Den här helgen fyller min vän Fred år. Förra året firade vi genom att åka på motorcykelcamping i Joshua Tree, trots att det var SVINKALLT ute. Vi körde över bergen genom Idyllwild, och när vi kom ner på andra sidan var mina fingrar så genomfrusna att de var mörklila. Har aldrig varit så kall i hela mitt liv, vilket ändå säger en del när man är uppvuxen i Sverige.

Nu i helgen är det dags för födelsedagscamping med samma gäng igen. Jag övervägde att hänga på, men ändrade mig när jag insåg att det inte är värt det. Jag flyttade liksom till andra sidan jorden för att aldrig behöva frysa igen. Dessutom ska det regna hela helgen, och det enda som är värre än att vara kall är nog ändå att vara kall och blöt.

En fin grej dock är att min kille kommer så bra överens med mina kompisar att han åker iväg och campar med dem utan mig den här helgen. Mina killkompisar brukar aldrig gilla någon som jag dejtar. Men de älskar Paul! Det gör mig så himla glad att han kan umgås med mina vänner utan mig, speciellt när jag helt enkelt bara är för mesig för att hänga på.

Bortsett från kylan var det i alla fall fint förra året. Här kommer några bilder som jag hittade på min kompis Nicks blogg.

Den här helgen var helt fantastisk, så håll i er för här kommer en bildkavalkad.

Jag blev inbjuden av ett gäng tjejer (som jag känner ytligt genom Babes Ride Out och Instagram men inte har hängt så mycket med tidigare) att följa med på äventyr över helgen, och jag är ju som bekant inte den som tackar nej till äventyr. Vi möttes upp hemma hos Mitch, som bor två kvarter från stranden i Oceanside. Där var det typ 28 grader varmt och perfekt motorcykelväder.

Vi körde till Julian där vi hade hyrt en stuga. Enligt väderleksrapporten skulle det vara ganska kallt uppe i bergen, så vi stannade ungefär halvvägs och drog på oss ganska många fler lager kläder än vi hade när vi åkte hemifrån. Vad vi hade glömt att kolla efter var dock vind, och det visade sig vara en strong wind advisory i effekt hela helgen. Och att köra motorcykel i stark vind är inte speciellt trevligt. Jag kör typ hundra gånger hellre i regn och hagel än i vind. Vi överlevde dock minitornadon och tog oss ända fram till stugan.

Solen gick ner precis när vi kom fram, vilket gjorde utsikten helt fantastisk trots att det var svinkallt och vi höll på att blåsa bort.

Vi bunkrade upp oss i stugan med snacks och ost och öppen spis. Sen satt vi uppe och pratade typ hela natten medan det blåste så hårt utanför att fönsterna skakade. Vi var liiiite oroliga för att våra hojar skulle blåsa omkull, men det hjälpte kanske att vi alla kör 300-kilos Harleys för nästa morgon stod de precis där vi hade lämnat dem.

Det blåste dock fortfarande så hårt att det inte kändes som en bra idé att köra hoj. Så vi trängde in oss alla 6 i Mallories truck och körde vidare någon timma österut tills vi kom till Anza-Borrego-öknen.

Jag älskar öknen. Kanske för att det är så exotiskt när man kommer från Skandinavien, men också för att klimatet verkligen passar mig. Torrt och varmt.

Öken-klipp-siluett-selfie.

Vi hade en hajk planerad genom Slot Canyon, som är liksom en väldigt trång gång inmejslad mellan höga bergsväggar?

Alltså, naturen!? Så himla ballt. Det här är helt klart en av de vackraste platserna jag någonsin besökt. Tog över hundra bilder, men ingen av dem gjorde verkligheten rättvisa.

Hajk-selfie!

Sen åkte vi tillbaka till Julian och hämtade hojarna. Det var svinkallt och svinblåsigt under första halvan av hemfärden, men när vi kom ner till bergets fot var det sommarvärme och sol igen. Så här är det i Kalifornien. Strand, berg och öken inom bara ett par timmar från varandra. Älskar’t.