Irritationsmoment

Kommer det någonsin sluta regna? Ingen vet

Nu har jag försökt blogga om något annat än vädret flera gånger, men så fort jag öppnar ett nytt inlägg börjar mina fingrar skriva om hur kallt och regnigt det är! Ni får förlåta, men här kommer ett sista (eller..?) inlägg om vädret. 

Jag fattar att det antagligen uppfattas som ganska störigt att sitta i Kalifornien och klaga på lite regn. Men här är grejen: ingenting här är byggt för dåligt väder. Husen är byggda för 25 plusgrader så det är svinkallt inomhus. Vårt varmvatten tar slut så fort att det inte ens går att fylla upp ett badkar, så jag som jobbar hemifrån sitter konstant och försöker värma upp mina isbitar till händer och fötter på andra sätt.

Och vägarna är inte byggda för regn. Det har regnat såna massiva mängder nästan oavbrutet de senaste veckorna att vägarna är helt förstörda. Man får köra slalom mellan stora hål som inte fanns för bara någon månad sen. Det är rent livsfarligt att köra bil när det är mörkt och man inte ser hålen. 

Har jag sagt att vi ska till Norge om några veckor? Jag längtar till att få bo i en varm stuga i en vecka, även om det är snö och minusgrader ute. Typiskt att man ska behöva ta sig tillbaka till Skandinavien för att slippa frysa. 

Ytligheter

Som en äkta amerikan

Vet ni, idag känns allt lite bättre än det gjorde häromdagen. Det är regnuppehåll och sol i några dagar, vilket gör mig ca 80% gladare oavsett hur jag mår i övrigt. Och sen hände detta stora igår: jag fick ta ut min tandställning. Eller, jag insisterade på att ta ut den, trots att det egentligen är minst ett halvår för tidigt. 

Men det blev ju ganska bra ändå.

Nu måste jag visserligen ha en stor och klumpig retainer i munnen dygnet runt i minst sex månader, men den går i alla fall att ta ut när jag äter och borstar tänderna. 

Så här ser jag i alla fall ut nu, utan retainern. Det här är möjligen det första fotot på mig någonsin där jag frivilligt visar tänderna. Hela tandställningsgrejen har dock varit väldigt jobbig, och svindyr, så jag vet inte om jag skulle rekommendera detta till någon. Men jag ser ut som en äkta amerikan nu i alla fall, alltid något. 

Irritationsmoment

Här kommer en massa klag

Den här vintern alltså… det bara regnar och regnar och stormar och är allmänt kallt och jävligt. I flera veckor har det regnat nu, och det verkar inte som att det kommer sluta anytime soon.

Hunden vägrar gå ut när det regnar så jag får plocka upp en massa bajs från vardagsrumsgolvet (tur att vi inte har heltäckningsmatta). Och nyss fick jag ett varningsmeddelande på mobilen om flash floods.

Det är Alla hjärtans dag och Paul är i Milwaukee på motorcykelevent med sina killkompisar, så det är bara jag och djuren hemma. Jag gör som Steve och låter bli att gå ut, det är farligt på vägarna i det här vädret eftersom Kalifornien-bor inte kan köra bil i regn. Igår visade min stegräknare totalt 735 steg på hela dagen. 

Jag har bara sovit fyra timmar inatt eftersom jag började läsa en bok och inte kunde lägga den ifrån mig, så jag somnade inte förrän klockan 3 på morgonen när boken var utläst och sen var jag tvungen att kliva upp för ett möte klockan 8.

Häromdagen var jag på akuten med min onda rygg. De röntgade och gav mig en spruta i höften och sen fick jag gå hem. Har fortfarande ont och om jag trycker på svanskotan domnar mina ben bort. 

Imorgon får jag i alla fall ta av min tandställning. Lite i tidigaste laget enligt ortodontin, men jag pallar inte mer.

Jag saknar solsken och värme och att köra hoj. 

Okej, slutklagat. För den här gången.

Bra saker

En buss, en svensk och en massa konst

Jag har som sagt varit i Palm Springs halva veckan. Var där på ett press-event för Desert X, som är en stor konstutställning utspridd över hela öknen i södra Kalifornien. 

Hade förväntat mig ungefär följande schema både torsdag och fredag: Dyka upp på morgonen, bli runtskjutsad i en buss till alla konstverken hela dagen, sen gå hem till rummet och jobba lite, äta middag och gå och lägga mig tidigt. 

Istället hände följande: På torsdagsmorgonen gick jag på en presskonferens, och sen satte jag mig på en av bussarna som Desert X-arrangörerna hade styrt upp för alla journalister som var där. En tjej kom och satte sig bredvid mig och vi började prata. Det visade sig att hon hette Jenny och var från Sverige (!). Hon hade precis flyttat från Stockholm till LA, där hon nu jobbade som frilansjournalist. 

Det här var ett sånt oväntat sammanträffande och jag blev helt lycklig dels över att få hänga med en livs levande fellow stockholmare, och dels att få prata svenska. Jenny och jag pratade oavbrutet hela dagen på bussen, och sen tog vi min bil för att kolla på lite mer konst. Efter detta gick vi och åt middag och drack en öl och ett glas vin tillsammans. Sen på fredagen började vi om och gjorde samma sak igen. 

Jag insåg dock ganska snabbt hur dålig jag har blivit på att föra konversationer på svenska. Måste fylla i med engelska ord och fraser hela tiden. Men det som är fint med att prata med andra utlandssvenskar är att de ofta är likadana, och det gör inte så mycket om man byter språk lite fram och tillbaka. Det är värre när man gör detta i Sverige, eftersom man då låter extremt pretto (och blir kallad Victoria Silvstedt på kuppen). 

Idag är det lördag och jag vaknade tidigt och körde hemåt (genom spöregn och snö, så det var tur att jag inte tog hojen). Var hemma innan lunch och kände mig väldigt nöjd med de senaste dagarna. Att både ha fått jobba ett par dagar i ett semesterparadis och träffa en ny kompis från moderlandet känns oerhört lyxigt. 

Vardagsanekdoter

Hej från Palm Springs

Hej bloggen! Jag är i Palm Springs för en jobbgrej fram tills på lördag. Älskar Palm Springs och hade peppat på att få ta hojen hit och hänga i några dagar, sen ta den långa vägen hem. Men vi har haft en riktig vinter här, i alla fall nästan, och det ska tydligen snöa i bergen i helgen. Och för att ta sig hit från San Diego måste man köra över minst ett berg. Det är inte så kul att köra hoj i snö, så jag tog bilen istället. 

Om man bortser från hur jäkla ont jag har i ryggen (har fått köpa ett ryggskydd för att ens kunna stå upp ordentligt, och jag har bokat tid hos en läkare för detta, så här kan man ju inte leva) så var det ändå ganska trevligt att köra de 20 milen hit, även om min bil inte är ergonomisk nånstans. Jag kör knappt bil över huvud taget i vanliga fall och kan inte ens minnas sist jag tog bilen längre än till mataffären typ. Nu satt jag med en kudde bakom ryggen och lyssnade på poddar hela vägen, plus att jag slapp frysa. 

Bor på ett tikihotell och tänkte gå och sätta mig i jacuzzin i någon timme. Det borde väl ryggen tycka om? Här är förresten utsikten från mitt hotellrum. Palmer och pool, två av mina favoritgrejer.

Bra saker

WWAMD

Det bara regnar och regnar (vi är inne på vecka tre eller så nu med regn nästan varje dag, har aldrig varit med om maken i södra Kalifornien tidigare) och min rygg är fortfarande paj, men idag har ändå varit en bra dag. Jag hade nämligen lönesamtal med min chef och bad om en rejäl löneförhöjning – och så fick jag det jag bad om! En löneförhöjning på 23 procent. Känns helt sjukt. 

Löneförhöjningen kom även med en chefstitel och betydligt mer ansvar, vilket känns kul och lite läskigt. Mycket som hänger på mig nu. Men det här är det roligaste jobbet jag någonsin haft, så det är fint att få känna sig uppskattad.

Jag vet förresten ganska många kvinnor som tycker att det är jobbigt med löneförhandlingar, jobbintervjuer och liknande, mest antar jag för att vi liksom inte är socialiserade att skryta och ta för oss på samma sätt som random man är. Men jag har en taktik som brukar funka bra för mig, nämligen att tänka: WWAMD? (What would a man do?)

Jag föreställer mig alltså vad en man skulle göra i samma situation, och sen gör jag det. Så om jag blir erbjuden en löneförhöjning på 10% tänker jag: skulle en man nöja sig med detta eller skulle han be om mer pengar? Svaret är nästan alltid (i alla fall i min hjärna, som generaliserar hejvilt kring könsstereotyper) att han skulle be om mer pengar. Så då är det bara att be om mer. Det värsta som kan hända är att man får ett nej. I bästa fall får man ett ja. Och det fick jag idag.

Paul kom hem med en flaska champagne för att fira, och sen bjöd han mig på middag på min favoritrestaurang. När jag får min första nya lön om några veckor är det jag som bjuder tillbaka. Tänkte även slå på stort och unna mig en flaska Moët, även om det är en onödig lyx. Ska det firas så ska det.

Vardagsfilosoferande

Inte digital detox, men det näst bästa

Det känns som att väldigt många jag känner har börjat det här året med att ta en paus från sociala medier, eller från sina mobiler i allmänhet. Jag tror att det är hälsosamt att köra lite digital detox då och då, speciellt om man märker att man börjar hamna i någon sorts beroende eller annat negativt beteende. 

Jag har också känt mig less på sociala medier på sistone. Skrev ett inlägg specifikt om Instagram för ett tag sen. Min lösning har dock inte varit att använda mobilen mindre, utan att använda den på bättre sätt. Är inne i en period just nu där jag bara vill lära mig så mycket som möjligt. Så jag använder olika appar för att lära mig grejer på ett roligt sätt. Som ett litet barn. Men det funkar.

Minst en gång om dagen numera pluggar jag spanska med Duolingo (är inne på dag 160 på raken av detta), övar mig på geografi med Seterra och löser dagens New York Times-korsord. Paul och jag har även plöjt oss igenom alla säsonger av Jeopardy på Netflix, och igår köpte vi ett Trivial Pursuit som vi antagligen kommer tillbringa alla kvällar framöver med.

Det har nästan blivit som ett eget sorts beroende att insupa så mycket kunskap som möjligt. Men det känns ändå mer produktivt än att bara sitta och scrolla på Instagram flera timmar om dagen. Eller att läsa Twitter, vilket jag fortfarande gör, men betydligt mindre än tidigare. 

Jag dömer ingen som är beroende av sociala medier, utan tänkte bara dela med mig av detta eftersom det har funkat för mig. Tar även gärna emot förslag på andra appar där man kan lära sig saker!

Vardagsfilosoferande

Varför USA visst behöver en kvinnlig presidentkandidat

Fick följande kommentar av Sara, angående detta, och tänkte att jag svarar i ett eget inlägg:

En fundering som en vän lyfte när vi pratade om Trump och hans elände var ifall en kvinna verkligen kan utmana honom om presidentposten? Missförstå mig inte, helt för det! Men skulle det inte vara ”smartare” att välja en vit man som demokratisk utmanare, för att en stor del av amerikanska folket är mer benägna att köra på vita mannen-spåret? Känner mig cynisk och deppigt att tänka så men vad tror du? Är det fördomsfullt att tänka så om amerikanare? För några veckor sen var det ett gäng artiklar här i Sverige om att Trump troligen blir omvald pga att det inte finns ngn tillräckligt stark utmanare. Om du vill hade det varit intressant att läsa vad du tror krävs för att Trump inte ska bli omvald, om USA är redo för en kvinnlig president och ifall Trump kan bli omvald bara för att det är tradition att omväljas (vilket en del av nyhetsrapporteringen här hemma pekar på). Hoppas du förstår vad jag menar. 🙂 Tycker så mkt om din blogg och dessa politiska inlägg, ger perspektiv. Lätt att sitta här hemma och förfasas på sin höga dalahäst.

***

Bra fråga! Jag har så mycket tankar och åsikter kring detta, men måste kanske lägga in en brasklapp för att jag inte är någon politisk expert utan bara en helt vanlig nyhetsknarkare som gillar att tycka saker. Ber även om ursäkt på förhand om det här inlägget låter styltigt, jag är så van vid att prata amerikansk politik på engelska att jag måste översätta det mesta till svenska med hjälp av Google (pinsamt, jag vet).

Men så här. Jag tror absolut att USA är redo för en kvinnlig president, och att det till och med, eventuellt, skulle kunna skada Demokraterna att välja en vit man som sin kandidat. Vi kan använda den här bilden (som jag lånade från The Guardian) på alla nya representanter som valdes till Kongressen i mellanårsvalet förra året som exempel:

Kolla på Republikanerna. Jag räknar till 31 nya medlemmar, och 30 av dem är vita män. Jämför med Demokraterna. De nya medlemmarna här ser mer ut som USA i stort gör, med en ganska jämn fördelning av kvinnor och män (dock fler kvinnor) och betydligt mer etnisk mångfald. 

Det här valet skedde för bara några månader sen, och känns som det mest tydliga exemplet på vilken sorts kandidater Demokratiska väljare vill se representera dem. Här är lite statistik från mellanårsvalet i november: 

  • Minst 90 kvinnor valdes (eller valdes om) till Representanthuset. Det är ett nytt rekord. 
  • Ilhan Omar och Rashida Tlaib blev de två första muslimska kvinnorna i USA:s kongress någonsin. Tlaib är dessutom den första palestinsk-amerikanska kvinnan i kongressen. 
  • Deb Haaland och Sharice Davids blev de två första infödda amerikanerna (Native Americans) i USA:s kongress.
  • Kyrsten Sinema blev USAs första öppet bisexuella senator.
  • Alexandria Ocasio-Cortez (som är 29) blev den yngsta kvinnan vald till kongressen. 
  • Flera delstater fick även sina första kvinnliga senatorer och guvernörer. (Källa och mer statistik här.)

Om man vill dra några slutsatser från förra årets val kan man alltså ganska lätt föreställa sig att det skulle gå bra för en ung, kvinnlig, icke-vit kandidat. Kanske bättre än för en äldre vit man (I’m looking at you, Bernie Sanders och Joe Biden).

Men med det sagt så bestäms vem som blir Demokraternas presidentkandidat genom att hålla primärval. Det är alltså fritt fram för vem som helst att ställa upp som kandidat, och sen får de Demokratiska väljarna* bestämma vem de tycker skulle vara bäst lämpad att styra landet. Och med tanke på hur hatad Trump är (av i princip alla som inte får alla sina nyheter från Fox News) lär hans motståndare ha en ganska bra chans att ta hem segern, oavsett vem motståndaren är. (Jag trodde i och för sig inte att Trump hade en chans att vinna valet 2016 så jag kan ju ha helt fel även här.)

Jag tror för övrigt att det är ett misstag att kolla på 2016 års val och dra slutsatsen att USA inte är redo för en kvinnlig president. Hillary Clinton var kanske den mest kompetenta presidentkandidaten någonsin. Men hon var också djupt avskydd av många (no doubt ett resultat av djupt rotat kvinnohat i kombination med en långvarig och ovanligt lyckad Republikansk smutskastningskampanj). Trots detta vann hon the popular vote och fick 3 miljoner fler röster än Trump. Så tänk er en kvinnlig kandidat utan allt bagage som Hillary hade. Jag är oerhört peppad på att eventuellt få rösta på henne nästa år.

Okej, det här var mina tankar kring detta. Vill gärna höra era åsikter och tankar, och om ni håller med eller inte.

 

(*Obs att detta är en något förenklad version, primärvalen går egentligen ut på att tillse olika ombud och kommittéer från varje delstat som sedan röstar fram en kandidat under the Democratic National Convention. Det finns alltså en viss chans att den kandidat som flest väljare föredrar INTE blir Demokraternas presidentkandidat. Amerikanska val handlar dessutom väldigt mycket om vem som lyckas samla in mest pengar, inte nödvändigtvis vem som är starkast ideologiskt. Den som är intresserad av processen kan läsa mer här.)  

Litteraturbloggen

Alla böcker jag har läst i januari

Nu är det februari, äntligen. Januari kändes som den längsta månaden någonsin? Kanske för att jag inte har druckit en droppe alkohol på fem veckor. Det ska det bli ändring på idag. Jag tänkte dricka en (1) öl, äta lite lösgodis från Ikea och gå och lägga mig tidigt. Som det sig bör en fredag i februari. 

Men först detta. Jag läste ut fem böcker i januari, så jag tänkte att vi kunde ta en titt på dem.

If We Were Villains av M.L. Rio
ÄLSKADE den här boken, antagligen för att den påminner väldigt mycket om Donna Tartts The Secret History (detta är även anledningen till att jag ville läsa den). Tänk: dödsfall bland rika kids på pretentiös internatskola. Plus en extrem dos Shakespeare. 
5/5

Den oändliga familjen av Cilla Naumann
Denna började långsamt men byggde lågmält upp för ett crescendo på slutet. Mörkt, sorgligt och fint om en familj som flyttar från Kalifornien till Stockholm men har en hemlighet. 
4/5

Eleanor Oliphant Is Completely Fine av Gail Honeyman 
Även denna började långsamt men blev bättre mot slutet. Mycket mörkare än jag hade förväntat mig eftersom den marknadsförs som en “rolig bok” (vilket den är, också).
4/5 

Educated av Tara Westover
Lyckades äntligen läsa denna biografi skriven av en kvinna som växte upp i en familj av mormonska survivalists (överlevare? nä va?) på ett berg i Idaho. Allt som är fel med USA sammanfattat i en familj, ungefär. Mycket läsvärd. 
4,5/5

Något måste beslutas av Johannes Lichtman
Handlar om en drogberoende svensk-amerikan som flyttar från USA till Lund för att plugga. Om missbruk, flyktingkrisen 2015 och Sverige från ett amerikanskt perspektiv. Fastnade inte riktigt i denna, tyckte inte om huvudkaraktären. 
3/5

***

Det var det. Vad har ni läst på sistone?

Irritationsmoment

Pseudovetenskap och åska

Både Paul och jag känner oss väldigt gamla den här veckan. Min rygg är totalt paj (har haft ont sen förra lördagen då jag knappt kunde röra mig) och Pauls ena fot är så svullen att han knappt kan gå. Pauls fot är ett återkommande problem som han har haft sen han opererade sig som barn, men det verkar ha blivit värre på gamla dar. 

Min rygg däremot är något av ett mysterium. Eller, egentligen har det nog bara att göra med att jag har tagit i för mycket på gymmet. Idag gick jag i alla fall till en kiropraktor, trots att jag egentligen är hyfsat skeptisk mot all sorts “alternativ medicin”. Min kompis Katie har dock gått hos den här kiropraktorn i flera år och hävdar bestämt att han utövar magi. Så jag kände att det kunde vara värt ett försök.

Kiropraktorn konstaterade i alla fall att mitt bäcken är snett och att jag har en svullen led i ländryggen. Nu sitter jag här med tejp och någon sorts olja över halva ryggen och ska gå tillbaka och träffa honom igen imorgon. Han sa att detta är enkelt fixat och att det borde vara bättre innan söndag. VI FÅR SE, jag är fortfarande skeptisk.

Eftersom jag knappt kan sitta ner och Paul knappt kan stå så råder det ganska patetisk stämning här hemma just nu. Vi passar i alla fall in i gänget tillsammans med vår tandlösa, halvdöva hund och våra skraja katter som har gömt sig under sängen för att det åskar.

Men, ja. This too shall pass. Åskan och smärtan.