bella
Djur, Ytligheter

Alla hundarna

puppies

Det bästa möjliga har hänt på mitt jobb – vår byggnad har blivit hundvänlig! Detta innebär att man får ha med sig sin hund till jobbet, och eftersom kanske 95% av mina kollegor har hund så är det numera hundar här varje dag. Minst en, men ofta omkring fyra. En kollega har till exempel sin 3 månader gamla Dobermann-valp med sig till kontoret varje dag, så blir man lite trött och behöver en paus från jobbet kan man sätta sig på golvet och överösas av valppussar och lek. SÅ fint.

bella

Idag fick jag hänga med Bella, som är döv och kanske den lugnaste hund jag någonsin träffat. Jag funderar på att ta med mig Lola till jobbet någon dag, men hon är inte så bra på det här med att inte få 100% av allas uppmärksamhet 100% av tiden, och så gillar hon inte andra hundar speciellt mycket. Så vi får se.

En annan grej förresten. Jag har slutat föna håret eftersom jag försöker spara ut det, och nu när jag låter det lufttorka har jag till min stora förvåning ett ganska ordentligt självfall. Det ser egentligen inte klokt ut (bildbevis ovan) men jag gillar det ändå.

prb4
Äventyr, Livet är en fest

Donald Trump och Punk Rock Bowling

Idag är det alldeles grått och domedagsaktigt ute. Jag kan inte låta bli att tänka att detta beror på att Donald Trump är i San Diego. Han håller rally på San Diego Convention Center som ligger bara några kvarter från mitt jobb. Vet inte om jag ens kommer våga mig ut och köpa lunch, det känns som att det kommer vara fullt av våldsamma redneck-huliganer överallt. Uuuuhhhhh.

Men på plussidan åker jag och Paul till Las Vegas imorgon för mitt åttonde år på raken (!) på Punk Rock Bowling. Ni som har hängt med här ett tag vet ju hur mycket jag älskar den festivalen, och så här års brukar jag lägga upp ganska många peppinlägg dagarna och veckorna innan. I år hade vi dock inte ens tänkt att åka. Det är inga sådär jättespännande band som spelar, och flera av mina kompisar som brukar gå har andra planer det här året. Men sen bestämde vi oss i sista sekunden för att åka i alla fall. Så jag lyckades hitta ett ledigt hotellrum samt två biljetter till Leftöver Cracks slutsålda klubbspelning imorgon kväll. Så: Vegas, here we come!

Några obligatoriska peppbilder från förra året:

prb1

(Mitt hår var jättekort!?)

prb3

prb4

prb6

scandal
Vardagsfilosoferande

TV-serietips

Jag är ständigt på jakt efter riktigt bra tv-serier att sträckkolla på, men jag har svårt att hitta serier som jag verkligen gillar. Mitt största problem är att jag är så jäkla less på historier om snubbar som gör snubbiga grejer, där kvinnor bara får vara med på en kant, eller i egenskap av kroppar (Sons of Anarchy, Breaking Bad, Mad Men, The Walking Dead, etc. – I’m looking at you!). Detta är också anledningen till att jag väldigt sällan kollar på film, om jag inte på förhand vet att det är något som klarar Bechdel-testet. Det känns väl som ganska rimliga, och låga, krav ändå? Att det ska finnas utvecklade kvinnliga karaktärer med repliker? Det är obegripligt för mig hur man har lyckats utesluta halva befolkningen på det här viset, och kommit undan med det, så pass länge.

Det här går lite i vågor, och när jag tröttnar på att bara se män på skärmen brukar jag kolla om Gilmore Girls från början till slut, trots att jag redan har sett hela serien minst tio gånger och kan alla repliker utantill.

Men nu har jag i alla fall hittat en ny serie som jag än så länge, tre säsonger in, fortfarande känner mig imponerad av, nämligen Scandal. Den är skapad av Shonda Rhimes som också ligger bakom till exempel Grey’s Anatomy och How to Get Away with Murder, och som är kanske världens bästa på att 1. skapa helt sjukt dramatiska plotlines så att man aldrig hinner slappna av, och 2. skapa komplexa kvinnliga och icke-vita (och kvinnliga icke-vita!) karaktärer, vilket ju knappt brukar få finnas på TV. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att Scandal är medvetet feministisk. När det händer sexistiska och/eller rasistiska grejer i serien så problematiseras detta öppet av seriens karaktärer. Och huvudpersonen är en svart kvinna. Och en av de mäktigaste männen i serien är gay. Jag älskar när populärkulturen utmanar stereotyper på ett sätt som inte känns krystat. 

Har ni sett Scandal? I så fall, vad tycker ni?

scandal

motoweekend6
Motorcyklar

Moto weekend

Helgen som gick handlade för min del helt och hållet om motorcyklar. Mer än vanligt alltså. Detta hände:

motoweekend1

På lördagen klev jag upp klockan fem på morgonen, eftersom jag och några kompisar hade ett photoshoot klockan sju med en fotograf som ville plåta tjejer som kör hoj. Både fotografen och hans assistent visade sig vara svenskar (!) så jag fick öva på mitt modersmål en smula. Trevligt! De tog i runda slängar en miljon bilder, så det ska bli kul att se hur de blev.

motoweekend4

Vid 9:30 körde jag hemåt igen eftersom Paul hade ett photoshoot klockan 10. Vi kände oss väldigt VIP den här morgonen. Chop Cult hade i alla fall sänt ut en fotograf för att plåta båda Pauls hojar i en park vid vårt hus, och eftersom han inte kunde köra båda samtidigt fick jag köra den ena. Tur att jag hade övat förra helgen.

motoweekend3

Maj och juni är de överlägset sämsta månaderna om året i södra Kalifornien eftersom det oftast är mulet då. May Gray / June Gloom brukar fenomenet kallas. Den här morgonen var det dock strålande solsken så jag la mig på marken och insöp hela härligheten, som en äkta svensk.

motoweekend5

Sen åkte vi hem igen och mekade med min Ironhead som var väldigt, väldigt nära att vara körbar. Vår kompis Dennis tog den här bilden på oss som jag tycker sammanfattar Pauls och mitt liv tillsammans ganska väl. Motorcyklar, bilar, öl, och en liten hund som alltid ska vara med och hjälpa till. Fint!

motoweekend6

Efter en vääääldigt lång lördag vaknade vi på söndagen och gick och åt brunch med några kompisar. Sen var det bara att åka hem igen och göra klart det sista på den här hojen. Jag hade nämligen bestämt att det var dags att köra den, för första gången någonsin. Det blev några varv runt kvarteret i tvåans växel – jag måste ordna en ny växelspak eftersom jag över huvud taget inte lyckades växla med den jag hade. Men jag är så himla glad att den här hojen äntligen är så gott som klar, i alla fall rent mekaniskt. Det tog bara ett år!

sannapeppe
Äventyr, Vardagsanekdoter

Bloggkompisar och bilköerna from hell

Jag försöker vara en sån person som liksom gör saker spontant, även om kontrollfreaket inom mig föredrar ganska noggrann planering. I onsdags svarade jag därför lite spontant på ett casting call där de sökte “real motorcycle riders” till en reklam, och fick ganska omgående detta svar: “Great look! Can you come to LA for casting tomorrow between 1-7 pm?” Jag var på väg att tacka nej, sen tänkte jag istället att jag skulle vara spontan, så jag tog en halvdag på jobbet och tog hojen till TriCo i Los Feliz.

trico

Castingen gick snabbt, det var en massa folk där och jag tvivlar starkt på att jag kommer få jobbet. Men det känns ändå helt ok med tanke på att det är en cigarettreklam som plåtas i North Carolina, vilket går helt emot typ alla mina principer. (Dock är det helt sjukt bra betalt, så det skulle samtidigt eventuellt vara värt att sälja sin själ för.)

Eftersom klockan vid det här laget var 16:30 och eftersom den helt bananas rusningstrafiken i LA varar mellan ungefär 14:30 och 21 så hade jag några timmar att slå ihjäl innan jag gav mig ut på motorvägarna igen. Så jag åkte till Santa Monica och träffade Peppe!

sannapeppe

När man bor på andra sidan jorden från de flesta som läser ens blogg blir det här med bloggträffar inte av så ofta, så man får passa på medan man befinner i samma stad som en annan bloggare. Vi tog en promenad längs Stilla Havet och pratade om allt möjligt. Mest försökte jag kanske övertala henne att komma och hälsa på i San Diego. Det var himla trevligt att ses i alla fall!

Vid 19:30 hade jag planerat att börja ta mig hemåt, men trafiksituationen var fortfarande så pass illa att jag satte mig på en restaurang istället. Varje gång jag är i LA förvånas jag över hur folk orkar bo i en stad där det tar minst en timme att ta sig någonstans oavsett avstånd eller tid på dygnet. Det är så sjukt stressigt. Jag var i alla fall hemma i San Diego igen strax efter klockan 23 efter en mycket spontan och trevlig dag, med ett stort minus för alla bilköer.

Motorcyklar

Helgen som gick i två videoklipp

Den här helgen lämnade vi knappt garaget varken lördag eller söndag. På den nivån att vi intog de flesta mål mat på stående fot i garaget, efter att ha insett att vi glömt bort att äta och blivit tvungna att slänga ihop en 10-minuterspasta för att inte få totalt blodsockerfall. Allt slit resulterade i alla fall i två spännande saker*, som jag råkar ha dokumenterade i videoform.

Spännande sak 1:

 

My first time riding jockey.. I didn’t stall! ✌ @paulskura #shovelhead #yolo

A video posted by Sanna (@cylinderella) on


Jag körde Pauls ena hoj för första gången. Båda hans hojar är gamla choppers med sk jockey shifter, vilket innebär att man kopplar med foten och växlar med en spak som sitter direkt på själva växellådan. Moderna motorcyklar har ju ett kopplingshandtag på styret och man växlar med foten. Den stora skillnaden är alltså att på vissa äldre Harleys måste man ta bort handen från styret för att kunna växla, samt att man inte kan sätta ner vänsterfoten när man stannar, om man inte lägger i neutralen först. Detta är extremt knepigt till exempel om man behöver stanna i en backe, och är dessutom helt tvärtom från hur de flesta (inklusive undertecknad) är vana vid att köra motorcykel. Det kallas för övrigt suicide clutch av en anledning.

Men i alla fall. Under hela vårt förhållande har Paul tjatat om att jag måste lära mig att köra hans hojar. Jag har velat göra det mest för att bevisa att tjejer också kan köra jockey (duh, klart de kan) (det är en sjukdom jag har, det här behovet att alltid behöva motbevisa alla sexistiska bikersnubbar som tycker att tjejer hör hemma bakpå hojen), och i lördags blev det äntligen av. Jag var ärligt talat ganska nervös, det är svårt att tänka och göra precis tvärtom på något man är så himla van vid. Men det gick bra! Jag fick inte ens motorstopp!? Jag körde några varv runt kvarteret och sen fick det räcka, i alla fall för den här gången.

Spännande sak 2:

My ironhead is a RUNNER! 🤘🏆 ☄️ Thank you @j_benz1 @paulskura 🙌 #projectironhead

A video posted by Sanna (@cylinderella) on


Efter ett drygt ÅR av att ha byggt en chopper från grunden tillsammans lyckades vi äntligen starta min H-D av årsmodell 1976 i söndags. Den har varit nästan-klar ganska länge, med undantag från allt det elektriska. Varken Paul eller jag kan speciellt mycket om elektricitet, så vår kompis Johnny kom hem till oss i söndags och drog klart alla sladdar och justerade både det ena och det andra. Så vid det laget kände vi liksom att det var dags att hälla i olja och bensin och bara go for it. Och hon startade upp hur fint som helst! Inte så tokigt ändå för en 40 år gammal motorcykel som har varit avställd i minst ett år? Nu ska vi bara fixa de allra sista detaljerna, och sen kan jag äntligen få köra henne också. ÅH! Att såna här gamla maskiner kan göra en så lycklig ändå?

*Brasklapp för att ni kanske inte alls tycker att detta är spännande? Jag är så insnöad på hojgrejer, har svårt att få in i huvudet att andra kanske tycker detta är skittråkigt. Ni får säga till i så fall.

wp-1463265545710.jpg
Vardagsanekdoter

Fucking svart vinbär

Stor dag detta. Det här är första gången på 8+ år av bloggande som jag bloggar från mobilen. Så, ja. Min nya telefon är ungefär 1000 gånger bättre än den gamla.

Men det jag egentligen tänkte säga var att när min mamma var här och hälsade på alldeles nyss hade hon med sig en massa Läkerol till Paul eftersom han av någon anledning älskar det. Den här gången fick han prova en ny smak, nämligen svart vinbär.

Och alltså. Är det något jag inte klarar av är det smaken eller lukten av svarta vinbär. Misstänker att det har att göra med de absurda mängder billigt vinbärsvin jag drack som tonåring, det sitter tydligen ganska djupt rotat.

Igår kände jag en svag lukt som gav mig kväljningar, och jag insåg ganska snabbt att Paul, som satt bredvid mig, hade ätit en svart vinbärsläkerol. Han fick gå ut och röka en pipa innan jag kunde vistas i närheten av honom igen.

Såatteh. De här åker nog i papperskorgen snarast:

image

Men: den här bildkvalitén? Liiite bättre än min gamla mobil som bara tog suddiga bilder.

gymmet
Konsumtionsglädjen

Nu är det verkligen dags

gymmet

Hörrni, det här är lite pinsamt att erkänna, speciellt med tanke på att jag ändå jobbar ganska mycket med “tech” och sånt, men min mobiltelefon är nästan fyra år gammal. Det är väl typ 80 i smartphone-år? Medan precis alla runt omkring mig skaffar en ny iPhone en gång om året så har jag hållit fast i min gamla Samsung Galaxy S3 i år efter år. Och alltså, jag tycker ändå att det säger en del att den fortfarande fungerar helt ok, förutom att den är lite långsam och har sämst batteritid och att kameran verkligen suger.

Jag hade tänkt köpa en ny mobil i slutet på förra året, men bestämde mig för att lägga pengarna på en Hawaii-resa istället. (Ångrar ingenting!)

Men häromdagen bestämde jag mig för att det var dags att uppgradera, och nu är en Samsung Galaxy S7 på väg hem till mig. (Vägrar fortfarande iPhone eftersom Apple är en kult.)

Förstår ni vilka möjligheter detta öppnar? Jag kan ta ordentliga foton utan att behöva göra det med Pauls iPhone och sen skicka dem till mig själv (vilket är hur 90% av mina Instagramfoton är tagna), jag behöver inte ladda telefonen tre gånger om dagen för att den inte ska dö, jag kan uppdatera och ladda ner nya appar utan att få ett felmeddelande eftersom det inte finns något utrymme kvar. Kanske skaffar jag till och med Snapchat? Den som lever får se.

bartell-wedding2
Livet är en fest

Bra människor som gifter sig

bartell-wedding2

Paul och jag är nästan alltid täckta i olja och smuts från att jobba i garaget, och har hjälmhår och trasiga kläder och konstiga solbrännor från att köra hoj överallt, så vi tycker att det är ganska kul att ha anledning att klä upp oss ibland för omväxlings skull. Så här såg vi ut i lördags när vi skulle på bröllop.

bartell-wedding1

Rolig grej: vi har två bröllop att gå på i år, och båda paren som gifter sig heter Bryan och Jessica. Den här helgen var det dags för Bryan & Jess nummer 1 att gifta sig, i ett jättefint loft i downtown San Diego. Vi åt god mat, drack alldeles för mycket gratis alkohol, och dansade i många timmar utan uppehåll tillsammans med nya och gamla vänner.

På söndagen var vi lite slitna och låg på soffan exakt hela dagen, men det var det värt.

mammatattoo2
Bra saker, Tatueringar och sånt

En tatuerad mamma

Paul och jag har tydligen ganska dåligt inflytande över min mamma som är här och hälsar på. Inte nog med att hon har fått lära sig att shotgunna en öl, igår var hon dessutom och gjorde sin allra första tatuering!

mammatattoo

Vi tog med oss henne till vår kompis Shannon som har gjort många av våra tatueringar (till exempel min handtatuering). Han heter Nordin i efternamn och har svenskt påbrå som han är mycket stolt över, så jag brukar lära honom svenska ord i utbyte mot bra tatueringspriser, hehe. Igår fick han lära sig att säga “hockeyfrilla” och “fredagsmys”. Mycket användbart!

mammatattoo2

Och så här fint blev det! En liten tribute till mig och min lillebror (våra namn börjar på P och S), och mamma satt som ett proffs, rörde inte en min. Jag känner mig helt stolt.

Populära inlägg

In the band

Idag plockade jag upp min bas, för första gången på runt ett år. Dammig och ostämd har den stått i ett hörn i gästrummet, tillsammans med ett trumset och...

Jag lever

Day 15: Happiness

Den här bilden behöver väl egentligen ingen närmare förklaring. Solsken + hav + pool + mimosa = lycka. Det här inlägget är en del av en bloggutmaning. Läs övriga...

Tillökning