Bra saker, Vardagsanekdoter

Kvällen då jag fick träffa Brody

En stor grej hände i tisdags. Distillers skulle spela i San Diego för andra gången i år. Sist de spelade här var i april och det var bandets första spelning på 12 år. Jag skrev om det (och Brody-frillan jag hade när jag var 19) här. Om någon inte vet vem Brody är så sjunger hon alltså i Distillers och är gift med Queens of the Stone Age-sångaren Josh Homme — sånt power couple!

Eftersom vår kompis Ryan spelar bas i Distillers fixade han backstagepass åt oss, så efter spelningen hängde Paul, Katie, Jordan, Stacey och jag backstage i ett par timmar. Det var runt midnatt på en tisdag och alla skulle upp och jobba nästa morgon, men jag hade ett mål med kvällen: att få träffa Brody. Så jag frågade Ryan om han kunde presentera mig för henne, och när hon plötsligt dök upp gjorde han det.

Nu har jag träffat ganska många kändisar de senaste åren (till exempel Mel BDavid Hasselhoff och Dolph Lundgren) och jag har i princip helt slutat tycka att det är pinsamt att gå fram och fråga om jag får ta ett foto med dem. Tänker att de inte kommer minnas mig om ett år i alla fall, de lär ju prata med så himla många andra jobbiga fans hela tiden? Men med Brody var jag nervös på riktigt, hon är så himla tuff. Och snygg. Och har världens coolaste röst. 

Men hon visade sig vara världens gulligaste person. Jag fick hänga med in på hennes loge och så pratade vi om lite allt möjligt (eller det var nog mest jag som babblade på, helt nervös och starstruck) medan hon tvättade bort sitt smink. Sen fick jag en kram innan det var dags att gå hem och lägga sig.

BILDBEVIS:

Har aldrig fått så många DMs på Instagram om något tidigare som jag fick när jag la upp den här bilden i mina stories. 

Bra saker, Helgen som gick

Girls to the front: en möhippa i öknen

Hej bloggen, jag har just kommit hem från fyra hektiska dagar i Ohio och Kentucky och har varit vaken sen klockan 2:30 i morse (nu är klockan 19). En kvinna framför mig på planet hostade oavbrutet i typ en timme, och nu börjar jag känna mig krasslig. Hoppas att det bara är inbillning. 

Eftersom det är för tidigt att gå och lägga sig tänkte jag dela med mig av några foton från förra helgen i Joshua Tree. När en av ens bästa vänner ska gifta sig får man slå på stort med en tre dagar lång möhippa i öknen. 

Stacey, Lexy och jag tog hojarna till Joshua Tree. Det var så SJUKT varmt ute. Vi stannade på en utsiktsplats uppe i bergen för att hälla kallt vatten över oss innan vi körde ner i dalen där Palm Springs ligger och där det var över 40 grader varmt. Jag passade även på att ta en svettig selfie. 

När alla nio tjejer hade anlänt (vissa ända från New York) tog vi oss till Joshua Tree Saloon för att äta en sen middag. Klockan var närmare 22 och det var äntligen tillräckligt svalt ute för att kunna sitta utomhus. 

Nästa morgon lagade vi frukost tillsammans, och sen hoppade vi in i två bilar och körde in i Joshua Tree National Park, som låg precis bredvid vårt Airbnb-hus. Det var ordentligt varmt ute, men vi packade vattenflaskor och solskydd och trotsade hettan. 

Älskar det här stället. Det ger mig så mycket ro i själen.

Jag är verkligen ingen vidare fotograf, men jag fick en vision av den här bilden och kände att den skulle vara rolig att arrangera. Fina blivande bruden Edy med öknen i bakgrunden och alla sina bästisar i solglasögonen. Ganska artsy ändå va?

Sen tog vi en obligatorisk sväng förbi Pappy & Harriets för att äta lunch och sen strosa genom Pioneertown, där de brukade filma westerns förr i tiden. Gruppfoto framför “hotellet” (som alltså bara är en kuliss). 

Väl tillbaka i huset igen gjorde vi det enda rätta och hoppade i poolen. Jag skulle kunna bo i en pool. Älskar att vara i vatten så himla mycket. Och att hänga med Stacey och Katie.

Vi hängde i eller runt poolen ända tills solen gick ner. Då var det dags att gå in och leka lekar…

Eller ja, vi lekte bara en lek. Vi blev indelade i lag och alla fick ett foto av Ace (Edys blivande man) att dekorera utifrån en fas i hans liv. Katie och jag fick “Motorcycle Ace” (alltså hans nuvarande fas). Om Edy gissade rätt fick hon gifta sig med den Acen. Och hon gissade rätt på alla! Rolig lek. 

Edy hade med sig presenter åt alla: de här tishorna som det står “Girls to the front” på (med ett typsnitt som Edy hade anlitat en konstnär för att skapa) och matchande solglasögon. Vi var såklart tvungna att ta bandfoton i dessa.

“Sprid ut er och se svåra ut och titta inte in i kameran så sätter jag igång självutlösaren.”

Väldigt fin helg detta, med nya och gamla vänner. Nu ser vi fram emot bröllopet i New York om en månad.

Vardagsfilosoferande

Några grejer som oroar mig, i storleksordning

Här är några grejer jag oroar mig över just nu, i skrivande stund. Vi kan ta dem i storleksordning, med den minst allvarliga först. 

3. 46-gradig värme

Om några timmar tar jag, Stacey och Lexy hojarna till Joshua Tree för att fira vår kompis Edys möhippa hela helgen. Vi har hyrt ett stort Airbnb-hus med pool precis utanför Joshua Tree National Park, som är ett av mina favoritställen i hela världen. Det ska bli fint. Något som dock inte ska bli lika fint är vädret. Vi behöver köra genom Palm Springs för att komma till Joshua Tree och där är det den här helgen 46 grader varmt. FYRTIOSEX. Och vi sitter på hojar i motorcykelmundering utan AC. Det känns på riktigt som att det kan bli farligt detta.

I Joshua Tree är det “bara” 39 grader. Härligt.

*

2. Skottlossning i Cincy

Måndag morgon, bara några timmar efter att jag har kommit hem från Joshua Tree, flyger jag till Cincinnati där mitt jobb har huvudkontor. Eftersom jag knappt kommer ha tid att packa på söndag tänkte jag göra det igår istället. Precis när jag började packa fick jag ett sms från Katie: “Is everyone at your work ok? I just heard about the shooting.” Det visade sig att det precis hade varit en masskjutning i downtown Cincinnati, ungefär två kilometer från mitt jobb. Fyra personer döda.  

Sånt här sker ju precis hela tiden i USA, det är vardagsmat. Men när det händer i närheten av där man bor eller jobbar blir det liksom verkligt på ett helt annat sätt. 

*

1. Valet i Sverige

Vågar knappt tänka på att det är val i helgen. Jag vet att jag tjatar om detta, men det känns verkligen som att Sverige är på väg att göra exakt samma misstag som USA: att rösta in en populistisk högerextrem ideologi, och sen bara stå och se på medan demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter nedmonteras en efter en. Snabbt går det också. Trump har inte ens varit president i två år och vi är redan mitt uppe i en konstitutionell kris. Diktatur light, på väg mot diktatur på riktigt. Så sjukt läskigt är det.  

*

Men, ja. Nu sticker jag till öknen och hänger i en pool hela helgen istället för att tänka på allt detta. Om jag inte brinner upp på vägen, det vill säga. 

Djur, Vardagsanekdoter

Onsdag är den bästa dagen

Onsdag har på sista tiden kommit att bli min favoritdag på hela veckan, den jag liksom går och ser fram emot. Anledningen till detta är att jag nu tar hojen till stallet och rider mitt på dagen varje onsdag. Det är min form av terapi. 

Igår hade min ridlärare en så stressig dag när jag kom till stallet att hon lite halvt på skämt föreslog att jag kunde ta ut en häst på tur istället för att ha en vanlig ridlektion i paddocken. Det tyckte jag lät som en alldeles strålande idé, så jag och en tjej som hette Julia sadlade Parakeet och Slim och gav oss ut på stigarna. 

Det finns en massa stigar i området där jag rider (man kan ta en stig ända till stranden, vilket är mitt drömscenario) och utan Julia hade jag lätt gått vilse. Hon berättade att hon har ridit på det här stallet sen hon var 10 år. Hon fyller 19 om ett par veckor. 

Det var kul att hänga med en tonåring i någon timme. Jag känner liksom inga tonåringar? Hon babblade på om allt möjligt och verkade förvånad över att jag är en riktig vuxen med ett riktigt jobb. Tror att det är tandställningen som förvirrar folk. Har fått höra från en massa olika personer på senaste tiden att jag ser så ung ut. Jag tror inte nödvändigtvis att det är en komplimang heller, det känns mest som att man inte riktigt blir tagen på allvar.

Men i alla fall. Jag frågade Julia vad som krävdes för att rida till stranden, och hon sa att om man travar hela vägen tar det bara en halvtimme att ta sig dit, jämfört med en och en halv timme om man skrittar. Så nu har jag ett mål med min träning: att komma i så pass bra form att jag orkar trava i ojämn terräng i 60 minuter (30 dit och 30 hem igen). Julia sa att om jag är fit när hon kommer hem från college i norra Kalifornien igen i vår så kan vi rida till stranden tillsammans.

Deal. 

Livet är en fest, Resor

Colin och Renées bröllopshelg i Utah

Vi var som sagt i Utah i helgen för att gå på bröllop. Våra kompisar Colin och Renée flyttade från San Diego till Ogden för ungefär åtta månader sen och har redan hunnit både köpa hus och planera bröllop. Det är sånt man har råd med när man inte bor i Kalifornien. Deras stora, fina hus skulle kostat över tio miljoner svenska kronor i San Diego, men i Ogden gick det för runt två. Men jaja, not the point of the story. Paul och jag (och typ alla andra vi känner) är ganska besatta av huspriser just nu eftersom vi också vill köpa hus.

Bröllopet var hemma hos Colin och Renée, och så här såg Paul och jag ut i deras garage. Jag hatar att ha klänning på mig, så är väldigt glad över insikten att man kan ha byxor på sig och ändå vara finklädd. Har helt skippat klänning på de senaste tre bröllopen jag varit på. 

Brudparet var så himla fina!

Och de hade gjort så fint i trädgården med långbord och bar och ljusslingor.

Inne i huset var det uppdukat med ostbricka deluxe. Tur att jag inte är vegan längre, tänkte jag då. 

Det var fint att hänga med folk vi inte träffar så ofta, som Shannon och Makenzie som bor i Seattle. De gifter sig dock i Palm Springs om ett par veckor, det blir som en liten reunion med samma folk som på det här bröllopet. Jag hade för övrigt munnen full av mat när det här fotot togs, därav den sura minen. Och så har jag klippt av mig håret också, igen.

Vi hängde i trädgården och garaget hela kvällen och hade det fint med en massa bra personer. 

Nästa morgon klev vi upp tidigt för att åka till en skidanläggning i närheten. Har nog aldrig varit på en sån mitt i sommaren förut. Varje gondol i den här liften hade namn med OS-vinnare på sig, och jag hittade både Pernilla Wiberg och Ingemar Stenmark. Jag blir alltid märkligt patriotisk när jag ser svenska flaggor utanför Sverige. 

Vi tog en gondol till toppen för att äta brunch med hela bröllopssällskapet. 

Så fin utsikt, och så konstigt att tänka på att allt detta kommer vara täckt av snö om bara några månader.

Efter brunchen tog vi en öl på en festival som ägde rum på skidanläggningen. Det var sol och sommarvärme och perfekt väder för en bröllopshelg utomhus. Och nästa morgon åkte vi hem till San Diego igen. 

Nostalgi

10 år i USA

Idag är det exakt 10 år sen jag lämnade Stockholm och flyttade till USA. Det känns som en hel livstid sen. Så mycket har hänt under de här 10 åren, det går liksom inte att sammanfatta. 

När jag flyttade hit, 1 september 2008, var George Bush fortfarande president. Jag var 21 år gammal, hade precis tagit körkort, var nyutexaminerad från universitetet, och hade aldrig haft ett heltidsjobb. Jag kom hit på ett studentvisum och skulle egentligen bara stanna i ett år. Men jag förälskade mig i San Diego redan den där första veckan i september, och sen blev jag liksom kvar här.  

Jag firade min 30-årsdag på ett bröllop i Oregon. Så det känns väl passande att jag firar mitt 10-årsjubileum på ett annat bröllop, den här gången i Utah. Men mer om detta senare.

Jobbrelaterat, Resor

En två månader lång och väldigt stressig paus från verkligheten

Sen jag började mitt nya jobb för nästan exakt en månad sen känns det som att jag lever ett helt nytt liv. Från att ha jobbat i 10 år utan att ha gjort en enda jobbresa kommer jag den här hösten att vara borta mer än jag är hemma. Jag räknade till exempel just ut att jag bara kommer sova i min egen säng sju nätter under hela oktober. Allt är i och för sig inte jobb, jag ska även på en massa bröllop. Så här ser mitt väldigt packade schema ut i september och oktober…

September:

• Idag flyger Paul och jag till Salt Lake City, Utah. Därifrån tar vi en shuttle till Ogden där våra kompisar Colin och Renee gifter sig imorgon. Vi är i Ogden tills på måndag, då åker vi hem igen. 

• Helgen efter tar jag hojen till Joshua Tree för en tre dagar lång möhippa i öknen. 

• Dagen efter jag kommer hem från Joshua Tree flyger jag till Cincinnati för en jobbgrej. Är där måndag till torsdag. 

• Sen har jag en paus från resande på en och en halv vecka (!) innan det är dags för nästa bröllop. Vår kompis Shannon gifter sig i Palm Springs den sista veckan i september, men bröllopet är på en torsdag. Så Paul och jag tänkte att vi helt enkelt stannar där i ett par nätter. Jag kan jobba från hotellet. 

Oktober:

• En vecka senare, den första helgen i oktober, flyger vi till New York för säsongens sista bröllop. Våra San Diego-kompisar Ace och Edy gifter sig i Upstate NY och vi ska bo i fina glamping-tält tillsammans med alla våra bästisar. Hela bröllopshelgen varar i tre dagar och det ska bli så himla fint. 

• Bara några dagar efter att vi kommer hem från New York ska jag iväg igen, den här gången för att vara med på Rebelle Rally. Så här skrev jag om det för två år sen:

“Häromveckan intervjuade jag tre tjejer som är med i Rebelle Rally, ett ‘off-road navigation rally’ bara för kvinnor, det första av sitt slag i USA. Hela tävlingen pågår under en vecka, och går ut på att lag som består av två personer ska ta sig runt i öknen i Nevada och Kalifornien och hitta olika markörer (fysiska och virtuella) utan hjälp av GPS eller navigationssystem. Man får bara använda karta och kompass.

Jag ska dock inte delta i själva rallyt utan är där i egenskap av journalist. Tänkte skriva ett reportage om detta för Roadtrippers, och får alltså betalt för att hänga med en massa coola kvinnor och köra offroad i öknen i en vecka. Kommer dock behöva sova i tält i fyra nätter i minusgrader. Brrr!

• Sen är jag hemma i exakt en dag innan det är dags för Babes Ride Out i Joshua Tree, mitt favoritevent på hela året. Det här innebär ytterligare fyra dagar av att hänga (och tälta) med coola kvinnor i öknen. En annan, varmare öken dock, tack och lov. 

• Dagen efter att jag kommer hem från Babes Ride Out är det dags för månadens sista, och längsta, resa. Ska roadtrippa längs hela USAs västkust från Seattle till LA i 10 dagar tillsammans med några kollegor för en grej som fortfarande är hemlig. Det här innebär för övrigt att jag är borta på min födelsedag. 

Och sen är det november. Jag kommer att flyga mer de här två månaderna än jag gjort i hela min karriär sammanlagt och det känns väl sådär. Men jag försöker intala mig själv att eftersom jag aldrig har rest i jobbet tidigare så är det ändå inte så mycket om man slår ut det över det senaste årtiondet. Jag räknar liksom inte med att det kommer se ut så här varje månad. 

Är det för mycket att hoppas på att klara mig igenom de här två månaderna utan att bli sjuk eller alldeles för utmattad för att existera? Undrar om min pojkvän och mina katter ens kommer känna igen mig när jag återvänder till verkligheten i slutet av oktober.

Nära döden-upplevelser, Vardagsanekdoter

Ett dödsfall, två möten, en ridlektion och en massa rök

Har haft en väldigt… intensiv dag. På gott och ont. Men mest ont. Detta hände, i kronologisk ordning:

Det började i morse med att jag fick veta att min tandläkare har dött. Det här är kanske inte en sån grej som de flesta blir speciellt påverkade av, men jag har tandställning och är på ortodontin flera gånger i månaden. Och jag tyckte mycket om min tandläkare. Han var ung dessutom, skulle gissa på 45-årsåldern. Jag blev väldigt ledsen av den här nyheten och vill bara gråta medan jag skriver detta. 

Samma morgon hade jag två viktiga möten på jobbet, varav det första var en presentation inför halva företaget som jag och min chef höll i och som vi hade jobbat på den senaste veckan. Jag hatar att prata inför folk och var ganska nervös. Men det hjälper när det är videosamtal och man kan sitta hemma i pyjamasbyxor med en hund i knät medan man pratar.

Efter det andra mötet hann jag precis slänga i mig en snabblunch innan det var dags för den här veckans ridlektion. Tog hojen ner till stallet som ligger precis norr om gränsen till Mexiko. Att köra motorcykel är det bästa sättet jag vet att skingra tankarna, vilket jag behövde efter den här morgonen. Att få umgås med hästar hjälper också.

Sen hann jag precis hem och sätta mig vid datorn igen innan Paul och jag kände lukten av rök och hörde ett tjutande brandlarm utifrån någonstans. Så vi sprang ut och såg en massa rök komma från vår närmaste grannes hus. Det här är samma granne som vi trodde hade dött för bara någon vecka sen, dvs den väldigt gamla damen som bor ensam med sin hund i huset bredvid vårt. En kvinna som var ute och joggade hade redan ringt 911, så Paul och jag fick ta hand om grannen och hennes hund medan vi väntade på brandkåren. 

Några av er kanske minns att lägenheten ovanför min brann ner för 6 år sen, vilket är något av det mest traumatiska jag har varit med om. Nu fick jag flashbacks till hur jävla läskigt det var att sitta på trottoaren utanför och se ens hus stå i lågor och känna sig helt hjälplös.

Som tur var var det bara rök och ingen eld den här gången. Grannen hade försökt stänga av sin ugn utan att lyckas, och sen kunde hon inte öppna den. Det kunde inte brandkåren heller, så de fick ha sönder ugnen och slänga hela spisen efteråt. Det gick i alla fall att gå tillbaka in efter att brandmännen hade fått ut all rök, även om röklukten nog kommer sitta i ett bra tag framöver. Vet av egen erfarenhet hur svårt det är att bli av med röklukt. 

Ja. Det var den väldigt intensiva onsdagen det. Jag behöver en drink.

Vardagsanekdoter

Jag har röstat!

Igår gjorde jag min medborgerliga plikt och gick till Svenska Konsulatet här i San Diego för att rösta i riksdagsvalet. Det här är det tredje valet jag har röstat i sen jag flyttade till USA, men det var första gången det var kö för att få rösta. Jag vet inte om det säger något, men tycker ändå att det var intressant. Det här är ett viktigt val! (Jag röstade på Vänsterpartiet om någon undrar.)

Det är ju valår i USA också, och även om det “bara” är midterms och inte presidentval så känns det här som det viktigaste valet på väldigt länge. Om Demokraterna inte tar tillbaka representanthuset eller senaten (helst båda) från Republikanerna så kan det verkligen ha sjukt otrevliga konsekvenser för minst en generation framåt. Till exempel kan Trump då få chansen att tillsätta fler uberkonservativa domare till Högsta domstolen. Och då är det Handmaid’s Tale nästa för amerikanska kvinnor. 

Och jag behöver väl knappast berätta för någon vad som händer om Sverigedemokraterna får någon sorts majoritet eller reellt inflytande i Sverige. USA får agera skräckexempel.

TVÅ viktiga val på samma gång är alldeles för mycket. Jag kommer ha konstant stresspåslag fram till november. Det kommer bli en lång höst detta.

Litteraturbloggen

4 böcker jag har läst den senaste månaden

Här kommer några boktips! Jag är inne i en sån där läsperiod just nu där jag helst bara vill sitta utomhus i skuggan och läsa hela dagarna. De här böckerna har jag läst hittills i augusti.

The Nightingale av Kristin Hannah

Detta epos handlar om två systrar i ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Jag är i regel ganska ointresserad av WWII-romaner, men jag tyckte väldigt mycket om denna, antagligen för att den inte handlar om männen som krigade utan om kvinnorna som stannade hemma (och krigade på sitt sätt). Den här boken är nästan 600 sidor lång och jag läste hela från början till slut i söndags, kunde inte lägga ifrån mig den. Gav den 4,5/5 i betyg. 

Magpie Murders av Anthony Horowitz

Det här är en sån bok jag hade kastat mig över när jag pluggade litteraturvetenskap och var helt insnöad på allt som var meta. Magpie Murders är namnet på en traditionell brittisk deckare som vi får läsa inuti denna lite mindre traditionella brittiska deckare. Så, två mordmysterier till priset av en, kan man säga. Spännande upplägg. 4/5.

Moxie av Jennifer Mathieu

Klickade hem denna efter att ha läst Fiats recension och blev inte besviken. Handlar om systerskap, feminism och riot grrrls på en ultrasexistisk high school i Texas. Alla mina svagheter. Borde vara obligatorisk läsning i högstadiet. 4/5.

The Hate U Give av Angie Thomas

Denna bok och Moxie påminner om varandra på flera sätt, inte minst för att de tacklar stora politiska frågor på ett tillgängligt sätt för ungdomar. I The Hate U Give får vi följa en svart tonåring som ser en av sina bästa vänner skjutas ihjäl av polis. Hela berättelsen är en uppgörelse med rasism, polisvåld, gängvåld och segregation. Även denna borde vara obligatorisk läsning framför allt för amerikaner. 4/5.