Winner winner Thanksgiving dinner

Får man skryta lite? Jamen det får man väl, vad ska man annars ha en blogg till?

Idag hade vi en cook-off på jobbet, där alla som ville fick laga en maträtt och ta med sig till vår Thanksgiving-lunch på kontoret. Sen fick alla rösta på en favorit, plus att vår matkritiker (som är ganska känd, i alla fall i San Diego, och har ett eget tv-program) kom in på redaktionen som hedersgäst och fick välja en egen vinnare.

Jag gjorde en höstig sallad med ugnsrostade grönsaker och apelsin-kanel-och sirapsdressing som jag blev väldigt nöjd med. Det kan till och med ha varit bland det godaste jag någonsin har lagat. Och så vann jag! I matkritikerns kategori!

Är väldigt nöjd över att ha lyckats imponera på någon som faktiskt försörjer sig på att äta och skriva om andra personers mat. Och så himla kul att vinna grejer! (Den här gången: ett presentkort på restaurang värt $100.) Innan jag började jobba här hade jag typ aldrig vunnit något. Nu tror jag att mina kollegor kanske hatar mig lite eftersom jag vann både detta och Halloween-tävlingen. Men oh well. Haters gonna hate.

Den här dagen började ganska kasst med galningar och poliser, men sen blev det helt klart bättre.

Slut på skryt.

thanksgivingfeast

(Lunch-aftermath. Bild snodd från San Diego Magazines Instagram.)

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Ett bryskt uppvaknande

Jag har haft en ganska intressant morgon. Ungefär klockan 5:15 vaknade jag av att det knackade på dörren. Jag var sömndrucken och hade inga kontaktlinser i, plus att det var mörkt och regnade ute, så när jag kollade ut genom titthålet i dörren såg jag ingenting. Men personen knackade igen, så jag frågade vem det var och fick något ohörbart till svar. En kvinnoröst var det i alla fall.

Jag var säker på att det inte var någon jag kände, så utan att öppna dörren sa jag åt henne att sluta knacka och sticka därifrån. Då började personen bli aggressiv och banka så hårt på dörren att jag trodde att den skulle gå sönder. Så jag ropade att jag skulle ringa polisen om hon inte slutade, men hon fortsatte banka. Så jag ringde 911. Första gången jag någonsin har behövt ringa larmcentralen.

Jag bor i det mittersta huset i en länga på tre hus. Medan jag väntade på polisen blev bankandet så illa att grannarna i husen på båda sidorna om mitt vaknade och kom ut och började prata med kvinnan utanför min dörr. De frågade vad hon höll på med, och hon svarade något i stil med ”She’s not opening the door!” men när min granne frågade vem hon trodde bodde här egentligen hade hon inget svar. Så efter en stund försvann hon ut i gränden, efter att först ha sparkat omkull min grannes grill.

Kanske 10 minuter senare dök polisen upp. De pratade med min granne först, eftersom hon faktiskt hade varit ute och pratat med och sett den här kvinnan. Jag hade noll signalement och var nog inte till så mycket hjälp. Poliserna sa i alla fall att de hade hittat en bil på gatan med dörren öppen, och att de skulle undersöka saken vidare.

Sen gick de. Vid det laget var klockan 6 på morgonen så det var liksom ingen idé att gå och lägga sig igen. Så jag duschade, åt frukost och gick till jobbet. Och här sitter jag nu och undrar vad fasen det var som hände egentligen.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Tandläkarskräck vs tandläkarglädje

Nu ska jag berätta något som jag skäms över. Jag har inte varit hos tandläkaren på 6 år. (!!!)

Grejen är att det är så sjukt dyrt att gå till tandläkaren i USA om man inte har försäkring, och det hade jag inte förrän fram tills för ungefär ett år sen. Då fick jag sjukförsäkring genom mitt gamla jobb, och började genast leta efter en lämplig tandläkare.

Problemet var bara att alla tandläkare som accepterade min försäkring hade helt horribla recensioner på Yelp.* Alltså, verkligen så fruktansvärda att jag hellre sitter hemma och låter mina tänder ruttna än utsätter mig för den sortens behandling folk rapporterade om. Den överlägset bästa recensionen av någon av alla tandläkare på min lista jämförde upplevelsen med en medeltida tortyrkammare, så ni kan ju tänka er hur de dåliga recensionerna såg ut.

Nu har jag som bekant ett nytt jobb, och med det fick jag en ny försäkring. Och döm om min förvåning när alla tandläkare jag har kollat upp hittills har idel fyr- och femstjärniga recensioner. Det tog mig mindre än fem minuter att hitta en tandläkare två kvarter från mitt hus som har så uteslutande bra recensioner att jag redan känner att jag vill vara kompis med den här snubben.

Sist jag var hos tandläkaren hade jag aldrig haft ett hål, eller några andra problem heller, förutom att mina tänder är lite sneda. Vi får se hur det går den här gången. Men jag behöver i alla fall förhoppningsvis inte oroa mig för att hamna i en medeltida tortyrkammare.

——————————-

*Jag vet inte om folk använder Yelp i Sverige? Det är i vilket fall som helst en recensionssajt där vem som helst kan lägga upp en recension om i princip vad som helst—allt från restauranger till nagelsalonger till bilmekaniker till läkare.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Verklighetens Saul Goodman, fortsättningen

Ni kanske kommer ihåg att jag för ett drygt halvår sen fick en trafikböter, och att jag anlitade en advokat av tveksam moral för att ta hand om den åt mig. Sen glömde jag lite bort hela den grejen, tills häromdagen när jag fick ett brev från advokaten med den slutgiltiga domen.

Det visade sig att Mr. Ticket hade lyckats omvandla min böter från en moving violation till en non-moving violation, vilket innebär att jag inte får något prick i registret! Plus att han fick ner bötessumman från $500 till $239! Känns ju ändå som en ganska stor WIN. Speciellt eftersom det bara kostade mig $99.

Rolig grej dock, och ganska talande för vilken sorts advokat jag anlitade, är att mitt i högen med officiella papper från rätten som de skickade mig har de häftat fast en lapp för att få mig att följa advokatfirman på Instagram och Facebook. Haha, känns ju seriöst.

mrticket

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Att köpa eller inte köpa

Jag och min kille har som gemensamt helgintresse att gå på husvisningar, trots att vi inte har några direkta planer på att flytta eller köpa hus. Jag ÄLSKAR att titta på hus och se hur folk bor, och se hur hus man har sett utifrån ser ut på insidan, och på helgerna brukar det vara öppna hus lite överallt. Så vi brukar helt enkelt promenera runt i North Park, där vi bor, och kliva in på alla öppna hus vi hittar.

Igår upptäckte vi att ett av våra favorithus i hela North Park plötsligt var till salu, så vi kunde såklart inte låta bli att gå in och titta.

Och alltså. Det var kanske det finaste någonsin. Ganska mycket över vår prisklass om vi nu hade varit i köptagen, men ändå. Det perfekta huset.

Jag har egentligen aldrig sett mig själv som husägare—bara en sån sak som att jag har flyttat 9 gånger på 6 år talar liksom emot det rimliga i att köpa en bostad som man sen förväntas bo i typ för alltid. Men på senaste tiden har jag börjat tänka om. Om inte annat är det en vettig investering, och om jag köper inom de närmaste 7 åren eller så bör jag ha ett lån som är avbetalat lagom till att jag pensionerar mig, vilket innebär gratis hyra på äldre dagar. (Liten instickare här: jag fick nyligen veta att man inte behöver ammortera bostadslån i Sverige!? Är fortfarande i lite chock över detta.) Dessutom känns det så himla dumt att betala en massa hyra varje månad som antagligen går till att betala av hyresvärdens bostadslån, när jag kunde lägga de pengarna på att betala av mitt eget.

Det är väl inte riktigt aktuellt att gå och köpa hus just nu. Men om några år, kanske. Varken jag eller min kille vill ha barn, så vi tänker lite att den här DINK-livsstilen (Dual income, no kids) borde löna sig i framtiden. Fram tills dess fortsätter vi att gå på visningar och drömma om att en dag ha råd med något som det vi var och tittade på igår:

cooperst

cooperst2

cooperst3

cooperst4

Bilder lånade från Zillow.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Fullt påklädd i Easyriders

Ni vet Easyriders? Motorcykelmagasinet som har funnits sen 70-talet och kanske mest är känt för sina närmast porrliknande bilder på nakna brudar på motorcyklar? Jag upptäckte häromdagen att jag är med i senaste numret. Fullt påklädd dock. Och dessutom klippte de bort min motorcykel ur bilden, men det känns ju egentligen ganska logiskt. Hur skulle det se ut egentligen om Easyriders började publicera bilder på tjejer som faktiskt KÖR SIN EGEN motorcykel, inte bara sitter inoljade och topless på någon annans.

Jaja. End of rant. Här är bilden.

easyriders

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Bättre än att vara blind

Min katt Turtle och jag har en speciell relation. Hon är ganska neurotisk och skygg och rädd för allt och alla. Utom mig. Varje morgon när hon hör min väckarklocka kommer Turtle upp i min säng för att bli kliad på huvudet. Så jag lyfter på täcket och hon kryper in och lägger sig bredvid mig alldeles nära och spinner så högt att det låter som att ett flygplan håller på att landa i sängen. Det är en fin liten stund och jag kan absolut tänka mig värre sätt att börja dagen på.

Förutom igår. Vi hade vår lilla gosstund som vanligt på morgonen när hon helt plötsligt klöste mig hårt i ansiktet. Jag tror att hon egentligen bara sträckte på sig och mitt ansikte råkade vara ivägen, men man vet inte så noga med katter. Nu har jag i alla fall ett flera centimeter långt klösmärke som går diagonalt precis under vänsterögat, och som med all säkerhet kommer att lämna ett ärr.

Det är väl ändå att föredra över att vara blind på ena ögat, vilket nog lätt hade kunnat hända om kattskrället hade bestämt sig för att sträcka på sig ungefär tre centimeter högre upp. Lite väl mycket action innan klockan 7 på morgonen för min smak.

turtle

  • Facebook
  • Twitter
  • email

V.I.P.

Så himla konstig grej. Nu när jag jobbar för en tidning, och dessutom bloggar för den med jämna mellanrum, så får jag plötsligt en massa mail från PR-personer och festfixare som vill bjuda in mig (i egenskap av influencer) till sina event.

Nu är jag inte så mycket för minglande, men lite då och då dyker det upp grejer som verkar kul. Häromveckan stod jag till exempel på listan när Top Shop öppnade sin första San Diego-butik och ställde till med party, och för ytterligare några veckor sen tog jag med mig min karl och hans mamma på en fest med 60-talstema på San Diego Museum of Art.

Det bör kanske tilläggas att jag inte gick på Top Shop-partyt eftersom jag kände mig lat och min soffa kändes betydligt mer lockande. Men det är ändå lite knäppt att jag numera blir bjuden på såna här tillställningar. Måste vara såhär det känns att vara storbloggare.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Den där jäkla handleden igen

Inser att jag nästan bara tar mig tid att blogga när jag har något trevligt att berätta. Så vi kan ju väga upp det lite med att prata om något betydligt mer negativt.

Ni kanske minns att jag var med om en motorcykelolycka i mars. Trots att jag blev påkörd av en bil på motorvägen mitt i rusningstrafiken kom jag ganska lindrigt undan med ”bara” en stukad handled. Problemet är bara att det har gått snart åtta månader sen olyckan, och handleden är fortfarande inte läkt. Alls. Skulle snarare vilja påstå att det har blivit värre, eftersom smärtan har spritt sig från handleden till hela underarmen och handen.

Hittills har jag gått hos tre olika sjukgymnaster och två läkare varav en specialist. Jag har även provat allt från stödbandage till compression gloves (vad det nu heter på svenska), samt ultraljud och olika sorters smärtstillande. Jag gick till och med och köpte en bil för att inte behöva köra så mycket motorcykel. MEN INGENTING HJÄLPER.

Jag var hos min husläkare igen idag, och nu har jag en ny remiss för både specialistvård och en neuropatisk undersökning. Min senaste sjukgymnast är nämligen övertygad om att smärtan är nervrelaterad.

Det är frustrerande att vara högerhänt och inte kunna använda sin högerhand utan att det gör ont. Och det är frustrerande att ingen verkar ha några svar eller lösningar. En kollega, som antagligen menade väl, berättade dessutom just att han stukade sin handled i ett fall för tolv år sen och att han fortfarande har ont. Kul.

Det är i alla fall lite tur att personen som körde på mig hade försäkring. Så även om jag har lagt ut en hel massa pengar på sjukvård de senaste månaderna så kommer jag att få tillbaka dem, plus ett skadestånd.

Jag skulle dock välja en frisk handled över en massa pengar alla dagar i veckan.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Liten slutet-på-oktobersammanfattning

Åh, jag har så mycket jag vill blogga om, och egentligen har jag just nu ganska gott om tid att blogga också. Problemet är bara att jag inte har en laptop. Jag har en stationär dator inne på mitt hemmakontor, men där vill jag inte sitta när jag kommer hem från jobbet. Jag vill sitta i soffan i vardagsrummet med en dator och kanske en katt eller två i knät och ha min kille bredvid och How I Met Your Mother på Netflix på TV:n medan jag skriver. Så om jag köper en laptop igen någon dag kanske det blir mer bloggande av här.

Under tiden kan jag i alla fall dela med mig av två bra grejer från förra veckan eftersom jag sitter på jobbet just nu och inte på hemmakontoret.

Bra grej 1 är att jag fyllde år i tisdags och hade en middag på kvällen på min favoritrestaurang. Jag hade bjudit in en massa bra personer men folk är i allmänhet ganska opålitliga så trots att 26 personer hade tackat ja så reserverade jag bara bord för 19. Sen dök det ändå upp 23 pers och restaurangpersonalen fick dra fram två till bord och jag kände mig himla glad och rörd och tacksam över att ha så många bra personer i mitt liv. Blev även firad på jobbet med croissanter och frukt. Mina favoriter!

bday

Bra grej 2 är att det tre dagar efter min födelsedag var Halloween. Gillar att mina två favoritdagar på hela året äger rum under samma vecka, det gör liksom att peppen blir dubbelt så stor. Jag är dock världens sämsta på att komma på vad jag ska klä ut mig till, så jag baserar alltid min utklädnad på vilken frisyr jag har för tillfället. I år blev det därför Sandy från Grease. Vi hade en costume contest på jobbet och JAG VANN!

halloween

Jag som aldrig vinner något, nu har jag vunnit två grejer på bara några månader. Det går bra nu.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Födelsedag i Mexico

På tisdag fyller jag år. Min killes brorsa, som sen ett par månader tillbaka dejtar en av mina bästa vänner, fyller år en dag innan mig, och i helgen åker vi – alla fyra – till Mexiko för att fira. Vi har bokat rum på mitt favorithotell i Rosarito, precis vid kusten med balkong mot stranden. De har en infinity pool som jag planerar att tillbringa större delen av tiden vid och/eller i. Det här fotot tog jag sist jag bodde där:
lasrocas

Eftersom jag fyller år tre dagar innan Halloween har mina födelsedagar under ganska många år varit kombinerade med Halloweenfirande, men i år försöker jag köra på en helt Halloweenfri födelsedag. Så, Mexiko i helgen och en middag med vänner på faktiska födelsedagen. Jag tycker att jag förtjänar en dag om året (eller några stycken) som handlar bara om mig. Oavsett hur mycket jag faktiskt älskar Halloween.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Peru och Barney Stinson

Jag och min kille bokade precis en resa till Peru i mars. Min syster och hennes karl ska gifta sig i Arequipa i södra Peru eftersom han kommer därifrån och hela hans släkt bor där, och jag vägrar missa både min systers bröllop och en chans att få träffa min familj som flyger dit från Sverige. Jag har dessutom aldrig varit i Sydamerika, vilket gör det extra spännande.

Min kille har redan varit i Peru tre gånger, men han åker gärna dit igen. Vi pratade lite om det här med att boka en resa tillsammans så pass långt fram i tiden, trots att vi egentligen inte har känt varandra så hemskt länge. Men sen kom vi fram till att så länge vi håller oss till Barney Stinsons regel i How I Met Your Mother så klarar vi oss. Den går ut på att man inte ska boka något längre fram i tiden än man har varit tillsammans — har man dejtat i tre veckor så bör man bara planera saker tre veckor fram i tiden, osv. Vi har varit tillsammans i 6 månader, och resan är om 5 månader, så vi klarar gränsen.

Sen att Barney Stinson antagligen är den sista personen man bör ta relationsråd från går ju också att diskutera.

sannapaul

  • Facebook
  • Twitter
  • email

It’s a small world after all

Jag fick en ny kompis häromveckan genom en hel rad sammanträffanden. Lite backstory först så ni hänger med:

I mars körde jag och två kompisar motorcykel ner till San Felipe i Mexico och campade på stranden och hade det allmänt gött. På morgonen innan vi åkte hem satt vi och åt frukost på ett litet hak på huvudgatan i San Felipe när tre amerikanska snubbar körde upp och parkerade sina hojar bredvid våra. Vi snackade lite med dem i några minuter och det visade sig att de också var från San Diego. Sen var det inte så mycket mer med det, vi åkte hem och de stannade kvar.

bikes

Fast forward några månader, till mitten av juni när jag började på mitt nya jobb. I parkeringsgaraget som alla i min byggnad (som är en skyskrapa på 19 våningar där ett helt gäng olika företag håller till) parkerar i finns det ett hörn bara för motorcykelparkering. När jag parkerade hojen där på min första dag så kände jag igen en av de andra hojarna där—jag var helt säker på att den tillhörde en av snubbarna vi hade träffat nere i Mexico.

Vi parkerade i alla fall bredvid varandra i nästan tre månader utan att någonsin träffas. Sen för kanske tre veckor sen var jag ute och körde nere vi stranden när jag såg en motorcykel i filen bredvid. Det visade sig vara samma snubbe igen. Vi vinkade lite och körde sen åt olika håll.
Och så förra fredagen när jag skulle åka hem från jobbet satt det en gul post-it på min sadel. Det var snubben med Mexico-hojen som presenterade sig och undrade om jag ville ut och köra nån gång. Han lämnade även sitt nummer, så jag sms:ade samma kväll och sa hej.

Vi skulle grilla hemma hos min kille den kvällen, så jag bjöd in Mexico-snubben, som visade sig heta Greg, och han kom över och hängde, och nu är vi kompisar allihopa. (OBS att jag var noga med att påpeka med en gång att jag hade en pojkvän så att det inte skulle ske några ”missförstånd”.)

Det knäppaste av allt är ändå att vi jobbar i samma byggnad (han på ett datorspelsföretag på 16:e våningen, jag på ett nöjesmagasin på 11:e våningen), parkerar bredvid varandra varje dag, bor ungefär två kvarter från varandra, samt kör samma sorts hoj (en Harley Sportster) —men att vi fram tills häromveckan aldrig hade träffats, utom en snabbis i ett annat land för 6 månader sen. Liten värld, ändå.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Be still, my beating heart

Första gången jag såg Hot Water Music spela var på Punk Rock Bowling för 5 år sen. Jag hade aldrig hört dem innan men blev blixtförälskad i sångaren Chuck Ragans röst och har älskat dem sen dess.

Igår kom Chuck Ragan till San Diego på soloturné, och det kan ha varit en av de bästa spelningarna jag någonsin sett. Har fortfarande lite gåshud såhär snart 24 timmar senare.

Chuck Ragan ser ut som urtypen av en Riktig Man™. Igår klev han på scen i skäggstubb, flannellskjorta och keps—inget band, bara en ensam snubbe med gitarr och munspel. Men som han sjunger. Den där raspiga desperationen, jag vet liksom inte ens vart jag ska ta vägen. Sen att han dessutom visade sig vara ungefär hundra gånger bättre live än på skiva. Agghhhhh.

Kan eventuellt ha grinat lite när han spelade den här låten. Eventuellt.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Tyst

Idag har den här bloggen tyst minut med anledning av gårdagens valresultat. Det finns liksom ingenting att säga.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Två bra grejer

Bra grej 1:
Förra veckan fick jag ett mail från en kille på SSU som undrade om jag ville vara med och tävla om ett valvake-kit för utlandssvenskar. Allt jag behövde göra var att lägga upp en bild på Instagram med en motivering om varför jag röstade från utlandet, och tagga med #jagröstarfrån. Nu röstar jag visserligen inte på sossarna, men ett valvake-kit med svenskt godis värt 400 kronor lät ändå rätt trevligt. Så jag la upp en bild. Och för någon dag sen fick jag veta att jag var en av vinnarna! Jag vinner aldrig något, så är ganska glad över detta.

Bra grej 2:
Jag är nominerad till Employee of the Month på jobbet! Nu tror jag inte att kommer vinna TVÅ grejer under samma vecka, men det känns ändå himla fint att vara nominerad, speciellt med tanke på att jag bara har jobbat här i två och en halv månad.

Och ja. Får väl sortera det här inlägget under ”ohämmat skryt”.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Livet är en fest

En ganska rolig grej med mitt jobb är att alla här verkligen gillar partyn, och att anordna allt från födelsedagsfiranden och after work till stora fester där alla i San Diego är bjudna. Alla på kontoret har en birthday buddy, och när den personen fyller år har man som uppgift att fixa kalas för dem i konferensrummet. Vi har en social club som planerar roliga after work-happenings. Och häromdagen fick alla champagne innan lunch för att fira att en av våra redaktörer ska gifta sig. Dessutom finns det gratis popcorn på kontoret, varje dag. Bästa grejen ever.

I alla fall. Varje månad har vi också ett stort party på något speciellt tema. För ett par veckor sen var det Best of San Diego, som är en av den här stans största årliga fester, anordnad av San Diego Magazine. Eftersom jag jobbar där fick jag gratisbiljetter, så jag och min kille (tänkte skriva ”min nya kille” men vi har faktiskt varit tillsammans i snart ett halvår, jag har bara varit sämst på att blogga om det) tog på oss hela och rena kläder och drog dit. En hel kväll med gratis drinkar och mat från de bästa restaurangerna, barerna och bryggerierna i San Diego. Inte så illa. Så här såg vi ut:

sannapaul

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Tant på tivoli

Vi hade långhelg här förra helgen med anledning av Labor Day, så jag och Paul bestämde oss för att göra något roligt. Och eftersom det kanske roligaste jag vet är att åka bergochdalbanor så fick det bli en liten tur till Six Flags Magic Mountain, den så vitt jag vet största nöjesparken i södra Kalifornien.

Det var typ 40 grader varmt ute, så vi smörjde in oss med hundra lager solkräm och drack extrema mängder vatten mellan varje åk, och lyckades hålla oss vid liv trots hettan. Vad jag däremot inte hade räknat med var att jag tydligen börjar bli för gammal för detta. Någon dag efter att vi kom hem från Six Flags råkade jag ut för en ordentlig nackspärr, helt klart på grund av att ha blivit runtslängd i x antal bergochdalbanor under en hel dag. Nu så här fem dagar senare börjar jag äntligen lite smått kunna vrida på huvudet utan att vilja dö.

Alltså, jag fyller 28 nästa månad. Ska det vara så här nu?

rollercoaster

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Den demokratiska plikten

Idag gjorde jag min demokratiska plikt och gick till Svenska konsulatet i San Diego och röstade. Det var inte helt lätt det här valet, jag hade egentligen inte bestämt mig till 100% förrän jag stod i båset med valsedeln i handen. I vanlig ordning stod det mellan Feministiskt initiativ och Miljöpartiet.

Jag har röstat rosa i de två senaste riksdagsvalen, men hur mycket jag än skulle vilja ha Gudrun som statsminister så ligger nog många av mina åsikter just nu mer i linje med de gröna. Och enligt Aftonbladets valkompass valde jag nog rätt i alla fall.

miljopartiet

Hur som helst känns det väldigt viktigt att göra precis vad som helst för att se till att Sverigedemokraterna får exakt så pass lite makt som det bara går. Jag skrev på Instagram tidigare idag att min största fasa är att mina små systerdöttrar, som har en pappa från Peru, ska växa upp i ett samhälle byggt på hat och rädsla. Det är för hemskt för att ens kunna föreställa sig, och därför röstar jag, trots att jag inte bor i Sverige eller har några planer på att flytta tillbaka.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Shameless Self-Promotion

Två grejer:

1. Mitt jobb vill väldigt gärna att man är aktiv på sociala medier, så nu gör jag ett (sista?) försök att återuppliva mitt Twitterkonto. Har haft det sen 2009, men fram tills för några dagar sen var det över två och ett halvt år sen jag sist postade något. Så ni med Twitter får hemskt gärna lägga till mig (och hojta gärna i kommentarsfältet här!), för än så länge känns det lite ensamt.

2. Motolady publicerade nyligen ett helt blogginlägg tillägnat yours truly. Ett gäng fina bilder tagna av Sean Delshadi på Burly Brand för några månader sen. Kolla!

burlybrand5

  • Facebook
  • Twitter
  • email