Bra saker, Livet är en fest

Pauls födelsedag, del 2

Paul fyllde som sagt 38 häromdagen, men eftersom det var en vanlig sketen torsdag gjorde vi inte så mycket för att fira. Mer än att gå och ut äta middag med alla våra bästisar då. Så här såg dagen ut.

När jag kom hem från jobbet stod Paul i duschen, så jag smög ut ballonger och presenter och en kladdkaka med ljus i.

Han fick en t-shirt (den han har på sig här) och en cykel! Cykeln var för stor för att gömma hemma hos oss, eller för att få plats i min bil för den delen, så jag hade gömt den hemma hos Katie och Jordan i någon vecka. De fick komma förbi med cykeln på väg till restaurangen. Paul blev så glad! Han har pratat ganska länge om att han vill börja cykla till jobbet, men jag är 95% säker på att han aldrig skulle fått tummen ur och köpt en cykel åt sig själv.

De här strumporna med vår hund Lola på gav jag honom förresten i jubileumspresent häromveckan. Jag beställde dem härifrån, tips på personlig present till djurälskare!

Vi åt på Kindred som är både Pauls och min favoritrestaurang. Pauls syster Erin var där! Och det var lite kallt ute eftersom det hade regnat samma morgon, så vi var helt ensamma på uteserveringen.

Jag åt dessa extremt goda tacos. De brukar serveras med skuren majskolv vid sidan av, men det GÅR inte att äta majskolv med tandställning så jag fick chips istället.

Resten av gruppen beställde också god mat. Det är svårt att misslyckas på Kindred, ALLT på menyn är gott. Och veganskt. Så det är en bonus.

Här var hela gänget: Erin, Paul, jag, Edy, Ace, Jordan, Katie, Stacey, Ryan, Lexy, plus Wendy som tog fotot. Sammanlagt fyra av dessa personer har fyllt år den senaste veckan, så ikväll ska vi fira igen! Men mer om detta senare.

Vardagsanekdoter

En ny era

Idag är det 20 April, dvs den internationella marijuanadagen. På mitt jobb har vi en ganska avslappnad inställning till alkohol — vi har ofta öl- och spritprovningar på arbetstid (vi hade en senast igår), och det finns alltid öl i kylen om man känner sig törstig. Och nu när weed är lagligt i Kalifornien tyckte en av mina kollegor att det var rimligt att bjuda kontoret på lite blandade “THC-infused treats”. Så här skrev kollegan i ett mail:

“5 mg should give you a light buzz for a couple hours. I recommend it if you’re doing creative work, if you need to brainstorm something from a new perspective, or simply want to chill out. I do not recommend it if you have to work with numbers, make any important telephone calls, or are prone to impulse online purchases.”

Jag är ju som sagt 100% för legalisering, men det här känns ändå som en ganska knäpp grej? Alltså, jag lägger mig inte i vad folk gör på fritiden, men det är kanske inte så produktivt att vara hög på arbetstid. Eller så är det mer produktivt, jag vet inte? Jag jobbar aktivt på att vara öppensinnad och inte moralisera över eller döma andra människors val, så jag behöver kanske bara vänja mig vid att det är så här det är nu. Om öl är ok så ska såklart marijuana vara det också. 

Har inte hört något från upper management om kollegans påhitt ännu. Men det märks verkligen att USA är på väg in i en ny era. Spännande, ändå.

Livet och lyckan

Grattis på födelsedagen Paul!

Idag fyller Paul år, och i vanlig ordning har jag tagit i i överkant för att fira honom, fast han själv inte är någon stor födelsedagsfirare. Men jag kan liksom inte låta bli. Den här mannen har gjort mitt liv en miljon gånger bättre, och jag skulle på riktigt göra vad som helst för honom. Precis som han skulle för mig. 

Vi firade fyra år tillsammans för knappt två veckor sen. Innan jag träffade Paul hade jag aldrig haft ett förhållande som blev bättre med tiden istället för sämre, och jag hade väldigt svårt att föreställa mig att det skulle gå att vara tillsammans så här länge och fortfarande gilla varandra. Men jag blir fortfarande mer och mer kär i den här killen för varje år som går. Kan ibland känna mig så överväldigad av den här kärleken att jag nästan börjar gråta. 

Jag kan knappt förstå att jag lyckades träffa en så snäll och smart och omtänksam och rolig och vettig och generös kille med noll manligt ego som dessutom gillar exakt samma saker som jag. SÅ glad att jag swipade höger på honom för fyra år sen, ni fattar inte.  

Matbloggen

4 veganska rätter att laga medan man lyssnar på poddar

För fem år sen skrev jag ett inlägg om hur mycket jag ogillar pratradio. Alltså inte själva konceptet, jag har bara personligen väldigt svårt för att lyssna på andra människors samtal. Detta gjorde bland annat att jag inte började lyssna på poddar förrän ganska nyligen, och jag lyssnar fortfarande på ett väldigt begränsat antal eftersom det krävs ganska mycket för att jag ska känna mig bekväm med en podcast. Så knäppt, jag vet, men jag jobbar på det! 

I alla fall. Numera är min absolut bästa stund på dagen när jag kommer hem från jobbet och får ställa mig i köket och laga mat och lyssna på en podd. Jag liksom längtar hem från jobbet så att jag får laga mat. Vem ÄR jag?

Här kommer i alla fall några rätter jag har lagat på sistone, inklusive recept och ett poddtips till varje. (En snabb varning för att vi äter extremt mycket tofu i det här hemmet, vilket ni kommer märka nedan.) 

Maträtt: Friterad tofu med vitlökspotatis och lime- och basilikasås
Podd: Trumpcast

Gör så här: 

  • Skär små potatisar i halva klyftor och blanda med olivolja, salt och peppar på en plåt. Kör in i ugnen i 30 minuter på 225 grader, vänd på potatisen efter halva tiden.
  • Ta ett paket fast tofu och pressa ur så mycket vätska som möjligt. Skär i centimetertjocka skivor och doppa varje skiva först i en skål med marinad (jag gör min på sojasås, teriyakisås, liquid smoke, vitlök, och rökt paprikapulver) och sen i en skål med kikärtsmjöl. Fritera varje skiva i olja i en stekpanna i några minuter. Låt den friterade tofun rinna av på hushållspapper. 
  • Blanda en sås på vegansk creme fraiche, saften från en lime, hackad vitlök och hackad basilika. Salta och peppra.
  • När potatisen är klar, smält en klick mjölkfritt margarin i en stekpanna. Ha i gott om vitlök och hackad färsk persilja. Vänd i potatisen. 
  • Servera med sallad.

 

Maträtt: Tempehtacos med avocado, ruccola och limesås
Podd: Keep It!

Gör så här: 

  • Skär ett paket tempeh i små stavar. Hetta upp olja i en stekpanna och ha i tempehn. 
  • Blanda en snabbmarinad på sojasås, teriyakisås och liquid smoke och häll marinaden över tempehn i pannan.
  • Skär körsbärstomater och salladslök i mindre bitar. Mosa en avocado. 
  • Blanda en sås på vegansk creme fraiche, en hel pressad lime, samt salt och peppar.
  • Värm lämpligt antal tortillas antingen på spisen eller i micron.
  • Montera tacos med ett lager ruccola i botten och sen tempeh, avocado, tomater, sås och salladslök. 
  • Pressa över mer lime och ät!

 

Maträtt: Krispig tofu med pärlcouscous och grönsaksröra
Podd: My Favorite Murder

Gör så här: 

  • Gör tofu enligt det här receptet (som jag precis uppdaterade med ett ännu bättre recept än tidigare!)
  • Koka pärlcouscous med en buljongtärning enligt anvisning på förpackningen.
  • Stek grönkål och/eller spenat med till exempel vitlök, lök, zucchini och svamp tills allt är mjukt. Toppa grönsaksröran med en burk/förpackning vita bönor. 
  • Servera alltihop med färska tomater. 

 

Maträtt: Avocadopasta med tofu, svamp och grönkål
Podd: S-Town

Gör så här: 

  • Gör tofu enligt receptet ovan.
  • Koka pasta med en buljongtärning.
  • Stek svamp och grönkål med vitlök i en stekpanna.
  • Hacka salladslök.
  • I en bunke, blanda en mosad avocado med 1-2 deciliter pastavatten, 1-2 matskedar mandelsmör (skulle nog funka med jordnötssmör också om man gillar det), chiliflakes, vitlök, salt och peppar tills det blir som en krämig, tjock sås.
  • Blanda pastan med avocadosåsen, samt svamp- och grönkålsröran. 
  • Toppa med salladslök och färsk hackad persilja.
Jobbrelaterat

Hej, det är bara jag som tjatar om semesterdagar igen

En grej jag tycker är sjukt intressant är vad folk jobbar med och hur de hamnade där. Läser alla kommentarer på det här inlägget hos Hanna med fascination. Just nu är det extra intressant eftersom jag själv håller på att genomgå någon sorts karriärkris.

Jag har varit på mitt nuvarande jobb i snart fyra år, och jag tycker fortfarande väldigt mycket om det — men samtidigt saknar jag vissa grejer som känns viktigare ju äldre jag blir. Jag vill som sagt jobba hemifrån, ha mer flexibla arbetstider, och fler semesterdagar. Kort sagt saknar jag lite av det som kallas work-life balance här.

Ni kanske minns att jag intervjuade för ett annat jobb för ett drygt år sen, men att jag efter tre intervjuer insåg att jag gillade mitt nuvarande jobb så pass mycket att jag inte var redo att byta, så jag drog mig ur anställningsprocessen.

Nu har detta hänt igen. De senaste veckorna har jag haft ett gäng jobbintervjuer för en kvinnoägd digital byrå som specialiserar sig på att hjälpa progressiva politiska kandidater vinna val. Alla i företaget är utspridda över landet och jobbar hemifrån. Plus att personen som skulle bli min chef om jag fick jobbet är gift med sångaren i ett av mina favoritband (!). Jag skulle tjäna betydligt mindre pengar än jag gör nu, men annars lät det som det perfekta jobbet. Tills jag fick veta att de bara erbjöd 10 lediga dagar om året, INKLUSIVE sjukdagar.

Och där tog det stopp för mig. Jag mailade och sa som det var, att jag verkligen ville ha jobbet, men att jag inte var villig att offra min mentala hälsa för det.

Det här är dock mitt problem: ju mer jag letar jobb och får reda på om företagen som anställer, desto mer uppskattar jag jobbet jag redan har. Jag tjänar hyfsat bra, har roliga arbetsuppgifter, en massa ”perks” och jobbar med bra människor. Plus att jag har bra sjukförsäkring, tandvårdsförsäkring och pensionssparande genom jobbet. Jag vet massor av amerikaner som skulle döda för att ha ett jobb som detta.

Men jag är svensk, och jag kan liksom inte bli av med den där lilla rösten som sitter och viskar ”fem veckors semester” i mitt öra om och om igen tills jag helt förlorar förståndet.  

Litteraturbloggen

Utan snille och med dålig smak

 
När jag var en pseudointellektuell nittonåring som pluggade littvet och hade storslagna kulturelitsdrömmar brukade jag säga, halvt på skoj och halvt på allvar, att en dag skulle jag sitta i Svenska Akademien. Sen kom jag på bättre tankar, och det var väl en jävla tur. Har då aldrig sett på maken till vidrigt gubbvälde. 
 
Jag må bo på andra sidan Atlanten och vara väldigt långt från Stockholms kultursväng these days, men idag visar jag ändå min solidaritet genom att bära #knytblusförsara
 
Horace Engdahl och co kan dra åt helvete.
Helgen som gick

En sorglig helg fast ändå inte

Hörrni, jag vill verkligen blogga mer regelbundet men tiden räcker inte riktigt till. Ni vet hur jag har pratat om att vilja engagera mig politiskt på något sätt? Nu har jag gjort det. Frivilligjobbar numera som digital konsult för en lokal politisk kampanj, vilket tar upp ganska mycket av min fritid. Men det känns bra att göra något konkret för att få fler progressiva kandidater valda till maktpositioner, speciellt eftersom jag inte får rösta i amerikanska val.

Men nog om detta, här kommer en snabbsammanfattning av min helg, som var väldigt emotionell på flera sätt. 

Det började i lördags med att Paul och jag satte oss på hojarna och körde mot Borrego Springs, vilket ungefär är för San Diego vad Palm Springs är för LA, fast inte riktigt lika hipsterfierat. Borrego Springs ligger i en dal i öknen, omringad av höga berg utan en motorväg i sikte, så det enda sättet att ta sig dit är på slingriga bergsvägar med milsvid utsikt. Den bästa sortens väg när man kör motorcykel.  

Vi firade fyraårsjubileum och hade bokat en stor svit på Borrego Springs Resort (jag hade en $100 bonuscheck på hotels.com, så vi slog på stort). Det var omkring 33 grader varmt ute, så vi gjorde det enda rätta och la oss i skuggan vid poolen. Paul tog en två timmars tupplur medan jag drack Bud Light Lime och läste en bok. Senare på kvällen mötte vi upp med Katie och Jordan som också var i Borrego och bodde på samma hotell som oss. De hade varit på minnesstund för Jordans pappa som gick bort för någon månad sen och behövde skingra tankarna, så vi gick och åt middag och sen satt vi på altanen och pratade tills det var mitt i natten och dags att gå och lägga sig.

På söndagen åt vi frukost med Jordans styvmamma och hennes kompis, och sen var det dags att sätta sig på hojarna och köra hemåt igen. Katie hade precis fått ett dödsbud i sin egen familj samma morgon, inte helt oväntat, men ändå väldigt sorgligt. Vi tog Katies favoritväg hem och körde snabbt genom tighta kurvor, den överlägset bästa sortens terapi. 

Bra saker

Från illamående till ökensommar

Det har varit lite blandat den här veckan, högt och lågt. Lågpunkten kom natten till igår, när jag vaknade klockan halv tre av att jag mådde så illa att jag trodde att jag skulle kräkas. Det gjorde jag aldrig, men det tog tid att somna om, och när jag vaknade på morgonen mådde jag fortfarande illa. Jobbade hemifrån igår, och idag mår jag bättre igen. Tur, eftersom Paul och jag har en romantisk weekend getaway planerad med start imorgon.

På söndag firar vi nämligen fyraårsjubileum! Fyra år, det är med stor marginal det längsta jag har varit tillsammans med någon. Så häromdagen kom vi på den briljanta idén att boka ett rum på ett lyxigt resort i Borrego Springs, en av mina favoritplatser i Kalifornien. Eftersom Borrego Springs ligger mitt i öknen är det sommarvärme där, runt 32 grader idag, så vi tänkte ta hojarna dit och tillbringa helgen vid poolen med en paraplydrink eller två i handen. 

Vi har helt okej väder i San Diego också just nu, men här är det mer som svensk sommar. Det ska man väl inte klaga på, men jag vill inte ha svensk sommar. Jag vill ha ökenvärme och ligga-vid-poolen-och-svettas-sommar. Jag mår som bäst ju mindre kläder man behöver ha på sig för att vistas utomhus.  

I alla fall visade det sig att våra kompisar Katie och Jordan hade bokat rum på samma hotell i Borrego Springs som oss den här helgen. De är visserligen där för att gå på begravning, men vi hoppas i alla fall på lite kvalitetshäng med dem innan det är dags att åka hem igen. De tog ledigt idag för att få en extra dag vid poolen, så vi har redan fått en massa bilder på hur härligt det ser ut. AAAAHHHHH. Målbild för helgen:

Drömhuset

Ett helt inlägg om en katt-toalett

Paul och jag kollar just nu på en serie på Netflix som heter The World’s Most Extraordinary Homes, där två programledare reser runt i världen och utforskar extremt spännande arkitektritade hus. Eftersom vi är ganska sugna på att köpa hus själva inom de närmsta åren (eh, eller när Kalifornien nu bestämmer sig för att ha huspriser som vanliga människor har råd med) så är det väldigt inspirerande. 

Men fram tills dess gör vi vad vi kan med huset vi bor i. Mitt senaste projekt är ju som bekant mitt hemmakontor, som var nästan klart förutom en grej: kattlådan. Var har folk sina kattlådor egentligen? Vad gör ni? Bor man litet, med ett litet badrum och två innekatter, har man ju inte så mycket val annat än att ha en katt-toalett mitt i alltihop.

Fram till nyligen hade jag i alla fall en stor kattlåda i blå plast mitt i det här rummet. Det var ju inte så sexigt. Så jag googlade lite olika lösningar tills jag hittade denna. En kattlåda som ser ut som en stor terrakottakruka med lite växtlighet i mitten. Till och med mina tjocka katter får plats i den. Perfekt. 

Bra saker

Hög på livet just nu

Idag hände två helt FANTASTISKA saker som jag vill dela med mig av. 

1. Paul kom hem! Han och hans pappa har ju kört cross-country fram och tillbaka för att hämta upp en motorcykel. De körde sammanlagt 840 mil på fem dagar, vilket är helt sjukt mycket. Som en jämförelse är Sverige omkring 150 mil långt fågelvägen, så de körde alltså hela Sveriges längd gånger fem (and then some). På mindre än en vecka. Men Paul fick sin drömhoj i alla fall, så för honom var det helt klart värt det. Och jag är så glad att han är hemma igen. Nu måste vi bara lista ut var den ny hojen ska få plats eftersom vi redan har fem motorcyklar i ett enkelgarage…

2. Jag fick ta ut min expander! Ni vet det där tortyrredskapet jag har haft i munnen de senaste månaderna? Som har gjort så att jag inte kan äta riktig mat eller säga bokstaven E? Förra gången jag var hos min tandläkare, för en dryg månad sen, sa han “We’ll take it out next time”. Next time var alltså idag, och jag har räknat ner dagarna. Drömde mardrömmar igår natt om att jag missade min tandläkartid. Men när jag kom dit idag försökte de säga att jag behövde ha den inne i ytterligare fem veckor. NEJ TACK sa jag och insisterade på att ta ut den idag. Kan eventuellt ha gråtit en skvätt också. Eventuellt. Jaja, nu är den ute i alla fall. Det är en sån enorm befrielse att kunna röra vid gommen med tungan igen, att kunna prata normalt. Säga E. Ska aldrig mer ta detta för givet igen.

Hade den här konversationen med Katie efteråt. Förutom Paul är hon helt klart den person som har hört mig klaga på detta mest. (Jag har alltså inte kunnat dricka öl eftersom skummet liksom bara lägger sig ovanpå expandern och stannar där. Sjukt irriterande.)

NU SKA VI FIRA! Med öl! Och mackor!