Djur

Gamla skruttiga djur

Jag vaknade imorse av att min katt Ninja satt på mitt nattduksbord och krafsade på mina böcker. Det här är inte ovanligt, Ninjas främsta hobby är att hela tiden hitta på nya irriterande sätt att väcka mig på. Men hon brukar inte vara så här envis. Till slut klev jag upp… och hittade blod, hundbajs och kräks över halva köket och vardagsrummet. 

Tog genast med mig Steve till veterinären, där han efter ganska många timmar av undersökningar och blodprov fick diagnosen bukspottskörtelinflammation. Plus att hans njurar är i ganska dåligt skick. Och så har han sårnader i ögonen sen tidigare.

Jag VET ju att det är så här det är när man adopterar gamla djur, de är ofta sjuka och skruttiga. Men det gör ändå så ont i hjärtat att tänka på att min lilla hund är sjuk och har ont, och att jag inte kan förklara för honom vad det är som händer. Bröt ihop en smula hos veterinären och sitter här hemma med extremt dåligt samvete nu, dels för att jag inte visste att Steve var sjuk och dels för att jag blev arg på Ninja när hon försökte berätta det för mig. 

Det är också världens sämsta tajming eftersom jag ska på semester på torsdag. Åker till Mexico i fem dagar med 10 av mina bästisar, en resa vi har planerat i flera månader. Ska tillbaka till veterinären med Steve imorgon, får se hur han mår då och bestämma om jag fortfarande kan åka till Mexico eller om jag borde stanna hemma.

Den här lille skrutten ligger i alla fall och snarkar högt i sin säng nu. Det har varit en lång dag för alla inblandade. 

Amerika

Inte en lämplig jurymedlem

Jag har ju bott i USA ganska länge vid det här laget. Större delen av tiden har jag varit en s.k. permanent resident, alltså haft ett green card. Det är egentligen bara två saker som medborgare kan göra som man inte kan göra som permanent resident: att rösta i amerikanska val och att sitta som jury i en rättegång (aka jury duty). Jag blev amerikansk medborgare i maj förra året, och inom de närmsta veckorna kommer jag att göra båda två för första gången. 

Jag har alltså jury duty imorgon. Förväntar mig inte att bli vald till en jury (jag har alldeles för många tatueringar och starka åsikter för att framstå som en bra jurymedlem), men jag lovar att rapportera här om själva upplevelsen. 

Sen den 3:e mars är det primärval i Kalifornien. Den här dagen kallas Super Tuesday eftersom hela 14 delstater håller primärval på samma dag. Jag är väldigt peppad på att få rösta i USA för första gången under mina snart 12 år här. Älskar att rösta och tycker självklart att det är något av det viktigaste man som individ kan göra i en demokrati.

Jag har inte skrivit så mycket om politik här på sistone, mest för att allt är så jäkla mörkt just nu. Hade tänkt skriva om riksrättsprocessen som jag följde noggrant, men orkade verkligen inte. Alla visste ju redan hur det skulle sluta. Däremot funderar jag på att skriva ett inlägg om varför jag tror (fruktar) att Trump kommer att bli omvald. Är ni intresserade av att läsa mina tankar kring detta, eller är det bara för deprimerande?

Om det var någon som undrade kommer jag för övrigt att rösta på Elizabeth Warren som president i primärvalet. 

Drömhuset

Nu blir det sista flytten på ett tag

Här kommer en liten (stor?) livsuppdatering på förekommen anledning. När P och jag träffades för omkring 6 år sen bodde jag i ett litet hus som jag tyckte väldigt mycket om. Det var en trea med garage precis bredvid min bästa mataffär. Hade världens bästa grannar och kunde promenera överallt. Sen flyttade jag in hos P eftersom hans hus var större och bodde där i 5 år.

När det tog slut mellan oss skickade jag genast ett sms till min gamla hyresvärd för att se om han möjligen hade något ledigt. Kanske till och med huset jag hade bott i? Men det hade han inte.

Fram tills nu. 

Förra veckan hörde han av sig och sa att mitt gamla hus blir ledigt igen i mitten av mars eftersom de som bor där nu ska flytta. Så i måndags fick jag en liten visning, och det är lika gulligt som jag minns det. Och eftersom hyresvärden gillar mig och vet att jag är en bra hyresgäst så får jag nu flytta tillbaka till mitt gamla hus. Den 20:e mars bär det av. 

Är väldigt, väldigt glad över detta. Min nuvarande lägenhet är helt okej, men den är en tvåa och eftersom jag jobbar hemifrån vill jag gärna ha ett extra sovrum att ha som kontor. Är ej peppad på att behöva flytta igen, för andra gången på mindre än ett halvår, men det får det helt enkelt vara värt.

Mitt nuvarande hyreskontrakt går ut den 15:e april, så nu måste jag bara hitta någon som kan ta över kontraktet innan dess så att jag slipper betala dubbel hyra. La upp en liten annons i mina stories på Instagram igår, och sen dess har jag blivit fullkomligt bombarderad av direktmeddelanden, sms, email och telefonsamtal från vänner, familj och bekanta. Alltså inte från folk som vill hyra min lägenhet, utan från folk som vill veta vad det är som pågår. Fattar att man undrar eftersom jag flyttade in här för bara fyra månader sen, men hade verkligen inte förväntat mig en sån respons. 

Flera personer frågade om jag skulle flytta tillbaka till Sverige, några verkade tro att jag planerar att sälja allt jag äger och ge mig ut och resa, och ytterligare andra undrade om jag skulle flytta ihop med en ny kille. Så många teorier! Det var både underhållande och lite läskigt. 

En “kul” grej är för övrigt att boendekostnaderna i San Diego har stigit så pass mycket de senaste åren att jag nu kommer behöva betala drygt 4000 kronor mer i månaden än jag gjorde när jag bodde i huset sist. Detta trots att jag får rabatt på hyran eftersom hyresvärden gillar mig. Men jaja. Det får väl gå ändå. Det är ärligt talat fortfarande ganska billigt *för att vara San Diego*. 

Litteraturbloggen

Fyra böcker jag läste i januari

Jag verkar inte ha varit ensam om att tycka att januari var den längsta månaden någonsin. Jag förstår inte hur det är möjligt, men de 31 dagarna kändes mer som 71. Men nu är det över, äntligen. Känner mig verkligen redo för februari, nu är vi ett steg närmare sommaren. 

Eftersom januari var så lång hann jag i alla fall läsa ut totalt 4 böcker under månaden. Här kommer de.

I’ll Be Gone in the Dark av Michelle McNamara

Började året med att göra något så okaraktäristiskt som att läsa en true crime-bok (tack för lånet, Jenny!), jag läser ju annars nästan bara romaner. Den här var jag dock intresserad av av ett par anledningar. Den handlar om the Golden State Killer, en serievåldtäktsman och -mördare som härjade runt i Kalifornien på 70- och 80-talen. Michelle McNamara dog innan hon hann skriva klart den, och bara några månader efter att boken gavs ut så identifierades och greps GSK med hjälp av DNA-bevis. Väldigt fascinerande alltihopa. Boken var… helt okej. Jag är fortfarande inte helt såld på true crime.
3/5 

Blindtunnel av Tove Alsterdal

Har läst ett par andra böcker av Tove Alsterdal och hade förväntat mig en deckare. Det här var något annat, betydligt långsammare och mer lågmält. Innehållet stämde inte alls överens med baksidestexten, som fick boken att låta mycket mer spännande än den var. Ändå en helt okej roman med en intressant historisk inblick i Tysklands ockupation av Tjeckoslovakien. 
3/5

Gift av Tove Ditlevsen

Tove nummer två den här månaden blev danska Tove Ditlevsen. Hennes självbiografiska Gift skrevs 1971 och den briljanta titeln anspelar både på Ditlevsens flera äktenskap och hennes drogmissbruk. Det är rått och naket och ärligt och sorgligt. Tyckte mycket om denna. 
4/5

Koka björn av Mikael Niemi

En berättelse om en prost (Lars Levi Laestadius), en samepojke, en väckelserörelse, en seriemördare och det skrivna ordets makt. Bland annat. Det hinner hända mycket på de här 450 sidorna. Denna var både spännande, rolig, brutal och sorglig på samma gång.
4/5

***

Vad har ni läst på sistone?

Äventyr, Nära döden-upplevelser

Nära döden-upplevelser och solnedgångar i öknen

Nu blir det mycket offroadande på bloggen, ni får ursäkta. Är bara så glad att jag har hittat en hobby som kombinerar två av mina favoritgrejer: köra motorcykel och att vara i öknen. Gjorde båda två den här helgen, och fick dessutom uppleva något av det läskigaste jag någonsin varit med om. Vi tar det från början.

I lördags var vi ett gäng som åkte till Ocotillo Wells (mitt ute i ingenstans, typ två timmar rakt ut i öknen från San Diego) för att campa. Alla hade med sig sina minsta hojar.

Här är till exempel Tasha på sin pyttelilla Honda Trail 70. Och kolla solnedgången? Anledning #18792 till att jag älskar öknen.

Så här såg det ut åt andra hållet, som att himlen stod i brand. Och här är för övrigt mitt nya tält som jag köpte speciellt för detta tillfälle. P fick mitt gamla i separationen. Hade även skaffat mig en stor uppblåsbar madrass som verkligen var en game changer. Jag brukar inte gilla att campa eftersom jag alltid sover kasst i tält. Det beror nog dock mest på att jag mest brukar köra motorcykelcamping och då kan man inte ta med så mycket grejer, bara vad som får plats på hojen. Nu körde vi truck ut och jag hade med kudde, madrass och en extra filt. Sov PRIMA. 

Nästa morgon dök det upp mer folk med fler fordon, och det här finfina gänget turades om att köra runt och testa på det som fanns tillgängligt. 

Efter lunch tog vi ut alla fyrhjulsdrivna fordon på en ökentur. Ocotillo Wells är ett så kallat OHV-område. OHV står för off-highway vehicle, så såna här områden är alltså till för folk som vill ut och köra offroad. Ocotillo Wells är runt 350 kvadratkilometer stort, och fullt av kullar och sand och hopp och annat roligt.

Nu till det läskiga som hände. Efter att den här bilden togs började vi köra tillbaka till vår campingplats. Hela gänget var uppdelade på fyra olika fyrhjulsdrivna fordon, förutom en snubbes 12-åriga son som körde sin dirtbike. Ingen såg vad som hände, men på något sätt lyckades 12-åringen krascha sin hoj. Jag och A var först på plats, vi såg honom ligga orörlig vid sidan av vägen och sprang fram för att kolla så att han andades. Jag trodde på riktigt att han hade dött, att vi skulle komma fram till någons döda barn. Det var så sjukt. jävla. läskigt. Killen var medvetslös men när vi vände på honom för att kolla hans puls hörde vi att han andades. 

Vi ringde 911 och under tiden började killen vakna till. Han blödde från näsan och hade svårt att prata, men visade att han ville att vi skulle ta av honom hjälmen. De flesta som kör motorcykel vet att om någon har varit med om en olycka ska man aldrig ta av dem hjälmen, det kan göra mycket större skada, speciellt om de har skadat ryggraden eller nacken. Men killen kunde röra på nacken så vi tog av hjälmen så försiktigt vi kunde. Sen satt jag bredvid honom och höll honom i handen och pratade med honom, han förstod inte alls vad som pågick.  

Eftersom vi var mitt ute i öknen gick det inte att få dit en vanlig ambulans, så de kom och hämtade upp honom i ambulanshelikopter. Jag ville gråta hela tiden för att det var så hemskt, men höll mig lugn för killens skull. Vi fick veta nästa dag att han hade klarat sig undan med en hjärnskakning TACK OCH FUCKING LOV. All hans säkerhetsutrustning hade spruckit i kraschen, inklusive hjälmen och stövlarna, men den räddade garanterat hans liv och ben. 

Jag hatar att känna mig hjälplös, så nu tänkte jag försöka hitta någon sorts kurs att gå i första hjälpen och allmän krisberedskap. Hoppas såklart att detta aldrig händer igen, men eftersom typ alla mina hobbies är farliga kan det verkligen inte skada att vara bättre förberedd i fall att. 

En sjuk grej: om man inte har speciell ambulanshelikopterförsäkring så kan en sån här resa kosta flera hundra tusen kronor (!) i USA. Så inte nog med att man behöver oroa sig över sina skador, man får dessutom en räkning som de flesta aldrig kommer ha råd att betala. Det här landet alltså. 

Det här var i alla fall en väldigt traumatisk upplevelse för alla inblandade, inte minst för killens pappa som inte heller verkade fatta vad som hände. När vi andra hade lugnat ner oss en smula åkte vi hemåt igen. Precis i lagom tid för en till ökensolnedgång. 

Bilar och sånt, Motorcyklar

Ranger danger och motocross

Jag nämnde ju häromdagen att jag funderade på att köpa en pickup. Efter en del research kom jag fram till att det var en Ford Ranger jag skulle ha. De är små (typ lika långa som en vanlig sedan) och bensinsnåla, plus går att hitta hyfsat billigt. Så den här veckan testkörde jag ett helt gäng Rangers innan jag i fredags äntligen slog till på denna. Sasha Velour heter hon numera (ni som vet, vet).

På lördagsmorgonen, bara runt 15 timmar efter att jag hade köpt min Ranger, lastade jag upp min lilla Yamaha på flaket ALLDELES SJÄLV. Nu väger denna hojen inte speciellt mycket, men ändå. Kände mig stolt. 

Sen körde jag norrut till Fox Raceway för att vara med på en “women’s track day” som anordnades av Fox Womens, Babes in the Dirt och Husqvarna Motorcycles. 

Husqvarna hade en massa hojar som man fick låna om man ville, och det ville jag såklart. Min Yamaha har börjat kännas alldeles för liten redan så det var kul att testa något lite större.

Fox Raceway har alltså ett gäng såna här motocrossbanor, och denna var reserverad för tjejer hela dagen. Jag hade aldrig kört motocrossbana innan så det här var ju ganska läskigt. Men jag känner mig 100 gånger mer bekväm när jag kör med bara tjejer än när man måste trängas med en massa testosteronstinna snubbar som ska visa sig tuffa. 

Så många av de här tjejerna var SJUKT duktiga och FLÖG över hoppen. Jag kan väl inte påstå att jag direkt flög, men lite luft under däcken fick jag i alla fall (även om det mest var ofrivilligt). 

Det var väldigt varmt ute så jag fick svalka mig i Babes in the Dirt-tältet med mina kompisar Anya och Ashmore som turades om att jobba och att ge sig ut och köra på banan. Bra jobb ändå.

Det kanske bästa med att köra offroad hittills har för mig varit allt nytt folk jag har träffat genom detta. Bra exempel: Så fort jag hade parkerat kom det fram ett gäng tjejer som jag aldrig hade träffat tidigare och hjälpte mig att lasta av min hoj. Sen erbjöd de mig mat och sittplats i skuggan under deras tält. Så himla snälla och peppiga människor! 

Fick även en Babes Ride Out-öl när det var färdigåkt på banan för dagen. 

Hängde kvar med mina nya kompisar ett tag, och sen tog jag mina två nyaste fordon och åkte hem till San Diego igen. Sån himla rolig (men utmattande) dag. 

Helgen som gick

Tre dagar och tre olika hojar

Vi har haft långhelg här i USA den här helgen pga Martin Luther King Jr. Day och jag har i princip inte suttit stilla en sekund. Så här har denna helgen sett ut.

I lördags skulle jag egentligen åkt norrut för att gå på ett födelsedagskalas på stranden på dagen, men den planerade stranden var stängd och kalaset flyttades i sista sekunden till Newport Beach, men det kände jag var alldeles för långt för att köra. Så jag stannade hemma och tvättade den här hojen istället. Hon var så jäkla skitig så det var på tiden.

Har för övrigt sprillans nya stötdämpare som matchar min manikyr perfekt. 

Lite senare på kvällen gick jag och Sarah till vår bästa veganska black metal-restaurang Kindred som firade 4-årsjubileum hela helgen. Den här dagen var temat “Wizard Fest”. Vi beställde varsitt glas mousserande rose för att fira.

Det var så SJUKT mycket folk. Vi hade tur och fick sittplats vid baren eftersom vi kom dit tidigt, och folk liksom gled runt bakom oss och väntade på att vi skulle bli klara så att de kunde sno våra platser. Inte så trevligt, men jag är i alla fall väldigt glad att det går så bra för den här restaurangen. 

Efter middagen mötte vi upp med min nya kompis Lou på en annan bar och sen kom någon på den briljanta idén att gå och sjunga karaoke. Vi hyrde ett privat rum och sjöng loss. Jag hade aldrig sjungit karaoke innan eftersom bara tanken på att sjunga inför folk ger mig kallsvettningar, men så här med bara tre personer var det hur kul som helst. Om ni följer mina stories på Instagram kan ni eventuellt ha behövt lyssna på min version av Lonely Islands “On a boat” (älskar den). Ber om ursäkt i så fall. Det var i alla fall sent och vi var runda under fötterna och det här var tydligen det enda fotot jag fick till.

På söndagen var det strålande väder ute, 22 grader och blå himmel. Jag och A lastade upp våra dirtbikes i hans truck och körde ända ut i öknen. Om jag ska fortsätta hålla på med den här hobbyn så behöver jag nog sälja min bil och köpa en pickup istället, något jag inte är så himla sugen på. Men gillar inte heller att vara beroende av andra för att kunna frakta den här hojen någonstans. Ja, nu tänker jag bara högt. Vi får se vad som händer.

Vi körde runt i Ocotillo Wells i några timmar tills jag var så utmattad att mina ben skakade. Det är så sjukt jobbigt att köra offroad?! Jag visste ju egentligen det redan, det var lite anledningen till att jag ville börja hålla på med detta eftersom jag behöver motion som är rolig. Men det är verkligen 100 gånger mer fysiskt påfrestande än jag hade kunnat föreställa mig. Plus att jag tror att den här lilla hojen egentligen är för liten för mig ,så jag borde nog köpa en snäppet större istället. Det vore bättre för min stackars rygg. MEN! Titta vad fint det är här ute! 

Älskar öknen. Speciellt så här års. På sommaren brukar det vara runt 35-40 grader här ute, men på vintern och våren är det alldeles perfekt. Vi hade i alla fall planerat att stanna och titta på solnedgången eftersom ökensolnedgångar brukar vara väldigt dramatiska, men det var alldeles för molnigt så det blev inget. Men men. Bra dag oavsett.

Ja sen blev det måndag och jag tillbringade halva dagen på en laundromat och tvättade allt jag ägde, inklusive alla sängkläder, filtar och handdukar. Andra halvan hängde jag i garaget och försökte sätta tillbaka kedjan som hade gått sönder på min chopper. Jag har tre hojar och alla fick varsin dag av uppmärksamhet den här helgen, det känns ju rättvist och bra ändå.

Vardagsanekdoter

Finer Things Club

Jag nämnde lite i förbifarten i ett annat inlägg att jag har två nya kompisar, L och M. Vi träffades på ett knäppt sätt. Jag var på en tinderdejt med en kille som visade sig vara… eh, inte min typ kan vi väl säga. Det kom fram att han röstade på Trump, till exempel. Men vi hängde på en bar tillsammans med ett gäng av hans kompisar (och några av mina, som han också kände – San Diego är så himla litet ibland) och jag började prata med två av dem. Vi kom genast överens och höll kontakten även efter den ganska misslyckade dejten. Eller, egentligen var den väl ganska lyckad eftersom jag fick två nya kompisar som ett resultat av den.

I alla fall, L och M är båda veganer och älskar ramen, så vi bestämde oss för att starta en ramenklubb. Vi går alltså ut på restaurang typ en gång i månaden för att äta oss igenom San Diegos utbud av vegansk ramen. Igår var vårt andra klubbmöte. Vi gick till Hachi, som har flera veganska ramenvarianter på menyn. Både L och M beställde en med vegansk ost (!) i, men det tyckte jag lät väldigt suspekt så jag tog en lite vanligare variant med tofu och grönsaker. Det var gott!

Nu funderar vi på att utvidga klubben till att innefatta annan mat än bara ramen, men vi får se. Vi har döpt den till Finer Things Club (den som vet, vet), vilket ju kan innefatta lite allt möjligt. 

L bor dessutom tre kvarter från mig, så efter middagen gick vi och tog en öl på vår lokala pub och promenerade hem tillsammans. Fint!

Sen idag gick jag och gjorde manikyr med Mich och Nicole. Sist jag fick naglarna fixade var nog för 10 år sen, inför mitt bröllop (lol), så det var väl kanske på tiden. Jag brukar aldrig ens orka måla naglarna, men nu har jag dessa fina i guld så jag får kanske anstränga mig lite. Om inte annat är detta eventuellt en ny tradition det med. Ramenklubb på måndagar och manikyrklubb på tisdagar, värre kan man ju ha det. 

Vardagsanekdoter

500 dagar på spanska

Idag har jag nått en viktig milstolpe här i livet, jag har nämligen pluggat spanska varje dag i 500 dagar på raken. Det är nästan ett och ett halvt år.

Ett av mina nyårslöften för 2018 var ju att ta tag att lära mig spanska igen, och det gjorde jag. Med gratisappen Duolingo. Vet ärligt talat inte om jag skulle rekommendera den här appen till någon som verkligen vill lära sig ett språk. Man får liksom inga lektioner, utan formatet är mer som ett pop quiz. Men nu har jag i alla fall gjort dessa pop quizzes varje dag i 500 dagar och jag förstår definitivt betydligt mer spanska än när jag började. Jag märker det när jag hör eller läser saker på spanska, vilket händer i princip dagligen. San Diego ligger ju precis på mexikanska gränsen och är till stor del en tvåspråkig stad.

Mitt problem är att jag aldrig pratar spanska med någon, känner mig alldeles för nervös för det. I den mexikanska mataffären som ligger precis bredvid mitt hus pratar alla spanska med varandra. Kassörskorna byter alltid till engelska när jag ska betala för något eftersom jag är en gringa, men jag funderar på att insistera på att de pratar spanska med mig också.

Om en dryg månad sticker jag i alla fall till Mexico med ett gäng kompisar, varav ingen pratar spanska. Så då hoppas jag på att få öva lite i riktiga situationer. Vi får se hur det går. 

Motorcyklar

Råd till kvinnor som vill börja köra motorcykel

Annie: 
Håller på att ta MC-kort och tycker det hade varit kul om du vill ge lite råd om det. Sånt du önskat någon berättat för dig innan du började köra. Gärna tipsa om din favoritutrustning och lite mek-råd.

Ja! Detta är en av mina favoritfrågor, jag blir så glad när kvinnor börjar köra hoj. Vi kan ta detta i ett par olika sektioner. (Obs att det här inlägget antagligen är helt ointressant för folk som inte funderar på att köpa hoj, så ni kan fortsätta scrolla.)

Tips för säkert hojåkande

Kör som om du är osynlig

Mitt bästa tips när det gäller säkerhet på vägarna är att köra som om du vore osynlig. Utgå från att inga bilar ser eller hör dig (vilket de ofta inte gör) och justera ditt körsätt utifrån det. Med andra ord: Om du förväntar dig att bilförare kommer att göra ditt liv enklare genom att flytta på sig när du kommer farande så kommer du att bli besviken (alternativt hamna i en farlig situation).

Ha en flyktväg

En bra grej att tänka på, speciellt när man kör i mycket trafik, är att alltid ha en flyktväg. Se dig omkring och föreställ dig alla möjliga olika scenarion som skulle kunna dyka upp, och fundera på hur du skulle kunna klara dig helskinnad ur dem. Ha koll på exakt var alla bilar omkring dig befinner sig så att du lätt kan byta fil i sista sekunden om det behövs, till exempel. 

Kör inte utanför din comfort zone

För att bli en bättre motorcyklist måste man pusha sig själv, precis som med allt annat. Men jag ser alldeles för ofta nya hojåkare som vill spela tuffa och visa sig bättre än de egentligen är, speciellt när man kör i en större grupp, och det är farligt för alla inblandade. Om du inte känner dig bekväm med att ta tighta kurvor lika snabbt som dina kompisar, lägg dig sist i gruppen och kör långsammare istället för att försöka hinna ikapp. Lovar att dina vänner kommer att stanna och vänta på dig (och om inte: skaffa bättre vänner). Vill man aktivt lära sig att svänga bättre rekommenderar jag att göra sig bekant med konceptet countersteering, här är en bra artikel med video-exempel om detta. 

Utrustning

När jag började köra hoj för snart 10 år sen var det svårt att hitta utrustning tillverkad för kvinnor. I alla fall om man ville ha grejer med ordentliga skydd som dessutom var snygga och bekväma. Men de senaste åren har det börjat dyka upp fler och fler märken som riktar sig enbart till kvinnor, plus att många existerande märken har hakat på trenden.

I alla fall i USA är kvinnor den snabbast växande kundkretsen inom motorcyklar, här är var femte motorcykelägare numera kvinna (jämfört med var tionde för 10 år sen) (källa: Motorcycle Industry Council). Jaja, det har kanske egentligen inte med saken att göra, men jag tycker att det är trevlig statistik!

I alla fall. Efter att ha provat utrustning från mååånga olika märken genom åren har jag landat i en kombination som jag trivs väldigt bra med. Detta brukar jag ha på mig när jag kör hoj:

Här är några märken med bra utbud för kvinnor att kolla in:

  • Atwyld – Älskar Atwyld, inte bara för att jag känner tjejerna bakom det här märket, utan för att allt de gör är så väl genomtänkt. De designar snygg, smart utrustning av hög kvalité för både street och offroad. Om jag hade råd skulle jag äga allt i deras kollektion (eh, det gör jag förresten nästan redan när jag tänker efter). 
  • Black Arrow – Australiensiskt märke med allt från jackor till boots designade specifikt för kvinnor. 
  • Tobacco Motorwear – Jag har aldrig provat något från Tobacco själv, men vet flera tjejer som kör hoj i deras jeans.
  • GoGoGear – Typ alla kvinnor jag känner som kör hoj (inklusive jag själv) har ett par kevlarleggings från GoGoGear.
  • Speed and Strength – Billigt märke med stort utbud för kvinnor. Jag har flera av deras jackor bland annat. SS är grymma på vad jag brukar kalla “protective casual”, alltså plagg som inte ser ut som motorcykelutrustning men ändå har bra skydd.

I allmänhet är det bra att leta efter följande: 

  • Hjälm: Kolla efter integralhjälmar med säkerhetsmärkning. I USA ska säkra hjälmar ha DOT- och Snell-märkning. Antar att det finns motsvarande i Sverige. (Varför integralhjälm? Enligt den här statistiken är hakan den vanligaste delen av huvudet att skada i en olycka, så se till att skydda hela ansiktet.) 
  • Jacka: Se till att skaffa en jacka med ryggskydd, armbågsskydd och axelskydd. Bonus om den har bröstskydd.
  • Byxor: Kolla efter byxor av kevlartyg (eller liknande) med knäskydd och höftskydd. Alla motorcykelbyxor jag äger har avtagbara skydd, så man kan ta ut skydden och ha på sig byxorna som vanliga jeans när man inte sitter på hojen. 
  • Handskar: Rekommenderar ett par rediga skinnhandskar med extra skydd på handflator och knogar.

Övriga tips

Väder

En grej som jag tror att man inte tänker på om man inte kör hoj själv är hur utsatt för vädret man är på en motorcykel. Man känner tydligt varje skiftning i temperatur, luftfuktighet, vägunderlag, etc så himla tydligt. Därför är det bra att klä sig i lager, så att man lättare kan justera sin utrustning efter vädret. Nästan alltid när jag åker på en längre roadtrip behöver jag packa för både snö och regn och 40-gradig ökenhetta. Riktigt så extremt är det kanske inte att köra i Europa, men det är ändå bra att vara förberedd på allt. Ha alltid med regnkläder!

Mek

När det gäller att meka med hojar så är det enligt min erfarenhet lättast att lära sig när något går sönder och man inte har något annat val än att fixa det. Det finns videos på Youtube om ALLT som har med motorcyklar att göra, så börja med att kolla där. Beroende på vilken typ av hoj man har finns det även forum specifika för just det märket där man kan få svar på precis allt. Skaffa en ägarmanual och lite verktyg (insexnycklar, hylsnycklar, skiftnyckel, skruvmejslar och torxnycklar brukar vara en bra start, men dubbelkolla att de är rätt storlek för din hoj). 

Man får ha kul också

Här kommer en kontroversiell åsikt: motorcykelåkande behöver inte bara handla om säkerhet hela tiden, man får ha kul också (bildbevis ovan). Jag har nästan alltid full skyddsutrustning på mig när jag kör, men ibland har jag inte det. Ibland kör jag utan hjälm på en tom gata med två av mina bästa kompisar bakpå hojen enbart för att få ett kul foto. Så länge man är medveten om riskerna får man göra som man vill (så länge det är lagligt och inte utsätter andra människor för fara såklart, men det behöver jag väl knappast skriva). 

Hoppas att detta hjälper! Om någon har följdfrågor eller undrar om något jag inte tog upp, säg till i kommentarerna.