presenter åt alla: de här tishorna som det står “Girls to the front” på (med ett typsnitt som Edy hade anlitat en konstnär för att skapa) och matchande solglasögon. Vi var såklart tvungna att ta bandfoton i dessa.

“Sprid ut er och se svåra ut och titta inte in i kameran så sätter jag igång självutlösaren.”

Väldigt fin helg detta, med nya och gamla vänner. Nu ser vi fram emot bröllopet i New York om en månad.

Vardagsfilosoferande

Några grejer som oroar mig, i storleksordning

Här är några grejer jag oroar mig över just nu, i skrivande stund. Vi kan ta dem i storleksordning, med den minst allvarliga först. 

3. 46-gradig värme

Om några timmar tar jag, Stacey och Lexy hojarna till Joshua Tree för att fira vår kompis Edys möhippa hela helgen. Vi har hyrt ett stort Airbnb-hus med pool precis utanför Joshua Tree National Park, som är ett av mina favoritställen i hela världen. Det ska bli fint. Något som dock inte ska bli lika fint är vädret. Vi behöver köra genom Palm Springs för att komma till Joshua Tree och där är det den här helgen 46 grader varmt. FYRTIOSEX. Och vi sitter på hojar i motorcykelmundering utan AC. Det känns på riktigt som att det kan bli farligt detta.

I Joshua Tree är det “bara” 39 grader. Härligt.

*

2. Skottlossning i Cincy

Måndag morgon, bara några timmar efter att jag har kommit hem från Joshua Tree, flyger jag till Cincinnati där mitt jobb har huvudkontor. Eftersom jag knappt kommer ha tid att packa på söndag tänkte jag göra det igår istället. Precis när jag började packa fick jag ett sms från Katie: “Is everyone at your work ok? I just heard about the shooting.” Det visade sig att det precis hade varit en masskjutning i downtown Cincinnati, ungefär två kilometer från mitt jobb. Fyra personer döda.  

Sånt här sker ju precis hela tiden i USA, det är vardagsmat. Men när det händer i närheten av där man bor eller jobbar blir det liksom verkligt på ett helt annat sätt. 

*

1. Valet i Sverige

Vågar knappt tänka på att det är val i helgen. Jag vet att jag tjatar om detta, men det känns verkligen som att Sverige är på väg att göra exakt samma misstag som USA: att rösta in en populistisk högerextrem ideologi, och sen bara stå och se på medan demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter nedmonteras en efter en. Snabbt går det också. Trump har inte ens varit president i två år och vi är redan mitt uppe i en konstitutionell kris. Diktatur light, på väg mot diktatur på riktigt. Så sjukt läskigt är det.  

*

Men, ja. Nu sticker jag till öknen och hänger i en pool hela helgen istället för att tänka på allt detta. Om jag inte brinner upp på vägen, det vill säga. 

Djur, Vardagsanekdoter

Onsdag är den bästa dagen

Onsdag har på sista tiden kommit att bli min favoritdag på hela veckan, den jag liksom går och ser fram emot. Anledningen till detta är att jag nu tar hojen till stallet och rider mitt på dagen varje onsdag. Det är min form av terapi. 

Igår hade min ridlärare en så stressig dag när jag kom till stallet att hon lite halvt på skämt föreslog att jag kunde ta ut en häst på tur istället för att ha en vanlig ridlektion i paddocken. Det tyckte jag lät som en alldeles strålande idé, så jag och en tjej som hette Julia sadlade Parakeet och Slim och gav oss ut på stigarna. 

Det finns en massa stigar i området där jag rider (man kan ta en stig ända till stranden, vilket är mitt drömscenario) och utan Julia hade jag lätt gått vilse. Hon berättade att hon har ridit på det här stallet sen hon var 10 år. Hon fyller 19 om ett par veckor. 

Det var kul att hänga med en tonåring i någon timme. Jag känner liksom inga tonåringar? Hon babblade på om allt möjligt och verkade förvånad över att jag är en riktig vuxen med ett riktigt jobb. Tror att det är tandställningen som förvirrar folk. Har fått höra från en massa olika personer på senaste tiden att jag ser så ung ut. Jag tror inte nödvändigtvis att det är en komplimang heller, det känns mest som att man inte riktigt blir tagen på allvar.

Men i alla fall. Jag frågade Julia vad som krävdes för att rida till stranden, och hon sa att om man travar hela vägen tar det bara en halvtimme att ta sig dit, jämfört med en och en halv timme om man skrittar. Så nu har jag ett mål med min träning: att komma i så pass bra form att jag orkar trava i ojämn terräng i 60 minuter (30 dit och 30 hem igen). Julia sa att om jag är fit när hon kommer hem från college i norra Kalifornien igen i vår så kan vi rida till stranden tillsammans.

Deal.