Resor

Hej från Norge

Vi fick inte huset, men jag känner mig faktiskt ganska glad ändå. Kommer att sakna garagen och den stora tomten vi aldrig hade, men är glad över att inte behöva göra av med hela mitt livs besparingar på en gång. Nu kan vi spara ihop en större handpenning istället för att spontanköpa ett helt hus. 

Vi är i alla fall i Norge just nu. Kom fram till stugan i Trysil igår efter en väldigt lång resa: Först bil från San Diego till Los Angeles, sen flyg från LAX till Oslo, sen en tretimmars bussresa till Trysil. Det hela tog ungefär 21 timmar.

Men det är så fint att vara här. I princip hela mitt liv har min familj åkt på skidresa tillsammans med en annan familj en vecka om året, och i år firar vi 30-årsjubileum av detta. Med samma familj, som jag inte har träffat på över 10 år eftersom jag har bott i USA så länge. Och Paul är här, hans första gång i Norge. FINT.

Vi orkade bara en halvdag i backarna idag. Men imorgon är en ny dag!

Uncategorized

Skandinavien mitt i vintern

Mitt i all den här potentiella husköparstressen har jag nästan glömt bort hur fint det ska bli att få hänga i Norge med min familj (halva familjen på bild ovan) nästa vecka. En dag tänkte Paul och jag även ta bilen till Mora så att jag kan ansöka om ett nytt pass på passexpeditionen där. Jag är så peppad på att få en hel dag i Sverige, ni fattar inte.

Tänkte gå in på Akademibokhandeln i Mora och köpa ett gäng svenska böcker, har en lång lista. Vill även plocka på mig några bra deckare. Om ni har läst några bra svenska deckare (eller romaner i allmänhet för den delen), helst som finns ute i pocket nu, tar jag hemskt gärna emot tips!

Och så ska jag köpa godis. Kexchoklad! Gott & Blandat! Kanske den formbara färsen, även om det för all del inte räknas som godis. 

Skandinavien mitt i vintern. Det var verkligen inte igår. 

Drömhuset, Vardagsanekdoter

Lite stressad bara

Ni vet när man försöker köpa hus exakt samtidigt som man håller på att förbereda sig inför en veckas semester i en annan världsdel? Det är kanske inte en kombination jag rekommenderar.

Tack för all huspepp dock! Vi har precis skickat in allt vi behöver för att lägga ett bud, sen sköter mäklaren resten. Tror inte att budgivning är speciellt vanligt här, utan istället skickar alla som är intresserade av huset in ett rimligt bud tillsammans med ett personligt brev till säljaren där man skriver varför man vill ha huset. Och sen väljer säljaren det bud och den köpare hen föredrar. Skriver man ett riktigt bra brev kan man eventuellt komma undan med att inte lägga det högsta budet. Så vi får se hur det går. Nu är resten bortom vår kontroll.

Nu är ni förresten några stycken som har frågat mig varför man behöver en mäklare när man köper hus här, och inte bara när man säljer. Och jag tror inte att man nödvändigtvis måste ha en mäklare som köpare här, det går ju att gå på öppna hus och så på egen hand. Men då gäller det att vara expert på fastighetsbyråkrati och kontrakt och verkligen veta sina rättigheter och skyldigheter och alla dolda kostnader (closing costs, escrow, olika försäkringar, osv). Det gör inte vi. Vår mäklare Brian har hjälp flera personer vi känner att köpa hus (inklusive våra bästisar Katie och Jordan), så vi litar helt på honom. Han hjälper till med kontrakt och ordnar privata visningar och svarar mer än gärna på alla våra frågor, hur dumma de än är. Och hans del av kakan kommer ur säljpriset, så det är inget vi behöver betala extra för. Känns värt. 

Förutom att jag försöker köpa hus, jobbar hela dagen och packar inför vår Norgeresa imorgon så har jag dessutom varit hos tandläkaren idag för att sätta fast en retainer bakom mina framtänder. Var så stressad av allt detta att jag på väg hem tog hojen en snabb sväng ner till havet för att rensa huvudet. Det har äntligen slutat regna, såklart precis i lagom tid till att vi åker till snön. 

Drömhuset

Huset 2.0

För lite drygt fyra år sen hittade Paul och jag ett hus till salu som vi ÄLSKADE. Vi hade bara varit tillsammans i knappt ett år då och att köpa hus var liksom inte riktigt på tapeten. Men vi pratar fortfarande om det där huset ibland och ångrar att vi inte köpte det. Sen har vi som bekant velat ganska mycket fram och tillbaka kring det här med att köpa hus. Har vi verkligen råd? Vill vi verkligen flytta från det asfina område vi hyr hus i nu (men där vi aldrig skulle ha råd att köpa)? 

Förra året skaffade vi till och med en mäklare och gick på en massa visningar, men hittade inget som kändes sådär speciellt som det där första huset. Allt var liksom bara vanliga… hus. Så vi slutade leta och bestämde oss för att spara ihop mer pengar först. 

Det gick bra, fram tills idag. Jag får fortfarande dagliga email med husannonser och brukar inte ens öppna dem, bara radera. Det gjorde jag idag också, men sen ångrade jag mig av någon anledning. Klickade på “undo” och mailet kom tillbaka. Och där, några rader ner, hittade jag HUSET 2.0. 

Det var ett ganska litet hus, ungefär samma storlek som det vi bor i nu. Men det hade en enorm tomt (nästan 1500 kvadratmeter) i flera nivåer, och det bästa av allt: TVÅ garage. Ett enkelgarage och ett fristående dubbelgarage. Vi som tillsammans äger sex motorcyklar och tre bilar har inga problem att bo i ett litet hus, så länge det finns gott om garageutrymme. Det är liksom högsta prioritet. 

Så jag mailade vår mäklare som ordnade en visning bara några timmar senare, så klockan 15 idag tog vi hojarna till Lemon Grove, en dryg mil öster om där vi bor nu, för att titta på huset.

Jag hoppades lite halvt på att det skulle visa sig vara ett fallfärdigt ruckel i verkligheten. Vi åker liksom till Norge om två dagar och har verkligen inte tid att hålla på med budgivning och låneansökningar och att skriva under papper just nu. Men det var ännu finare i verkligheten än på bild. Såklart.

Så imorgon kommer vi med ganska stor sannolikhet lägga ett bud. Vårt första någonsin. Det finns två scenarion här, och jag är ungefär lika nervös inför båda. 1) Att någon annan lägger ett högre bud som säljaren accepterar. 2) Att vi lägger ett bud som säljaren accepterar. Vill ha det här huset, men det är samtidigt ett sånt jäkla stort commitment. Så mycket pengar. 

Mina stressnivåer är så höga över detta att jag inte tror att jag kommer kunna sova. Så jag sitter här och skriver detta istället. Ni kan väl hålla tummarna? Det spelar inte så stor roll för vilket alternativ. 

Ytligheter

Borde du klippa lugg? Svaret är ja

Jag har känt så många tjejer genom åren som har en liksom ständigt pågående monolog om huruvida de borde klippa lugg eller inte. Ofta slutar det med att de klipper lugg, men sen låter den växa ut — och så börjar hela “borde jag klippa lugg?”-processen om igen.

För mig är det lite annorlunda. Jag har haft lugg så länge jag kan minnas. Minst 20 år. Jag har försökt låta den växa ut några gånger, men det funkar aldrig. Jag får spel på när luggen blir för lång och klipper av den igen. 

Luggen är även den enda delen av mitt hår jag aldrig skulle låta en frisör röra med sax. Klipper den själv hemma framför badrumsspegeln. 

Så om någon av mina kompisar frågar mig om de borde klippa lugg är mitt svar alltid, utan tvekan, JA. Lugg är den bästa frisyren.

För att illustrera mitt livslånga commitment till luggen kommer här en bild på mig från varje år sen 2000. 

2000: 13 år och högst upp i Empire State Building i New York med min syster Frida. Den här luggen var kanske inte så imponerande, men den är där i alla fall.

2001: Mitt första år på Hultsfredsfestivalen, med Anna och Daniella. (Eller var detta också 2000? Jag minns faktiskt inte.) Här hade jag dessutom fått tona håret svart, men det blev snarare grönt. Var extremt nöjd med detta. 

2002: Rosa hår och minilugg och jättepunk. Med min lillebror på landet.

2003: Vi hade precis startat Ausländer och skaffat replokal på ungdomsgården i Vällingby. Mellan förra fotot och detta hade jag även en kortlivad tuppkam.

2004: På punkfestivalen Wasted som det året hölls i Blackpool i England. Luggen going strong.

2005: Hittade knappt några bilder från det här året, men här är en selfie i alla fall. Gjorde en stiluppdatering från punkare till något Bettie Page-liknande det här året (var dock och kommer nog alltid vara punkare *i hjärtat*). 

2006: Bettie Page-looken togs till sin spets det här året när jag var med i en Bettie Page-look-alike-tävling (i en klänning jag hade sytt själv) på någon klubb i Stockholm. Hootchy Kootchy kanske? 

2007: Med Bella på Augustibuller. Den där blonda slingan i luggen blev lite av min signaturlook, även om jag bytte frisyr/hårfärg typ en gång i månaden på den här tiden. 

2008: TVÅ blonda slingor i luggen. Både den där halsduken och skinnjackan använder jag för övrigt fortfarande.

2009: Jag hade en VÄDLIGT kortlivad v-lugg det här året, några månader efter att jag hade flyttat till USA. Här i Tijuana med Sarah, vars frisyr var en ganska mycket mer avancerad version av mina luggslingor. 

2010: I Hollywood med Sakke som var och hälsade på från Sverige. Svart hår och lugg, inga konstigheter. 

2011: På Bröderna Olssons i Stockholm med Ida. Fortfarande svart hår och lugg.

2012: På motorcykelfestivalen Chopperfest i Kalifornien. Obs att på alla bilder med långt hår efter 2001 har jag löshår. Har inte haft långt hår på riktigt sen jag var 13.

2013: Brunhårig! På Punk Rock Bowling i Las Vegas.

2014: Här var jag blond och Paul skägglös. Så konstigt att se oss så här. Obs att detta också är anledningen till att mitt hår aldrig blir långt, jag envisas med att bleka det mellan varven och måste klippa av det.

2015: På Hawaii med Diana. Här var vi tillbaka till min mest bekväma look: Svart page och lugg.

2016: Brunhårig igen, och utan löshår den här gången. I min gamla Lincoln. 

2017: Fortfarande brunhårig! Fast i Köpenhamn.

2018: Förra året saknade jag att ha svart hår så pass mycket att jag färgade det igen. Och klippte av det. Igen. Här på bröllop i Utah, där Pauls hår var längre än mitt. 

2019: Och så nu då. Kort mörk page och lugg. Min bästa frisyr. 

Känner att jag egentligen borde be om ursäkt för det här ofantligt egocentriska inlägget, men det här är min blogg och jag gör som jag vill. Här kommer en bonus-luggbild från någon gång på slutet av 80-talet:

Lugg 4-ever!

Jobbrelaterat

Internationella kvinnodagen i efterskott

Har jag sagt på sistone hur mycket jag älskar mitt jobb? Ta förra veckan till exempel. Eftersom det var internationella kvinnodagen i fredags så anlitade jag ett gäng grymma skribenter för att skriva om imponerande och tuffa kvinnor genom historien.

Här är några av artiklarna vi publicerade förra veckan:

Den där sista har jag skrivit, inte helt otippat. Sen jag blev befordrad till lead editor (huvudredaktör typ?) är det mitt ansvar att bestämma vad vi publicerar och när, och jag älskar det så himla mycket. Har liksom hyfsat fria tyglar att skapa mitt drömmagasin? Och berättelser om badass kvinnor råkar vara min favoritgenre. 

Det tar visserligen ganska lång tid att bygga upp en ordentlig bas av duktiga frilansare som fattar grejen och att leta upp alla spännande historier vi vill berätta, men det tar sig. Om ett år tror jag att det här kommer vara hur bra som helst. 

Vardagsanekdoter

Blommor i öknen

Här var det tyst. Jag skyller på att jag har varit i Cincinnati i en vecka och jobbat. Det är så intensivt när jag är där. Långa dagar på kontoret med en massa möten, sen alltid middag och drinkar med kollegorna efteråt. Det är roligt och givande, men extremt utmattande, speciellt efter flera dagar på raken. Just nu är det dessutom vinter i Ohio, det snöade och var svinkallt medan jag var där. 

Min Lyft-chaufför på väg till Cincinnatis flygplats igår sa att han tyckte att jag såg så ung ut att han hade tänkt fråga var mina föräldrar var när han plockade upp mig. När jag sa att jag var över 30 undrade han vad min man tyckte om att jag var ute och reste utan honom.

Män i mellanvästern, alltså. 

Men i alla fall. Jag kom hem till San Diego igår kväll och stupade direkt i säng. Paul är i Las Vegas så det är bara jag och djuren hemma. Idag tog jag med mig Steve på en liten roadtrip till Borrego Springs, där det just nu pågår en så kallad “super bloom”. Så fint att se blommor och grönska i öknen. Jag tänkte skriva en artikel om detta för jobbet, annars hade jag nog inte pallat att ta mig någonstans idag. Så trött efter allt flängande.

Okej, det var allt. Måste sova nu.

Listor

En onsdagslista

Snor en tisdagslista från Sandra Beijer så här på en onsdag.

Vad köpte du senast?
Lite smågrejer på Big 3 i lördags, bland annat en liten Route 66-skylt som numera hänger på väggen i mitt kontor (se bild ovan).

Hur lång är du?
175 cm enligt mitt pass, men jag tror att jag har krympt på sistone.

Vad stod det i ditt senaste sms?
Katie skickade ett meme:

Vad gillar du mest med dig själv?
Oj. Antagligen att jag är bra på att styra upp saker. Om jag verkligen vill göra något ser jag till att få det gjort, oavsett om det innebär att hitta ett drömjobb eller lära mig köra motorcykel eller boka en spännande resa eller flytta till andra sidan jorden eller ansöka om amerikanskt medborgarskap. “Kör ba kör” är lite av mitt motto. 

Vad gillar du minst med dig själv?
På samma tema, fast tvärtom: Att jag är sämst på att göra saker jag tycker är tråkigt. Städa till exempel. Tycker ibland synd om Paul som måste bo med mig. 

Har du söndagsångest?
Nej. Jag gillar helgen, men jag gillar vardagen också! Det hjälper väl om man har ett kul jobb förstås. 

Vilka städer har du bott i?
Göteborg, Stockholm och San Diego. 

Lyssnar du på poddar? Vilka?
I vanliga fall lyssnar jag mest på olika politiska poddar, men de senaste veckorna har jag behövt ta en paus från all skit som händer i världen för att inte få ett nervöst sammanbrott. Det händer med jämna mellanrum. Men annars lyssnar jag på dessa: The Daily, Up First, Pod Save America, Pod Save the World, Hysteria, Keep It!, Lovett or Leave It, Trumpcast, The Weeds, och Post Reports. Fast just nu blir det mest My Favorite Murder. Tar en paus från politiken med lite mord istället. Känns ju hälsosamt och normalt. 

Låt på huvudet just nu?
Ingen? Det är helt tyst i mitt huvud.

Är du en ringare eller smsare?
Finns det ens någon som svarar ringare på den här frågan? Jag kommunicerar nästan uteslutande via sms, email eller Slack, eller via videosamtal på jobbet. Det är nog bara min mamma jag pratar i telefon med.

När går du och lägger dig?
Lägger mig runt 21:30-22 och läser i kanske en timme, sen kliver jag upp vid 7:30. Samma sak på vardag och helg, jag har en väldigt inrutad dygnsrytm.  

Vad är det modigaste du gjort?
Helt klart att ha packat en resväska och flyttat till andra sidan jorden utan att känna någon här och sen skapat ett helt nytt liv från scratch. Bonus: Att ha hoppat Centralamerikas högsta bungee jump.

Har du någon gång åkt ambulans?
Ja, för några år sen insjuknade jag i någon mystisk sjukdom. Var sjuk i flera veckor. När jag äntligen lyckades ta mig till en läkarmottagning svimmade jag och fick skjutsas till akuten i ambulans. Det här var innan jag hade sjukförsäkring genom jobbet och jag minns att jag vaknade på en bår och bönade om att inte behöva åka till akuten eftersom jag inte hade försäkring. Fick hem en räkning några veckor senare på 7000 dollar, varav 1000 var för ambulansen. 

Har du haft urinvägsinfektion någon gång?
Ja.

Hur många kuddar sover du med?
Går och lägger mig med två kuddar så att jag kan läsa i sängen. När jag släcker lampan flyttar jag bort ena kudden och sover bara med en. Min läkare vill att jag ska sova på golvet (!) utan kudde för att det skulle vara bättre för min rygg, men då har jag fan hellre ont i ryggen.

Äter du några vitaminer/kosttillskott?
Äter B12-tillskott, plus de här Wellness Formula-vitaminerna som verkligen gör underverk för immunförsvaret. Blir aldrig sjuk när jag tar dem. 

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?
Jag läste spanska i högstadiet och på gymnasiet, och tyska på universitetet. Jag kan svenska och engelska och kämpar på med spanskan. 

Vad har du för ringsignal på telefonen?
Ingen. Har den alltid på ljudlös och vet ärligt talat inte ens hur man sätter på ljudet (har en Google Pixel 2).

Go to-mat som alltid är gott?
Till exempel detta som jag lagade till middag igår (och just åt rester av till lunch): pasta med stekt grönkål, persika, tomat, rödlök och vitlök, toppat med burrata (det godaste som finns) och massor av färsk basilika.

Hur ofta tvättar du håret?
En till två gånger i veckan. 

Hur uppvaktar man dig?
Genom att vara rolig och självsäker men med exakt noll machotendenser. Är allergisk mot manliga egon. 

Äventyr, Jobbrelaterat

Ett kärleksbrev till Grand Canyon

Idag fyller Grand Canyon National Park 100 år, så jag sitter såklart här och drömmer om att få åka dit igen. Jag skrev en kärleksförklaring till den här platsen som nu ligger upp på Roadtrippers Magazine. Ni får gärna läsa! Här är ett utdrag:

President Theodore Roosevelt once called the Grand Canyon “a natural wonder which is in kind absolutely unparalleled throughout the rest of the world.”

Visiting it is a bucket-list item for many—but for me, it was more than that. 

I grew up in northern Europe, where I spent my childhood romanticizing the dramatic U.S. scenery I had only seen in pictures and on television. I was surrounded by pine forest and snow-capped mountains, but I longed for deserts, red rocks, and canyons—and the Grand Canyon represented all of that. In my mind, it was the ultimate metaphor for America: Oversized, unapologetic, aspirational, and truly, mind-blowingly epic.

Läs hela texten här.

Grattis på födelsedagen, Grand Canyon National Park! Hoppas du finns kvar i 100 år till. 

Helgen som gick

Sol, gamla bilar och drag race

Något fantastiskt hände i helgen, nämligen att det slutade regna! Det var till och med lite varmt? Vi firade i lördags med att gå till Big 3, ett årligt swapmeet för bil- och motorcykelgrejer. UTAN JACKA, det ni!

På Big 3 kan man köpa alla möjliga spännande fordon och andra grejer. Alltså verkligen lite vad som helst. Det hjälper om man vet vad man letar efter. Jag kunde inte komma på något jag behövde, men Paul var på jakt efter ett nytt mobilskal och snowboardkläder för vår Norge-resa. Ni ser, lite vad som helst. (Han hittade dock ingetdera.) 

Tog en ölpaus med Edy och Katie hos våra kompisar som var där och sålde grejer. De hade kall öl och stolar! Välkommet efter att ha gått runt i några timmar. 

Sen gick vi och åt lunch på Kairoa, ett sprillans nytt bryggeri med massa god vegansk och vegetarisk mat. Så här såg jag ut inne på deras toalett. Vet ni att jag känner mig ungefär 100 gånger snyggare utan tandställningen, antagligen mest för att jag kan ha läppstift igen. Fast jag glömmer fortfarande att le med tänder, det är så ovant. Har även en ny boilersuit som jag gillar. 

Efter lunchen tog vi en sväng förbi Ace och Edys garage där det byggdes choppers. Vi avslutade den här alldeles strålande dagen med att åka hem till Katie och Jordan och kolla på finalen av RuPaul’s Drag Race All Stars 4 och dela på min löneförhöjningschampagne. Så här tyckte vi om hur finalen slutade: 🙄🤦🏻‍♀️