Äventyr, Motorcyklar, Resor

På väg till Mexiko

Det här är ett tidsinställt inlägg eftersom jag just nu, medan detta publiceras, sitter på en motorcykel någonstans i norra Mexiko. Vi är lediga på måndag pga långhelg så jag, Katie, Genevieve och Nathalie har hyrt ett hus på stranden i San Felipe. Sist jag var där, i maj förra året, tog det 10 timmar för min grupp att köra de ca 40 milen från San Diego till San Felipe. Då var vi dock omkring 20 personer, och flera hade så små bensintankar att de behövde stanna och tanka hela tiden (se bildbevis ovan). Jag utgår från att det kommer gå något snabbare med bara oss fyra. 

Jag köpte för övrigt en ny mobil häromdagen, en Google Pixel 2 med Googles eget abonnemang. Jag har alltid vägrat Apple-produkter med argumentet att Apple är en sekt, men jag får ovilligt erkänna att Google nog är precis lika illa. Oh well. Jag ska i alla fall kunna använda telefonen utomlands med det här abonnemanget, vilket var huvudanledningen till att jag bytte. Min förra mobil gick inte att använda utanför USA över huvud taget. Det jag försöker säga med allt detta är att jag förhoppningsvis kommer lyckas blogga från San Felipe. Annars får jag ta en liten paus och så hörs vi nästa vecka istället.

Djur, Jobbrelaterat

Lolas spännande dag på jobbet

Lola fick följa med mig till jobbet idag. Jag jobbar på ett hundvänligt kontor, men Lola är inte världens bästa kontorshund eftersom hon har liten-hund-komplex och skäller på alla, så hon brukar inte få följa med. Idag var det dock fredag innan långhelg och kontoret var ganska tomt så jag gjorde ett undantag. Så här såg hennes dag ut:

Lola började dagen med att göra det hon gör bäst: ta en tupplur. 

Fortsatte starkt med ytterligare en tupplur, den här gången mitt under ett möte. En kul grej var att vi fick pausa mötet ganska många gånger eftersom alla ville ta kort på Lola när hon sov med huvudet på bordet så här. Ganska gullig hund ändå. 

Vid lunchtid kom två olika restauranger in med lunch till hela kontoret. Det är en av fördelarna med att jobba på redaktion. Jag åt pizza medan Lola och de andra hundarna som var här idag tiggde till sig lite peruansk mat av mina kollegor. 

Efter lunchen gick vi på promenad! 

Och sen jobbade vi hårt i någon timme…

…ända tills husse kom och hämtade upp henne på väg hem från sitt jobb. Och det var Lolas spännande dag på kontoret!

Vardagsanekdoter

Ett kort inlägg om ingenting eftersom jag har tillfällig sömnbrist

Åh, Chuck Ragan var SÅ bra igår. Hans röst är inte av denna världen, det är närmast sexuell stämning i rummet när han spelar? Liksom, man SER hur alla tjejer står längst fram och dreglar, och hur deras killar står bakom och försöker känna sig säkra i sin manlighet. Så även för det heterosexuella par jag ingår i, misstänker jag. Jag grät två gånger för att det var så bra. Spelningen var dock inte slut förrän runt klockan 1 på natten, så det blev inte så mycket sömn för mig i natt. Paul lyckades inte ta sig till jobbet idag, vilket jag har full förståelse för. Men ändå: VÄRT DET.

Nu är det i alla fall bara en timme kvar på arbetsdagen, sen får jag äntligen gå hem och kolla på Gilmore Girls i några timmar tills det känns rimligt att gå och lägga sig. Jag brukar kolla igenom alla 7 säsonger av Gilmore Girls en gång om året ungefär, och är redan på säsong 6 igen. Vill inte att det ska ta slut trots att jag vet exakt vad som händer och kan alla repliker utantill. 

Musik

Min andra pojkvän

Paul och jag har en väldigt romantisk kväll som pågår just nu. Jag sitter i soffan i mjukisbyxor med ett glas vin i handen och skriver detta, han ligger och sover. Klockan är 20:30 och om en dryg timme ska vi ta oss ut på stan och gå på spelning. Minns inte riktigt sist jag gick ut på en vardag (eller på en icke-vardag för den delen) men Chuck Ragan spelar ikväll och han är en av väldigt få artister som kan få mig att stanna ute till efter läggdags. Eller snarare: gå ut efter läggdags, eftersom vi inte lär åka hemifrån förrän vid 22-tiden. 

Paul går upp så himla tidigt (klockan tre på morgonen) så han tyckte att det var en bra idé att gå och lägga sig vid 17:30 för att få lite sömn innan spelningen. Ska gå och väcka honom om en stund, så vi får se om han fortfarande tycker att det var en bra idé.

Om jag inte visste bättre skulle jag kanske tro att vi är för gamla för att gå ut på en onsdag. 

Ovan: bonusbild på när jag träffade Chuck Ragan för ett par år sen. Åh, Chuck. Paul brukar skämta om att han är min andra pojkvän. Så det känns ju på något sätt ändå passande att det är alla hjärtans dag idag. 

Vardagsfilosoferande

Varför jag är för att legalisera marijuana

Fick följande kommentar av Hanna på det här inlägget:
Du nämner att Elisabeth Warren är för legalisering av marijuana. Är det något du ser som positivt eller inte, kan du göra ett inlägg om detta?

Det korta svaret är: Ja, det är något jag ser som positivt. Jag är hundra procent för en legalisering.

Här kommer det betydligt längre svaret…

Den första januari i år blev ”recreational cannabis” lagligt i Kalifornien. Tidigare var medicinsk marijuana lagligt, så man kunde köpa det med ett intyg från en läkare. Nu kan dock alla som har fyllt 21 gå in på ett dispensary och köpa weed, bara sådär – det är precis som att köpa alkohol.

Jag röker själv inte weed, men det är kanske mest för att jag inte är en rökare. Däremot har jag provat ätbara varianter ett par gånger och har ingenting emot det, även om jag fortfarande föredrar öl.  Men oavsett mina personliga preferenser så tycker jag att det är helt uppåt väggarna att alkohol är lagligt medan marijuana fortfarande inte är det i större delen av landet/världen.

Det finns mängder av hälsofördelar med cannabis, inklusive smärtlindring, minskad risk för stroke och minskad risk för epileptiska anfall. Typ alla jag känner röker weed, och många gör det av hälsoskäl. Ursäkta för anekdotisk bevisföring, men jag känner flera personer som har blivit allvarligt skadade i motorcykelolyckor och lever med kronisk smärta. De får starka smärtstillande mediciner utskrivna av sina läkare, men vill inte ta dem eftersom de är så beroendeframkallande, så de röker weed istället. Och det hjälper. Samma sak med kompisar med migrän – att röka på verkar hjälpa mycket bättre än medicin.

Sen är det såklart en hel massa personer som använder marijuana precis som de använder alkohol, för att de gillar berusningseffekten. Jag har personligen inga problem med detta. Så vitt jag vet har noll personer dött av att överdosera marijuana, och enligt den här artikeln är det vetenskapligt bevisat att marijuana minskar risken för våld i nära relationer. Till skillnad från alkohol, som är lagligt men kanske egentligen inte borde vara det med tanke på hur mycket våld och död det orsakar.

Ytterligare en anledning till att legalisera cannabis? Tiotusentals personer sitter just nu av långa fängelsestraff för marijuanabrott i USA, och många av dem är svarta män. American Civil Liberties Union har en intressant rapport om detta. Enligt den är marijuanaanvändningen ungefär lika stor bland svarta och vita amerikaner, men svarta löper 3.73 gånger högre risk att bli arresterade för innehav. Jag tycker att alla som är det minsta intresserade av marijuana och dess koppling till strukturell rasism ska lyssna på det här avsnittet av Pod Save America. Fram emot slutet intervjuar de Wanda James, den första svarta dispensaryägaren i Colorado. Hon pratar om sin bror som arresterades som 17-åring för marijuanainnehav och satt 10 år i fängelse för det. Det sjukaste i hennes berättelse är att hennes bror under tre år i ett privat fängelse tvingades jobba gratis med att plocka bomull på ett fält i Texas. Om någon skulle få för sig att slaveri är olagligt i USA så räcker det med att ta en titt på det privata fängelsesystemet. Men det är ett ämne för ett annat inlägg.

I och med legaliseringen i Kalifornien går det i alla fall åt rätt håll även inom det rättsliga systemet. Både i San Diego och San Francisco har distriktsåklagarna släppt ut hundratals personer som satt i fängelse för mindre marijuanabrott och tagit bort domarna från deras straffregister. Heja!

Läs mer om weed i San Diego här: Green Rush: Inside San Diego’s Emerging Cannabis Industry (<– Jag satte den rubriken. Tycker själv att den är rätt bra.)

***

Vad har ni för tankar kring detta?

Motorcyklar

En massa bilder på mig och min kille och våra hojar

Nä idag jag ingenting spännande att blogga om, igen. Men nu har jag sagt att jag ska blogga varje dag så jag har inte så mycket val! Vi kanske kan titta på lite bilder? Paul och jag blev fotade på våra hojar för ett par veckor sen av Jesse Bowen (samma person som har tagit fotot i min bloggheader) och jag tycker att bilderna blev så fina. Här är några av mina favoriter:

Borde kanske sparat dessa till imorgon och gjort någon sorts alla hjärtans dag-inlägg istället? Jaja, too late. Om ni har något speciellt ni vill läsa om får ni hemskt gärna säga till!

Listor

Vardagslistan på en måndag

Idag är det måndag vilket är kanske den mest vardagiga dagen av alla. Så det känns passande att fylla i den här vardagslistan som jag har sett i ungefär alla bloggar jag läser.

Något jag värderar högt i min vardag:

Lugn och ro. Tillräckligt med sömn. God mat. Fast nu kom jag på att jag bara räknade med grejer jag värderar högt på fritiden. Jobbet är ju dock en sjukt stor del av vardagen, och där uppskattar jag att få göra saker som är kreativa och omväxlande, samt att få leda roliga projekt. 

Det här äter jag till frukost:

Overnight oats med banan och färska bär. Exakt samma sak varje dag: havregryn, mandelmjölk, kardemumma, färska hallon och björnbär, och en halv banan. När jag inte har tandställning lyxar jag till det med valnötter också, men det går verkligen inte att äta nötter just nu.

När går jag och lägger mig:

Runt klockan 22. Jag går för övrigt och lägger mig ungefär samma tid på vardagarna som på helgen. Har en väldigt väletablerad dygnsrytm. 

Saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu och som jag aldrig gör:

Städa? Jag vet inte. Paul gör det mesta av de tråkiga vardagssysslorna hemma hos oss, han städar och diskar och tar ut soporna. Fast jag borde väl bli bättre på att hjälpa till. (Obs att jag handlar, matplanerar och lagar all mat så det är inte som att jag bara sitter och latar mig.)

Det här äter jag till lunch:

Rester från gårdagens middag. Jag gör alltid tillräckligt med mat för fyra personer, och eftersom det bara är Paul och jag innebär det varsin middag och varsin lunchlåda. Jag tror inte att jag hade orkat laga mat varje kväll om det inte vore för att jag hatar att behöva köpa lunch. 

När går jag upp:

Klockan 6:30. Om jag får för mig att jag går upp för tidigt så brukar jag påminna mig själv om att Paul redan har varit på jobbet i över två timmar när jag vaknar, eftersom han börjar jobba klockan 4 på morgonen. Då känns det bättre.

Jag går till jobbet:

Jag har ingen speciell tid jag behöver vara på jobbet, men jag gillar att komma in tidigt innan någon annan är där. Det är så tyst och lätt att få saker gjort då. Plus att jag är mycket mer produktiv på morgonen än på eftermiddagen. Så jag brukar åka hemifrån runt 7:40 och vara på jobbet vid 7:50. 

En vanlig vardagsmiddag:

Det här är en väldigt typisk vardagsmiddag för oss, skulle kunna äta detta varje dag: pärlcouscous, grönkål, spenat, bönor, tomater, vitlök och ugnsbakad tofu. 

Vad jag gör på vardagskvällar:

Hänger med Paul och djuren, ofta sitter vi väl i soffan och kollar på någon serie eller läser/scrollar på mobilen. Någon gång i veckan brukar vi även hänga med Katie och Jordan och kolla på RuPaul’s Drag Race eller gå ut och äta. 

Har jag söndagsångest:

Jag vet inte om jag skulle kalla det ångest, men framåt söndag kväll brukar jag helt klart önska att helgen var lite längre.

Ytligheter

Jag har en ny frisyr

Vet ni vad som inte är så himla bra för självkänslan? Tandställning. Och tandställning i kombination med slitet, grånande hår är om möjligt ännu värre. Jag slutade färga håret för ganska många månader sen med någon sorts idé om att låta min naturliga hårfärg växa ut för första gången sen jag var typ 12. Problemet är bara att min naturliga hårfärg är kanske den minst smickrande nyansen någonsin. Jag är varken blond eller brunhårig, snarare mörkgrå. Kort sagt har jag gått runt och känt mig ganska ful på sistone. 

Så här såg jag ut igår morse. Den nedre halvan av håret var en solblekt rödbrun färg och den övre halvan råttfärgat med inslag av grått. Mitt hår är dessutom extremt torrt, så även om jag inte har några kluvna hårtoppar ser det alltid slitet ut. 

Så jag ringde min frisörkompis Tasha för att se om hon hade tid att göra något åt den här hårkatastrofen. Det hade hon, tack och lov.

Och så här blev det! Mörkbruna rötter, ljusbruna toppar, och cirka en decimeter kortare. Jag känner mig som en helt ny person, speciellt efter att jag dessutom klippte luggen kortare i morse (fast det har jag inga foton på). Jag har försökt spara ut till långt hår de senaste 15 åren, men det slutar alltid med att jag klipper av det igen. Just nu känns det dock inte som att det gör så mycket. Det är kanske inte meningen att jag ska ha långt hår helt enkelt. 

Vardagsfilosoferande

Vem jag skulle rösta på i ett amerikanskt val

2018 är valår både i USA och Sverige och jag känner mig extremt stressad av detta. Här är det visserligen “bara” midterm elections och inte presidentval, men det är ändå så sjukt mycket som står på spel. Republikanerna har just nu kontroll över allt: senaten, representanthuset, Vita Huset och högsta domstolen. Men i höst skulle demokraterna rent hypotetiskt kunna ta över majoriteten i åtminstone representanthuset, och det skulle göra stor skillnad.

Jag får ju inte rösta i amerikanska val, trots att det hade varit lätt att välja vem jag skulle rösta på här. I det svenska valet får jag rösta, men där känner jag mig så himla kluven. Har röstat MP i varje riksdagsval sen jag blev myndig, men det känner jag mig inte helt sugen på längre. Så kanske Vänsterpartiet? Eller FI? Skulle hemskt gärna vilja höra hur ni som faktiskt bor i Sverige tänker kring detta.

Jenny frågade i alla fall om jag kunde skriva lite om vem jag hoppas ska ställa upp i det amerikanska presidentvalet 2020 och varför jag skulle rösta på dem. Så här kommer det. Fyra kvinnor jag gladeligen skulle rösta på om de ställde upp (och jag hade rösträtt). 

Kamala Harris

Kamala Harris är “min” senator här i Kalifornien. Hon har tidigare varit Kaliforniens attorney general (motsvarande justitiekansler) och federal åklagare i San Francisco. Hon är även en av fyra icke-vita kvinnor i senaten (av totalt 100 senatorer……) med en mamma från Indien och en pappa från Jamaica. 

Harris är en stark förespråkare för en human immigrationspolitik, hon är för aborträtt och kvinnors rätt till sina egna kroppar, för LGBT-rättigheter, för strängare vapenlagar, och för en mer seriös miljöpolitik. Hon var också den allra första demokratiska senatorn som gick ut offentligt och sa att hon skulle rösta emot Trumps budgetförslag om det inte gjorde något för att skydda de 700,000 “Dreamers” som kan komma att deporteras om några veckor om inte kongressen gör något. Dreamers är alltså personer som kom till USA som barn till papperslösa migranter och är uppväxta i det här landet. 

Kamala Harris är helt klart en av mina favoritpolitiker i USA, och det här landet skulle skatta sig lyckligt med henne som president. 

 

Kirsten Gillibrand

Kirsten Gillibrand är en demokratisk senator i New York. Hon är en sån politiker som kallas “ambitiös”, vilket ofta är synonymt med “kommer ställa upp i presidentvalet”. En av hennes huvudfrågor har länge varit att kämpa mot sexuella övergrepp inom det militära, och hon var även en drivande kraft i att upphäva “Don’t ask, don’t tell”-lagen som förbjöd LGBT-personer att vara öppna med sin sexuella läggning i det militära. 

I övrigt tycker Gillibrand och jag ungefär likadant om det mesta. Hon är för socialiserad sjukvård, jämställdhet, aborträtt, striktare vapenlagar, etc. Jag har lyssnat på en del intervjuer med henne och tycker att hon verkar väldigt sympatisk. 

Lite kuriosa: Gillibrand valdes till senator efter att Barack Obama nominerade Hillary Clinton, som var en dåvarande senator i New York, till sin Secretary of State. 

 

Tammy Duckworth

Jag har börjat få mer och mer respekt för Tammy Duckworth (senator i Illinois) på senaste tiden efter att hon har blivit en av Trumps mest frispråkiga kritiker (hon kallar presidenten för “Cadet Bone Spurs” eftersom han slapp undan militärtjänstgöring i Vietnamkriget genom att skylla på “bone spurs” – benutskott? knölar? – i foten). Duckworth själv är en före detta helikopterpilot som förlorade båda benen i en granatattack i Irak. Hon är även den första amerikanska kongressledamoten född i Thailand, och i april kommer hon bli den första senatorn som föder barn medan hon sitter i senaten. Då kommer hon för övrigt att vara 50 år gammal. B-A-D-A-S-S.

I övrigt så är hon pro-choice, för LGBT-rättigheter, för Obamacare, för striktare vapen- och miljölagar. Ni vet, det gamla vanliga.

 

Elizabeth Warren

Elizabeth Warren (senator i Massachusetts) har länge varit en av de mer öppet progressiva medlemmarna i USAs kongress, och det ryktades om att hon skulle blivit Bernie Sanders vicepresident om han hade vunnit förra valet.

Jag tvivlar på att hon kommer ställa upp i presidentvalet 2020, men jag har med henne på den här listan ändå eftersom hon helt klart skulle få min röst. Warren är för aborträtt, för legalisering av marijuana, för socialiserad sjukvård, för striktare vapenlagar, etc. Hon är även en stark förespråkare för att höja skatten för höginkomsttagare och göra det lättare för folk att ha råd att plugga på universitet. Så sjukt egentligen att allt detta ses som “extremvänster”-åsikter i det här landet. 

 

***

Okej, det var lite kort om mina favoritkandidater. Ingen av dem är perfekt och jag håller såklart inte med dem om allt, men jag tror ändå att alla dessa kvinnor skulle bli helt strålande presidenter. Några frågor på detta?

Livet och lyckan

#goals

Jag funderar som ni kanske vet rätt mycket på det här med livskvalitet och att maxa lyckan osv, och just nu känner jag mig så himla less på min vardagsrutin. Det kan ju bero på att det är vinter och blir kallt och mörkt tidigt och allt det där, men den här känslan av att jag behöver förändring har inte riktigt gått över ännu. 

Jag blev i alla fall lite inspirerad av att höra om Peppes coach och det här med att göra upp målsättningar. Om jag ska försöka formulera ett huvudsakligt mål jag vill uppnå så är det nog följande: Jag vill ha ett jobb med flexibla arbetstider som inte kräver att jag befinner mig på ett kontor varje dag. Jag vill kunna ta med mig min laptop och tillbringa en månad i Stockholm varje sommar utan att behöva ta ledigt, eller jobba från en strand i Indonesien. Eller för den delen jobba hemifrån med en kelig katt i knät. Och så vill jag ha fler än 15 semesterdagar.

Jag gillar ju mitt nuvarande jobb, så om jag kunde göra exakt det jag gör nu, fast hemifrån på flexibla tider och med dubbelt så mycket semester, så vore det helt perfekt. Det kan nog bli lite knepigt att försöka övertyga min chef om att detta är en bra lösning dock. Men kanske värt ett försök? 

Det första jag tänkte göra är i alla fall att göra klart mitt hemmakontor. Tänker att det kanske hjälper att skapa en plats i hemmet där jag liksom kan *visualisera* mina mål. Sen får vi se vad som händer efter det.

Vad har ni för målsättningar för 2018?

(Fotot ovan på Paul och mig får symbolisera livskvalitet. Det är taget av Jesse Bowen.)