Amerika, Sverige vs. USA, Vardagsfilosoferande

”Men varför bor du i USA då?”

Att bo i USA är ganska ofta en emotionell bergochdalbana. För varje grej jag älskar med det här landet finns det (minst) en grej jag hatar. Jag klagar ganska ofta och ganska högljutt på allt som är fel med USA, och folk frågar ibland ”Men varför bor du här då? Flytta tillbaka till Sverige igen om det är så fantastiskt där”. Och det vore kanske det mest logiska att göra, speciellt i dessa tider.

Men jag älskar ju USA. Trots masskjutningar, empatilösa politiker, brist på sjukvård och rimliga arbetsvillkor, kristna fundamentalister, konspirationsteoretiker, vapengalningar, strukturell rasism, restriktiva abortlagar, monstertruckar, extrema klasskillnader och Donald Trump finns det ingenstans jag hellre skulle vilja bo.

För USA är samtidigt ett helt fantastiskt land. De flesta amerikaner är öppna och trevliga och kan få vem som helst att känna sig välkommen. Det går att få tag på precis vad som helst oavsett vilken tid på dygnet det är. Här finns mer storslagen natur än jag har upplevt någon annanstans, med allt från mäktiga nationalparker till öken till berg till hav och sjöar. Det USA möjligen saknar i finkulturellt kapital kompenserar man för med så mycket popkultur och knäppa roadside attractions att det skulle ta en hel livstid att utforska allt. Den stora majoriteten av mina favoritband, -filmer, -serier och -författare kommer från USA. Plus att klimatet i södra Kalifornien gör det svårt att någonsin vilja bo någon annanstans. Och så älskar jag amerikanska, språket alltså. 

Och just nu, efter skolskjutningen i Florida förra veckan, känner jag mig för första gången sen valet 2016 enormt hoppfull inför framtiden, tack vare de smarta, roliga, starka, empatiska och välformulerade tonåringar som överlevde och nu kämpar för nya vapenlagar.

John Oliver gjorde ett bra inslag om USA:s båda sidor på Last Week Tonight förra veckan (spola fram till 16:33 om du inte hinner kolla på hela). Han säger bland annat:

“Donald Trump does not reflect America. To be completely honest, he does reflect it a bit. But the point is that America is not one thing, it’s a beautiful mess of contradictions where good and bad are mixed together.”

Amen på detta.

Äventyr, Motorcyklar, Resor

En långhelg i San Felipe, Mexiko

Tidigt i lördags morse kom Genevieve och Nathalie ner från LA och mötte upp mig och Katie i San Diego. Tillsammans körde vi österut för att korsa den mexikanska gränsen i Calexico och köra söderut till San Felipe.

Vägen till San Felipe är en av de finaste jag vet. Den går genom skiftande ökenterräng i närmare 20 mil. Från sandöken till kaktusöken till röda klippor, ända tills Cortez hav öppnar upp sig framför en. Så märkligt att se havet på fel sida, alltså österut istället för västerut som vi är vana vid i Kalifornien. 

Vi hade tänkt oss en lugn och skön helg i San Felipe, som är en sömnig liten hamnstad mitt i ingenstans, men när vi kom fram upptäckte vi att ett jättelikt motorcykelevent pågick den här helgen. Vi googlade och insåg att runt 2000 bikers från olika klubbar i området skulle vara här.

Det var knappt några andra tjejer på hoj där så vi blev genast ganska populära, kan man väl säga. 

Vi tog oss i alla fall vidare till huset vi skulle bo i, som såg ut så här. När vi kom dit var det dock kolsvart ute, och de sista två milen var extremt otrevliga att köra på hoj i mörkret. Vägen var i så dåligt skick att den hade jättelika hål som inte gick att undvika eftersom vi inte såg dem. Jag hade ett sexpack Corona bakom skärmen frampå min hoj, och vid ett tillfälle körde jag rätt i ett hål i vägen som var så rejält att en av ölburkarna gick sönder. När vi kom fram upptäckte jag att både jag och min hoj var helt täckta i öl. Så kan det gå. 

Nästa morgon vaknade jag ungefär två timmar tidigare än alla andra. Så jag gjorde gröt och satte mig på altanen och åt frukost med den här utsikten. Kan tänka mig värre sätt att börja dagen på ändå.

När resten av gänget vaknade gick vi ner till havet. Det var inte jättevarmt ute, runt 20 grader i luften och alldeles för kallt i vattnet för att bada.

Sen åkte vi på äventyr! Vägen till och från huset var inte alls lika otrevlig mitt på dagen, när man kunde se och undvika alla hålen. Både Genevieve och Nathalie är för övrigt professionella fotografer, så vi stannade och fotade en hel del. Precis min typ av semester. 

Jag var den enda som hade varit i San Felipe tidigare (tre gånger till och med) och dessutom den enda som hade kört hoj i Mexiko så jag fick vara guide. 

Efter att ha ätit mat och shoppat lite inne i stan åkte vi tillbaka till huset och hängde på stranden en stund. Jag åt en skål färsk frukt på Katies nyinköpta filt. 

Och så fick vi besök av gulliga hundar.

På kvällen tog vi hojarna till den enda restaurangen i hela området. Den råkade ligga bara fem minuter bort och ha den här utsikten. Jag hade inte haft världens tur med vegansk mat hittills på den här resan, men kocken på den här restaurangen hade en fru som var vegan och blev mycket peppad på att få slänga ihop något gott jag kunde äta.

När vi var mätta och belåtna körde vi tillbaka till huset och satt i utomhusjacuzzin hela resten av kvällen och tittade på stjärnorna. Har nog aldrig sett en mer stjärnklar himmel i hela mitt liv.

Så här fint var det förresten i området där vi bodde. Så himla märkligt bara när solen inte går ned i havet. 

Sen var det måndag och vi skulle åka hemåt igen. Men det gick inte så bra, som sagt. Vi hamnade mitt i en våldsam ökenstorm och var tvungna att gömma oss från vinden bredvid det här huset medan vi försökte lista ut en plan. Det blåste så hårt att vi inte ville köra varken framåt eller tillbaka. Att köra tillbaka till San Felipe visade sig dock vara det minst farliga alternativet, så vi sms:ade våra chefer och sa att vi inte kunde komma till jobbet nästa dag eftersom vi var fast i Mexiko.

I San Felipe var det soligt och inte så blåsigt, så vi tog in på ett hotell och sen gjorde vi det bästa av situationen och satte oss på stranden igen.

När det började bli mörkt blev det även svinkallt ute, men vi promenerade ändå in till stan över den här mycket rangliga bron för att äta middag och ta en välbehövlig öl. 

San Felipe är så fint. Jag vill redan åka tillbaka, men väntar kanske tills det är lite varmare och inte så blåsigt ute.

På tisdagen gjorde vi ett nytt försök att ta oss hem. Det blåste betydligt mindre den här dagen, men istället var det bara runt 10 grader varmt ute, och på andra sidan gränsen låg det snö på marken. Det blev en mycket, mycket kall hemresa. Men vi tog oss hem i alla fall, det är det enda som räknas.

Irritationsmoment, Vardagsanekdoter

Killgissar att det här var den kallaste dagen på 10 år

Ggghhh den här dagen alltså. Den började med att jag gick ut till bilen för att köra till jobbet tidigt i morse och upptäckte att Paul hade råkat ta med sig min bilnyckel till sitt jobb. Det var fem plusgrader ute och jag var INTE sugen på att ta hojen till jobbet, speciellt efter att ha kört i fyra timmar genom iskyla på väg hem från Mexiko dagen innan, men jag hade inget annat val. 

Fem grader låter kanske förresten inte så kallt jämfört med snö och minusgrader. Men när man bor i ett hus med papperstunna väggar och inga element eller centralvärme är det ganska miserabelt. Det är ungefär samma temperatur inomhus som utomhus hemma hos oss året runt. Så här års sover jag fullt påklädd med cirka sju täcken och vaknar ändå av att jag fryser. 

Jag satte i alla fall på mig mitt varmaste MC-ställ och tog hojen till jobbet i vinterkylan. Jag kan inte minnas att det någonsin har varit kallare än så här i San Diego under de nästan 10 åren jag har bott här. Så av alla dagar att råka ta med sig fel bilnyckel var det här den allra sämsta. (Paul hade i alla fall jättedåligt samvete och köpte en flaska vin åt mig för att be om förlåtelse.)

Det blev lite varmare under dagen. Knappt 14 grader när jag åkte till tandläkaren vid lunchtid. 14 grader är dock fortfarande alldeles för kallt när man sitter på en motorcykel på motorvägen i 30 minuter.

Kan det bli sommar nu tack?

Äventyr, Nära döden-upplevelser, Resor

Fångad av en stormvind

Jag är hemma från Mexiko igen, en dag senare än planerat. Åh herregud vilket äventyr det var att försöka ta sig hem. Vi hann köra ca fyra mil igår (av de planerade 40) innan vi hamnade mitt i en fullskalig ökenstorm. Jag har kört hoj genom snö, hagel, ösregn, you name it, men vind är det helt klart värsta väderfenomenet när man bara har två hjul. Och det här var den kraftigaste vinden jag någonsin kört i.

Det blåste så hårt från sidan att våra motorcyklar nästan var parallella med marken. När vi kom fram till en militär kontrollstation och var tvungna att stanna så var min hoj nära på att blåsa omkull flera gånger, det tog hela min benstyrka för att hålla den upprätt. Det blåste stora grenar och gamla däck över hela vägen. Och eftersom vi var mitt i öknen gick det knappt att se något pga all sand som vinden piskade runt. Det gick liksom inte att fortsätta köra, det hade varit helt livsfarligt. Plus att det enligt uppgift snöade (!) i Kalifornien precis på andra sidan gränsen. Så vi vände om och åkte de fyra milen tillbaka till San Felipe där det var soligt och vindstilla. Tog in på ett hotell och tillbringade resten av dagen på stranden. Jag antar att det hade kunnat vara värre.

Det här är för övrigt andra gången på mindre än två månader som Katie och jag har blivit ofrivilligt strandade i Mexiko en natt. Samma sak hände när vi skulle flyga hem från Guatemala i december och Tijuanas flygplats var stängd pga dimma. 

Nu måste jag gå och lägga mig, men ett ordentligt inlägg med bilder från Mexiko kommer snart!

Äventyr, Motorcyklar, Resor

På väg till Mexiko

Det här är ett tidsinställt inlägg eftersom jag just nu, medan detta publiceras, sitter på en motorcykel någonstans i norra Mexiko. Vi är lediga på måndag pga långhelg så jag, Katie, Genevieve och Nathalie har hyrt ett hus på stranden i San Felipe. Sist jag var där, i maj förra året, tog det 10 timmar för min grupp att köra de ca 40 milen från San Diego till San Felipe. Då var vi dock omkring 20 personer, och flera hade så små bensintankar att de behövde stanna och tanka hela tiden (se bildbevis ovan). Jag utgår från att det kommer gå något snabbare med bara oss fyra. 

Jag köpte för övrigt en ny mobil häromdagen, en Google Pixel 2 med Googles eget abonnemang. Jag har alltid vägrat Apple-produkter med argumentet att Apple är en sekt, men jag får ovilligt erkänna att Google nog är precis lika illa. Oh well. Jag ska i alla fall kunna använda telefonen utomlands med det här abonnemanget, vilket var huvudanledningen till att jag bytte. Min förra mobil gick inte att använda utanför USA över huvud taget. Det jag försöker säga med allt detta är att jag förhoppningsvis kommer lyckas blogga från San Felipe. Annars får jag ta en liten paus och så hörs vi nästa vecka istället.

Djur, Jobbrelaterat

Lolas spännande dag på jobbet

Lola fick följa med mig till jobbet idag. Jag jobbar på ett hundvänligt kontor, men Lola är inte världens bästa kontorshund eftersom hon har liten-hund-komplex och skäller på alla, så hon brukar inte få följa med. Idag var det dock fredag innan långhelg och kontoret var ganska tomt så jag gjorde ett undantag. Så här såg hennes dag ut:

Lola började dagen med att göra det hon gör bäst: ta en tupplur. 

Fortsatte starkt med ytterligare en tupplur, den här gången mitt under ett möte. En kul grej var att vi fick pausa mötet ganska många gånger eftersom alla ville ta kort på Lola när hon sov med huvudet på bordet så här. Ganska gullig hund ändå. 

Vid lunchtid kom två olika restauranger in med lunch till hela kontoret. Det är en av fördelarna med att jobba på redaktion. Jag åt pizza medan Lola och de andra hundarna som var här idag tiggde till sig lite peruansk mat av mina kollegor. 

Efter lunchen gick vi på promenad! 

Och sen jobbade vi hårt i någon timme…

…ända tills husse kom och hämtade upp henne på väg hem från sitt jobb. Och det var Lolas spännande dag på kontoret!

Vardagsanekdoter

Ett kort inlägg om ingenting eftersom jag har tillfällig sömnbrist

Åh, Chuck Ragan var SÅ bra igår. Hans röst är inte av denna världen, det är närmast sexuell stämning i rummet när han spelar? Liksom, man SER hur alla tjejer står längst fram och dreglar, och hur deras killar står bakom och försöker känna sig säkra i sin manlighet. Så även för det heterosexuella par jag ingår i, misstänker jag. Jag grät två gånger för att det var så bra. Spelningen var dock inte slut förrän runt klockan 1 på natten, så det blev inte så mycket sömn för mig i natt. Paul lyckades inte ta sig till jobbet idag, vilket jag har full förståelse för. Men ändå: VÄRT DET.

Nu är det i alla fall bara en timme kvar på arbetsdagen, sen får jag äntligen gå hem och kolla på Gilmore Girls i några timmar tills det känns rimligt att gå och lägga sig. Jag brukar kolla igenom alla 7 säsonger av Gilmore Girls en gång om året ungefär, och är redan på säsong 6 igen. Vill inte att det ska ta slut trots att jag vet exakt vad som händer och kan alla repliker utantill. 

Musik

Min andra pojkvän

Paul och jag har en väldigt romantisk kväll som pågår just nu. Jag sitter i soffan i mjukisbyxor med ett glas vin i handen och skriver detta, han ligger och sover. Klockan är 20:30 och om en dryg timme ska vi ta oss ut på stan och gå på spelning. Minns inte riktigt sist jag gick ut på en vardag (eller på en icke-vardag för den delen) men Chuck Ragan spelar ikväll och han är en av väldigt få artister som kan få mig att stanna ute till efter läggdags. Eller snarare: gå ut efter läggdags, eftersom vi inte lär åka hemifrån förrän vid 22-tiden. 

Paul går upp så himla tidigt (klockan tre på morgonen) så han tyckte att det var en bra idé att gå och lägga sig vid 17:30 för att få lite sömn innan spelningen. Ska gå och väcka honom om en stund, så vi får se om han fortfarande tycker att det var en bra idé.

Om jag inte visste bättre skulle jag kanske tro att vi är för gamla för att gå ut på en onsdag. 

Ovan: bonusbild på när jag träffade Chuck Ragan för ett par år sen. Åh, Chuck. Paul brukar skämta om att han är min andra pojkvän. Så det känns ju på något sätt ändå passande att det är alla hjärtans dag idag. 

Vardagsfilosoferande

Varför jag är för att legalisera marijuana

Fick följande kommentar av Hanna på det här inlägget:
Du nämner att Elisabeth Warren är för legalisering av marijuana. Är det något du ser som positivt eller inte, kan du göra ett inlägg om detta?

Det korta svaret är: Ja, det är något jag ser som positivt. Jag är hundra procent för en legalisering.

Här kommer det betydligt längre svaret…

Den första januari i år blev ”recreational cannabis” lagligt i Kalifornien. Tidigare var medicinsk marijuana lagligt, så man kunde köpa det med ett intyg från en läkare. Nu kan dock alla som har fyllt 21 gå in på ett dispensary och köpa weed, bara sådär – det är precis som att köpa alkohol.

Jag röker själv inte weed, men det är kanske mest för att jag inte är en rökare. Däremot har jag provat ätbara varianter ett par gånger och har ingenting emot det, även om jag fortfarande föredrar öl.  Men oavsett mina personliga preferenser så tycker jag att det är helt uppåt väggarna att alkohol är lagligt medan marijuana fortfarande inte är det i större delen av landet/världen.

Det finns mängder av hälsofördelar med cannabis, inklusive smärtlindring, minskad risk för stroke och minskad risk för epileptiska anfall. Typ alla jag känner röker weed, och många gör det av hälsoskäl. Ursäkta för anekdotisk bevisföring, men jag känner flera personer som har blivit allvarligt skadade i motorcykelolyckor och lever med kronisk smärta. De får starka smärtstillande mediciner utskrivna av sina läkare, men vill inte ta dem eftersom de är så beroendeframkallande, så de röker weed istället. Och det hjälper. Samma sak med kompisar med migrän – att röka på verkar hjälpa mycket bättre än medicin.

Sen är det såklart en hel massa personer som använder marijuana precis som de använder alkohol, för att de gillar berusningseffekten. Jag har personligen inga problem med detta. Så vitt jag vet har noll personer dött av att överdosera marijuana, och enligt den här artikeln är det vetenskapligt bevisat att marijuana minskar risken för våld i nära relationer. Till skillnad från alkohol, som är lagligt men kanske egentligen inte borde vara det med tanke på hur mycket våld och död det orsakar.

Ytterligare en anledning till att legalisera cannabis? Tiotusentals personer sitter just nu av långa fängelsestraff för marijuanabrott i USA, och många av dem är svarta män. American Civil Liberties Union har en intressant rapport om detta. Enligt den är marijuanaanvändningen ungefär lika stor bland svarta och vita amerikaner, men svarta löper 3.73 gånger högre risk att bli arresterade för innehav. Jag tycker att alla som är det minsta intresserade av marijuana och dess koppling till strukturell rasism ska lyssna på det här avsnittet av Pod Save America. Fram emot slutet intervjuar de Wanda James, den första svarta dispensaryägaren i Colorado. Hon pratar om sin bror som arresterades som 17-åring för marijuanainnehav och satt 10 år i fängelse för det. Det sjukaste i hennes berättelse är att hennes bror under tre år i ett privat fängelse tvingades jobba gratis med att plocka bomull på ett fält i Texas. Om någon skulle få för sig att slaveri är olagligt i USA så räcker det med att ta en titt på det privata fängelsesystemet. Men det är ett ämne för ett annat inlägg.

I och med legaliseringen i Kalifornien går det i alla fall åt rätt håll även inom det rättsliga systemet. Både i San Diego och San Francisco har distriktsåklagarna släppt ut hundratals personer som satt i fängelse för mindre marijuanabrott och tagit bort domarna från deras straffregister. Heja!

Läs mer om weed i San Diego här: Green Rush: Inside San Diego’s Emerging Cannabis Industry (<– Jag satte den rubriken. Tycker själv att den är rätt bra.)

***

Vad har ni för tankar kring detta?

Motorcyklar

En massa bilder på mig och min kille och våra hojar

Nä idag jag ingenting spännande att blogga om, igen. Men nu har jag sagt att jag ska blogga varje dag så jag har inte så mycket val! Vi kanske kan titta på lite bilder? Paul och jag blev fotade på våra hojar för ett par veckor sen av Jesse Bowen (samma person som har tagit fotot i min bloggheader) och jag tycker att bilderna blev så fina. Här är några av mina favoriter:

Borde kanske sparat dessa till imorgon och gjort någon sorts alla hjärtans dag-inlägg istället? Jaja, too late. Om ni har något speciellt ni vill läsa om får ni hemskt gärna säga till!