Hemma hos oss: Vardagsrummet

Precis som Jenny och Maria älskar jag att se hur folk bor. Så jag hakar väl på och visar lite också! Först ut: vardagsrummet.

lr1

Jag och Paul bor alltså i ett litet hus på tre rum och kök, med garage och två uteplatser. Det rum vi tillbringar absolut mest tid i är vardagsrummet. När jag flyttade in för några månader sen var alla väggar beiga, vilket jag tyckte var lite tråkigt. Så vi målade en vägg röd. Så här har typ alla mina bostäder sett ut sen jag var tonåring. Rött, svart, böcker och massa grejer på väggen. Undrar när man växer ifrån det? Och så katter då. Katter överallt.

lr2

Jag gillar taxidermy men tycker att det skulle kännas obehagligt att ha riktiga döda djur på väggen. Så för ett par veckor sen köpte jag det här fejk-djurhuvudet, som ändå ser hyfsat verkligt ut. Tycker att det passar bra där uppe.

lr3

Sprit, vinylskivor, gitarrer, böcker, en mandolin, en jordglob, en kaktus och en gammal motorcykeltank. Bra-att-ha-grejer, liksom.

lr4

Jag hade en liten köksö/barvagn från IKEA som var vit när jag köpte den. Men en dag för några veckor sen fick jag ett ryck och målade den svart istället, för att ha ett snyggt ställe att förvara all sprit på. Jag är ganska otålig och dålig på att vara pysslig, så det är kanske inte världens snyggaste lack om man tittar nära. Så det behöver man ju kanske inte göra. Jag vet för övrigt inte varför vi har så mycket alkohol egentligen, jag dricker till exempel inte sprit över huvud taget.

lr5

Om man sitter i soffan  och tittar rakt fram ser det ut så här. Båda sovrummen ligger till vänster, garage och uteplats till höger, och rakt fram på andra sidan väggen ligger köket. Paul gillar när allt är symmetriskt, och jag gillar när det är asymmetriskt. Så just den här väggen är något av en kompromiss.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Best of San Diego-festen

Men okej då, ett till inlägg när jag ändå håller på. I fredags ställde mitt jobb till med vår största årliga fest, nämligen the Best of San Diego Party. Paul jobbade så jag tog med min kompis Sarah som dejt.

bosd2015-1

Det fina med Best of San Diego är att när man väl är inne på festen så är det öppen bar och gratis mat som gäller, så vi gick runt i ett par timmar och åt och drack det bästa som den här stan har att erbjuda. Eller ja, i alla fall det vi kunde äta, eftersom jag är vegetarian och Sarah är vegan. Det blev nog i ärlighetens namn mest alkohol… Jag var ganska bakis dagen efter, men det får det väl vara värt. Jag är bakis kanske två gånger om året numera, vilket lustigt nog är ungefär lika ofta som jag använder klänning. Två flugor i en smäll på denna med andra ord!

bosd2015-2

Det fanns ett photobooth som tog tre bilder på raken, så vi försökte oss på kombinationen cute + silly + sexy. Vi är båda uppenbarligen helt värdelösa på att se sexiga ut. Men desto bättre på att spexa!

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Vart ska jag skänka mina pengar?

Åh jag går runt med en ständigt gnagande känsla av dåligt samvete för att jag är så dålig på att blogga. Vet inte riktigt varför, det är ju egentligen ingen som drabbas av att jag inte bloggar. Men men. Nu tänkte jag i alla fall fråga om lite hjälp.

Jag har ganska nyligen fått en löneförhöjning, och detta i kombination med att jag betalar betydligt mindre i hyra sen jag flyttade ihop med Paul gör nu att jag har en del pengar kvar i slutet av månaden. Det är ju såklart ett ganska trevligt problem att ha (eh, hello humble brag), men jag känner mig så äcklad av all konsumtionshysteri överallt att jag hellre hjälper någon än typ köper ett par skor i månaden.

Så jag tänkte att jag skulle bli månadsgivare någonstans. Men jag vet inte vart. Just nu lutar det åt Greenpeace, men jag skulle även gärna ge till en organisation som hjälper kvinnor och barn i krigsdrabbade länder, eller jobbar för kvinnors rättigheter i utvecklingsländer. Behöver för all del inte begränsa mig till en enda organisation heller.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska välja organisation. Vart skänker ni pengar? Och hur säkra känner ni er på att pengarna faktiskt hamnar hos de som behöver dem? Det finns liksom tusentals välgörenhetsorganisationer, så hur ska man kunna begränsa sig till ett fåtal? Åh, tycker det här är så svårt.

tacos

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Bildbevis på att vi har varit på stranden

sannapaul-beach

Jag och Paul är ganska dåliga Kalifornienbor, med tanke på att vi ALDRIG går till stranden. Mest för att vi hatar att få sand överallt. Men eftersom vi hade finbesök från Sverige förra helgen var vi så illa tvungna. Och det var fint! Paul hade till och med badbyxor på sig, även om vi för all del inte badade. (Min pappa däremot tog dopp efter dopp i vågorna. Han är lite crazy på det viset.)

Paul har förresten just tatuerat in en gigantisk and på hela bröstet och magen. Han tyckte inte att han var tillräckligt cool för att köra en örn som alla andra andra, så han valde en lite snällare fågel istället. Haha! Han är så rolig.

Och just det, jag har just köpt en GoPro. Mest för motorcykelrelaterade grejer, men den funkar ju att ha med sig lite överallt. Så här kommer lite blandade GoPro-bilder från vår stranddag. Vi var i/på/vid Mission Beach, La Jolla Cove och Mount Soledad, om någon undrar. San Diego-tips!

GOPR1758

GOPR1762

GOPR1769

GOPR1786

GOPR1789

GOPR1797

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Allt är Lars Keplers fel

Jag hade en sån där morgon där allt bara gick åt helvete, så pass att jag på väg ut genom dörren för fjärde gången imorse insåg att det nog skulle vara säkrare att inte gå till jobbet alls. When it rains it pours och allt det där. Så jag jobbar hemifrån idag. Det är kanske årets hittills varmaste dag och vi har ingen AC, men det går väl hand i hand med temat för dagen.

Och allt är Lars Keplers fel.

stalkerJag läser nästan aldrig deckare, men jag har läst alla Keplerböcker hittills. Från början läste jag dem mest för att Alexandra Coelho Ahndoril, som är ena halvan av författarduon bakom pseudonymen, var en av mina handledare när jag skrev C-uppsats i litteraturvetenskap på Stockholms universitet för en massa år sen. Och sen var jag fast. De går ju inte att lägga ifrån sig?

Min pappa och hans fru var här och hälsade på förra veckan, och de hade med sig en hög svenska böcker som jag hade efterfrågat, bland annat Stalker. Jag började läsa den onsdag kväll, och läste ut den kvällen efter, det vill säga igår. Det är över 600 sidor på två kvällar, så det kanske säger sig självt att jag fick offra en del sömn. Och jag fungerar inte speciellt bra utan sömn. Vet inte hur ni med småbarn grejar livet.

Men i alla fall. Boktips. Läs Kepler om du gillar välskrivna deckare med obehagliga plotlines och non-stop sidvändaraction, samt om du inte tycker att det här med nattsömn är så himla viktigt.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Det dåliga och det bra

Jag har i ganska många år levt med huvudet lite i sanden, för min egen mentala hälsas skull. Så där att jag liksom aktivt undviker nyheter och politiska diskussioner eftersom jag bara blir arg, uppgiven, och vill slå alla idioter hårt i ansiktet. Och jag vet inte om det är för att de senaste veckorna har varit värre än vanligt, men jag har börjat tappa det en smula. Så om ni undrar varför det bloggas lite dåligt här är det för att jag har svårt att fokusera på vardagliga uppdateringar när hela världen är åt helvete och jag egentligen skulle behöva stå på toppen av ett berg och bara skrika rakt ut.

Men tänker ändå att det finns positiva saker som jag bör lägga fokus på istället. Till exempel detta:

+ På torsdag kommer min pappa och bonusmamma hit. De har inte varit i San Diego på över 5 år, och det ska bli så himla himla fint att få hänga i några dagar. Samt att de får träffa min kille för första gången.

+ Om tre veckor flyger jag till Portland och möter upp ett gäng tjejer med motorcyklar. Sen kör vi norrut från Oregon till Washington och campar i bergen i några dagar. The Dream Roll heter eventet. Det finns få saker jag gillar så mycket som att köra hoj tillsammans med en massa coola kvinnor.

newbike

+ Min nya hoj, som vi helt plockade isär dagen efter jag köpte den, börjar se ut som en motorcykel igen. Jag och Paul tillbringar varje ledig stund i garaget och meckar med den, och hittills har allt blivit över förväntan. Vi bygger liksom min drömhoj här hemma, det är stort.

paulsannajaynes

+ Den här killen. Har jag sagt hur mycket bättre allt är tillsammans med honom?

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Bill Cosby, Cecil the Lion, Sandra Bland och Planned Parenthood

Det har varit en extra deprimerande vecka i amerikanska medier, och jag vet inte hur mycket som har nått Sverige. Så här kommer ett litet axplock av de mest diskuterade nyheterna från de senaste veckorna. Den ena värre än den andra.

Bill Cosby

En folkkär amerikansk komiker och skådespelare har anklagats för våldtäkt av 46 kvinnor, vilket antagligen innebär ett enormt mörkertal av offer som inte har klivit fram. Cosby har själv erkänt under en rättegång att han har drogat kvinnor i sexuellt syfte. De flesta av våldtäkterna ägde rum för så pass länge sen att preskriberingstiden har gått ut, så det är inte speciellt sannolikt att en av de värsta serievåldtäktsmännen i USAs historia ens kommer att hamna i fängelse.

Se även: ‘I’m No Longer Afraid’: 35 Women Tell Their Stories About Being Assaulted by Bill Cosby, and the Culture That Wouldn’t Listen

Cecil the Lion

USAs näst mest hatade man, efter Bill Cosby, är just nu Walter Palmer, en tandläkare från Minnesota. Enligt uppgifter i media har han betalat 55.000 dollar för rätten att få skjuta ett lejon i Zimbabwe. Han ”råkade” dock skjuta Cecil, ett lokalt kändislejon, genom att lura ut honom ur nationalparken där han bodde. Big no-no. I ett brev till sina tandläkarpatienter ber Palmer om ursäkt för att ha skjutit det folkkära lejonet. Vad han inte verkar förstå är att folk är upprörda över att han sköt ett LEJON, period.

Se även: Kimmel chokes up on air over Cecil the lion, likens hunter to Bill Cosby

Sandra Bland

En 28-årig svart kvinna blev stoppad av en polis för att ha bytt fil utan att använda blinkers. Tre dagar senare hittades hon död i sin fängelsecell. En minst sagt oproportionerlig eskalering av händelser, och Sandra Bland är bara en i raden av de svarta kvinnor och män som har dödats, direkt eller indirekt, av polisen de senaste månaderna.

Se även: #WhatHappenedToSandraBland

Planned Parenthood

I en extremt oärligt redigerad video som släpptes nyligen, av antiabortgruppen Live Action, framstår det som att Planned Parenthood, en organisation som erbjuder kraftigt subventionerade reproductive health services främst till fattiga, tjänar pengar på att sälja bebiskroppsdelar (???) på svarta marknaden. Det är ju såklart inte sant över huvud taget, men eftersom Planned Parenthood även ägnar en liten del av sin verksamhet till att utföra aborter så anser landets konservativa kristna att de är antikrist och bör stoppas till varje pris. Och den här videon ger dem vatten på sin kvarn.

Se även: Planned Parenthood is Not Selling Baby Parts, You Fucking Idiots

 

Jag skulle egentligen också skriva något om Hulk Hogan, som har avslöjats för att ha hävt ur sig en massa rasistisk och homofobisk smörja på film, och Madyson Middleton, 8-åringen som hittades våldtagen och mördad av sin 15-åriga granne i ett soprum i Santa Cruz häromdagen. Men nu orkar jag fan inte mer.

planet

  • Facebook
  • Twitter
  • email

#GIRLBOSS

girlboss

Jag läste #GIRLBOSS, skriven av Nasty Gals grundare Sophia Amoruso, och blev så inspirerad att jag ett par dagar senare gick in till vår CEO och presenterade en idé som jag har funderat på ett tag. Och fick positiv respons, så nu verkar det mest vara detaljer och budget som ska funderas ut. Är lite chockad över att det var så enkelt.

Jag är i regel väldigt skeptisk till självhjälpsböcker, men denna funkar för att den är skriven av någon jag faktiskt kan identifiera mig med. Jag och Sophia Amoruso är ungefär lika gamla, har typ exakt samma frisyr, och är båda gamla punkare. Mellan lika delar girlpower-klyschor och handfasta råd droppar hon bandreferenser och citerar obskyra band. Så om hon kunde bli miljonär innan 30 så kan väl jag? Eller nej, det kan jag nog med all sannolikhet inte, men ändå. Det är en motiverande tanke!

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Min lilla skitiga katt

På lunchen idag var jag och lämnade av min katt Turtle hos veterinären. Hon behövde ett bad, och det är nog säkrast för alla inblandade att en professionell pet groomer hanterar detta traumatiska. Turtle är en väldigt ängslig katt som är rädd för allt och alla, och sitter och skriker högt i buren så fort jag behöver ta henne någonstans. Jag blir oerhört stressad av detta, och nu är jag ett nervöst och emotionellt vrak medan jag väntar på att de ska ringa och säga att jag kan hämta hem henne igen.

Kan känna att det är tur att jag inte tänker skaffa barn alltså. Mina nerver klarar ju uppenbarligen inte ens att lämna bort min katt i ett par timmar trots att hon inte ens är sjuk, bara lite skitig. Vet inte hur jag skulle hantera ett sjukt barn eller liknande.

Aja. Försöker väga upp kattbadstraumat med mutor. Igår fick de ett sprillans nytt sånt här torn till exempel.

kittycondo

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Take me out to the ballgame

baseball6

Igår gjorde jag något så amerikanskt som att gå på mitt livs första baseballmatch. Det var mitt jobb som bjöd på en heldag på Petco Park, som är San Diegos baseballarena. Vi började på kontoret med öl och pizza, sen promenerade hela gänget på omkring 30 pers ner till Petco Park som ligger i downtown, bara några kvarter från vårt kontor. Jag fick ganska mycket skit för att aldrig ha sett en baseballmatch innan. Jag kontrade med att jag är från Europa och att vi bara bryr oss om fotboll där. Eller ja. “Soccer”.

baseball4

Jag satt bredvid två baseballfantaster så jag fick chans att ställa jättemånga dumma frågor under matchens gång, och nu vet jag ganska mycket mer än jag gjorde tidigare om sporten och dess regler. Är dock fortfarande helt ointresserad.

baseball3

I San Diego har de här två bokstäverna lite trevligare innebörd än i Sverige. Vi förlorade dock mot San Francisco, även om jag var mer intresserad av att dricka öl än att faktiskt kolla på matchen. Det händer ju liksom ingenting i baseball?

baseball1

Hela gänget! Bra arbetsdag på det hela taget. Har jag sagt att jag har världens bästa jobb?

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Bevis på den globala uppvärmningen

Idag regnade det igen. Jag vet att många undviker att prata om vädret eftersom det ses som en konversation i brist på riktiga samtalsämnen, men för mig är vädret oerhört intressant att prata om. Detta är till exempel helt sjukt:

San Diego broke its all-time July rainfall record Saturday when 1.03 inches fell. That broke not only the July single-day record of 0.83 inches set July 25, 1902, but also the record for an entire July’s rainfall, which was 0.92 inches July 1-31, 1902.

It’s also more rain than San Diego saw in all of January this year; on average, January is the second-wettest month and July the second-driest, with January averaging 66 times more rainfall than July. The only other time July has out-dampened January in San Diego was 1976, when July had 0.02 inch to January’s trace.

San Diego added to its total Sunday with another 0.66 inch of rain as of 11 p.m. The month-to-date total of 1.70 inches, which fell in less than 36 hours, is more rainfall than San Diego had seen in the previous 101 Julys combined; a total of 1.68 inches fell during July from 1914 through 2014 in San Diego.

Det har alltså regnat mer i San Diego de senaste dagarna än i alla julimånader kombinerade sedan 1914!? Om det fortfarande är någon som sitter därute och förnekar den globala uppvärmningen så är ni välkomna till Södra Kalifornien. Där vi gick från extrem torka till extrema översvämningar över en helg.

sunsetmoto

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Yee-haw!

Eftersom ni ändå verkar vara ett par stycken som är intresserade av det här med ridning så kommer här en liten uppdatering på ridlektionsfronten. Jag har börjat rida en ung häst som heter Koda, han är ganska ny på det här med att ha sadel på sig och så, men jag är också lite ny så vi utvecklas liksom tillsammans. Min ridlärare är en liten tjej i 20-årsåldern som är extremt peppande och har en motiverande övertro på min kapacitet. Då går det inte riktigt att fega ur.

Jag jobbar på min hållning och att bygga muskler och sådär (har som bekant ganska trasiga axlar, det hjälper inte direkt i en sport där bra hållning är typ 80% av prestationen). Men så här såg det i alla fall ut för ett par veckor sen, första gången någonsin jag hoppade i galopp.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Svensk sommar i San Diego

Fixade kommentarsfunktionen och kände mig helt ensam igen, tills jag insåg att alla kommentarer hamnade i SPAM-foldern! Nu ska alla vara godkända i alla fall, och vad glad jag blir att ni fortfarande hänger här ♥

In other news har vi haft den kanske knäppaste helgen rent vädermässigt i San Diego sen jag flyttade hit. I lördags åskade och blixtrade det så att hela huset skakade, och det regnade oavbrutet precis hela helgen. Och inte Southern California rain (dvs duggregn) utan riktigt ösregn. Dessutom var det över 30 grader varmt och extremt hög luftfuktighet. Huvudvärksväder deluxe.

Jag har bott i San Diego i snart sju år och kan inte minnas att jag någonsin har varit med om regn i juli tidigare. Och definitivt inte en åskstorm som denna. Den här staden är dessutom inte speciellt väl förberedd på andra sorters väder än värme och solsken, så så fort det börjar regna får alla panik och kör i diket typ. Aja. Jag och Paul hade en massa helgplaner som gick i stöpet pga vädret, så vi hängde mest i garaget och drack Bud Light Lime istället.

rain

Väldigt mycket svensk sommar över detta.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

MEH!

VAD FAN. Jag insåg just att det inte har gått att kommentera här på… jag har faktiskt ingen aning om hur länge? Det förklarar kanske varför jag har känt mig så ensam här på sistone. Nu ska det i alla fall gå att kommentera igen, så håller tummarna för att någon fortfarande läser här!

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Det stora launchpartyt

33Xy-qpmCHYguDlDRdBZEDg96SnCL6LLm2r84I5U8EM,6qQhbWcN-mtNkeSMGj484ghwlsQ5nG2SQlv-TFgOI6c

Ni vet den där välgörenhetsorganisationen som jag är involverad i? Moto F.A.M. (Fundraising & Awareness Movement) heter den i alla fall, och i lördags hade vi vårt stora launchparty.

På bara 8 veckor har vi lyckats få till ett ganska ordentligt following av människor som tycker att det vi gör är bra och vill hjälpa till så gott de kan. Vi hade ett helt gäng fina voluntärer (ovan) som hjälpte till hela dagen, och över 50 företag och individer som hade donerat sjukt mycket bra grejer till vår stora utlottning. Över 300 personer kom på eventet, och på 4 timmar samlade vi in över 5000 dollar (omkring 45000 kronor) som kommer att gå oavkortat till att hjälpa folk som har varit involverade i motorcykelolyckor.*

qD3Ok_7xgYso-KLIuf57_Qmv-qTCMXGG5sUIBK9RVVk
Vi som är hjärnorna bakom den här organisationen fick kliva upp på scen och presentera oss och berätta lite om vad Moto F.A.M. är och vad vi vill åstadkomma. Jag kan inte komma på något som skrämmer mig mer än att tala inför folk (speciellt inför 300 stenhårda bikers) och jag har ingen aning om vad jag sa eftersom jag fick en temporär blackout av nervositeten. Men enligt Paul lät det bra i alla fall, han vet hur mycket jag hatar public speaking och hade varit rädd att jag skulle tappa det helt och börja babbla något nervöst på svenska haha. Tur att jag inte gjorde det.

cG-2uAJsRmseqXomIj1JSvtC9E9FlO_hoBSxJJQ02G8

Team Moto F.A.M. ♥ (Ni fattar at F.A.M. delvis står för Family, va? För så känns det ibland i det här motorcykelcommunityt, att vi är som en stor familj. Och vi vill hjälpa våra egna.)

ZccBZ7zq_oh97uW6Q9_W5cSlkRBnx45OYQhfvI0lggA

woHsDb8Np2zgKjsVGCVoA6uqleda92gzfMKaOu-ag44

Jag och Mallorie höll ställningarna i vårt booth, sålde t-shirts och lotter och tog emot donationer och sånt. (Jag har förresten klippt av mig håret igen, som ni kanske ser. Nu får det plats under motorcykelhjälmen.)

TxDJA3x1dgfYE4-uXv0aW47vtLOQ6dnEF1s2Z6MfjYY

wOKCw3FKl4eYTaKj0Ha1qrumMsW0nD97iG1zlveg9nw,nzaVN5tTZRNuZ2f8U_f89K646Sw3mJgWVLJNbe15hXo

Så himla mycket folk hade kommit från alla möjliga platser för att supporta. Vi fick så mycket positiv respons och pratade med så många fantastiska människor, och jag var helt hög på livet i typ två dagar efteråt. Även om jag var så utmattad efteråt att jag stupade i säng och sov i 12 timmar så fort vi kom hem.

 

*Tänker att det kanske inte finns lika stort behov för en sån här organisation i Sverige, eftersom man inte riktigt riskerar att nekas vård pga bristande försäkring, eller att bli totalt bankrutt av alla vårdkostnader vare sig man har försäkring eller ej? Och det är i så fall bra, vårt end game är att inte behövas mer.

  • Facebook
  • Twitter
  • email

Gräsänka med skosamling söker…

Paul och jag har bott tillsammans nu i ungefär tre veckor, och det var himla trevligt så länge det varade. Igår började han dock jobba kväll, vilket i princip innebär att vi inte kommer se varandra annat än på helgerna, eftersom han fortfarande sover när jag går till jobbet, och inte kommer hem förrän efter att jag har gått och lagt mig. Han kommer visserligen “bara” ha det schemat i 6 månader, sen går han tillbaka till morgonskiftet igen, men jag känner mig redan så himla uppgiven. Kommer ju typ att ha ett distansförhållande med personen jag bor tillsammans med!? Not cool.

Har i alla fall ägnat min nyvunna “frihet” på kvällarna åt att packa upp de sista flyttkartongerna och möblera vårt extra sovrum, aka mitt kontor/gym/garderob. I vanlig ordning är det skohyllorna som tar upp mest plats. Men det finns ingenting som heter “för många par boots”… right?

bootsbootsboots

  • Facebook
  • Twitter
  • email

4th of July

Här har det varit amerikanska festligheter i dagarna tre med långhelg pga 4th of July, som dessutom fick ett passande avslut när USA tog hem guldet i fotbolls-VM igår. Fuck yeah!

Men i alla fall. Någon kanske minns mitt och Jess försök att ta den mest amerikanska bilden på hela Instagram på fjärde juli förra året? Så här såg det ut i vilket fall som helst:

I år kände vi lite att vi var tvungna att försöka överträffa detta. Vi hade visserligen inga vapen i närheten det här året, men desto mer red, white and blue. Så här blev resultatet:

4th-july-2015-2

4th-july-2015

Hur vi ska lyckas toppa detta nästa år återstår att se. Det får väl bli något i den här stilen…

mericafuckyeah

  • Facebook
  • Twitter
  • email

In other news…

Min killes bil har varit på verkstan i några veckor, och han har har under den tiden kört runt i en gammal skrotig Toyota pickup truck från 1985 som han fick låna av en kompis. Imorse när han skulle köra till jobbet var den borta.

Mellan klockan 23 igår kväll, när jag gick och la mig, och klockan 4:30 imorse, när Paul gick upp för att köra till jobbet, har någon alltså stulit den från vår garageuppfart. Min -96 pickup truck stod parkerad på gatan precis utanför, men den hade de inte rört. Vi bor i ett trevligt villaområde på en lugn och tyst bakgata, och våra gamla truckar är med ganska god marginal de fulaste bilarna i kvarteret. Två poliser kom förbi runt 7-tiden för att skriva rapport, och de verkade väldigt skeptiska till att någon skulle ha stulit en 1985 pickis. Utgår dock från att den är i Mexico nu, eftersom det är där de flesta bilar stulna från San Diego verkar hamna.

Jag erbjöd i alla fall Paul att ta min truck till jobbet eftersom jag ändå hade tänkt ta hojen, men han bestämde sig för att ta sin hoj istället. Som gick sönder på väg till jobbet, så han fick knuffa hem den (baklänges, eftersom frambromsen hade fastnat och hindrade hjulet från att rulla framåt). Så av våra totalt fem motorcyklar och två bilar är det just nu en hoj och en bil som är i körbart skick. Båda är mina.

Stackars Paul! :(

paulpisco

  • Facebook
  • Twitter
  • email