hk1
Helgen som gick, Motorcyklar

Hippy Killer Hoedown 2017

hk1

Igår var det lördag och det här glada gänget tog hojarna norrut för att gå på Hippy Killer Hoedown, en årlig bil- och hojfestival i Perris (uttalas likadant som Paris, men är ungefär raka motsatsen).

hk2

Katies pappa Dale hade precis köpt en sprillans ny Road King, så han hängde också på.

hk3

Vi promenerade runt och tittade på hojar och shoppade lite.

hk4

Fina bilar fanns det också. Jag gillade det gröna temat här.

hk5

Katie och Edy och jag tog en selfie…

hk6

Och så här blev den!

hk7

Dagens bästa grej: vi blev kompisar med Chopper, en liten taxvalp som var så himla kelig och glad.

hk8

Den här guldiga sportstern är en av mina favorithojar. Hoppas att min ironhead kan bli lika fin som denna en dag.

hk9

Det var ASVARMT ute, typ 35 grader och vindstilla. Så vi drack flera liter vatten och hittade lite skugga att svalka oss i. Och jag vet inte varför min selfiekamera gjorde mig helt suddig?

hk10

Vi kollade på lite flattrackracing också och fascinerades över hur de här personerna kunde ha så mycket kläder på sig i den här hettan.

hk11

En sista bild innan vi åkte hemåt igen.

banana5
Livet är en fest

Bananorama

Idag fyllde Paul år! 37 närmare bestämt. Jag hade planerat ett födelsedagsfirande på temat bananer. Eh, bananer? Ja, okej, lite backstory:

Paul har en panhead, dvs en gammal Harley från 50-talet, som han nyligen har tagit isär och lackat, och nu håller på att bygga om. Den var svart från början, men nu är den gul som en banan, så de senaste veckorna har jag bedrivit en kampanj för att han ska döpa hojen till The Banana Hammock, lite halvt på skoj. Ungefär lika länge har Paul pratat om Velvet Undergrounds Warhol-skivomslag som har en banan och en spruta på insidan, och hur han skulle vilja ha ett klistermärke med det motivet att sätta på hojen.

banana2

Så jag hittade en webbsida där man kunde designa egna klistermärken och skickade efter detta, med banansprutan från Velvet Underground-skivan.

banana3

Min kompis Katie är något av en expert på att hitta världens bästa tishor, så när hon hörde om bananklistermärket skickade hon en länk till denna, som jag ju var tvungen att beställa åt Paul. Och någonstans här föddes idén om ett banantema för hela födelsedagen. Jag döpte således hela eventet till Bananorama.

banana5

Jag hittade även ett banan-kort, och t-shirten kom med ett matchande banan-klistermärke. Och det sjukaste av allt? När vår granntant, en väldigt gammal och ganska senil dam, fick höra att det var Pauls födelsedag gick hon direkt hem till sig för att hitta något att ge honom i present. Några minuter senare kom hon tillbaka med EN BANAN! Ingen av oss hade nämnt ett ord om Bananorama, och hon hade inte sett någon av hans andra presenter. SÅ KNÄPPT! Det måste vara ödet liksom.

banana4

Banansprutan fick direkt en plats på oljetanken på den gula hojen. (Och obs att han fick andra icke-bananrelaterade presenter också. Jag älskar att köpa födelsedagspresenter och det händer ibland att jag tar i lite i överkant.)

banana1

Sen gick vi ut och åt middag, på vår gemensamma favoritrestaurang Kindred. Paul hade nya tishan på sig. Framsidan är nästan ännu bättre än baksidan. Later, haters! står det. Vi lär ju gå och göra matchande Later, haters!-banantatueringar snart.

banana6

Jag hade på mig den här jackan som är det enda gula plagg jag äger. Även om den för all del är mer senapsgul än banangul.

banana7

Vi åt extremgod mat, dock utan bananer. Och sen var det slut på Bananorama.

hulu
Litteraturbloggen

Lästips: The Handmaid’s Tale

Har ni läst Margaret Atwood’s The Handmaid’s Tale (Tjänarinnans berättelse på svenska)? Det hade inte jag, fram till ganska nyligen. Det är en dystopisk roman skriven i mitten av 80-talet, om en framtid där kvinnor har fråntagits alla rättigheter och används som barnalstringsmaskiner åt rika män och deras infertila fruar. Hade jag läst den här boken för ett år sen hade jag tyckt att den var intressant men lite långsökt, men nu känns den plötsligt mer som en instruktionsbok för USA:s nuvarande regering.

handmaidstale

Efter att Trump blev vald till president har The Handmaid’s Tale, tillsammans med ett helt gäng andra dystopiska romaner (typ 1984 och Fahrenheit 451) hamnat ganska högt på Amazons bestseller-lista, vilket jag tycker är både lustigt och lite läskigt på samma gång. Och i Texas för någon månad sen dök ett gäng kvinnor upp i senaten klädda som handmaids för att protestera mot en ny anti-abortlag.

Hulu har dessutom just gjort en tv-serie som bygger på boken och som har premiär nästa vecka. Jag har kollat på trailern ett par gånger och får lite gåshud varje gång. Så sjukt obehagligt detta:

20170415_134730
Helgen som gick

Helgen som gick i 12 bilder

Om vi säger att förra helgen började i torsdags så såg min helg ut så här:

20170413_203138

I torsdags fyllde Katie år och ställde till med happy hour-kalas på Blind Lady Ale House. Hon var fin i paljetter och vi körde en Bob the Drag Queen “purse first“.

20170414_170815

På fredagen kom jag hem från jobbet till detta: vår granne hade precis köpt en ny hoj som han kom förbi med. En gigantisk Harley Road Glide som jag genast kände att jag behövde provköra. Helt klart den största hoj jag någonsin kört (väger nästan 400 kilo), men den var superbekväm och gjorde mig lite småsugen på en bagger

20170414_170038

Paul provkörde också, med vår kompis Adam bakpå, men var inte lika imponerad.

20170415_134730

På lördagen tog vi med oss Lola och åkte norrut till Temecula för att hälsa på våra kompisar Ashmore och Mike. De har tre små fluffiga hundar och ett stort hus med pool, så det var ganska mycket den perfekta situationen.

20170415_152654

Rolig/konstig grej: en av killarna som var där läste Knausgård!? Han var redan på andra boken, jag har bara läst första.

20170415_135511

Lola fick sig en liten simtur i poolen medan hennes nya pojkvän Pizza tittade på.

20170415_155122

Jag hade stor hatt och stora solglasögon på mig pga ögonbryn som läkte från microblading och inte fick vara i solen.

20170415_172944

Efter några timmar vid poolen gick vi ner till Old Town i Temecula och åt mat och drack öl. Bra gäng detta!

20170415_214627

Kvällen avslutades i jacuzzin och sen sov vi över i ett av flera gästrum. Asså. Så här skulle man ju kunna bo.

20170416_090107

Nästa morgon hängde jag med min nya kompis Tyrion ett litet tag innan vi åkte hem till San Diego igen. Jag älskar verkligen att vi har lyckats hitta en så stor umgängeskrets där de flesta är par i vår ålder, men där ingen har (eller vill ha) barn och alla bara har en massa hundar istället. Vet inte riktigt hur det gick till.

20170416_203639

På söndagskvällen gick vi till en rysk restaurang som heter Kafe Sobaka Restoran Pomegranate för att överraska Edith som fyllde år.

20170416_193906

Edith är född i Ryssland och hennes ryska mamma var också där, så vi fick ett inside scoop på vad man skulle beställa. Den här salladstallriken var extremt god, till exempel. Sen spelade jag lite piano för alla gästerna efter att restaurangens ägare hade kommit förbi för att fråga om någon av oss kunde spela ett instrument. Det gick sådär. Men nu är jag i alla fall sugen på att köpa ett piano igen.

sannapaullola
Vardagsanekdoter

Den här veckan alltså

sannapaullola

GAHH jag vet inte hur det gick till, men mitt liv har plötsligt blivit så busy att jag inte hinner blogga och det går ju inte för sig. Så här kommer ett veckoschema, om inte annat som förklaring till varför det kanske blir lite tyst här ibland.

MÅNDAG (alltså igår):
Min kompis Katie och jag har startat två nya traditioner. Den första är att jag åker hem till henne en kväll varje vecka för att äta middag, dricka ett glas vin och kolla på det nya avsnittet av RuPaul’s Drag Race. Detta gjorde vi igår.

Den andra är något vi kallar för Women’s Work Wednesday, eller WWW, och som går ut på att vi sitter tysta någonstans med varsin laptop och får en massa grejer gjorda som vi inte skulle komma oss för med om vi bara åkte direkt hem efter jobbet. Det kan vara allt från att skriva på ett romanprojekt till att blogga eller göra frilansjobb (Katie och jag jobbar med ganska exakt samma saker). Det här gjorde vi också igår eftersom jag har andra planer på onsdag. 

TISDAG:
Idag efter jobbet ska jag och Paul gå och äta middag med min mammas kusin och hans fru. Som ni kanske minns har jag alldeles nyligen fått reda på att jag har livs levande släktingar här i San Diego, och idag blir första gången vi träffas IRL.

ONSDAG:
Paul fyller år! Han är inte så intresserad av sin födelsedag, vilket gör att jag eventuellt går en smula till överdrift när det gäller att fira honom, eftersom jag vill att han ska älska födelsedagar lika mycket som jag gör. Det här året blir det en tema-födelsedag. Mer om detta efter onsdag!

TORSDAG:
Den enda kvällen på kanske två veckor som jag inte har något planerat. Ska väl tvätta och blogga och gå och lägga mig tidigt, tänker jag.

FREDAG:
Eftersom 5 personer i vår närmaste kompisgrupp har fyllt år den senaste veckan så har vi planerat ett gemensamt firande. Så vi tänkte gå till ett bryggeri och dricka lite öl och äta mat från en food truck. Vi tänkte egentligen ha en proper middag, men det blev för krångligt med så många personer.

LÖRDAG:
På lördag är det Hippy Killer, en årlig motorcykel- och bilträff i Hemet, ca 15 mil norr om San Diego. Där ska det tydligen vara 35 grader varmt i helgen. Åh! Jag har saknat värmen.

SÖNDAG:
På söndagar repar vi med Poontang Clam. Vi har en spelning inbokad om en månad (min första med det här bandet!) men lyckas inte repa så ofta eftersom vår trummis har tre små barn och knappt någon fritid. Men vi gör så gott vi kan.

northkorea-la
Det ofattbara

Jamen glad påsk då

Det är långfredag och jag sitter här i något sorts panikartat ångesttillstånd och tänker på trevliga saker som kärnvapenkrig och atombombshot från Nordkorea. Ni vet, det vanliga.

Jag snubblade just över den här artikeln, om hur Kim Jong Un tydligen har sagt att han tänker släppa en atombomb på Los Angeles om hans diktatur hotas. Den här artikeln skrevs visserligen i januari, men relationen mellan USA och NK har ju inte direkt blivit bättre sen dess. Snarare raka motsatsen (<– obs att jag bara klarade av att läsa ungefär halva den här artikeln innan mina ångestnivåer blev så höga att orden på skärmen ersattes av svarta fläckar).

Så nu googlar jag “how to survive a nuclear attack” (så här, tydligen) och funderar på om vi kan övertyga vår hyresvärd om att bygga en underjordisk bunker.

Jamen glad påsk då :):):):):):):)

larry
Vardagsanekdoter

Krogen är som ett parallellt universum

larry

I måndags gjorde Paul och jag något som är väldigt ovanligt för oss numera: vi gick till en bar för att gå på punkspelning och kom inte hem förrän klockan 1 på natten. Eftersom vi båda har jobb som kräver att vi vaknar tidigt och helst inte är bakis har vi i princip helt slutat att gå ut på vardagskvällar. Speciellt Paul, som börjar jobba klockan 4 på morgonen och därför kliver upp strax efter 3. (Han gick inte till jobbet i tisdags med andra ord.)

Jag går inte direkt ut på helgerna heller längre, tycker att det är så himla ovärt att gå på krogen. Dyra drinkar, massa fulla idioter, dålig musik, hög volym så man inte kan föra ett samtal, plus att man kommer hem sent, får för lite sömn och är bakis nästa dag. Förstår verkligen inte det roliga i detta, men det är väl bara jag som börjar bli gammal.

Så, att gå ut en helt vanlig måndag var lite som att kliva in i en tidsmaskin. Jag sprang in i så himla många personer jag känner som jag helt hade glömt bort eftersom vi aldrig direkt har umgåtts utanför krogscenen. Det är kanske fyra-fem år sen jag slutade gå ut speciellt ofta, så flera av de här personerna har jag inte träffat sen 2012 eller så. En tjej jag inte kommer ihåg alls kom fram och visade ett foto hon hade på mig från när hon tydligen sminkade mig för en plåtning för en massa år sen.

Det känns så bisarrt att tänka på att det finns en hel värld därute där personer jag brukade hänga med gör exakt samma saker som de gjorde för fem år sen, som ett parallellt universum. Själv hör jag till de där tråkiga som har klippt mig och skaffat ett jobb och inte går ut på måndagar längre. Om inte Larry & His Flask spelar, då gör jag ett undantag.

tretton
Ytligheter

#browgoals

Det känns lite konstigt att skriva om vardagsgrejer just nu, men ja, livet går väl vidare, så här kommer ett extremt ytligt inlägg. Jag har samma problem som ganska många personer som var tonåringar under tidigt 2000-tal, nämligen att jag knappt har några ögonbryn. Det var så inne på den tiden med supersmala, extremt noppade ögonbryn, och även om jag var punkare och inte brydde mig om trender var det samma sak i punkscenen. Kanske ännu värre. Ganska många av mina kompisar rakade av sig brynen helt och ritade dit nya varje morgon med en eyeliner i någon spännande färg.

Så här såg jag till exempel ut när jag var 13 (jag till vänster och min syster till höger):

tretton

Ni ser ju…

På grund av det här har jag i ganska många år nu dragits med tunna, glesa bryn som inte direkt gör någon avundsjuk, och jag går aldrig hemifrån utan att först fylla i ögonbrynen.

Men i torsdags gjorde jag något som redan har gjort mitt liv ganska många procent enklare, nämligen microblading. Googlade och insåg att det verkar heta 3D-bryn på svenska? Det är alltså en typ av kosmetisk tatuering där man skär små skåror i ögonbrynen med ett rakblad och sedan fyller i med pigment för att skapa illusionen av hårstrån. Resultatet blir tjocka bryn som ser hyfsat naturliga ut.

eyebrows1

Och så här ser mina ögonbryn ut nu! Före-bilden ovan och efter-bilden nedan.

Vill bara påpeka att det här är en skitdyr procedur och det gör ganska ont, så jag vet ärligt talat inte om jag skulle rekommendera det till någon. Kanske att det är värt det om man är VÄLDIGT missnöjd med sina ögonbryn. Men min kompis Claudia är professionell microbladare och behövde en ny webbsajt, så vi bytte helt enkelt: hon gjorde mina bryn gratis mot att jag bygger en webbsajt åt henne. Annars brukar det kosta mellan ca 4000 och 10000 kronor, och det vet jag inte om jag personligen skulle kunna motivera för mig själv att lägga på ögonbryn.

Men med det sagt är jag SÅ. HIMLA. NÖJD. Älskar att ha ögonbryn igen! Så här såg jag ut i lördags, UTAN SMINK (på ögonbrynen alltså, har ganska mycket smink i övrigt):

trettio

De kommer blekna något när de har läkt färdigt, men ändå. Känner mig väldigt peppad på hur mycket tid jag kommer spara de närmsta åren genom att inte behöva fylla i brynen varje morgon.

stockholm
Det ofattbara

Terrordåd och amerikansk cynism

stockholm

Jag var ganska skakad av lastbilsdådet i Stockholm igår och hade svårt att fokusera på något på jobbet. Några kollegor kom in och uttryckte sin sympati och för att kolla att jag var ok. Andra (ej kollegor) verkade istället tycka att det inte var så mycket att vara upprörd över. Bara 4 döda? Det är vardagsmat i USA.

Jag blir ganska illa berörd av den här cynismen. Dels är det ju sant att skolskjutningar och andra vansinnesdåd händer här varje dag, ofta med betydligt högre dödssiffror än attacken i Stockholm, men hela den här attityden att folks liv inte är värda någonting oroar mig. Det är samma sak jag hör när framför allt unga svarta män skjuts ihjäl av polisen efter att ha begått ett mindre brott, och folk bara “men om han inte ville bli skjuten skulle han kanske inte ha snott den där grejen från affären”. Vi har liksom inte dödsstraff utan rättegång på snatteri i det här landet, vad är det för fel på folk!??

Men i alla fall, tillbaka till Stockholm. Grejen med den attacken är ju inte så mycket dödssiffrorna – fyra personer döda och 15 skadade är HEMSKT, men med en lastbil som kör i full fart längs Drottninggatan hade det ändå kunnat vara betydligt värre. Det som gör i alla fall mig mest upprörd är att det hände i SVERIGE. Lilla, lugna Sverige – landet där folk står och källsorterar under terroristhot, där tungt beväpnade poliser hjälper gamla tanter över gatan, och där vi har varit förskonade från den typen av attacker som många större städer i Europa har drabbats av under de senaste åren. 

Tanken på hur sårbara vi är, hur lätt det är att skapa kaos i ett land och en stad där invånarna inte går runt och är konstant cyniskt paranoida. Känslan av att man inte är trygg någonstans. Men som motvikt: alla som under fredagen öppnade sina hem för främlingar som var fast i staden och inte kunde ta sig någonstans. Att Stockholm valde att enas och hjälpa istället för att misstänkliggöra varandra.

Så funkar det inte i USA.

06
Bra saker, Livet och lyckan

Sanna ♥ Paul

06

07

08

01

03

Idag är det exakt tre år sen vi träffades. Tre år som känns betydligt längre, för jag kan inte för mitt liv föreställa mig en tillvaro utan dig, innan dig. De här åren har varit de bästa hittills i mitt liv, och jag kan knappt förstå att just jag får komma hem till dig varje dag.

Jag älskar att du sjunger små egenkomponerade sånger för våra husdjur, att du har charmat alla mina vänner till att tycka bättre om dig än om mig, att du alltid somnar på soffan två minuter efter att ha sagt “I’m not going to fall asleep”, att du säger ja till alla mina galna äventyrsidéer, att du blir helt överentusiastisk varje gång jag lagar mat och säger att det är det godaste du har ätit, att du alltid hjälper den väldigt gamla tanten som bor i huset bredvid när hon kommer över med burkar hon inte kan öppna, att du är besatt av taxar, att du är en sån som andra killar ser upp till och trots detta har noll procent manligt ego, att ditt Instagramkonto till 90% består av bilder på dig när du klappar olika hundar du har träffat, att du är lojal, omtänksam, empatisk och generös, och att du får mig att skratta exakt varje dag.

Det är ditt fel att min blogg har blivit så tråkig, för du gör mig så lycklig och vem vill läsa om någon som bara är glad hela tiden?

brunchbash