Livet är en fest

Därför ska du åka till Punk Rock Bowling

Hanna gjorde ett roligt inlägg om Way out West, så jag tänkte att jag kopierar hennes idé rakt av. Det är nämligen snart dags för något av det bästa på hela året: PUNK ROCK BOWLING!

Som några av er kanske vet har jag åkt på den festivalen varje år sen jag flyttade till USA, förutom förra året. Hade jag inte skippat 2017 så hade det här alltså varit mitt 10-årsjubileum på PRB, men nu får jag fira nio år istället. Oh well.

Om ni tänker att det är alldeles för långt att åka ända till Las Vegas för att gå på punkfestival så kan jag meddela att jag har tre kompisar från Sverige som kommer och hänger med oss på PRB nästa vecka som inte håller med.

Här är 6 anledningar till att Punk Rock Bowling är världens bästa festival:

1. PRB pågår i fyra dagar och under den tiden spelar över 100 band. Själva utomhusfestivalen pågår under tre dagar, men utöver det kan man se band spela på poolpartyn och olika klubbar i downtown Vegas. Klubbspelningarna säljer alltid slut på tre röda, men hinner man få tag på biljetter är det en ganska unik chans att få se riktigt stora punkband spela i en liten lokal. Jag har sett alla mina favoritband på Punk Rock Bowling och vet att jag kommer få se dem där igen, eftersom det är ungefär samma band som spelar år efter år. Vissa klagar på detta, men jag tycker att det är en bonus.

 

2. Det går att hålla sig sysselsatt hela festivalen utan att gå på en enda spelning. Dels pågår en bowlingturné på ett par hotell i Vegas under hela helgen, och dels är det olika poolpartyn varje dag. Poolpartyna på Punk Rock Bowling är något av det bästa jag vet. Hotellpooler fulla av berusade, solbrända punkare och band som spelar vid poolkanten, det är något speciellt med detta.

 

3. Eftersom det är Las Vegas så bor man på hotell, men inte på the Strip utan i downtown, som är en mycket trevligare (och sunkigare, på ett bra sätt) del av stan. Sist Paul och jag var på PRB fick vi ett rum på typ 20:e våningen precis bredvid festivalområdet, så vi kunde sitta på vår balkong och kolla på band utan att behöva gå någonstans. (Balkongdörren var visserligen fastskruvad så att den inte skulle gå att öppna, men vi råkade ha verktyg med oss och öppnade den i alla fall.)

 

4. För mig är Punk Rock Bowling som en reunion eftersom det är den enda gången på hela året som jag får träffa ganska många av mina vänner. Det här blir mitt första år utan Diana, min ständiga PRB-följeslagare, eftersom hon har flyttat hem till Sverige igen. Men jag tror att vi klarar oss ganska bra ändå, om inte annat för att vi har tre ersättningssvenskar på väg över Atlanten just precis nu.

 

5. Slutet på maj är kanske den bästa tiden på året att besöka Las Vegas om man nu prompt måste dit. Perfekt väder med värme och solsken på dagarna och man kan vara ute hela natten utan att behöva jacka.

 

6. 10/10 people watching. Hela downtown Vegas tas över av punkisar i olika åldrar, så man kan sätta sig på valfri uteservering på Fremont Street och dricka en öl och kolla på alla roliga frisyrer i flera timmar utan att det blir tråkigt. (Bilderna ovan är för övrigt tagna med ett års mellanrum på min bästa people watching-bar i Vegas.)

Nu är det bara EN VECKA KVAR! Tror att jag behövde ta ledigt från Punk Rock Bowling ett år för att verkligen börja uppskatta den här festivalen igen. Det funkade, för nu är jag sjukt peppad!

Ytligheter

Nygammal frisyr och TACK

Har jag sagt på sistone hur mycket jag gillar er? Får alltid så himla vettiga kommentarer och bra tips och pepp på den här bloggen. Vet inte vad jag skulle göra utan er som läser här, så TACK! Förhoppningsvis lyckas jag leverera någorlunda intressanta inlägg här, i alla fall ibland. 

Men egentligen hade jag tänkt skriva om något helt annat, nämligen detta:

Jag har ny frisyr! Eller, ny och ny. Det här är ju en gammal beprövad frisyr som jag har haft från och till i många år. Svart page med lugg är liksom lite min signaturlook, men nu var det några år sen sist. I ett halvhjärtat försök att se mer “vuxen” och “professionell” ut har jag ju haft halvlångt brunt hår de senaste åren och försökt övertala mig själv att INTE färga det svart igen.

Igår gick jag dock till min kompis Tashas hårsalong och bad om en svart page (luggen klippte jag själv häromdagen), och nu känner jag mig som mig själv igen. Tack och lov. Jag har nog för övrigt helt gett upp att försöka spara ut till långt hår. Jag borde veta vid det här laget att jag bara kommer klippa av det igen. Och färga det svart. 

Tog inga före-bilder på salongen, men så här såg jag ut i söndags. Lite skillnad ändå?

Drömhuset

Här blir det inga hus köpta

Paul och jag fick ganska nyligen för oss att vi skulle köpa hus. Vi behöver ett större garage, och det vore trevligt att inte slänga pengar i sjön genom att betala av någon annans huslån istället för vårt eget. Alltså, vi har ju pratat om det i några år, men nu bestämde vi oss för att det var dags. Så vi fick lånelöfte och skaffade oss en mäklare och gick på sju husvisningar bara förra veckan.

Problemet är bara att det är svindyrt att köpa hus i San Diego, och de områden vi har råd att köpa i ligger långt bort från jobb och kompisar och restauranger och saker som händer. Och det skulle vi väl kunna leva med. Men eftersom vi inte har en speciellt stor handpenning att lägga skulle våra månadskostnader dessutom bli minst dubbelt så stora som de är nu. (Lägger man mindre än 20% som kontantinsats behöver man en extra försäkring som kostar några tusenlappar i månaden.)

Och även om vi väl rent teoretiskt har råd att betala dubbelt så mycket som vi gör nu så skulle vi behöva ändra vår livsstil ganska drastiskt. Den största delen av våra pengar (förutom hyra etc) går till att göra roliga saker: äta ute, bo på hotell, åka på weekendresor, gå på festivaler, köpa fler motorcyklar. Det är ju en enorm lyx och ett privilegium att kunna leva så, men vi har ju valt att inte skaffa barn just för att vi gillar att kunna göra vad vi vill. (Eller ja, det finns såklart fler anledningar till att vi inte vill ha barn, men det här är en stor bidragande faktor.) Det här skulle vi dock inte ha råd med om vi köpte hus.

Så efter att ha funderat på detta i några dagar har vi sagt till mäklaren att vi nog avvaktar tills vidare. Vi bor billigt i ett område vi älskar, så att byta bort detta mot att betala dubbelt så mycket och bo långt bort i ett sämre område känns som en konstig grej att göra.

Förra veckan: Vi måste köpa hus NU!
Den här veckan: Vi kanske köper hus om ett år eller två?

Lite antiklimax, men så kan det vara ibland.

Ni som äger era bostäder, har ni behövt flytta långt från stan och betala mer i månaden? I så fall, känner ni att det är värt det?

Litteraturbloggen

Ge mig alla böcker

Jag är inne i en extrem läsperiod just nu och älskar det. Har läst ut tre böcker på tre dagar, och nu har jag slut på olästa böcker igen. En bra grej med området jag bor i är i alla fall att flera av våra grannar har såna här små “bibliotek” på tomten där man helt enkelt kan gå och hämta en bok om man behöver. Senast häromveckan behövde jag något nytt att läsa, så jag tog med mig Lola på en liten promenad. 

Hittade denna, som jag aldrig läste när den kom ut för 11 år sen, av författaren till Flyga drake. Den är aktuell som pjäs i San Diego just nu, så det här kändes som ett bra tillfälle att äntligen läsa den. Och om ni inte har läst Tusen strålande solar ännu kan jag verkligen rekommendera den. Det är den första boken i år jag har gett en femma i betyg (på Goodreads, här är min profil). 

Vilken är den bästa boken du har läst på sistone?

Helgen som gick, Livet är en fest

Cinco de Mai Tai 🌺

I lördags råkade två högtider falla på samma dag: Cinco de Mayo och International Female Ride Day. Det var strålande sommarväder ute, så jag pressade ner mitt stackars svullna knä i ett par byxor och åkte ut på färd med Katie och Edy.

Vi tog alla slingriga bakvägar vi kunde hitta på väg till vår egentliga destination för dagen…

…hem till Sarah på dagsfest! Cinco de Mayo är en sån där högtid som egentligen inte firas i större delen av Mexiko, men som vita amerikaner använder som en ursäkt för att ta på sig sombreros och dricka alldeles för mycket tequila. Det ville vi helst undvika, så Sarah ställde till med tropiskt Cinco de Mai Tai-party istället. Mycket trevligare!

Sarah är en sån person som alla älskar att bjuda på fest eftersom hon alltid dyker upp med hemmabakade tårtor och ostbrickor och presenter. Och när man är hemma hos henne blir man alltid bjuden på helt överdådiga bufféer och drinkar och bakelser hon har gjort. Kolla bara på den här tropiska grönsaksön! Pinterest perfect

Det skadar inte heller att hon har en stor pool, speciellt när det är värmebölja ute.

Vi la oss vid poolen och solade lite.

Jag hade virat in mitt nytatuerade och extremt svullna knä i plastfolie och en bandana för att skydda det från solen och vattnet. Sarah och jag flöt runt på en stor svan och jag drack en alkoholfri öl och hade det gött. 

Sen började solen gå ner lite smått och vi skyndade oss att åka hem innan det blev mörkt. Senare på kvällen åkte vi hem till Katie och kollade på det nya avsnittet av RuPaul’s Drag Race och åt efterrättsrester som Sarah hade skickat med oss hem. Strålande lördag detta!

Tatueringar och sånt

Kroppsdelar jag inte rekommenderar att tatuera sig på

Här är den, min nya knätatuering. Svullen och blank och uppochned, men ändå. Älskar den så mycket.

Det har dock gått fem dagar sen jag gjorde denna (hos Shannon Nordin på Electric Tiger Tattoo) och mitt knä är fortfarande svullet och gör så ont att jag inte kan gå ordentligt, plus att tatueringen fortfarande “läcker” färg när jag smörjer in den, något som bara brukar hända de första dagarna. Har aldrig varit med om en så här utdragen läkeprocess tidigare, men antar att det har att göra med storleken och placeringen. Rekommenderar INTE att tatuera knäna, i alla fall om man inte har en väldigt hög smärttröskel. 

Andra ställen på kroppen jag inte rekommenderar att tatuera sig på: fötterna, ryggen, höfterna, rumpan och nyckelbenen. 

Fötterna är kanske den kroppsdel som gör allra mest ont, antar för att skinnet är så tunt och det är så mycket senor och nerver där. Jag har båda fötterna tatuerade, men det dröjde ca fem år från att jag gjorde vänsterfoten till att jag gjorde högerfoten. Tillräckligt lång tid för att jag skulle hinna förtränga hur ont det gjorde.

Nu kanske någon undrar varför man ens tatuerar sig om det gör så ont. Och det kan man ju verkligen fråga sig. 

Vardagsfilosoferande

Sommartider hej hej

Jag älskar den här tiden på året, när det börjar bli riktigt varmt ute igen. Sommarkänslan är min bästa känsla.

När jag flyttade till Kalifornien gjorde jag det med någon sorts förhoppning om att aldrig behöva frysa igen. Så blev det ju inte riktigt, för även om vintrarna här är milda så blir det ändå kallt på kvällar och nätter, och husen är inte byggda för temperaturer under typ 20 grader. Så de senaste månaderna har jag sovit med pyjamas, sockor och ca sju täcken för att inte frysa ihjäl om nätterna.

Men nu, nu börjar det äntligen bli sommar igen. Jag är så himla väderstyrd och kan må extremt dåligt när det är mörkt, kallt och regnigt. Men å andra sidan brukar jag må så bra när det är varmt och soligt ute att jag kan vifta bort de flesta problem, och det är tack och lov varmt och soligt nästan varje dag i San Diego. 

Det här med att ständigt gå och vänta på sommaren är något jag har gjort i hela mitt liv. I Sverige är det ju vissa år ganska otacksamt att vara sommarknarkare eftersom man ofta går runt och väntar på en sommar som aldrig riktigt kommer. Men oavsett känns det ibland rätt värdelöst att halva året bara är som en transportsträcka till varmare tider.

Nu ska jag sätta mig i trädgården och läsa ut min bok. Sen ska jag ta hojen till ett poolparty. Om inte detta är sommartecken vet jag inte vad som är.

Irritationsmoment

Så här ser jag ut i tandställning

Här är det första publicerade fotot någonsin på min tandställning. Spännande va? Det här var på Katies födelsedag för några veckor sen (temat var att ha på sig saker man inte har tillfälle att använda så ofta), men SER NI hur rak min övre tandrad är nu? Inte för att det finns något att jämföra med eftersom jag inte har några före-bilder, men ändå. Jag lovar att det är sjukt stor skillnad från hur det såg ut för bara några månader sen. 

Jag kan dock inte skriva något om tandställningen utan att klaga. Igår var jag hos tandläkaren igen och fick ett gäng gummisnoddar som jag nu måste ha spända mellan över- och underkäken och bara får ta ut för att äta. Det gör SJUKT ont eftersom alla mina tänder nu håller på att flytta runt i munnen i olika riktningar. Jag knappt fick någon sömn natten till idag eftersom jag vaknade hela tiden av att jag hade ont i munnen, och idag jobbar jag hemifrån medan jag övar mig på att prata utan att öppna munnen. 

En bra (?) grej är dock att jag ska tatuera mitt ena knä ikväll. Det kommer göra skitont, så jag hoppas att det får mig att glömma hur ont jag har i munnen. 

Fast risken finns ju att det bara gör saken värre och att jag inte kommer vara så glad de närmsta dagarna.

Har redan bett om ursäkt på förhand till Paul.

Helgen som gick

En lördagskväll på Skate World

Förra lördagen åt jag middag med det här gänget som en förberedelse på något kul.

Vi skulle nämligen åka rullskridskor! Jag hade nya rullor som jag aldrig använt (eftersom jag bara har åkt rullskridskor två gånger tidigare i mitt liv), och den här kvällen var det äntligen dags att inviga dem. Sarah och Katie var också peppade!

Det framgår kanske inte på den här bilden, men det var asmycket folk som man fick akta sig för. Skulle helst vilja åka till rinken och öva när det är helt tomt, annars får man mest köra slalom mellan små barn och tonåringar som kollar på sina mobiler, vilket känns farligt. En kvinna ramlade för övrigt och bröt benet så illa att hennes fot var vriden 180 grader när de rullade ut henne på en bår. HU!

Detta var roligt dock: det visade sig att Paul är SKITBRA på att åka rullskridskor. Resten av oss suger på detta, så vi var allihopa lite chockade över att den äldsta personen i gänget har såna här dolda skills. 

Sverige vs. USA

Svensk Valborg i San Diego

Igår hade Paul och jag inget speciellt för oss, så vi tog med oss Lola och åkte ner till Mission Beach. 

Swedish American Chamber of Commerce i San Diego ställde nämligen till med svenskt Valborgsfirande på stranden. Det var kanske 50 personer där, varav jag kände exakt noll. Inte så oväntat eftersom jag inte känner några svenskar här (med undantag för Jenny), men det blev väldigt påtagligt i en så här liten grupp.

Jag vet inte om det framgår från den här bloggen, men jag är ganska asocial och får ofta ångest i sociala sammanhang. Så när vi närmade oss gruppen på stranden ville jag helst vända om och åka hem igen. Men Paul övertygade mig om att det var värt att stanna ändå. Så det gjorde vi.

Det fanns en liten eld, men ingenting i stil med de stora majbrasorna i Sverige. Men svenska kören i San Diego var i alla fall där och sjöng några visor – körledaren började varje låt med att berätta för icke-svenskarna i publiken vad den handlade om. “This is a song about spring… and drinking!” sa hon om exakt varje låt. Ha! Ganska typiskt svenskt ändå.

Det var molnigt och lite kyligt ute (May Gray började tidigt i år), men vi befann oss ändå på stranden. Så den perfekta mixen av Sverige och San Diego. Lola hade en tröja med en älg på sig, men det syns inte här.

När jag tröttnade på att bara stå helt awkward och inte prata med någon så åkte vi hem igen. Jag kan inte minnas sist jag firade Valborg, men det är minst 10 år sen sist. Vet inte om jag är så sugen på att fira det igen, men är nog ändå glad att vi åkte hit. Nu vet jag i alla fall vad jag missar.