-
Den senaste Sverigeresan
På tal om Sverige var jag där i nästan en månad mellan maj och juni förra året men tror inte att jag lyckades blogga om det över huvud taget?
Bättre sent än aldrig kommer här därför en liten snabbsammanfattning av min senaste Sverigeresa. Om inte annat kanske det kan ge hopp om att det snart är vår igen, för den som inte är lagd åt att uppskatta evig vinter.
Anledningen till att jag var hemma så tidigt på året (och inte i juli/augusti som ju objektivt är de bästa månaderna) var att min lillebror gifte sig i slutet av maj, på Häringe Slott strax utanför Stockholm. Åh, det var så fint. Var uppe och dansade i klackar halva natten. Och sen fick jag dela rum på slottet med min syster.
Jag hade inte träffat min familj på två och ett halvt år vid det här laget pga pandemin, så att få ha en stor del av släkten samlad på ett och samma ställe så fort jag kom hem var perfekt.
Jag flyttade runt en del men fick i alla fall låna min kompis Robbans lägenhet på söder i ett par veckor vilket var guld. Jobbade från köksbordet på dagarna och gick ut och träffade vänner på kvällarna. Hann dricka öl och gå på spelning på Gröna Lund (Social Distortion, som jag genast insåg att jag inte gillar längre) och lyckades till och med få till en långpromenad med bad på Djurgården.
Tillbringade även flera dagar på Gotland. Måste alltid åka en sväng till Visby när jag är i Sverige för att hälsa på min bästis Ida. Vi träffades på Skunk i början av 2000-talet, startade vårt första band tillsammans som 14/15-åringar och har tre kompistatueringar. Bara en sån sak.
Klämde även in så mycket familjehäng jag bara kunde. Åkte runt till lägenheter och hus och landställen och träffade föräldrar och kusiner och mostrar och fastrar och grillade hos ena brorsan och drack vin med syrran i stan och klappade hundar. Hann till och med träffa min styvsyster som bor utanför London och som också var i Sverige för bröllopet.
Jag släpade med mig hjälm och motorcykelkläder så att jag kunde göra detta roliga: Låna min brorsas V-Strom och åka på en liten motorcykelroadtrip! Eller ett par stycken, snarare. Först körde jag från Stockholm till min familjs hus nära Ödeshög vid Vättern, längs de minsta och finaste vägarna jag kunde hitta. Några dagar senare tog jag med mig hojen på Gotlandsfärjan och körde ner till Hoburg på öns södra spets. Jag har velat köra Gotland runt på hoj i hur många år som helst så det var fint. Kallt. Men fint.
Och så det kanske viktigaste av allt: Jag åt minst en kanelbulle eller kardemummabulle om dagen.
Ser fram emot att göra om nästan exakt detta (minus bröllop) när jag kommer hem i juli, fast förhoppningsvis med något varmare väder.
-
Allt är dyrt
Om jag inte bestämmer mig för att blogga varje dag blir det inte gjort över huvud taget, men just den här månaden var det kanske en lite väl ambitiös idé. De närmsta veckorna verkar nämligen bli några av de mest hektiska i min karriär. Det händer otroligt mycket på jobbet just nu och jag har ryckts in i fem olika projekt. Om vi tänker oss en skala där 1 betyder “inte så viktigt” och 10 är “absolut avgörande för företagets fortsatta existens” så är alla fem av de här projekten en 11 på den skalan.
LITE STRESSIGT. Men jaja. Får i alla fall betalt och har inte tråkigt.
På tal om det, om någon undrar vad jag lägger mina pengar på just nu så har jag flera dyra projekt på gång på fritiden också. Topp tre saker som kostar pengar just nu:
1. Ögon: För drygt sju år sen laseropererade jag båda ögonen och fick perfekt syn. Nu har synen dock börjat bli kass igen. En kombination av ålder och att stirra på en skärm hela dagarna, antar jag. Så jag har bokat en konsultation hos samma läkare igen om några veckor för en så kallad Lasik-“enhancement”. Att göra Lasik var något av det bästa jag har gjort, och jag kommer fortsätta göra det så många gånger det går/behövs.
2. Motorcyklar: Jag är otroligt sugen på att köpa en ny motorcykel. Det är inte riktigt ekonomiskt försvarbart just nu, men kanske om några månader. Under tiden lägger jag alla mina pengar på att försöka få min gamla chopper i körbart skick. Köpte ett nytt fancy kopplingssystem häromdagen som förhoppningsvis löser alla mina problem.
3. Sverige: Sist men absolut inte minst pungade jag häromdagen ut för en flygbiljett till Sverige. Kommer inte förrän i juli, men stannar i en månad och ser fram emot detta så himla himla mycket. Saknar min familj något oerhört.
Okej, det var det. Nu får det vara färdigspenderat för ett tag här, annars har jag inte råd att köpa kattmat.
-
Inte riktigt ett foto i timmen, men några timmar i alla fall
Jag hade egentligen tänkt köra ett foto i timmen igår, men jag glömde bort det så fort jag lämnade hemmet. Så här kommer några foton från random klockslag under gårdagen istället.
09:00
Jag vaknade vid 7-tiden och låg kvar i sängen till 8. Då klev jag upp och åt frukost. Efter frukosten var det fint ljus i mitt vardagsrum. Turtle gillar att sitta i fönstret och spionera på grannarna.
12:00
Jag tog hojen norrut och mötte upp med K, min Instagram-kompis som var i San Diego och hälsade på. Vi tog en liten motorcykeltur till Viewpoint Brewing för att äta lunch. Det var blå himmel och vi satt ute i solen, vilket kändes otroligt välbehövligt efter allt regn.
Det har regnat så OERHÖRT mycket här de senaste månaderna. Försöker att inte klaga på detta för mycket inför folk som inte bor i Kalifornien eftersom vädret är ännu sämre nästan överallt på vintern, men allt det här regnet skapar rejäla problem eftersom ingenting här är byggt för regn. Det blir översvämningar överallt och vägarna har liksom gått sönder. Det är stora HÅL i gator och motorvägar. Livsfarligt! Vi fick köra slalom mellan potthålen hela dagen.
14:00
Är man i Kalifornien måste man ta ett foto vid stranden, så är det bara.
15:00
K ville äta glass så jag tog med henne till det mest turistiga stället i stan, nämligen boardwalken i Mission Beach. Här finns det ett nöjesfält och en glasskiosk som säljer enorma glasstrutar och en lång sandstrand som är perfekt för people watching. Jag brukar egentligen bara äta glass på sommaren, men gjorde ett undantag den här dagen. Choklad är den perfekta glassmaken, så är det bara.
15:30
Vi åt vår glass på stranden och sen var K tvungen att åka och lämna tillbaka sin hyrhoj. Jag åkte hem för att sitta på soffan och vara oerhört mätt resten av kvällen.
Det var en himla fin kompisdejt i alla fall. Planerar redan att åka och hälsa på henne i D.C. i höst!
-
Detta är inte ett aprilskämt
Hej hej bloggen! Glad april. Det har varit mycket på sistone, men nu tänker jag prova en sån här blogga-varje-dag-månad igen. Den förra blev inte så bra eftersom mitt webbhotell kollapsade och jag förlorade en massa inlägg som de inte lyckades återskapa, och sen åkte jag på semester. Nu kör vi igen!
Idag ska jag göra något så spännande som att träffa en internetkompis IRL för första gången. Det brukade jag göra jämt en gång i tiden. Har träffat så många av mina nära vänner genom internet. Men nu var det ett tag sen.
Hon som jag ska träffa idag bor i Washington, D.C. och är i Kalifornien för att gå på bröllop. Medan hon ändå är här passade hon på att hyra en hoj och åka på en veckas soloäventyr. Hon läser även böcker och har smarta politiska åsikter. Så ni hör ju att det låter som en person jag kommer överens med, trots att vi hittills bara har varit instagram-vänner.
Kul! Lite nervöst!? Vet inte varför.
-
Nya Zeeland, dag 1 + 2
Vi lämnade San Diego torsdag kväll och landade i Christchurch lördag eftermiddag efter en väldigt lång resa med två mellanlandningar. Nästa dag, söndag morgon, hämtade vi upp våra hojar. Jag hade hyrt en BMW 850GS och Andy en Yamaha Tenere 700. Egentligen ville vi båda ha Teneres men allt var fullbokat så det här var vårt enda alternativ. Det gick bra ändå!
Vi körde genast till ett pajställe (matpajer är väldigt populärt här) och mötte upp med Kate, en kvinna som jag hade träffat på Instagram och som regelbundet kör hoj över hela Sydön. Hon tog med oss på en finfin åktur västerut.
Vi tog Arthur’s Pass, en OTROLIG väg som går genom Sydalperna, omgiven av enorma berg täckta i grönska, samt broar, vattenfall och annat fint.
Sen sa Kate hej då och körde tillbaka österut medan A och jag fortsatte mot västkusten.
Vi stannade i en avlägsen liten by som heter Blackball för att äta en sen lunch. Det blev dagens andra paj, och eftersom ingen av oss äter kött blev vi glatt överraskade när det här stället hade en vegetarisk currypaj på menyn. Jag tog en alkoholfri öl till och så satt vi i solen och mådde bra.
Vi fortsatte de sista milen till Westport, vår destination för kvällen, längs med fler otroligt fina vägar. Det var mörka regnmoln åt alla håll, men på något vänster lyckades vi helt undvika regnet.
När vi kom fram upptäckte jag att min vattenflaska hade gått sönder och spillt vatten över halva min packning. Allt klarade sig, som sagt, förutom min Kindle vilket resulterade i resans första smärre sammanbrott. A gick till närmsta mataffär och köpte ris att lägga plattan i, men det gjorde ingen skillnad. RIP.
Nästa dag var vår längsta planerade dag. Vi behövde ta oss knappt 50 mil söderut längs nästan hela västkusten. Den här delen av NZ är otroligt avlägsen, med få städer och invånare, så vi hade inte så många destinationer att välja mellan. Naturen längs hela sträckan är dock helt otrolig. Vi körde över en bro och råkade se den här vyn åt ena hållet (med havet åt andra) och jag var genast tvungen att stanna och fota.
Vi åkte vidare söderut en bit och stannade igen för en liten promenad till detta ställe, Punakaiki, aka Pancake Rocks. Väldigt vackert, med spännande klippformationer.
Det tog verkligen hela dagen att köra de här 50 milen. Vägarna var små och extremt slingriga och hastighetsgränsen på hela ön är låg (max 100 km/h). Efter många, många timmar började vi i alla fall närma oss Haast, där vi hade bokat rum för kvällen. Gjorde ett sista stopp på den här fina stranden.
Avslutade kvällen med pasta, bröd och ytterligare en alkoholfri öl i solnedgången.
-
Leker fotomodell i öknen
Har fortfarande inte helt återhämtat mig från NZ och har knappt sovit en hel natt sen jag kom hem. Trots detta klev jag upp klockan 5 imorse när väckarklockan ringde i ett hus i Salton City, en liten by vid Salton Sea i öknen omkring två timmar öster om San Diego.
Igår körde jag min ena hoj dit genom en ganska brutal regnstorm där det både ösregnade och blåste så hårt att vägen jag egentligen hade planerat att ta var helt avstängd pga lerskred. Men vad gör man inte för chansen att få plåtas för ett av sina favoritmärken?
Gårdagskvällen och morgonen tillbringade jag nämligen med att fotas för Atwyld, som gör motorcykelutrustning för kvinnor. Nästan allt jag har på mig när jag kör hoj är från Atwyld, dels för att jag genuint älskar deras grejer (de har inte betalt mig för att säga detta) och dels för att jag är kompis med ägarna och vill supporta.
Vi fotade i alla fall mitt ute i öknen fram till solnedgången igår och sen gick vi upp tidigt och fotade igen vid soluppgången idag. Efteråt satte jag mig på hojen och körde 18 väldigt kalla mil hem igen (men det regnade i alla fall bara lite den här gången). Kom hem vid 11-tiden och satte mig genast vid datorn för att jobba ikapp det jag hade missat under morgonen.
Det har varit en LÅNG dag, men rolig! Nu är klockan dock snart 18 och jag är så trött att jag håller på att somna med huvudet på tangentbordet, så vi avslutar här.
-
Nya böcker och nya skor
“Jag vet att man inte ska säga så här, men du ser… trött ut”, sa min chef till mig i vårt veckomöte förra veckan, två dagar efter att jag kom hem från Nya Zealand. Hon hade verkligen rätt, jag såg mig själv på Zoom och jag såg döende ut. Jag trodde inte att jag skulle vara så jetlaggad som jag faktiskt är, men så här en vecka senare lyckas jag fortfarande inte somna förrän efter 2 på nätterna. Det är hemskt, jag som brukar sova innan klockan 22 varje kväll.
Men ja. Resan var i alla fall helt enorm. Om ni har hängt med på IG har ni fått en smak, men jag lovar att lägga upp bilder här också. Men först de två värsta sakerna som hände under resan:
1. En vattenflaska som jag hade i min ena sadelväska gick sönder och spillde vatten över alla mina ägodelar, detta hände på dag två. Allt klarade sig förutom min läsplatta. Jag blev så förtvivlad över detta. Jag hade laddat den full med böcker innan jag åkte hemifrån och hade bara hunnit läsa ut två på flygresan över, så jag fick panik över att inte ha något att läsa under resten av resan.
Jag googlade första bästa bokhandel (som låg ungefär 3 timmar bort, vi befann oss på den ganska öde västkusten) och åkte dit nästa dag för att köpa lite nödböcker, och sen beställde jag en ny Kindle som låg och väntade på mig när jag kom hem. Laddade även ner Kindle-appen på mobilen för att klara flygresan hem. Crisis averted.
2. De två sista dagarna ösregnade det, och då var vi i Christchurch för att promenera runt och utforska staden. Mina gamla sletna Converse pallade ungefär två minuter i regnet innan de var totalt genomvåta och sulorna började falla isär. När jag var tonåring i Stockholm hade jag Converse på mig året runt. Om det var blött ute fick jag ganska ofta stoppa plastpåsar i skorna så att fötterna inte skulle bli genomdränkta. Var alldeles för punk för att ha riktiga vinterskor.
Detta påmindes jag om när jag plaskade runt Christchurch i dyngsura skor. “Vad fan håller jag på med, jag är en vuxen person med jobb och knäproblem”, tänkte jag. Så den andra saken jag fick skicka efter medan jag var i Nya Zealand var ett par sprillans nya Chuck Taylors. De dök upp idag. Borde väl skaffa någon sorts fotriktiga sulor till dessa, för jag är tydligen fortfarande för punk för ordentliga skor. Chucks 4 life.
-
Knas med bloggen igen
Hej! Jag har problem med bloggen igen, som ni kanske märker. Den låg helt nere igår och nu har en massa inlägg försvunnit. Det är något knas med mitt webbhotell som påverkar en stor del av deras kunder, inte bara mig, och jag väntar för tillfället på att de ska fixa problemet.
Jag har haft den här domänen och det här webbhotellet i många, många år och jag har aldrig haft så många tekniska problem som de senaste veckorna. Såklart. Den enda månaden jag faktiskt har bestämt mig för att uppdatera bloggen varje dag.
Imorgon sticker jag i alla fall till Nya Zeeland, så vi får se hur det går med det tekniska och att blogga under resan. Om inte annat får ni gärna hänga med på Instagram (@cylinderella) under tiden. Tack för tålamodet och stay tuned ♥
-
Några böcker jag har läst i februari
Vi är lite drygt halvvägs igenom februari och jag har läst sju böcker hittills den här månaden. Kvalitetsmässigt ligger vi mycket bättre till än förra månaden, vilket är skönt. Här kommer några av dem.
Lessons in Chemistry av Bonnie Garmus
En rolig och charmig bok som samtidigt får blodet att koka. Handlar om en kvinnlig kemist på 60-talet och hennes motgångar (sexism) och framgångar (kemi och matlagning). Kanske inte världens mest realistiska plot eller karaktärer, men det behöver inte vara så himla realistiskt jämt. Jag tyckte denna var fin.
Betyg: 4/5
True Biz av Sara Nović
Om ett gäng döva ungdomar på en internatskola och deras kamp för att vuxna i deras närhet ska lyssna på dem. Mycket YA-feeling på denna, med tonårskärlek och politisk aktivism, men det gör inte mig så mycket, jag gillar YA. Lärde mig mycket om saker jag hade väldigt dålig koll på, till exempel teckenspråk och cochleaimplantat.
Betyg: 4/5
Kindred av Octavia Butler
Det här är en klassiker, utgiven 1979. Handlar om Dana, en samtida (alltså på 70-talet) ung kvinna i Kalifornien, som plötsligt börjar kastas fram och tillbaka i tiden till Maryland under slaveritiden för att rädda livet på en av sina förfäder. Som svart kvinna får Dana själv uppleva hur slavar behandlades och det är brutalt och fullkomligt hjärtskärande. Blev väldigt påverkad av den här romanen och läste ut den i en sittning.
Betyg: 5/5
Stormvakt och Isbrytare av Kristina Ohlsson
Som ni vet är jag alltid på jakt på bra deckarserier och nu har jag hittat en jag gillar. Den här veckan läste jag de två första delarna av Kristina Ohlssons nya serie, som handlar om en man som heter August Strindberg och flyttar från Stockholm till en liten stad på västkusten där det plötsligt händer en massa grejer. Har aldrig läst något av Kristina Ohlsson tidigare men nu funderar jag på att även ta mig an hennes tidigare serier.
Betyg: 3/5
-
Snacks är den viktigaste delen av en roadtrip
En grej med mig är att när jag är ute och gör saker, till exempel roadtrippar, behöver jag äta konstant. Halva min packning brukar bestå av olika snacks och ibland hela måltider (brukar alltid ha något jag kallar för en emergency sandwich med mig), och äter jag inte något minst varannan timme får jag blodsockerfall och kan inte hantera livet längre.
När jag reser själv är det inte ett speciellt stort problem, då stannar jag helt enkelt och äter så ofta jag behöver. Men när jag reser med andra är det ibland knepigare. Jag brukar behöva varna nya reskamrater för detta. Jag är i regel ganska lätt att resa med, är oftast glad och är bra på att hantera motgångar. Men om jag börjar bli grinig eller trött eller mörk i blicken är det dags att få i mig något att äta.
Om jag yttrar orden “Jag är hungrig” har vi max 30 minuter på oss innan det är fullt katastrofläge.
Alla mina kompisar är medvetna om detta, och det finns en hel del stående skämt om vad som händer när Sanna blir hangry.
Jag tänker på detta just idag eftersom jag om exakt en vecka kommer vara på väg till Nya Zeeland för en 12 dagar lång semester med en annan person. Som jag visserligen har rest mycket med tidigare och som vet vad han har att förvänta sig (se konversation från igår kväll ovan). Men just därför sitter jag här och googlar olika nyzeeländska snacks för att veta vad jag har att vänta mig i nödproviantväg. I USA har jag utvecklat ett system som fungerar när det gäller roadtrip-snacks, vilket behövs eftersom amerikanska snacks i regel är oätliga (obs, min åsikt).
När jag var ute och roadtrippade på min brorsas hoj i Sverige i somras var jag så lycklig att jag nästan grät varje gång jag stannade på en bensinmack för något att äta och det fanns ostmackor! kanelbullar! Kexchoklad! Keso med nötter och bär! osv!
Bensinmacksutbudet i USA kommer inte ens i närheten av det i Sverige.
Har som sagt dålig koll på utbudet i Nya Zeeland, men ser fram emot att lära mig mer när vi väl är på plats.
