Nostalgi

Lite drygt 10 år sen, första halvan

Eftersom alla kör den där 10 year challenge-grejen just nu blev jag nostalgisk (händer hyfsat ofta) och började bläddra i mina fotomappar från 2008. Det var mitt sista år i Sverige, innan jag flyttade till USA i början på september det året. Så jag tänkte att vi tar en titt på mina sista månader som Stockholmsbo. Januari till augusti 2008 kommer här. 

Typ alla mina mappar från januari 2008 heter något i still med “Fest hos Hanna och Fredde”. Här är jag och Fredde på Bröderna Olssons, antagligen efter en hemmafest. Ett återkommande tema under den här tiden i mitt liv. Fattar inte hur jag orkade festa så mycket. (Eller jo, antagligen för att jag var 21 år gammal.)

Ett annat återkommande tema det här året är The Crack Babies, punkbandet jag spelade bas i då. I februari 2008 spelade vi på Stampen. Fint skare va. 

Vi spelade även in en musikvideo. Här finns den (och lite mer info om alla mina gamla punkband) om någon är nyfiken. 

2008 var gruppbildernas förlovade år. Här på en tunnelbanestation nära dig. 

I mars hade vi en av våra infamous Tequila Girlsnights, där en massa tjejer samlades hemma hos Ida och drack enorma mängder tequilashots (med apelsin och kanel, obs!). En av huvudanledningarna till att jag inte dricker sprit längre över huvud taget. 

Vi hade en massa spelningar, bland annat på en punkfestival i Norrtälje. Den här månaden gjorde jag dessutom ett par nya tatueringar på överarmen. 

I april tog vi en roadtrip till Strängnäs med en massa bra personer för att spela där också. Kul att jag klippte av mig håret i januari och redan hade tröttnat på det i april. Story of my life. Detta är alltså extensions. 

I april var jag även i London på punkfestival med det här gänget. Älskar att mitt liv på den här tiden kretsade kring att åka runt på olika punkspelningar med alla mina kompisar. Johan längst till höger på den här bilden var förresten i USA och hälsade på förra året. Vad gjorde vi då? Jo, åkte på punkfestival

Sen var det första maj och vi gick i syndikalisternas tåg som vanligt. Jag och Sakke skulle spela med The Crack Babies senare samma kväll, vi var förband till Mimikry (ni vet, Hjalle och Heavys band) på Pub Anchor, och av någon anledning tyckte vi att det var lämpligt att börja dricka redan klockan 9 på morgonen. Här är en video från den spelningen. Stackars Serkan, vår nyktra trummis. Vi andra var verkligen inte nyktra någonstans.

Bilden ovan är på ett pit stop i Björns trädgård på väg till första maj-firande på Kafé 44 tidigare under dagen. Jag vet förresten inte hur jag minns allt detta, jag har världen sämsta minne och kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan. Oh well. Moving on. 

I juni var parkhängsäsongen i full gång. Och gruppfotosäsongen, fortfarande. Och jag hade klippt Brody-frilla

Samma månad roadtrippade vi även ner till Göteborg för att… you guessed it, gå på punkspelning.

I juli var jag suddig i Kungsträdgården med Sakke och Matte.

I augusti, exakt en vecka innan jag flyttade till USA, stack jag och Sakke till Berlin för att se vårt gemensamma favoritband Leftöver Crack. Den dåvarande trummisen försökte ragga på mig så jag och Sakke fick åka med bandet i deras van till efterfesten på Köpi. Sen fimpade sångaren sin cigg i Sakkes Leftöver Crack-tatuering. PUNK. 

När vi kom hem spelade vi vår allra sista spelning med The Crack Babies, på Fullersta. Det var sorgligt. Som jag älskade det här bandet (och personerna i det).

Två dagar innan jag flyttade hade jag en gigantisk kaosfest hemma hos min mamma på Kungsholmen. ALLA jag kände var där, från en massa kompisar från hela Sverige till klasskompisar från universitetet till klasskompisar från grundskolan till mina syskon. Hela lägenheten på sex rum och kök plus balkongen var packad med folk. Det var ett fint sätt att få säga hej då till alla jag tyckte om och inte skulle komma att träffa igen på flera år.

Den första september 2008 flyttade jag till USA och blev kvar där. Lyckades inte ta mig tillbaka till Sverige igen förrän 2011. 

Det här blev ju ett extremlångt inlägg, så jag sparar resten av 2008, mina första månader i Kalifornien, till en annan gång. (Och om någon är sugen på fler nostalgi-inlägg finns ett här om sommaren 2007.)

Uncategorized

Gulliga djurbilder kommer lastat

Det bor ett gäng exceptionellt gulliga djur hemma hos mig, så om det är ok med er tänkte jag bara lägga in några bilder på dem här från de senaste dagarna. (Ni kan ignorera allt som katterna har förstört i bakgrunden, till exempel soffan och klösträdet.) Enjoy! 

😍😭❤️

Irritationsmoment

Kaos i statsapparaten

Det verkar vara politiskt kaos överallt just nu. Jag försöker hänga med i alla svängar kring regeringsbildningen men känner mig ärligt talat lite för… avlägsen, antar jag, för att riktigt förstå vad som händer och hur det påverkar. Om det påverkar. Känner ni som bor i Sverige några effekter av allt som har hänt (eller inte hänt, kanske snarare) sen valet?

Här i USA har det ju varit totalkaos sen Trump blev president, men just nu är det extra illa. Som ni kanske vet är den amerikanska statsapparaten nedstängd sen flera veckor tillbaka, den längsta nedstängningen i USA:s historia. Det här innebär bland annat att flera hundra tusen personer som jobbar statligt inte får betalt. Två av Pauls syskon jobbar som flygledare för det federala flygväsendet, vilket innebär att de måste gå till jobbet varje dag men utan att få betalt för det. Hans mamma jobbar också för flygväsendet, men hon har blivit hemskickad utan lön. 

Det är så mycket som påverkas av den här nedstängningen, inte bara folks levebröd och förmåga att kunna betala hyra och köpa medicin och slippa svälta. Jag pratade till exempel med en expert på National Parks Conservation Association häromdagen om hur folk vandaliserar och förstör USA:s nationalparker eftersom det inte finns tillräckligt med personal där att förhindra sånt. Skrev en artikel om detta för Roadtrippers. 

Allt detta för att vår rasistiske president vill bygga en dyr och onödig mur på den mexikanska gränsen. Ja herregud. What a time to be alive. 

Sportrelaterat

Det här går ju som på… is

Ni vet hur jag sa att jag ville röra på mig mer det här året än förra? Hittills har det gått över förväntan. Den här veckan har jag till exempel varit på gymmet FYRA gånger. Det har nog aldrig hänt tidigare, och jag känner mig inte helt säker på att det kommer fortsätta så här. Men men, so far so good.

Idag gick jag inte till gymmet, men fick ändå en dos motion. Jag var nämligen och åkte skridskor med Katie, Stacey och Ryan. 

Det finns en ishall i närheten av där vi bor och på söndagar kostar det bara 8 dollar i inträde. Hyra av skridskor ingår. 

Det var väldigt mycket folk och lång kö för att komma in när vi kom dit, men det var kul ändå. Jag har inte åkt skridskor på säkert minst 20 år, men efter en liten stund började mina skills komma tillbaka, i alla fall en smula. Tycker att det är betydligt läskigare att åka rullskridskor, även om det är ungefär samma princip. 

Vi har alla en vit månad och anstränger oss för att hitta på aktiviteter som inte involverar alkohol. Det här var ett roligt exempel, så det gör vi nog igen. 

Djur

Hur det går med Steve och ögat

Tack snälla alla som har hört av sig på bloggen, Facebook eller Instagram för att kolla hur det går med Steves öga. Så fint att ni bryr er. Och jag har goda nyheter! 

Steve fick träffa en ögonspecialist i måndags som undersökte ögat och konstaterade att så länge vi fortsätter med alla ögondroppar och mediciner (sammanlagt tre olika droppar fyra gånger om dagen, och två olika mediciner en gång om dagen) så ska han inte förlora ögat eller behöva opereras. Och det ser verkligen SÅ himla mycket bättre ut redan. För bara några dagar sen var ögat helt igenklibbat av grönt var, och om han öppnade det kunde man liksom se att det höll på att smälta. Så jäkla läskigt.

Nu är ögat dock helt fritt från klibb, och han har det öppet lika mycket som det friska ögat. Osäker på exakt hur mycket han ser genom det, och han måste fortfarande ha tratt runt halsen för att inte klia sig i ögat. Och så har vi ett återbesök hos ögonspecialisten nästa vecka.

Det är i alla fall en sån himla lättnad detta. Lilla hunden verkar redan mycket gladare. Och nu när han har bott hos oss i nästan två veckor har vi fått se betydligt mer personlighet krypa fram också. Han är en ganska knäpp liten hund. Men väldigt rolig och kärleksfull. 

Irritationsmoment

Varmt ute och kallt inne

Det här är den absolut sämsta tiden på året att bo i San Diego, i alla fall som en person som verkligen hatar att frysa. Det är visserligen ganska varmt och skönt ute på dagarna, men vårt hus är inte varmt. Alls. Det är så pass kallt ute på nätterna att huset kyls ner till ungefär samma temperatur som utomhus (ca 7-8 grader). Och sen blir det liksom aldrig speciellt mycket varmare igen.

Så jag som jobbar hemifrån sitter i ett kanske 10-gradigt hus och fryser häcken av mig hela dagarna. Jag försöker hålla mig varm genom att ha på mig flera lager kläder, dricka te, gå ut med hunden, gå till gymmet, ta varma duschar, ha en värmefläkt bredvid skrivbordet, osv. Men det hjälper bara för stunden.

Nu har jag börjat ta med mig laptopen och sätta mig och jobba utomhus i solen någon timme om dagen, så att jag i alla fall blir uppvärmd en stund. Tänker mig att detta är raka motsatsen till alla andra ställen där det är riktig vinter och husen är byggda för kyla, typ Sverige. Där är det väl varmt inne och kallt ute. Här är det tvärtom. 

Listor

2018 i backspegeln

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Skaffade tandställning. Körde motorcykel till Kanada. 

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Mitt huvudsakliga nyårslöfte var att lära mig spanska. Det tar kanske lite längre tid än ett år dock, i alla fall om man inte pluggar det på heltid. Jag har däremot övat spanska varje dag i 129 dagar i sträck på Duolingo, och har inga planer på att sluta. Så jag lär mig lite spanska varje dag. Några andra löften/mål och hur det gick med dem finns här

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja? Nej? Har faktiskt ingen aning, förlåt. 

4. Dog någon som stod dig nära?
Vår hund Lola dog i november. Det var hårt.

5. Vilka länder besökte du?
Kanada, Mexiko och USA. Jag besökte även följande amerikanska delstater: Kalifornien, Arizona, Nevada, Utah, Wyoming, Montana, Idaho, New York, New Jersey, Ohio, Kentucky och Indiana. Det är nog någon sorts rekord för mig. 

6. Är det något du saknar år 2018 som du vill ha år 2019?
Jag skulle väldigt gärna vilja äga ett hus. Vet inte om det är realistiskt att tänka sig att vi kommer köpa hus det här året, men drömma går ju alltid. 

7. Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?
Kanske 6 november eftersom det var val i USA då, något jag hade gått runt och haft ångest över i flera månader innan. Men det gick bra, tack och lov. 

8. Vad var din största framgång 2018?
Min största framgång var helt klart karriärmässig, att jag landade mitt drömjobb som redaktör på Roadtrippers. Det har höjt min livskvalitet något enormt. För några veckor sen höll jag dessutom en presentation inför hela företaget, omkring 50 pers, på plats på kontoret innan julfesten. Jag får sån sjuk ångest av att behöva prata inför folk, men det här gick väldigt bra och jag känner mig fortfarande stolt över att jag gjorde det och inte drog mig ur i sista sekunden. 

9. Största misstaget?
En av dagarna på vår Kanada-roadtrip var jag hungrig och förslog att vi skulle stanna och äta. Ingen annan var dock hungrig så vi fortsatte köra och lyckades inte hitta något att äta förrän typ sex timmar senare. Jag har problem med extrema blodsockerfall om jag inte äter något ungefär varannan timme, så att inte äta på över sex timmar var katastrof för mig. Kan inte hantera livet när jag är hungrig. Det hela resulterade i ett ordentligt bråk mellan mig och Katie och vi pratade inte med varandra på nästan 24 timmar. Jag borde verkligen ha insisterat på att stanna och äta när jag började känna mig hungrig eftersom jag vet vad som händer annars. (Sen grät vi och förlät varandra och allt var bra igen, så det kunde väl varit värre.)

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Njae, har inte skadat mig, och har knappt varit sjuk. Förutom årets sista två månader då jag lyckades dra på mig sammanlagt fyra förkylningar med någon vecka mellan varje. Så trött på att hosta nu. 

11. Bästa köpet?
Det känns konstigt att prata om djur som något man köper, men jag säger ändå vår hund Steve. Vi adopterade honom visserligen från ett hundhem, men betalade en adoptionskostnad. 

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hotellrum kanske? Har bott på hotell så sjukt mycket det här året av någon anledning. Annars det gamla vanliga: hyra, mat och fordonskostnader. 

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, vår motorcykelroadtrip till Kanada i somras (minus när jag och Katie var osams då). Kollade nyligen igenom alla mina Instagram-stories från den resan och helvete vad kul vi hade det. Vi planerar en liknande resa i slutet på maj, så det får gärna bli vår nu så fort som möjligt tack. 

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2018?
Alla på den här listan

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det var nog blandat. Jag var både glad och ledsen. På ett personligt plan har jag haft ett väldigt bra år, både när det gäller kärlek, vänskap, karriär, ekonomi och äventyr. Men samtidigt har det varit ett extremt tuff år för världen i allmänhet och USA i synnerhet. Har varit enormt ledsen över all skada som gjorts genom USA:s destruktiva inrikes- och utrikespolitik det här året. 

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat. Vardagsmotionerat. Över huvud taget rört på mig mer. 

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Det hade nog varit bra för alla inblandade om jag hade grävt ner mig mindre i min ångest över världens tillstånd och istället gjort något produktivt med den. 

18. Hur tillbringade du julen 2018?
På julafton körde jag motorcykel hela dagen med ett gäng vänner. Juldagen gjorde jag… ingenting?

19. Blev du kär i år?
Jag blev kär i en pytteliten Chihuahua. Och så har jag fortsatt att vara väldigt kär i resten av min lilla familj.

20. Favoritprogram på TV?
Jag har verkligen inte kollat speciellt mycket på TV det här året. Detta var dock höjdpunkterna: The Great British Baking Show, The Good Place, RuPaul’s Drag Race (alltid) och Marvelous Mrs. Maisel. Gillar även Killing Eve men har inte sett klart den ännu.

21. Bästa boken du läst i år?
Om jag måste välja en säger jag nog Lincoln in the Bardo av George Saunders. Här är ett inlägg om hela mitt bokår 2018.

22. Största musikaliska upptäckten?
Jag har lyssnat väldigt mycket på svensk postpunk i år, typ Vånna Inget. Så jag säger det. 

23. Något du önskade dig och fick?
Ja! I februari skrev jag detta: “Jag vill ha ett jobb med flexibla arbetstider som inte kräver att jag befinner mig på ett kontor varje dag. Jag vill kunna ta med mig min laptop och tillbringa en månad i Stockholm varje sommar utan att behöva ta ledigt, eller jobba från en strand i Indonesien. Eller för den delen jobba hemifrån med en kelig katt i knät. Och så vill jag ha fler än 15 semesterdagar.” Känns helt knäppt att tänka på, men jag fick allt detta! Har visserligen inga nuvarande planer på att åka till Indonesien, men däremot tänkte jag försöka ta en hel månad i Stockholm i sommar. 

24. Något du önskade dig men inte fick?
Ett hus? Om någon vill köpa ett hus åt mig vore det himla snällt.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2018?
Jag fyllde år på en söndag. På lördagen firade jag med Halloweenfest hemma hos Katie och Jordan och på söndagen gick vi och åt brunch på ett nytt bryggeri med tillhörande vegansk restaurang. 

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Svarar samma sak som förra året: “Mitt år hade varit betydligt bättre om Donald Trump inte hade varit president.” Jag skulle även gärna ha lyckats ta mig till Sverige för att hänga med min familj och mina vänner där. Men det får bli det här året istället.

27. Vad fick dig att må bra?
Solsken och värme. Hundar, katter och hästar. Mitt kompisgäng och världens bästa pojkvän. Äventyr. Motorcyklar. Att jobba hemifrån.   

28. Hur skulle du beskriva din stil 2018?
Samma som alla andra år, fast mer mjukisbyxor. Bieffekt av att jobba hemifrån.  

29. De bästa nya människorna du träffade?
Mina nya kollegor. Jobbar med ett så himla bra gäng. 

30. Vad har du för nyårslöften inför 2019?
Jag skrev tidigare att jag vill besöka minst 10 nya nationalparker i år. Tänkte även träna mer och bli klar med tandställningen. Det får räcka så med löften känner jag.

Djur

Stackars lilla hunden

Stackars lilla Steve. Han kom till oss med ett litet sår i ena ögat som vi har gett honom ögondroppar för flera gånger om dagen. Igår kväll blev det dock plötsligt mycket sämre, och imorse var ögat så svullet och varigt att han knappt kunde öppna det. Jag rusade iväg honom till veterinären så fort de öppnade klockan 8 på morgonen. 

Efter att ha undersökt honom kom veterinären ut och visade närbilder på såret och berättade att Steves öga håller på att smälta (!!??). Det är eventuellt det läskigaste jag någonsin hört. För att undvika att han helt blir av med ögat ger vi honom nu tre olika ögondroppar var tredje timme, plus två olika mediciner en gång om dagen. Och imorgon får han komma in på återbesök.

Han är dock en riktig kämpe. Det är så kallt i vårt hus att jag drog ut en bänk i solen och satt där och jobbade i någon timme runt lunch. Steve kom tultande ut och la sig vid mina fötter i solen. Och han äter allt hundgodis jag ger honom med god aptit, alltid något. 

Nu ligger han i sin lilla säng med en tratt runt halsen och ser så ynklig ut, stackars lilla hunden. Hoppas, hoppas, hoppas att han får behålla ögat. 

Djur

Gott nytt år från oss och Steve

Vi avslutar det här året med tillökning i familjen. I förrgår adopterade vi Steve, en pytteliten Chihuahua utan tänder. Jag som alltid har gillat stora hundar hade aldrig trott att jag skulle förälska mig i en 2,5-kilos Chihuahua — men det var innan jag träffade Steve.  

En kompis kompis fostrade Steve åt ett hundhem efter att han hade hittats ensam ute på gatan, och så fort Paul och jag såg hans foto på Instagram kände vi båda att vi nog ändå var redo för en ny hund.

Steve är 12 år gammal och halvdöv, och tungan hänger ut eftersom det inte finns några tänder som håller den på plats. Han är extremt kärleksfull, skäller inte, och vill bara hänga på soffan och bli kliad bakom öronen. Han är vid god hälsa men ganska skruttig, så det är oklart exakt hur många år han har kvar i livet. Men vi tänkte i alla fall ge honom chansen att leva resten av sitt liv så bortskämd som det bara går. 

Katterna är lite skeptiska än så länge, men det hjälper att Steve inte har ett aggressivt ben i kroppen. Han bara sitter där och låter katterna nosa på honom innan de springer iväg och gömmer sig igen. 

Gott nytt år från oss och Steve!

Ytligheter

Nytt år, samma gamla stil fast bättre

Sen jag började jobba hemifrån har jag blivit så himla lat… eller kanske snarare orkeslös. Sitter liksom bara hemma hela dagarna i mjukisbyxor och måste anstränga mig för att ta på mig riktiga kläder och lämna huset.

Så nu gör jag det. Anstränger mig alltså.

Jag har börjat promenera ett par kilometer under dagen för att komma ut och röra på mig. Jag gillar verkligen att vara hemma och bekväm, men på sistone har det börjat kännas som en nedåtgående spiral där jag till slut aldrig mer lämnar hemmet. Och så kan vi ju inte ha det. Det är alldeles för fint väder ute för det.

Vilket leder oss in på klädproblemet. Jag har gjort ett par ganska rejäla garderobsrensningar den senaste veckan, och har tagit flera turer till olika second hand-affärer för att lämna av kassar med kläder jag inte använder längre. Och nu är det jag som anstränger mig lite mer med de kläder jag har kvar. Inte bara mjukisbyxor längre.

Igår hittade jag dessutom dessa två plagg i en second hand-affär när jag var där för att lämna av grejer:

En leopardmönstrad jumpsuit! Älskar jumpsuits, men har en så lång överkropp att det nästan är omöjligt att hitta några som passar. Det här är kanske mitt drömplagg, och det kostade bara 16 dollar. Nu måste jag bara hitta ett bra tillfälle att bära den.

Kanske inte världens mest eleganta tisha, men jag kände mig ändå tvungen att köpa denna. Texten är spegelvänd pga spegelselfie, men ni fattar.

Nu kom jag förresten på att jag sa att jag skulle visa min nya frisyr men aldrig gjorde det, så here you have it. Nytt år, nytt hår, samma gamla stil fast bättre.