Bilar och sånt, Motorcyklar

Ranger danger och motocross

Jag nämnde ju häromdagen att jag funderade på att köpa en pickup. Efter en del research kom jag fram till att det var en Ford Ranger jag skulle ha. De är små (typ lika långa som en vanlig sedan) och bensinsnåla, plus går att hitta hyfsat billigt. Så den här veckan testkörde jag ett helt gäng Rangers innan jag i fredags äntligen slog till på denna. Sasha Velour heter hon numera (ni som vet, vet).

På lördagsmorgonen, bara runt 15 timmar efter att jag hade köpt min Ranger, lastade jag upp min lilla Yamaha på flaket ALLDELES SJÄLV. Nu väger denna hojen inte speciellt mycket, men ändå. Kände mig stolt. 

Sen körde jag norrut till Fox Raceway för att vara med på en “women’s track day” som anordnades av Fox Womens, Babes in the Dirt och Husqvarna Motorcycles. 

Husqvarna hade en massa hojar som man fick låna om man ville, och det ville jag såklart. Min Yamaha har börjat kännas alldeles för liten redan så det var kul att testa något lite större.

Fox Raceway har alltså ett gäng såna här motocrossbanor, och denna var reserverad för tjejer hela dagen. Jag hade aldrig kört motocrossbana innan så det här var ju ganska läskigt. Men jag känner mig 100 gånger mer bekväm när jag kör med bara tjejer än när man måste trängas med en massa testosteronstinna snubbar som ska visa sig tuffa. 

Så många av de här tjejerna var SJUKT duktiga och FLÖG över hoppen. Jag kan väl inte påstå att jag direkt flög, men lite luft under däcken fick jag i alla fall (även om det mest var ofrivilligt). 

Det var väldigt varmt ute så jag fick svalka mig i Babes in the Dirt-tältet med mina kompisar Anya och Ashmore som turades om att jobba och att ge sig ut och köra på banan. Bra jobb ändå.

Det kanske bästa med att köra offroad hittills har för mig varit allt nytt folk jag har träffat genom detta. Bra exempel: Så fort jag hade parkerat kom det fram ett gäng tjejer som jag aldrig hade träffat tidigare och hjälpte mig att lasta av min hoj. Sen erbjöd de mig mat och sittplats i skuggan under deras tält. Så himla snälla och peppiga människor! 

Fick även en Babes Ride Out-öl när det var färdigåkt på banan för dagen. 

Hängde kvar med mina nya kompisar ett tag, och sen tog jag mina två nyaste fordon och åkte hem till San Diego igen. Sån himla rolig (men utmattande) dag. 

Helgen som gick

Tre dagar och tre olika hojar

Vi har haft långhelg här i USA den här helgen pga Martin Luther King Jr. Day och jag har i princip inte suttit stilla en sekund. Så här har denna helgen sett ut.

I lördags skulle jag egentligen åkt norrut för att gå på ett födelsedagskalas på stranden på dagen, men den planerade stranden var stängd och kalaset flyttades i sista sekunden till Newport Beach, men det kände jag var alldeles för långt för att köra. Så jag stannade hemma och tvättade den här hojen istället. Hon var så jäkla skitig så det var på tiden.

Har för övrigt sprillans nya stötdämpare som matchar min manikyr perfekt. 

Lite senare på kvällen gick jag och Sarah till vår bästa veganska black metal-restaurang Kindred som firade 4-årsjubileum hela helgen. Den här dagen var temat “Wizard Fest”. Vi beställde varsitt glas mousserande rose för att fira.

Det var så SJUKT mycket folk. Vi hade tur och fick sittplats vid baren eftersom vi kom dit tidigt, och folk liksom gled runt bakom oss och väntade på att vi skulle bli klara så att de kunde sno våra platser. Inte så trevligt, men jag är i alla fall väldigt glad att det går så bra för den här restaurangen. 

Efter middagen mötte vi upp med min nya kompis Lou på en annan bar och sen kom någon på den briljanta idén att gå och sjunga karaoke. Vi hyrde ett privat rum och sjöng loss. Jag hade aldrig sjungit karaoke innan eftersom bara tanken på att sjunga inför folk ger mig kallsvettningar, men så här med bara tre personer var det hur kul som helst. Om ni följer mina stories på Instagram kan ni eventuellt ha behövt lyssna på min version av Lonely Islands “On a boat” (älskar den). Ber om ursäkt i så fall. Det var i alla fall sent och vi var runda under fötterna och det här var tydligen det enda fotot jag fick till.

På söndagen var det strålande väder ute, 22 grader och blå himmel. Jag och A lastade upp våra dirtbikes i hans truck och körde ända ut i öknen. Om jag ska fortsätta hålla på med den här hobbyn så behöver jag nog sälja min bil och köpa en pickup istället, något jag inte är så himla sugen på. Men gillar inte heller att vara beroende av andra för att kunna frakta den här hojen någonstans. Ja, nu tänker jag bara högt. Vi får se vad som händer.

Vi körde runt i Ocotillo Wells i några timmar tills jag var så utmattad att mina ben skakade. Det är så sjukt jobbigt att köra offroad?! Jag visste ju egentligen det redan, det var lite anledningen till att jag ville börja hålla på med detta eftersom jag behöver motion som är rolig. Men det är verkligen 100 gånger mer fysiskt påfrestande än jag hade kunnat föreställa mig. Plus att jag tror att den här lilla hojen egentligen är för liten för mig ,så jag borde nog köpa en snäppet större istället. Det vore bättre för min stackars rygg. MEN! Titta vad fint det är här ute! 

Älskar öknen. Speciellt så här års. På sommaren brukar det vara runt 35-40 grader här ute, men på vintern och våren är det alldeles perfekt. Vi hade i alla fall planerat att stanna och titta på solnedgången eftersom ökensolnedgångar brukar vara väldigt dramatiska, men det var alldeles för molnigt så det blev inget. Men men. Bra dag oavsett.

Ja sen blev det måndag och jag tillbringade halva dagen på en laundromat och tvättade allt jag ägde, inklusive alla sängkläder, filtar och handdukar. Andra halvan hängde jag i garaget och försökte sätta tillbaka kedjan som hade gått sönder på min chopper. Jag har tre hojar och alla fick varsin dag av uppmärksamhet den här helgen, det känns ju rättvist och bra ändå.

Vardagsanekdoter

Finer Things Club

Jag nämnde lite i förbifarten i ett annat inlägg att jag har två nya kompisar, L och M. Vi träffades på ett knäppt sätt. Jag var på en tinderdejt med en kille som visade sig vara… eh, inte min typ kan vi väl säga. Det kom fram att han röstade på Trump, till exempel. Men vi hängde på en bar tillsammans med ett gäng av hans kompisar (och några av mina, som han också kände – San Diego är så himla litet ibland) och jag började prata med två av dem. Vi kom genast överens och höll kontakten även efter den ganska misslyckade dejten. Eller, egentligen var den väl ganska lyckad eftersom jag fick två nya kompisar som ett resultat av den.

I alla fall, L och M är båda veganer och älskar ramen, så vi bestämde oss för att starta en ramenklubb. Vi går alltså ut på restaurang typ en gång i månaden för att äta oss igenom San Diegos utbud av vegansk ramen. Igår var vårt andra klubbmöte. Vi gick till Hachi, som har flera veganska ramenvarianter på menyn. Både L och M beställde en med vegansk ost (!) i, men det tyckte jag lät väldigt suspekt så jag tog en lite vanligare variant med tofu och grönsaker. Det var gott!

Nu funderar vi på att utvidga klubben till att innefatta annan mat än bara ramen, men vi får se. Vi har döpt den till Finer Things Club (den som vet, vet), vilket ju kan innefatta lite allt möjligt. 

L bor dessutom tre kvarter från mig, så efter middagen gick vi och tog en öl på vår lokala pub och promenerade hem tillsammans. Fint!

Sen idag gick jag och gjorde manikyr med Mich och Nicole. Sist jag fick naglarna fixade var nog för 10 år sen, inför mitt bröllop (lol), så det var väl kanske på tiden. Jag brukar aldrig ens orka måla naglarna, men nu har jag dessa fina i guld så jag får kanske anstränga mig lite. Om inte annat är detta eventuellt en ny tradition det med. Ramenklubb på måndagar och manikyrklubb på tisdagar, värre kan man ju ha det. 

Vardagsanekdoter

500 dagar på spanska

Idag har jag nått en viktig milstolpe här i livet, jag har nämligen pluggat spanska varje dag i 500 dagar på raken. Det är nästan ett och ett halvt år.

Ett av mina nyårslöften för 2018 var ju att ta tag att lära mig spanska igen, och det gjorde jag. Med gratisappen Duolingo. Vet ärligt talat inte om jag skulle rekommendera den här appen till någon som verkligen vill lära sig ett språk. Man får liksom inga lektioner, utan formatet är mer som ett pop quiz. Men nu har jag i alla fall gjort dessa pop quizzes varje dag i 500 dagar och jag förstår definitivt betydligt mer spanska än när jag började. Jag märker det när jag hör eller läser saker på spanska, vilket händer i princip dagligen. San Diego ligger ju precis på mexikanska gränsen och är till stor del en tvåspråkig stad.

Mitt problem är att jag aldrig pratar spanska med någon, känner mig alldeles för nervös för det. I den mexikanska mataffären som ligger precis bredvid mitt hus pratar alla spanska med varandra. Kassörskorna byter alltid till engelska när jag ska betala för något eftersom jag är en gringa, men jag funderar på att insistera på att de pratar spanska med mig också.

Om en dryg månad sticker jag i alla fall till Mexico med ett gäng kompisar, varav ingen pratar spanska. Så då hoppas jag på att få öva lite i riktiga situationer. Vi får se hur det går. 

Motorcyklar

Råd till kvinnor som vill börja köra motorcykel

Annie: 
Håller på att ta MC-kort och tycker det hade varit kul om du vill ge lite råd om det. Sånt du önskat någon berättat för dig innan du började köra. Gärna tipsa om din favoritutrustning och lite mek-råd.

Ja! Detta är en av mina favoritfrågor, jag blir så glad när kvinnor börjar köra hoj. Vi kan ta detta i ett par olika sektioner. (Obs att det här inlägget antagligen är helt ointressant för folk som inte funderar på att köpa hoj, så ni kan fortsätta scrolla.)

Tips för säkert hojåkande

Kör som om du är osynlig

Mitt bästa tips när det gäller säkerhet på vägarna är att köra som om du vore osynlig. Utgå från att inga bilar ser eller hör dig (vilket de ofta inte gör) och justera ditt körsätt utifrån det. Med andra ord: Om du förväntar dig att bilförare kommer att göra ditt liv enklare genom att flytta på sig när du kommer farande så kommer du att bli besviken (alternativt hamna i en farlig situation).

Ha en flyktväg

En bra grej att tänka på, speciellt när man kör i mycket trafik, är att alltid ha en flyktväg. Se dig omkring och föreställ dig alla möjliga olika scenarion som skulle kunna dyka upp, och fundera på hur du skulle kunna klara dig helskinnad ur dem. Ha koll på exakt var alla bilar omkring dig befinner sig så att du lätt kan byta fil i sista sekunden om det behövs, till exempel. 

Kör inte utanför din comfort zone

För att bli en bättre motorcyklist måste man pusha sig själv, precis som med allt annat. Men jag ser alldeles för ofta nya hojåkare som vill spela tuffa och visa sig bättre än de egentligen är, speciellt när man kör i en större grupp, och det är farligt för alla inblandade. Om du inte känner dig bekväm med att ta tighta kurvor lika snabbt som dina kompisar, lägg dig sist i gruppen och kör långsammare istället för att försöka hinna ikapp. Lovar att dina vänner kommer att stanna och vänta på dig (och om inte: skaffa bättre vänner). Vill man aktivt lära sig att svänga bättre rekommenderar jag att göra sig bekant med konceptet countersteering, här är en bra artikel med video-exempel om detta. 

Utrustning

När jag började köra hoj för snart 10 år sen var det svårt att hitta utrustning tillverkad för kvinnor. I alla fall om man ville ha grejer med ordentliga skydd som dessutom var snygga och bekväma. Men de senaste åren har det börjat dyka upp fler och fler märken som riktar sig enbart till kvinnor, plus att många existerande märken har hakat på trenden.

I alla fall i USA är kvinnor den snabbast växande kundkretsen inom motorcyklar, här är var femte motorcykelägare numera kvinna (jämfört med var tionde för 10 år sen) (källa: Motorcycle Industry Council). Jaja, det har kanske egentligen inte med saken att göra, men jag tycker att det är trevlig statistik!

I alla fall. Efter att ha provat utrustning från mååånga olika märken genom åren har jag landat i en kombination som jag trivs väldigt bra med. Detta brukar jag ha på mig när jag kör hoj:

Här är några märken med bra utbud för kvinnor att kolla in:

  • Atwyld – Älskar Atwyld, inte bara för att jag känner tjejerna bakom det här märket, utan för att allt de gör är så väl genomtänkt. De designar snygg, smart utrustning av hög kvalité för både street och offroad. Om jag hade råd skulle jag äga allt i deras kollektion (eh, det gör jag förresten nästan redan när jag tänker efter). 
  • Black Arrow – Australiensiskt märke med allt från jackor till boots designade specifikt för kvinnor. 
  • Tobacco Motorwear – Jag har aldrig provat något från Tobacco själv, men vet flera tjejer som kör hoj i deras jeans.
  • GoGoGear – Typ alla kvinnor jag känner som kör hoj (inklusive jag själv) har ett par kevlarleggings från GoGoGear.
  • Speed and Strength – Billigt märke med stort utbud för kvinnor. Jag har flera av deras jackor bland annat. SS är grymma på vad jag brukar kalla “protective casual”, alltså plagg som inte ser ut som motorcykelutrustning men ändå har bra skydd.

I allmänhet är det bra att leta efter följande: 

  • Hjälm: Kolla efter integralhjälmar med säkerhetsmärkning. I USA ska säkra hjälmar ha DOT- och Snell-märkning. Antar att det finns motsvarande i Sverige. (Varför integralhjälm? Enligt den här statistiken är hakan den vanligaste delen av huvudet att skada i en olycka, så se till att skydda hela ansiktet.) 
  • Jacka: Se till att skaffa en jacka med ryggskydd, armbågsskydd och axelskydd. Bonus om den har bröstskydd.
  • Byxor: Kolla efter byxor av kevlartyg (eller liknande) med knäskydd och höftskydd. Alla motorcykelbyxor jag äger har avtagbara skydd, så man kan ta ut skydden och ha på sig byxorna som vanliga jeans när man inte sitter på hojen. 
  • Handskar: Rekommenderar ett par rediga skinnhandskar med extra skydd på handflator och knogar.

Övriga tips

Väder

En grej som jag tror att man inte tänker på om man inte kör hoj själv är hur utsatt för vädret man är på en motorcykel. Man känner tydligt varje skiftning i temperatur, luftfuktighet, vägunderlag, etc så himla tydligt. Därför är det bra att klä sig i lager, så att man lättare kan justera sin utrustning efter vädret. Nästan alltid när jag åker på en längre roadtrip behöver jag packa för både snö och regn och 40-gradig ökenhetta. Riktigt så extremt är det kanske inte att köra i Europa, men det är ändå bra att vara förberedd på allt. Ha alltid med regnkläder!

Mek

När det gäller att meka med hojar så är det enligt min erfarenhet lättast att lära sig när något går sönder och man inte har något annat val än att fixa det. Det finns videos på Youtube om ALLT som har med motorcyklar att göra, så börja med att kolla där. Beroende på vilken typ av hoj man har finns det även forum specifika för just det märket där man kan få svar på precis allt. Skaffa en ägarmanual och lite verktyg (insexnycklar, hylsnycklar, skiftnyckel, skruvmejslar och torxnycklar brukar vara en bra start, men dubbelkolla att de är rätt storlek för din hoj). 

Man får ha kul också

Här kommer en kontroversiell åsikt: motorcykelåkande behöver inte bara handla om säkerhet hela tiden, man får ha kul också (bildbevis ovan). Jag har nästan alltid full skyddsutrustning på mig när jag kör, men ibland har jag inte det. Ibland kör jag utan hjälm på en tom gata med två av mina bästa kompisar bakpå hojen enbart för att få ett kul foto. Så länge man är medveten om riskerna får man göra som man vill (så länge det är lagligt och inte utsätter andra människor för fara såklart, men det behöver jag väl knappast skriva). 

Hoppas att detta hjälper! Om någon har följdfrågor eller undrar om något jag inte tog upp, säg till i kommentarerna.

Vardagsfilosoferande

Tankar om att vara singel, och att inte vara det

Jag efterfrågade ju ämnen att blogga om för ett tag sen och fick så många bra (men svåra!) förslag. Nu tänkte jag gå igenom era kommentarer och svara på dem i egna inlägg, vi börjar med denna.

Jenny från Göteborg:
Berätta gärna mer om tidigare pojkvänner, tankar om att vara singel, hur det påverkar dig, vad du önskar dig för framtiden osv!💜

Ni som har hängt med ett tag på den här bloggen har väl hört mig tjata om hur mycket jag gillar att vara singel vid det här laget. Det är en grej som inte nödvändigtvis förändras när jag råkar vara i ett förhållande. Jag och P hade ett väldigt bra förhållande och jag saknade inte att vara singel… förrän jag gjorde det. 

Jag har inte haft speciellt många förhållanden. Förutom 5,5 år med P ser min lista ut såhär:

– När jag var 17 träffade jag F, vi var tillsammans i 2,5 år (och bodde tillsammans i Stockholm).
– När jag var 23 (och mitt amerikanska visum höll på att gå ut) gifte jag mig med I. Vi var gifta i 1,5 år och jag ansökte om skilsmässa på alla hjärtans dag som den anti-romantiker jag är. 
– När jag var 25 träffade jag M, vi dejtade i 9 månader och jag var kär men väldigt olycklig. 

Tror att det var alla? Räknar inte med snubbar jag hängt med sporadiskt eller dejtat i någon månad här eller där. Jag har aldrig känt mig speciellt bra på förhållanden. Har ett extremt behov av egentid och att göra saker på egen hand, och gillar inte när folk är svartsjuka eller ska ha koll på vad man gör hela tiden. Jag vill inte ha barn och jag känner mig sjukt osugen på att vara sambo eller gift igen. Men en bra grej med att bo tillsammans med P i ett halvt decennium är i alla fall att jag känner att jag har blivit betydligt bättre på att vara någons flickvän. 

En av mina första känslor efter att vi gjorde slut (åtminstone efter att den första sorgen hade lagt sig) var dock att jag verkligen såg fram emot att vara singel igen. Kanske dejta lite men inte binda upp sig. Jag är inte rädd för att vara ensam, snarare tycker jag om att vara ensam. Till en viss gräns såklart, men jag behöver mina vänner mer än jag behöver en karl. P har dessutom lagt ribban så pass högt genom att vara en sjukt bra pojkvän (och ett prima exemplar av manssläktet i stort) att jag länge har varit övertygad om att jag aldrig skulle kunna träffa någon bättre. 

Men lyssna på detta sjuka: Samma dag som jag och P flyttade isär träffade jag en annan snubbe, och vi har hängt nu i ett par månader. Jag vill inte skriva för mycket om det här eftersom det är nytt och casual och jag verkligen inte är redo för ett nytt förhållande. Jag skulle ju vara singel! Så jag tar en dag i taget och ser vad som händer just nu, försöker att inte övertänka. Men det är fint ändå att få ha en liten crush igen. Känna att man lever.

Resor, Sverige

Några bra personer jag hängde med i Sverige

Jag hade egentligen tänkt göra ett ordentligt inlägg om mina två veckor i Sverige i december, men så insåg jag att jag knappt tog några bilder när jag var där och då blir det ju inte så kul. Plus att jag var sjuk hela den första veckan, så det blev egentligen bara en riktig vecka. Men jag lyckades i alla fall ta några selfies tillsammans med ett gäng bra personer jag tack och lov hann hänga med. Här kommer de.

Min första dag i frihet (alltså efter att ha blivit frisk och efter att julen var slut) drog jag till Söder och hängde med Sakke som är en av mina bästa personer. Vi körde barrunda och hamnade på något sätt på sunkhaket Carmen till stängning. Det var fint ändå, påminde om gamla tider. 

Bonusbild på mig och Sakke för 13 år sen (!) när vi drack punkdunk på Augustibuller. Nu är vi äldre men tydligen inte så mycket klokare. 

Kvällen efter var jag lite bakis men lyckades ändå pallra mig ut på ytterligare en barrunda på Söder. Puh! Började med middag på Elefantpojken med Matte och Johan, sen mötte vi upp Robban och tog några öl på Bleckan. Sunkhak for the win.

Sen var det lördag, två dagar innan jag skulle åka hem, och jag hälsade på Diana på Lidingö. Vi träffades när hon bodde i LA, men nu är hon tillbaka i Stockholm sen ett par år tillbaka. Vi pratade i alla fall Kalifornien-minnen, kulturkrockar och annat sånt som utlandssvenskar pratar om. 

Söndagen var min sista dag i Stockholm. Åt lunch på Söder med min syster Frida, sen tog vi en drink på Blique by Nobis vid Torsplan där vår brorsa jobbar (och där jag bodde i fyra nätter, kan rekommendera!). Mamma kom också förbi!

En sista selfie som bevis på att jag faktiskt klädde mig lämpligt för vädret för en gångs skull (hade till och med dubbla jackor på mig). Det gjorde jag aldrig när jag bodde här. 

Helgen som gick, San Diego

En helg i Kalifornien i januari

En bra grej för mig med att vara i Stockholm i två veckor i december var att jag fick en påminnelse om varför jag bor i Kalifornien. USA är ett sånt skitland på så många sätt, speciellt med den nuvarande presidenten, att folk jämt frågar mig varför jag bor här och inte i Sverige. Men Kalifornien är inte som resten av USA. Här är det varmt och skönt och fullt av vettiga människor och progressiv (nåja) politik. Och jag KAN inte bo på ett ställe där man varken ser solen eller himlen på flera dagar och det bara är grått och mörkt och kallt. Ja, ni vet ju hur det är. 

Jag har bott i San Diego så länge nu att jag ofta tar det för givet. Men det har varit SÅ himla fint väder sen jag kom tillbaka för en knapp vecka sen att jag har känt mig tvungen att utnyttja det till fullo. Så här har denna helgen sett ut.

Igår var det lördag och strålande solsken och 21 grader varmt. Perfekt för årets första motorcykeltur! Lyckades dock bara köra 4 mil innan min hoj bestämde sig för att sluta fungera. Fick åka och hämta en kompis pickup och lasta upp hojen på och köra hem den. Så himla typiskt 2020 🙄

Senare samma kväll hade vi trädgårdshäng/BBQ hemma hos Katie och Jordan. Vi gjorde tacos (Kaliforniens version av BBQ) och drack öl runt en brasa. Fint! Hade saknat alla de här människorna (och djuren). 

Sen var det söndag och Sarah och jag åkte till stranden för att hajka. Det här stället heter Torrey Pines och är ett naturreservat vid Stilla Havet som är känt som ett av San Diegos bästa promenadstråk, men varken Sarah eller jag hade varit här förut. Kolla vad fint!

Det var SHORTSVÄDER!? Sån kontrast till en vecka tidigare, när jag knallade runt i Vasastan i dubbla vinterjackor och en halsduk runt hela ansiktet och ändå frös. Då måste jag säga att jag föredrar detta. 

Efter hajken åkte jag hem och lagade min hoj! Den behövde bara ett nytt batteri, så det var lätt. Men jag känner mig ändå alltid lite stolt när jag lyckas fixa mina fordon helt själv. Åkte ner till stranden igen (!) för att fira med en solnedgång.

Vi har haft såna SJUKA solnedgångar den här veckan att ungefär hela San Diego var vid Sunset Cliffs för att kolla på dagens. Har verkligen aldrig sett så mycket folk här förut, bara kolla på udden längst bort på den här bilden. 

Nu blev det en ganska vanlig solnedgång, ingenting speciellt jämfört med de senaste dagarna. Men fint ändå! Det är svårt att misslyckas med en solnedgång över havet. 

Sorry Stockholm, jag älskar dig, men jag tror att jag stannar i Kalifornien ett tag till. 

Drömhuset

Lite nytt hemma hos mig

Nu har jag bott i min nya lägenhet i två och en halv månad och har börjat komma lite mer i ordning sen sist. Då var det mest sovrummet och ena väggen i vardagsrummet som var klara, men nu har jag lite nya grejer här hemma som vi kan ta en titt på. 

Först och främst har jag numera, sen några timmar tillbaka, ett litet matbord med stolar. Har begränsat med plats så jag har fått vara lite kreativ med vilken typ av möbler jag skaffar. Oj vad jag har letat efter ett lämpligt matbord. Hittade detta lilla röda diner-bord på rea på Home Depot omkring Black Friday, och sen tog det ungefär lika lång tid att hitta några stolar som passade. Dessa fick jag levererade hem idag och det blev ju rätt fint ändå?

Postern på väggen är också ny. Against Me är som bekant mitt favoritband, och när de började sälja såna här “mystery tour poster bundles” beställde jag en till mig själv i julklapp. Fick tre affischer och denna var min favorit. Tänkte ge bort de andra två. Ja, och dödskallen är ett pepparkar. Hade ett likadant för salt också, men det drog någon av katterna i golvet så det finns inte längre. 

Nytt i köket: en mikrovågsugn! Hade tänkt försöka vägra mikro så länge som möjligt, men det är svårt när man jobbar hemifrån och vill värma upp rester till lunch. Denna är extremt opraktisk (det går inte att ställa in exakt tid, man får gissa lite), men den är fin. Priorities. 

Jag blev inspirerad att skaffa en egen neonskylt när jag skrev den här artikeln om The Neon Museum i Las Vegas. Nu hänger denna batteridrivna blixt bredvid ytterdörren och gör mig glad varje gång jag tittar på den. 

En till ny poster, denna med en elak katt. Den är från Cat Magic Punks som jag varmt rekommenderar till alla som gillar den estetiska kombinationen katter, satanism, punk och antifascism. 

Sist men inte minst hängde jag just upp en ljusslinga på min lilla altan. Tänkte vara anti och vänta till efter julen med att hänga upp utomhusbelysning. Tycker att ljusslingor är fina året runt. 

Det var det! Nu ska jag bara skaffa gardiner i tre rum och sen är det klart. “Klart”.

Litteraturbloggen

Mitt bokår 2019

Nu blir det två årssammanfattningsinlägg på raken, ni får ursäkta. Jag tänkte försöka blogga lite mer i januari (kanske ett inlägg om dagen? Vill dock inte lova för mycket), så behöver få dessa ur vägen först. Här kommer mitt bästa bokår kanske någonsin!

Antal lästa böcker:
56! Jag brukar ha som mål att läsa 24 böcker om året, tycker att ett snitt på två i månaden är rimligt för mig. Nu blev det fler än en i veckan istället. Vågar man satsa på 60 lästa böcker 2020? Nä, va? 

Bästa boken jag läste i år:
Det var nog rätt jämnt mellan dessa fyra (gav alla 5/5 i betyg):

Testamente av Nina Wähä
The Immortalists av Chloe Bejnamin
Circe av Madeline Miller
If We Were Villains av M.L. Rio

Svårast att lägga ifrån sig:
Tror inte att jag läste några ordentliga bladvändare det här året. Får svara 1793 av Niklas Nattochdag på denna, en väldigt fascinerande historia. 

Sämsta boken jag läste i år:
The Tattooist of Auschwitz av Heather Morris. Skrev så här om den för några månader sen: “Det är en mäktig berättelse i grunden, men alltså, den här boken var verkligen SÅ dålig? Blir arg på att den inte skrevs av en bättre författare.” 

Sorgligaste boken jag läste i år:
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Kärlekens Antarktis var så mörk och tung att jag fick varva den med lite roligare böcker. Låt oss hoppas på det bästa var mer standard-sorglig. Någon man älskar som dör. Båda var väldigt bra i alla fall. 

Roligaste boken jag läste i år:
The Idiot av Elif Baufman var rolig på ett torrt och akademiskt sätt och Eleanor Oliphant is Completely Fine av Gail Honeyman var rolig men otippat mörk. Jag läste nog inget direkt haha-roligt det här året. 

Längsta boken jag läste i år:
TROR att det är Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli, 477 sidor. Inte konstigt att jag har hunnit läsa så många böcker kanske när inte en enda har varit på över 500 sidor. 

Antal kvinnliga författare:
32

Antal manliga författare:
16 

Antal böcker på svenska:
35. Blev glad över den här siffran eftersom mitt mål inför bokåret 2019 var att läsa fler böcker på svenska. 2018 blev det bara 6. Det hjälpte väl i och för sig att jag var i Sverige tre gånger 2019. 

Antal böcker på engelska:
21

Antal böcker i översättning:
Bara en tror jag? Arv och miljö av Vigdis Hjorth, översatt från norska. Läser helst inte böcker i översättning eftersom jag tycker att man missar så mycket. Men när det är nordiska språk går det bra, norska och svenska är ju typ samma sak. 

Mål inför bokåret 2020:
Alla böcker jag läste i år var fysiska böcker, inga ljudböcker eller e-böcker. ÄLSKAR fysiska böcker, men de är inte världens mest praktiska grej när man är ute och flänger så mycket som jag är, måste alltid släpa med mig högvis med böcker. Så jag funderar på att kanske skaffa en läsplatta. Blir helt ledsen av tanken på att inte hålla en riktig bok i handen och få vända sida och vika in kanter på viktiga sidor, men man kanske vänjer sig? Om inte annat skulle det ju göra det mycket lättare för mig att få tag på böcker på svenska. 

***

Vad var det bästa DU läste i år?