Det ofattbara

Jamen glad midsommar då

Om ni undrar varför det är så tyst här just nu så är det för att min hjärna går på högvarv genom att tänka denna enda tanke på repeat:

Om några decennier, när allt det som händer i USA just nu förhoppningsvis har förpassats till historieböckerna som skräckexempel i stil med Förintelsen, kommer jag då att kunna säga att jag var en av de som gjorde något för att stoppa det? Kommer jag att ha varit en av hjälparna?

Jag vill inte vakna upp en dag om 30 år och behöva erkänna att det var delvis mitt fel att flyktingbarn togs ifrån sina föräldrar och spärrades in under fängelseliknande förhållanden, eftersom jag inte gjorde tillräckligt mycket för att stoppa det. Jag vill inte titta tillbaka på mig själv under den här tiden som en person som bloggade om vardagligheter medan det otänkbara skedde precis utanför (bokstavligen: jag bor 15 minuter från den mexikanska gränsen).

Jag vill tro att om jag hade levt i Europa på 30-talet hade jag brutit lagen genom att gömma Anne Frank i mitt hus, inte följt lagen och rapporterat henne till nazisterna. Men nu händer det här, och är jag verkligen den personen? Vad gör jag? Skänker pengar till organisationer som kan hjälpa och delar inlägg på sociala medier, men är det tillräckligt?

Jag inser såklart att det inte är så här verkligheten fungerar, man kan ha flera tankar i huvudet samtidigt, och ingen ensam person kan lösa problemen på egen hand. Det går också att leva ett normalt liv samtidigt som man håller på att gå sönder inombords över världens orättvisor.

Det här blev ju ett väldigt navelskådande och dramatiskt inlägg. Jag vet inte om vi är på väg mot en ny förintelse. Men jag vet att det kommer att bli betydligt sämre innan det blir bättre igen. Och jag vill inte vara en i den tysta massan som bara låter det pågå.

Listor

Sommarlista för den mentala hälsans skull

Alltså, jag MÅSTE fokusera på något positivt för att inte helt gå under av hur hemsk världen är just nu. Håller på riktigt på att få ett nervöst sammanbrott av att kolla på nyheterna. Så. Okej. Sommarlista. Eller roadtrip-lista, snarare. 

Mina planer för sommaren:

ROADTRIP! Om 11 dagar tar jag och tre av mina favoritpersoner hojarna norrut, mot Kanada. Första natten bor vi på hotell i Las Vegas innan vi gör resans längsta etapp på nästan 80 mil genom öknen i Nevada, Arizona och Utah. Och sen fortsätter det så i 16 dagar. 

Här badar jag helst:

I en hotellpool eller -jacuzzi. De varmare dagarna på resan kommer det vara extremt skönt att svalka sig i en pool, och de kallare dagarna kommer vi antagligen behöva sitta i en jacuzzi i några timmar för att mjuka upp lederna.

Hur länge ska du vara ledig?

Två hela veckor! Sen har jag helt slut på semesterdagar, trots att jag inte har tagit ut en enda ledig dag hittills i år. KUL VA.

Vad ser du mest fram emot?

Att köra hoj genom några av Nordamerikas vackraste platser, till exempel Banff National Park i Kanada, Going-to-the-Sun Road i Glacier National Park och Valley of Fire utanför Vegas (<- klicka på länkarna för helt overkliga foton).

Vad kommer du köpa inför semestern?

Har redan köpt det mesta jag behöver, från packpåsar med kompression till hopfällbara skålar och muggar. Allt för att få plats med så mycket som möjligt på hojen. 

Vad kommer du äta?

Antagligen väldigt många Lärabars och vegoburgare. Har inte jättehöga förhoppningar om att hitta bra veganmat mitt ute i ingenstans. Men skulle också kunna tänka mig att flexa om det behövs. 

Vad kommer du dricka?

Enorma mängder vatten, och eventuellt en kall öl efter en lång dags motorcykelkörande. 

Vad kommer du ha på dig?

Motorcykelutrustning. Hatt när jag inte har hjälm på mig, har en känsla av att hjälmfrisyren kommer vara out of control. 

Vad oroar du dig för?

Vädret. När vi kör genom öknen kommer det vara omkring 40 grader varmt, och uppe i bergen verkar det fortfarande ligga snö på marken. Det är lite knepigt att packa för den här temperaturskillnaden, plus att vi med stor säkerhet kommer behöva köra genom regn minst ett par gånger. Är inte jättepeppad på att vara kall och blöt på hojen, men det är samtidigt inget riktigt äventyr utan lite ordentligt väder. 

Den ultimata sommardagen:

Kan på riktigt inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en sommardag på än att köra hoj genom fantastiska platser med några av mina bästa människor. Vi får se om jag fortfarande känner så efter 16 dagar av detta, hehe. 

Hur kommer du minnas din semester sen i september?

Som att den var alldeles för kort. 

 

(All foton ovan tagna av Genevieve Davis.)

Vardagsfilosoferande

USA borde vara ett avskräckande exempel

I år är det valår i både USA och i Sverige. I USA får jag inte rösta och i Sverige vet jag inte vad jag ska rösta på, men just nu ser jag många läskiga paralleller mellan båda ländernas politiska klimat.

SD är näst största parti i senaste mätningarna. I USA har vi haft en populistisk rasist som president i knappt två år, och han har redan lyckats nedmontera så mycket av USAs demokratiska värderingar att det här landet numera är på väg käpprätt mot konstitutionell kris och wannabe-fascism.

Här har motrörelserna — de som propagerar för bättre sjukvård, en mer human flyktingpolitik och mindre kaos och korruption — i alla fall lyckats växa sig tillräckligt starka för att det ska gå att hoppas på en ”blue wave” i höstens midterms, dvs att det finns en chans att Demokraterna tar tillbaka representanthuset. Men tills dess kan Trump och hans lakejer ohindrat fortsätta att inskränka aborträtten, ta ifrån människor deras sjukförsäkring, spärra in flyktingbarn under fängelseliknande förhållanden, sprida rädsla och hat, hylla diktatorer och starta handelskrig med Kanada.

USA är i totalt politiskt kaos just nu, och jag är så enormt rädd att samma sak kommer hända i Sverige. Det blir ju så här när ett gäng narcissistiska extremhögerideologer med en rasistisk och kvinnofientlig agenda försöker driva ett land.

Så, vad kan vi göra för att förhindra detta? Jag gjorde Expressens valkompass för några veckor sen och fick de här inte helt otippade resultaten. Det lutar nog åt att jag taktikröstar på Vänsterpartiet, men jag känner mig fortfarande kluven. Vad röstar ni på, och varför?  

Länkkärlek, Motorcyklar

Motorcykelrelaterad länkkärlek

På tal om motorcyklar (eller ehhhh ja, när pratar jag inte om motorcyklar?) så vill jag rekommendera två hoj-relaterade inlägg på andra bloggar:

Är så väldigt glad för Mirijams skull — hon har äntligen köpt hoj igen efter ett flera år långt uppehåll. Jag blir själv helt stissig om det går bara ett par veckor utan att jag får köra hoj, så jag kan bara föreställa mig hur det har känts för henne. Välkommen Mirijam tillbaka till livet som motorcykelåkare! Det är det bästa livet. 

Och på Red Rag Garage, den andra bloggen jag driver (eller försöker driva, livet har kommit emellan lite på sistone), har Katie skrivit ett oerhört ärligt inlägg om ångest och depression, och hur att köra motorcykel (i kombination med medicin och terapi) hjälper henne att fungera någorlunda normalt. Så viktigt inlägg detta. 

Äventyr, Motorcyklar, Resor

Mina drömmars roadtrip

Om knappt tre veckor händer det något som jag är så peppad på att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Den 30 juni ger vi oss nämligen av på en 16 dagar lång motorcykelroadtrip till Kanada. Vi = Paul, Katie, Jordan och jag. 

Vi kommer att ta oss från San Diego till Banff, en nationalpark i Alberta som på foton och film ser helt overkligt vacker ut, och sen hem igen. Hela resan kommer bli omkring 650 mil lång och gå genom sju delstater (Kalifornien, Nevada, Arizona, Wyoming, Montana, Utah och Idaho) och två länder (USA och Kanada). Vi snittar på runt 50 mil om dagen och bor på hotell eller hos kompisar över natten. 

Katie och jag har planerat detta i ganska många månader och nu börjar det äntligen kännas på riktigt. Vi har förberett oss genom att lämna in hojarna på service, se till att däck och bromsar och annat viktigt är i bra skick, installerat sadelväskor och sånt man behöver för att kunna ha med sig packning, köpt ett National Parks Pass så att vi bara kan glida in på alla nationalparker vi kommer pricka in på resan, och så vidare. 

Men mest av allt har vi förberett oss genom att kolla på en jäkla massa foton från olika enormt vackra platser vi kommer köra genom. 

Två veckor på hojen tillsammans med några av mina favoritmänniskor. Kan verkligen inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa sommarsemestern på. 

Irritationsmoment, Mexico

Hjärtlöshet och en dag i Tijuana

Det har bara gått drygt 500 dagar sen Trump tog över som president, men han har lyckats göra så enormt mycket skada under den tiden. Jag följer fortfarande nyheterna slaviskt, men känner mig ofta väldigt ledsen och överväldigad av all skit. Som nu, när alla som kommer till gränsen för att söka asyl automatiskt fråntas sina barn. Över tiotusen ensamma barn i ett nytt land där de inte kan språket, inspärrade under fängelseliknande förhållanden. Det är så jävla jävla hemskt, och så jävla jävla ovärdigt. 

Jag pratade med min kompis F igår, han jobbar som försvarsadvokat och flera av hans klienter är personer som har kommit till USA för att söka ett bättre liv, men som blivit stämplade som brottslingar under den nya nolltoleranslagen. F är så förbannad och frustrerad över hur de här människorna, som ofta har flytt fattigdom och våldsamheter i Central- och Sydamerika, behandlas när de kommer till USA. Och han gör allt han kan för att ge dem tillbaka sin frihet och värdighet. Är så tacksam för människor som F. 

Vi har en hjärtlös president och en hjärtlös regering som bestämmer människovärde utifrån hudfärg och ursprung. 

Mitt i allt detta måste man ändå försöka leva som vanligt och göra vad man kan för att bevisa att alla amerikaner (och andra personer som bor i USA) inte är rasistiska svin. 

I tisdags tillbringade jag och några kollegor hela dagen i Tijuana, precis på andra sidan gränsen i Mexiko. Det var valdag i Kalifornien (första valomgången inför höstens midterm elections) och det kändes som ett bra tillfälle att bygga broar istället för murar. Så här såg det ut…

Vi parkerade på San Diego-sidan och promenerade över gränsen. Det var ganska tidigt på morgonen fortfarande och inte så mycket öppet. Det här tacostället hade ett motto att leva efter dock.

Mitt i en dold gränd som var extremt svår att hitta från gatan fanns detta mkt Instagram-vänliga café.

Vi tog en Uber till Telefónica, en ny hipster-foodcourt som påminde mig lite om Hornstulls Marknad. Det var fortfarande tidigt dock, så inget var öppet ännu. 

Sen åt vi tacos, såklart. Dessa veganska, asiatiska svamptacos på Verde y Crema var 👌. 

Vi promenerade flera kilometer och stannade på flera ställen för en drink eller appetizer. Sen avslutade vi dagen på en trevåningsrestaurang med egen bio och takterrass med utsikt över halva Tijuana. 

Bra kollegor, bra dag. Mexiko är ett fantastiskt land på många sätt och jag hoppas innerligt att Trump inte lyckas göra ännu mer djupgående eller permanent skada på USAs och Mexikos relation. Men det är kanske naivt av mig.

Äventyr, Livet är en fest

Punk Rock Bowling 2018

För en vecka sen hade jag och Paul precis landat i Las Vegas, Nevada. Vi checkade in på vårt hotell, sen satte vi oss på Hennessey’s uteservering på Fremont Street och tog en öl.

Jag hade knappt druckit en droppe alkohol på flera veckor, men är man i Vegas så är man…

Sen hörde min kompis Johan av sig och sa att han, Lotta och Robin hängde i poolen på Golden Nugget, så vi gick såklart dit vi också. Inte varje dag det är svenskar i stan.

Paul fick en snus!

Efter poolen åt vi middag, och sen googlade vi “dive bar downtown las vegas” och hittade detta ställe, Atomic Liquor. 

Vi satt på Atomics uteservering och drack öl tills klockan närmade sig midnatt. Då hade Johan, Lotta och Robin biljetter till en punkspelning, så Paul och jag gick hem till hotellet och somnade. 

Sen var det söndag och Paul och jag hade sovit i 11 timmar (!). Vi gjorde oss i ordning och gick till festivalområdet för att se Larry & His Flask spela. De var bäst som vanligt! 

Vi såg även Swinging Utters, Turbonegro, Mighty Mighty Bosstones och lite andra band. Senare gick NOFX på scenen och vi stack därifrån, vilket nog var tur. Efter att vi hade gått drog två av bandmedlemmarna ett extremt otrevligt skämt om masskjutningen som skedde på en annan musikfestival i Vegas i oktober, där 58 personer dog och över 800 skadades. Jag försökte låta bli att tänka på den masskjutningen hela helgen eftersom vi stod mitt på ett öppet fält omgivet av höga byggnader, och om någon hade velat fyra av ett semiautomatiskt vapen rakt in i folkmassan hade det varit i princip hur enkelt som helst. Sån sjuk grej att behöva oroa sig över, men välkommen till USA.

(Stone Brewing, ett bryggeri i San Diego som gjorde en collab-öl med NOFX förra året bröt samarbetet efter dessa kommentarer. Jag intervjuade ju för övrigt Fat Mike från NOFX på Stone när ölen släpptes, och han var inte speciellt trevlig då heller.) 

På väg till nästa spelning stannade vi på Evel Pie för pizza och en öl. Hela Turbojugend var också där, tydligen.

Klockan 1 på natten var det äntligen dags för ett av mina favoritband att spela. Hot Water Music, som ju Chuck Ragan sjunger i. Det tog allt jag hade för att hålla mig vaken så här sent. Jag har en så extremt inrutad dygnsrytm (går och lägger mig och kliver upp ungefär samma tid varje dag, oavsett om det är vardag eller helg) att min kropp helt enkelt vägrar att hålla sig vaken efter typ klockan 23. Lyckades inte ens stanna hela spelningen eftersom jag på riktigt höll på att svimma (!?) och Paul och jag fick ta en Lyft de kanske 7 kvarteren tillbaka till hotellet. Oh well.

Nästa morgon var vi på’t igen! Tog en återställare vid poolen på Gold Spike med svenskarna. 

Paul och Lotta och jag jämförde Against Me!-tatueringar, eftersom de skulle spela senare på dagen och vi alla var oerhört peppade på detta.

Efter poolen gjorde vi oss i ordning och gick till festivalområdet. Gillar de här personerna så mycket, så fint att de kom ända till USA för att hänga i några dagar.

Vi var där precis i tid för att ställa oss längst fram innan Against Me! gick på scenen.

Mkt viktigt budskap.

Lotta och jag är superfans och var extrempeppade!!!

Killarna också!

Sen spelade Against Me!, mitt favoritband i hela världen och huvudanledningen till att vi fortfarande var kvar i Vegas fast det var måndag kväll och jag skulle jobba nästa morgon. Det var 100% värt det.

Efter spelningen gick jag tillbaka till hotellet för att få lite sömn innan vårt flyg hem gick tidigt nästa morgon. Paul var ute och festade med svenskarna till klockan 3 på morgonen och hade väldigt svårt att förstå vad det var som hände när jag väckte honom strax efter 5. Sen åkte vi i alla fall hem och jag jobbade i några timmar medan Paul sov på soffan. Och det var detta års Punk Rock Bowling! Nästa år blir mitt tionde år på PRB, det måste ju firas.

Irritationsmoment, Katterna

Katter och catcalling

Skulle ta en bild på mig och mina djur för en grej på jobbet, men det gick sådär. Med två katter och en hund som hatar varandra, plus en katt som är rädd för kameran, blev det till slut bara Ninja och jag kvar. Den sista bilden ovan blev det till slut, även om jag nog gillar den ilskna/förvånade i mitten bäst. 

En annan grej jag har tänkt på på sistone förresten: Under de knappt två åren jag hade brunt/ofärgat hår kan jag inte minnas att jag blev raggad på eller att någon snubbe skrek något efter mig på stan en enda gång. Det var extremt skönt, och jag tänkte väl mest att det nog berodde på att jag är 30+ nu och för gammal för alla pervon.

Men sen klippte jag håret och färgade det svart igen, och de senaste veckorna har det varit som en jäkla orgie i catcalling. Från random snubbar på stan till två olika män som jobbar i mataffären jag går till som igår kommenterade min nya frisyr och sen följde efter mig och ville prata medan jag handlade, till en kille som sprang efter mig in i en hiss och provade sin lycka med följande raggningsreplik: “You’re in the wrong place, the motorcycle model agency is across the street”. (Jag hade alltså min motorcykelhjälm i handen.) 

Alltså, vad ÄR det med män? Och hur blir jag av med all denna oönskade uppmärksamhet igen utan att behöva byta hårfärg? Ggghhhh. 

Listor

Kulturlistan i maj

En film jag har sett:

Har visst inte sett någon film den här månaden heller. Men är lite sugen på att gå och se Ocean’s 8 när den har haft premiär. Vi får se hur det går. 

En bok jag har läst:

Jag har läst hela SEX böcker den här månaden, det är nog någon sorts rekord för mig, i alla fall för en månad då jag inte har haft semester. Dessa har jag läst:

  • Homesick for Another World av Ottessa Moshfegh
  • Simon vs. the Homo Sapiens Agenda av Becky Albertalli
  • The Woman in the Window av A.J. Finn
  • A Thousand Splendid Suns av Khaled Hosseini
  • The Gods of Guilt av Michael Connelly
  • The Fifth Witness av Michael Connelly

Bäst var A Thousand Splendid Suns och Homesick for Another World. Michael Connelly-böckerna hittade jag på en loppis för två dollar styck, så jag köpte en hel hög. De tar ca en dag att läsa ut, så det är kanske fusk. 

En tv-serie jag har kollat på:

Paul och jag kollade just färdigt på Evil Genius, en dokumentärserie på Netflix om “the pizza bombing“, ett komplicerat bankrån och bombattentat som skedde i Erie, Pennsylvania år 2003. Min pappa var utbytesstudent i Erie som tonåring, så jag känner att jag liksom har en personlig koppling till den staden? I alla fall en spännande dokumentär med många extremt intressanta karaktärer. 

En podcast jag har lyssnat på:

The Daily från New York Times. Jag lyssnar på denna varje morgon medan jag kör till jobbet och gillar verkligen deras sätt att leverera dagens nyheter genom gripande storytelling. Ett bra och viktigt avsnitt den senaste månaden är “A Life-or-Death Crisis for Black Mothers” från 11 maj. Här är beskrivningen: “Black mothers and infants in the United States are far more likely to die from pregnancy-related causes than their white counterparts. The disparity is tied intrinsically to the lived experience of being a black woman in America.”

En restaurang jag har ätit på:

Vi har försökt dra ner på att äta ute eftersom vi lägger så oerhört mycket pengar på det, men eftersom vi var i Las Vegas hela helgen hade vi inte så mycket annat val. Ett ställe vi käkade på flera gånger var Nacho Daddy, en nacho-bar med en otippat stor vegansk meny på 4th St nära Fremont i downtown Vegas. Tips om ni har vägarna förbi! (Se bild på veganska nachos ovan.)

Matbloggen

Lättlagade veganska revbensspjäll

Jag gjorde dessa helt veganska “revbensspjäll” med BBQ-sås till middag igår och det blev så himla gott att jag känner att jag måste dela med mig. Jag saknar verkligen inte kött, snarare tvärtom, och jag kan inte minnas att jag någonsin har ätit riktiga revbensspjäll, men däremot gillar jag att upptäcka nya grejer att laga som passar både veganer och köttisar. Dessa är gjorda på seitan och jag följde det här receptet nästan till punkt och pricka (jag bytte bara ut jordnötssmöret mot mandelsmör).

Eftersom vi sticker till Vegas i ett par dagar imorgon så har jag idkat kylskåpstömning den här veckan, men alla ingredienser i det här receptet är sånt jag alltid har hemma, och det gick enkelt och hyfsat fort att laga. Tog en knapp timme totalt, vilket är kort tid för att vara seitan. 

Steg ett var att blanda alla torra ingredienser i en skål och resten i en annan skål, och sen knåda ihop dem till en deg som man trycker ut i en ugnssäker form. Så här såg degen ut innan den åkte in i ugnen. 

Och så här såg det ut efter 25 minuter i ugnen.

Sen skulle man egentligen slänga “revbenen” på grillen, men det orkade jag verkligen inte göra, så jag stekte dem i BBQ-sås i en stekpanna istället. Det gick alldeles strålande!

Klart! Åt med pasta, vegansk tzatziki, ugnsrostade morötter och lök, samt ärtskott. (Kylskåpstömning, som sagt.) Det blev verkligen sjukt gott. 10/10 rekommenderar.